I onsdags hade DN en artikel om hur jurister som Anders Lagerwall, Mark Klamberg och Clarence Crafoord fortsätter att kritisera FRA-lagen och tycker att den strider mot Europakonventionen. Från intervjun med Lagerwall:
”FRA-lagen befinner sig farligt nära, eller rent av på fel sida av gränsen när det gäller konventionens artikel om rätt till skydd av medborgarnas privatliv och korrespondens. Särskilt kritisk är han till oklarheterna kring FRA:s hantering av trafikdata.”
De borgerliga riksdagsledamöterna — undantaget Camilla Lindberg (FP), som röstade nej — gjorde bort sig totalt i denna fundamentala frihetsfråga. De borde ha vett och ideologisk stringens att motsätta sig denna historiska expansion av statens makt. På annat håll i allianspartierna har kritiska röster hörts, men riksdagsledamöterna är tysta, med undantag för några få som Birgitta Ohlsson (FP), som ångrade att hon lade ner sin röst istället för att rösta nej. Domen från oss väljare kommer nästa val.
Och vi vill fortfarande veta vilka de 30 moderaterna i riksdagsgruppen är som i tur och ordning efter Fredrik Reinfeldt och Lars Lindblad ställde sig i kö för att skälla ut den kritiske Karl Sigfrid, som sedan tvingades utkvitteras.
Erik Herbertson 