Monthly Archives: september 2013

Min intervju med Thor Halvorssen publicerad

Igår publicerade Svensk Tidskrift min intervju med den liberale människorättsaktivisten Thor Halvorssen. En del fick jag skära ner eftersom tidskriften har begränsningar i hur lång en text kan vara. Men jag kompletterar här lite om Halvorssens influenser. I hans släkt fanns det personer som var aktiva och ministrar i de socialdemokratiska (AD) resp. kristdemokratiska (COPEI) partierna, som var de två partier som alternerade om presidentposten mellan 1958 och 1999. Halvorssen läste i stort sett själv klassiskt liberala tänkare och kom därmed att bli alltmer liberal.

Han gillar att gå tillbaka till äldre tänkare, i synnerhet från Upplysningen, som exempelvis Voltaire, Diderot och Thomas Paine. 1800-talsekonomen Frédéric Bastiat är en annan stor inspirationskälla, liksom John Stuart Mill. I modern tid gillar Halvorssen att studera hur författare gestaltar förtryck, i biografisk eller skönlitterär form, och genom det visa diktaturens fördärvlighet. Exempel han nämner är Arthur Koestler, George Orwell, Alexander Solzjenitsyn och Armando Valladares. Han tycker också att Ayn Rands kortroman Anthem, om ett framtida totalitärt samhälle, skulle lämpa sig som film.

För några år sedan bloggade jag om ett projekt att försöka filmatisera Anthem, och där man gjorde två filmklipp för att marknadsföra idén. Jag har skrivit till Halvorssen och The Moving Picture Institute om detta projekt.

Tidigare blogginlägg om Thor Halvorssen här.

10 år sedan nej till euron i Sverige

Idag är det tio år sedan svenskarna i folkomröstningen röstade nej till euron, med 56 mot 42%. Det är värt att fira. Jag var själv aktiv i borgerliga Medborgare mot EMU. Det var något av det roligaste jag gjort i politisk aktivism. Mattias Svensson, redaktör på Neo, var en av de ledande i organisationen som pressansvarig och skribent. Han har under veckan lagt upp flera texter om kampanjen på sin blogg, hur vi fick kämpa i uppförsbacke, hade begränsade resurser, men efterhand med en alltmer effektiv organisation och duktigt kampanjfolk lyckades bidra till att få 41% av de borgerliga väljarna (och andra med) att rösta nej. Ja-kampanjen var ett fiasko, med enormt resursslöseri och en flod av torftiga och fåniga argument (att det sedan fanns ja-anhängare med mer substantiella argument är en annan femma).

Man kan läsa Mattias utomordentligt roliga och upplysande texter här och sedan scrolla. Jag minns en hel del, men där finns även nyheter för mig.