Category Archives: Ayn Rand

Interneringen av japanskamerikaner

Det har uppmärksammats att det i fredags, den 19/2, var datumet 1942 då president Franklin Roosevelt beslöt att internera 120 000 japanskamerikaner (varav 70 000 var amerikanska medborgare) och beslagta deras egendomar, som de inte fick tillbaka efter kriget. Även tysk- och italienskamerikaner drabbades (11 500 resp. 3000). Den libertarianske tidningsmannen R C Hoiles (The Orange County Register) var en av få som kritiserade regeringens beslut.

För en tid sedan köpte jag boken 100 Voices: An Oral History of Ayn Rand, där olika personer som på något sätt hade med Rand att göra intervjuades. Bland dem fanns japanskamerikanen June Kurisu, som när hon var gymnasiestudent jobbade som Rands sekreterare 1947-49. Separat tidningsintervju här. Det är inte allmänt känt, men här ges en intressant bild av Rand, som, även om hon förtjänade kritik för en del, av många motståndare är ett hatobjekt där bara dåliga sidor och ofta även ren misskreditering och osakliga och intellektuellt ohederliga påhopp utgör allt och där man vanligtvis har en bristande förmåga att intellektuellt förhålla sig till henne. Hur ofta har jag inte märkt hur många av hennes värsta vedersakare inte förstår och inte kan förklara hennes idéer.

Kurisu hade med sin familj suttit internerad i läger. Inte bara hon utan även hennes föräldrar (och tioårige brodern) fick för en tid bo och anställning i Rands och hennes mans ranch i Los Angeles (detta var innan Rand & Frank O’Connor flyttade till New York), trots att det egentligen inte behövdes, förutom June då. Där fanns också samtidigt, under ett år, en annan kvinna inneboende. Hon var flykting från Ryssland och hade varit Rands engelsklärare där. June Kurisu, som fick bra betalt, uppskattade Rand mycket och fick även inbjudan till en fest med kända filmstjärnor, men June hade inte möjlighet att närvara pga att hon då inte bodde på ranchen och hade svårt att just då ta sig dit. “I found her to be a very kind woman, not manipulative in any way, but assertive in what she believed and the way she wanted things done. She was totally honest in what she believed.”

Förutom den separata intervjun kan man läsa mer om boken och familjen Kurisu och andra här. “Numerous other accounts show the side of Rand that her critics pretend didn’t exist—her benevolence. We read of children who meet Rand and said she was kind to them and would actually stay in touch with them, often calling them to see how they were doing. Another girl recounts how she lived with Ayn and Frank in a one-bedroom apartment when her parents were having marital problems. Over and over individuals recount an Ayn Rand who was benevolent and gentle.”

I boken finns intervjuer med bl.a. Patricia Neal och Robert Douglas, som spelade Dominique Francon och Ellsworth Toohey i The Fountainhead (Douglas spelade f.ö. även Maurice de Bracy i 1952 års version av Ivanhoe). Douglas var anhängare av Rands idéer, men gillade inte henne som person. Neal gillade henne bättre. Två andra skådespelerskor som inte finns med i boken, Barbara Stanwyck och Lizabeth Scott, var goda vänner till Rand och stod henne politiskt nära. Stanwyck hade velat få rollen som Dominique, Scott spelade i You Came Along, som Rand skrev manus till.

Som en pikant sak intervjuas även Ake Sandler, som var professor i statsvetenskap vid Los Angeles State College och son till den socialdemokratiske statsministern Rickard Sandler. Han träffade Rand i början av 50-talet och lät henne hålla ett par föreläsningar för studenter. Han gillade henne fastän han själv inte stod henne politiskt nära. Hon var mycket vänlig, men bekymrad över att hans far var socialist. Ake Sandler betraktade henne som den mest intelligenta kvinnan han träffat och en mästerlig föreläsare.

Annonser

Atlas Shrugged och kärlek

Robert Tracinski skrev nyligen en lysande artikel, All An Ayn Rand Hero Really Wants Is Love, som förklarar på djupet vad Ayn Rands roman Atlas Shrugged (Och världen skälvde) handlar om.

”So sure, Ayn Rand glorified plutocrats and looked down on poor people—if you’re reading a completely different book.”[…]

”Much of the plot of Atlas Shrugged can be understood as interlocking story arcs about love and friendship.”[…]

”So if you look at Atlas just as a political parable or an economic manifesto, then complain that it’s two-dimensional, that’s because there’s a whole other level of the plot that you’re missing.”[…]

”So the answer to the paradox is that Ayn Rand doesn’t care about money so much as she cares about the things that give money value: creation, production, and the qualities of character that make it possible to create and produce.

It’s amusing that a lot of same people who talk about Ayn Rand looking down on the poor or wanting to crush the weak also complain that her writing lacks subtlety. Yet themes like this are right out there in the open, and they blithely skip over them. Apparently, it’s a little too subtle for them.”[…]

”Love is about shared values, including the value of loving the truth, loving this world, and wanting to build and create. So are Ayn Rand heroes out to make money? Yes, eventually—after they have achieved the virtues that make money possible.”

Tara Smith om den dygdige egoisten

Tara Smith är filosofiprofessor vid University of Texas i Austin och författare till böckerna Moral Rights and Political Freedom, Viable Values: A Study of Life as the Root and Reward of Morality och Ayn Rand’s Normative Ethics: The Virtuous Egoist. Den 13 maj var hon i Stockholm inbjuden av Timbro för att föreläsa om Ayn Rands filosofi. En bra introduktion och föredraget finns på Timbros hemsida och på Youtube.

Läs även Joseph Rowlands artikel om altruismens inkonsekvens och Timothy Sandefurs bloggpost om altruism och evolution. (Har länkat till dem tidigare)

Tio sanningar som förändrade amerikansk historia

Snart är det 4 juli, datumet för den amerikanska självständighetsförklaringen, ett unikt frihetligt dokument som många amerikaner själva missat innebörden av.

Timothy Sandefur har på sin blogg listat ”Ten truths that changed American history”, med anledning av en lista på ”Ten lies that made American history”. Sandefur skriver: ”Some people enjoy emphasizing the “lies” of American history—and of course it is important to keep the dark side of our past in mind, and to remember how crucial skepticism is in a democracy. On the other hand, reverence is important, too, and an overemphasis on “the lies” can mislead, and can feed an ugly character trait: the self-flattering notion that you’re far too smart to fall for idealism.

Of course, our history and culture have also been profoundly shaped by great truths—and telling those truths often took far more courage than the opposite. At this time of year, especially, it’s worth pausing to think about ten great truths that changed, and continue to change, the United States.”

Läs om dem här!

Tidigare blogginlägg om självständighetsförklaringen.

Från Jamaica till USA jämte en intellektuell resa med Ayn Rand

Något förvånande publicerade nyligen den vänsterinriktade sajten Salon en intressant artikel av filosofidocenten Jason D Hill om hur han som homosexuell och ateist i ett djupt religiöst och homofobiskt Jamaica lyckades skaffa sig en ny framtid i USA och hur Ayn Rands filosofi gav honom en intellektuell rustning. Utdrag:

”Much of Rand’s work, I said, was about the moral status of the individual human soul in an age of mediocrity. What turned individuals away from Ayn Rand was not her atheism, not her defense of laissez-faire capitalism or even her rational demolition of altruism. It was something more visceral. It was their complicity in the destruction of the noblest and most idealistic sense of life that lay within their own souls. Somewhere along the way they told themselves that they had grown up. What they had done, though, tragically, was to annihilate the capacity to hold steadily to a vision of life’s better possibilities and their ability to be the chief engines of change within their own lives.

They had become disillusioned with life largely because they had bought into a cult of appeasement that seduced them into accepting the false idea that to get ahead required compromises, while Rand advocated an unbreachable commitment to one’s values and an equal commitment to the morally unimpeachable character that is required to uphold and preserve such values.

People think of Ayn Rand, I am convinced, 30 years after encountering and studying her philosophy and after deeply observing her detractors, and they feel retrospective shame and guilt over abandoning their idealistic selves — the sense of immeasurable benevolence and optimism they had known at 16 and irrevocably lost, a loss that cost them their vitality and a purpose for living on earth. Celebrating exaltation, heroism and achievement they had learned to sacrifice the best within themselves for a non-recuperable price. Once you you’ve sold your soul, it is no longer yours. You cannot recover it. In enshrining mediocrity such individuals had alienated themselves further from their deepest potential.

Ayn Rand, I submitted, was the penultimate scapegoat of our age who was routinely hated for her stylized creation of a wondrous universe in an age where too many people were polluting it with their unbridled vulgarity and mindless narcissism.

In one sense, she was the quintessential American novelist and thinker. She advocated self-reliance, rugged individualism, limited government, American optimism and benevolence and the can-do-attitude that is the unprecedented hallmark of American exceptionality. On the other hand — and this is part of why she is resented by many so-called progressives and conservatives alike — her philosophical sensibilities are truly outside the mainstream of Anglo-American analytic philosophy. At heart, she represented an aristocracy of the soul and of the mind, a perceived elitism by some; however, if that catchphrase has any conceptual resonance — it was an elitism to which all were invited provided they were willing to do the consistent thinking that will always be required of anyone who wishes to live as a human being.”

Läs även i sammanhanget Joseph Rowlands artikel Selfish Altruism, som jag länkat till här tidigare.

Naturrätten och libertarianismens moraliska grund

George H Smith har en essä i två delar, här och här, om naturliga rättigheter och libertarianism, och varför han i princip är enig med Ayn Rand och drar historiska paralleller till hennes rättighetsteori.

”It was Ayn Rand who first convinced me of the reasonableness of natural rights; and though I have read extensively in this field for well over four decades—more extensively, I daresay, than any of her libertarian critics—I remain with the lady who brought me to the dance.”

Självisk altruism

Joseph Rowlands skriver bra om altruismens inkonsekvens.

Läs även Timothy Sandefurs inlägg om altruism och evolution.