20 år sen kommunismens fall

I år är det 20 år sedan kommunismen föll i Östeuropa. Som en påminnelse och till minne av offren för det brutala förtrycket och massmördandet bjuds här på några klipp från filmatiseringen av Ayn Rands roman We The Living. Boken skildrar mot bakgrund av tiden strax efter kommunisternas maktövertagande i Ryssland 1917 triangeldramat mellan den självständiga Kira Argounova och de två män som älskar henne, aristokraten Leo Kovalensky och kommunisten Andrei Taganov, samt den totalitära statens inverkan på människornas liv. Rand hade själv flytt Sovjet 1925.

Boken filmades utan Rands kännedom i Italien 1942 i två delar, Noi Vivi & Addio, Kira. Goffredo Allessandrini regisserade, Kira spelades av Alida Valli, Leo av Rossano Brazzi och Andrei av Fosco Giachetti.

Eftersom budskapet var antikommunistiskt godkände den italienska fascistregimen att filmen gjordes, och man försökte även få in egen propaganda i strid mot berättelsen. Men då man efterhand kom underfund med att bokens budskap inte bara gällde opposition mot kommunism utan mot all form av diktatur, började man överväga att förbjuda filmen, som var väldigt populär bland biobesökare. Efter viss villrådighet pressades man dock av Nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels, som hade kommit över filmen, att förbjuda den. Myndigheterna försökte förstöra alla kopior, men en räddades och gömdes i en låda som inte upptäcktes förrän många år senare. Ayn Rands advokat Henry Mark Holzer och hans fru Erika tog sig an att klippa ihop filmen på nytt med engelsk text. 1986 gick den upp på biografer i USA, Kanada och Australien och fick positiva recensioner. Rand, som före sin död 1982 hade sett filmen, tyckte att den efter bearbetningen var mycket bra, med bra skådespelarinsatser.

Jag kan inte annat än hålla med. Alida Valli (som fick sitt internationella genombrott i Den tredje mannen) är strålande och den bearbetade filmen följer boken tämligen bra, till skillnad från filmatiseringen (1949) av The Fountainhead, som är en mer styckad version av romanen, med en forcerad och ansträngd handling. Rand var också mer missnöjd med denna filmatisering, även om hon stod som manusförfattare. Dock har även denna film lysande inslag, och Patricia Neal och Raymond Massey är bra i rollerna som Dominique Francon resp. Gail Wynand. Gary Cooper som Howard Roark är tyvärr för träaktig, även om han har en viss elegant pondus och stil.

The Atlasphere kan man läsa denna intervju med producenten Duncan Scott om de spännande turerna kring filmatiseringen av We The Living och vad som hände sedan. Scott hjälpte till med nylanseringen av filmen 1986, och står bakom dessa filmklipp på Youtube i samband med att filmen nu i september har kommit ut som DVD efter att tidigare endast funnits som VHS.

 

 

 

När Rand skulle lämna Sovjet, sa en bekant till henne: ”Om de frågar dig i Amerika, berätta för dem att Ryssland är en stor kyrkogård och vi dör alla långsamt.”

Andra bra dramafilmer som tar upp kommunismens tyranni är Dödens fält (1984), som handlar om de röda khmerernas terror i Kambodja i slutet av 70-talet, och De andras liv (2006), som handlar om övervakningen i 80-talets Östtyskland.

Upplysning om kommunismen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s