Category Archives: Narkotikapolitik

Portugals narkotikapolitik ett föredöme

Kom nyligen hem efter en resa till Lissabon. Det var rekreation men råkade sammanfalla med valet, där center-högerpartiet PSD (Socialdemokraterna) vann över det sittande Socialistpartiet (PS). PSD grundades av högersossar men samlar numera även flera borgerliga av olika inriktning. Det påminner därmed om våra Nya Moderater, lika ideologiskt utslätade och spretiga. Det är tveksamt om man i den väntade koalitionen med det konservativa CDS-PP kan göra några stora förändringar i liberal riktning. När nu också Lissabonfördraget (till vars främsta påhejare finns EU-kommissionens ordförande, förre PSD-ledaren och premiärministern José Manuel Barroso) är grundlagen i EU har dammarna öppnats för ännu mera statsinterventionism i hela EU. I The Economist citeras ekonomen Francisco Sarsfield Cabral:

”In economic terms, Portugal is the least liberal country imaginable. The economy has depended on a paternalistic state throughout most of our history, previous PSD governments included.”

PSD:s ledare Pedro Passos Coelho har dock öppnat för en del förändringar:

”But his election manifesto introduces an element of liberal thinking that is new to the dominant political consensus, which is based on a strong welfare state. He wants to see the private sector run national health clinics, for example, and to allow companies to offer alternatives to publicly financed social security.”

På ett område är dock Portugal mer liberalt än resten av Europa, nämligen narkotikapolitiken. Sedan 2001 är allt privat innehav och bruk av begränsade mängder narkotika tillåtet. Det har lett till mycket goda resultat, vilket denna rapport från Cato Institute visar. Exempelvis är marijuanabruk bland de över 15 år lägst i hela Europa med 10 procent. Antalet tunga missbrukare har minskat, liksom HIV bland dessa. Fler har vågat ta steget till behandling när deras missbruk inte längre är förpassat till samhällets kriminella bakgård.

Gatorna i Lissabon var inte översvämmade av narkomaner. I Portugal råder konsensus över partigränserna, utöver en liten konservativ minoritet, att den inslagna vägen ska fortsätta. Om bara övriga länder kunde bli lika förnuftiga. I Nederländerna och Schweiz finns några tendenser åt det hållet, men inte lika långt gångna som i Portugal. Att sedan även Portugal inte har liberaliserat tillräckligt ändrar inte att landet har tagit viktiga steg i rätt riktning.

I tidskriften Reason skriver idag Jacob Sullum om att USA måste upphöra med sitt 40-åriga ”krig mot narkotikan”.

Narkotikakrigets skrämmande följder

Magnus Linton hade den 4/7 en artikelDN Kultur, där han kritiserar det pågående ”kriget mot narkotikan”, vilket har resulterat i bl.a. yrkesmördande barn och växande knarkmaffior.

En FN-studie visar även att länder med mindre strikta lagar mot narkotika också har mindre problem med missbruk. (Via Mattias Svensson)

Argument för legalisering av narkotika kan även läsas här och här (exempel från Nederländerna och Schweiz).

Narkotikapolitikens offer

Den 23/1 uppmärksammade Isobel Hadley-Kamptz i en ledareExpressen det upprörande fallet med den MS-sjuka Susanne Eriksson som fått ett års fängelse för att ha odlat och använt marijuana, något hon gjorde för att lindra smärtorna. Under de 37 dagar hon satt i häkte förvärrades hennes tillstånd även av att hon inte fick ut sina bromsmediciner. Polisen ansåg inte att det var deras jobb att hämta ut dem från apoteket. I fängelset kommer hon heller inte att få sina receptbelagda värktabletter, då dem är narkotikaklassade. Ej heller kommer hon kunna ha sin personliga assistent där. Ovanpå detta kommer hon troligen att förlora sin lägenhet då socialen inte kommer att betala hyran för den under fängelsetiden.

I samband med ärendet skriver även Johan Ingerö på sin blogg om hur Liberala Ungdomsförbundets ledning har fegat och vägrat kännas vid stämmobeslutet från 2003 om att avkriminalisera bruk och innehav av narkotika. Partiledningen hade förstås inte släppt in dem i partistyrelse och riksdag.

Susanne Eriksson är inte det enda offret för förbudspolitiken, det är ett globalt problem av stora mått. Det är dags att avkriminalisera försäljning, bruk och innehav av narkotika. Nederländerna och Schweiz är två länder som visat en positiv väg mot liberalisering. I vissa delstater i USA har man velat möjliggöra bruk av marijuana för svårt sjuka, såsom AIDS-, cancer- och MS-patienter, för den smärtlindrande effekten. I Storbritannien och Kanada ligger diskussionen långt fram. Man kan bara hoppas på ett genombrott.