Monthly Archives: januari 2017

Trumps horribla dekret

President Donald Trumps senaste dekret (executive order) om tillträde till USA är ett horribelt hafsverk. Förutom att jag ogillar kollektiva bestraffningar, har dekretet utformats och drivits igenom på ett inkompetent sätt med rättsligt kaos som följd. Benjamin Wittes på Brookings Institution skrev ingående om det i lördags.

”NBC is reporting that the document was not reviewed by DHS, the Justice Department, the State Department, or the Department of Defense, and that National Security Council lawyers were prevented from evaluating it. Moreover, the New York Times writes that Customs and Border Protection and U.S. Citizen and Immigration Services, the agencies tasked with carrying out the policy, were only given a briefing call while Trump was actually signing the order itself. Yesterday, the Department of Justice gave a ”no comment” when asked whether the Office of Legal Counsel had reviewed Trump’s executive orders—including the order at hand. (OLC normally reviews every executive order.)

This order reads to me, frankly, as though it was not reviewed by competent counsel at all.”(…)

”[I]t is most emphatically not good news to have a White House that just makes decisions with no serious thought or interagency input into what those decisions might mean. In fact, it’s really dangerous.”

Timothy Sandefur är en libertariansk expert på amerikansk författningsrätt. Han skrev ett blogginlägg där han också länkade till bl.a. Wittes artikel.

”Of course admitting people from foreign lands is something with a non-zero risk. Of course it’s possible that some will enter pretending to be refugees who are in fact enemy agents. The solution to that is to defeat the enemy—not to condemn to death or slavery the vast majority of refugees who are fleeing in search of safety. To do the latter is a disgrace to everything that makes this country what it is supposed to be: a refuge and a heaven.(…)

”To emphasize: I think the Executive Order is constitutional. I think it’s stupid and immoral in every other way.

That said, it might still be illegal. Congress is the lawmaker, and Cato’s David Bier argues that the Order violates the Immigration and Nationality Act of 1965.”(…)

”Actual leadership, of course—leadership of the George Washington, Dwight Eisenhower variety—is about fostering others and articulating an ideal that merits support. It’s not showy; it’s patient, thoughtful, often boring, and rarely self-aggrandizing. Trump’s not intelligent enough to muster a clever plan to lure lefties into self-defeating acts. He’s just a blowhard, and a blowhard’s gonna blow hard.

Many object that the protestors were silent when Pres. Obama blocked Syrian refugees. Maybe so—although my memory is that people were outraged by that, and said so at the time. I certainly was and did.”

Samtidigt var det Obamaadministrationen gjorde inte detsamma som Trump nu gör. Jon Finer skriver i Foreign Policy om väsentliga skillnader.

En positiv sak, förutom att så många protesterat i USA och världen över, är att även inom det Republikanska partiet har röster höjts mot dekretet. 41 kongressledamöter, bland dem den tidigare presidentkandidaten senator John McCain, har kritiserat det.

Annonser

Trumps ministerval oroar

Snart ska Donald Trump sväras in som USA:s president. Jag har bloggat en hel del om honom. Det är en tragedi att en sådan som han kommit så långt (ja, även att Hillary Clinton kom långt är en tragedi för USA).

Trump har framställt sig som en antietablissemangskandidat när han istället som crony capitalist är en del av etablissemanget och har politiska försänkningar genom sina affärer i USA och länder världen runt.

Han har hyllat Putin, Saddam Husseins ”terrorismbekämpning”, den kinesiska regimens nedslagning av protesterna på Himmelska fridens torg 1989, tyckte att Gorbatjov inte var ”tillräckligt hård”, förespråkat utökad tortyr, avrättning av terroristers anhöriga, inskränkningar i pressfriheten parat med explicita hot mot två dagstidningar, uppmuntrat till våld hos sina anhängare, stött interneringen av japansk-amerikaner i läger under andra världskriget, attackerat det oberoende rättsväsendet genom sina angrepp på domare Gonzalo Curiel, etc.

Karln saknar heder och moralisk kompass. Han angriper USA:s konstitutionella normer. Han är typiskt en person som säger och gör allt som för tillfället gynnar honom. Ett partiprogram har lika stor relevans för honom som den sovjetiska författningen hade för den politiska friheten. Om han gör något bra är det ren tur, då han saknar principer och kan råka hamna rätt ibland.

Han fortsätter staka ut den oroväckande riktningen genom sina förslag på ministrar. Det finns frågor om den tilltänkte utrikesministern Rex Tillersons relation till Putin och syn på mänskliga rättigheter. Förslaget till justitieminister, Jeff Sessions, är i linje med Trumps auktoritära linje. Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin skriver om farhågorna med Sessions här. Även valet av handelsminister, Ross Wilbur, oroar. Wilbur, som för sina egna affärers räkning lobbat för och gynnats av tullar, kom i en intervju med häpnadsväckande uttalanden:

”Wilbur Ross, President-elect Trump’s pick for Commerce Secretary, doesn’t merely espouse government planning of the economy, he lobbies for it and profits from it.

”One of the problems in our country,” Ross said in 2010, ”is we don’t have an industrial policy.” By ”industrial policy,” Ross meant federal laws that steer resources to certain sectors for certain activities.

Ross, in a CNBC interview in the summer of 2010, expressed his admiration for China’s five-year plans, the ones originated by Communist revolutionary Mao Zedong. ”Is that something we should do here, Wilbur?” journalist Andy Serwer asked.

”Yes,” Ross responded, before lamenting our lack of an ”industrial policy.”

Ross explained how he would use government to steer the economic ship: ”We ought, as a country, to decide which industries are we going to really promote — the so-called industries of the future.”[…]

This sort of industrial planning isn’t just less economically efficient than free enterprise, it’s also a recipe for cronyism — for enriching the politically connected at the expense of outsiders. Ross’s own career shows this.”

Läs mer här.

Det återstår att se vilka som i slutändan blir ministrar i Trumps regering, men hittills finns det skäl att oroa sig rejält.