Monthly Archives: november 2010

Euro vid vägs ände?

Open Europe har gått igenom flera europeiska tidningar som behandlar krisen i euroområdet, bl.a. här och här.

”[T]hose who still think – and there are some – that reservations about the future of the euro is something which exists primarily amongst the we-told-you-so bunch on the Tory backbenches, should try to pick up a European paper once in a while.”

Och en av vad-var-det-vi-sa-Tories, Europaparlamentarikern Daniel Hannan, skriver på sin blogg om vad det var han och andra sa om euron 1998.

Och vad var det vi sa, vi som var aktiva i borgerliga Medborgare mot EMU i den svenska folkomröstningen 2003? Vi varnade för de ekonomiska riskerna.

Utöver den ekonomiska aspekten tillkommer den politiska, där euron är ett redskap för att bygga upp den europeiska superstaten.

Botswana valde en mer liberal väg

Botswana har till skillnad från övriga afrikanska länder haft en helt annan utveckling, såväl politiskt som ekonomiskt, sedan självständigheten 1966. Landet har kunnat uppvisa en demokratisk politisk stabilitet och ekonomisk tillväxt utan motstycke. Även om vissa andra stater i Afrika framförallt under senare år nått en del framgångar, har inget land på den kontinenten skilt sig till det bättre under så lång tid som Botswana.

Johan Norberg beskrev i sin bok När människan skapade världen hur Botswana gick förbi sina grannländer genom större ekonomisk frihet. Zambia var vid självständigheten 1964 Afrikas näst rikaste land, och hade en mer välutbildad befolkning. Men genom socialism och protektionism minskade landets välstånd alltmer, samtidigt som man tog emot mer bistånd än något annat afrikanskt land. Och för Zimbabwe har det gått ännu värre. Botswana gick istället åt andra hållet.

Medan de flesta afrikanska länderna efter sin självständighet letts av socialistiska eller andra sorters diktatorer, hade Botswana turen att få en liberalt sinnad ledare för självständighet och förste president, Seretse Khama. Han studerade i England och träffade där 1947 sin blivande engelska fru. När de senare ville bosätta sig i Bechuanaland, som Botswana hette under det brittiska kolonialstyret, stötte de på hinder. Storbritannien hade efter andra världskriget skuldsatts och ville inte missa möjligheten att få billigt sydafrikanskt guld och uran. Sydafrikas apartheidregim fördömde makarna Khamas rasblandade äktenskap, och för att blidka Sydafrika körde Storbritannien ut paret Khama från Bechuanaland. Seretse Khama hade dock ett stort stöd bland kolonins befolkning och Storbritannien var dessutom under påtryckning från omvärlden att inte underordna sig Sydafrikas krav, så paret Khama fick åter rätt att bosätta sig i kolonin 1956.

Detta ledde till att Storbritanniens planer att införliva Bechuanaland med Sydafrika gick om intet. Khama bildade 1962 det borgerliga Bechuanaland Democratic Party som vid självständigheten 1966 bytte namn till Botswana Democratic Party (BDP). Partiet har vunnit alla val sedan 1965, och trots detta långa maktinnehav har demokratin bibehållits, yttrande- och tryckfrihet bevarats och landet har minst korruption i Afrika. Enligt Transparency International är Botswana även ett av de minst korrumperade länderna bland utvecklingsländerna. Brittiska rättstraditioner har integrerats med traditionell stamrätt, och domstolsväsendet är självständigt.

Samtidigt slog Khama, som var president från 1966 till sin död 1980, in på en ekonomiskt liberal väg, med marknadsekonomi, sänkta skatter och öppenhet för utländska investeringar. Khama hade en välkommande attityd till den vita minoriteten i landet. Resultaten lät inte vänta på sig. Mellan 1965 och 1995 hade Botswana den snabbast växande ekonomin i världen, med en genomsnittlig årlig tillväxt på 7,7 procent.

1972 upptäcktes diamanter i landet, men kan inte ses som någon huvudförklaring till den ekonomiska uppgången, då gruvdriften inte började komma igång på allvar förrän 1975 och den största tillväxten i ekonomin skedde under åren 1965-75, då tillväxttakten i genomsnitt var 10,7 procent per år. Diamantgruvorna kom dock att bli i privat ägo, vilket bidrog till att de kunde utnyttjas effektivt. 

Från mitten av 60-talet till början av 70-talet minskade de offentliga utgifterna från 23 till 15 procent av BNP. Efter Khamas död har den statliga inblandningen i ekonomin och de offentliga utgifterna ökat. Men landets ekonomiska utveckling under hela sin självständighet har varit imponerande. I början av 60-talet var Botswana världens tredje fattigaste land. Scott A. Beaulier beskriver i denna artikel i Cato Journal Botswanas framgångar. Och Marian L. Tupy jämför här Botswanas och Zimbabwes utveckling. Han skriver bl.a.:

”As Robert Guest of The Economist noted in his 2004 book, The Shackled Continent, ”In the last 35 years, Botswana’s economy has grown faster than any other in the world. Yet, cabinet ministers have not awarded themselves mansions and helicopters — and even the president has been seen doing his own shopping.” Similarly, a game warden I spoke to in the Chobe National Park reminisced about standing behind the minister of education in the line for groceries. A shop manager recognized the minister and motioned her to the front of the line. She flatly refused.”

Den begränsade roll som Seretse Khama gav politiker har varit välgörande för landet på många sätt.

220px-SeretseKhama

Seretse Khama

Liberal contra konservativ & ”progressiv” konstitutionalism

Jag bloggade nyligen om Tea Partyrörelsen och varför den i media vanligen starkt negativa bilden av den behöver nyanseras. När det nu bara är en dag kvar till mellanårsvalen är det mycket bevakning av valrörelsen.

I söndagens radioprogram Godmorgon, världen var det ett inslag om att Tea Partyaktivister ofta hänvisar till författningen. Naturligtvis var inte reportern sen att framföra att det finns invändningar i form av ”flera amerikanska statsvetare och grundlagsexperter”. En statsvetare, som förstås var vänsterinriktad, intervjuades och menade att författningen är ganska kortfattad och säger inte så mycket om enskilda politiska åtgärder och att det därmed inte finns något hinder för exempelvis Obamas sjukvårdsreform. Därefter tillfrågades några som demonstrerade mot Tea Partyrörelsen och på ett av deras plakat stod det ”Konstitutionen är vad jag gör den till”.

Men det är just denna syn på författningen som är så förfärlig ur frihetlig synvinkel. Författningen har sina brister och är inte helt tydlig på vissa punkter, men det innebär inte att fältet är fritt för vidlyftiga utflykter och tänjande åt alla håll och kanter. I så fall är det meningslöst med en författning, där å andra sidan förstås även den bästa kan ignoreras av politiker. Ja, den amerikanska författningen är begränsad i sin text, och det är också poängen. Individuella rättigheter ska skyddas och staten ska bestå av ”checks and balances”. I det tionde tillägget står det:

”The powers not delegated to the United States by the Constitution, nor prohibited by it to the States, are reserved to the States respectively, or to the people.”

Dvs, det som inte behandlas i den federala författningen respektive delstatsförfattningen åligger det medborgarna själva att besluta om.

Utöver de tio första tilläggens (den s.k. Bill of Rights) starkt frihetliga karaktär, fullföljer de trettonde och fjortonde tilläggen, som antogs strax efter inbördeskriget, en inriktning på individens frihet helt i linje med grundlagsfädernas intentioner. Utdrag:

13 (Section 1) : ”Neither slavery nor involuntary servitude, except as a punishment for crime whereof the party shall have been duly convicted, shall exist within the United States, or any place subject to their jurisdiction.”

14 (Section 1): ”All persons born or naturalized in the United States, and subject to the jurisdiction thereof, are citizens of the United States and of the State wherein they reside. No State shall make or enforce any law which shall abridge the privileges or immunities of citizens of the United States; nor shall any State deprive any person of life, liberty, or property, without due process of law; nor deny to any person within its jurisdiction the equal protection of the laws.”

Vad som dessvärre hände mot slutet av 1800-talet var att den s.k. progressiva rörelsen började föra fram idéer om ”den levande konstitutionen”, dvs man öppnade fältet för allehanda statsinterventionism som saknar stöd i författningen. De idéerna har kommit att dominera alltmer, i synnerhet efter New Deal på 30-talet, och omfattas av ”liberals” som den statsvetare som nämndes ovan. Författningens ursprungliga innebörd har därmed eroderats allt mer, vilket jag också berörde i ett tidigare blogginlägg om juristen Timothy Sandefur och dennes invändningar mot den ”progressiva” synen.

Sandefur har en utmärkt essä i Harvard Journal of Law & Public Policy där han förespråkar idén om ”Liberal Originalism”, och här avses ”liberal” i den klassiska bemärkelsen, det som idag brukar kallas libertarianism. Författningen måste tolkas utifrån självständighetsförklaringen och de naturrättsliga idéer denna ger uttryck för. Därtill finns det flera texter av grundlagsfäderna som ytterligare förklarar och understryker idéerna, där John Locke var den främsta inspirationskällan. Delstaternas författningar ger också vägledning om kontexten.

Men Sandefur kritiserar inte bara idén om ”The Living Constitution”, utan även det som kallas ”Conservative Originalism”, att tolkningen av författningen måste underkastas traditioner och sociala konventioner. Företrädare för den konservativa synen tar avstånd från idén om självständighetsförklaringen som den etiska grundvalen för författningen, och tonar antingen ner dess betydelse eller rent av avfärdar den som oförenlig med en konservativ uppfattning om vad som är det amerikanska.

Som Sandefur visar kunde den konservativa inställningen användas för att försvara slaveriet, där exempelvis senatorn John C. Calhoun och Alexander Stephens, vicepresidenten i Confederate States of America, helt följdriktigt förkastade självständighetsförklaringen med dess idéer om att människorna är skapade jämlika.

Både den konservativa och ”progressiva” inställningen öppnar för etisk relativism och obegränsat majoritetsstyre och underminerar författningen.

De ovan nämnda trettonde och fjortonde tilläggen till författningen är uttryck för ”Liberal originalism”, som hade ett sista stort uppsving strax efter inbördeskriget.

Samlingssida för viktiga dokument rörande USA:s bildande, såsom självständighetsförklaringen och författningen. Man slås av grundlagsfädernas intellektuella briljans och insikt om maktens problem.

Den frigivne slaven och abolitionisten Frederick Douglass, som var en företrädare för ”Liberal originalism”, skrev:

”Interpreted as it ought to be interpreted, the Constitution is a glorious liberty document.”