Category Archives: Rättssäkerhet

Min recension av Timothy Sandefurs bok publicerad

Igår publicerade Svensk Tidskrift min recension av Timothy Sandefurs bok The Permission Society: How the Ruling Class Turns Our Freedoms into Privileges and What We Can Do About It.

I anknytning till den är här även Sandefurs essä om klassiskt liberal originalism.

Här och här kan man se en intervju med Sandefur i två delar om boken.

Frågor om Trump och avlyssningen

I en (som vanligt) märklig twitterstorm skriver president Trump att han blev avlyssnad av Obama i oktober. Det föranledde Benjamin Wittes vid Brookings Institution att igår ställa tio välmotiverade frågor till Trump:

  1. ”Are you making the allegation that President Obama conducted electronic surveillance of Trump Tower in your capacity as President of the United States based on intelligence or law enforcement information available to you in that capacity?
  2. If so—that is, if you have executive branch information validating that either a FISA wiretap or a Title III wiretap took place—have you reviewed the applications for the surveillance and have you or your lawyers concluded that they lack merit?
  3. If you know that a FISA wiretap took place, are you or were you at the time of the application, an agent of a foreign power within the meaning of FISA? 
  4. Was anyone else working in Trump Tower an agent of a foreign power within the meaning of FISA?
  5. If you know that a Title III wiretap took place, are you or were you at the time of the application engaged in criminal activity that would support a Title III wiretap or might you have previously engaged in criminal activity that might legitimately be the subject of a Title III wiretap?
  6. Was anyone else working in Trump Tower engaged in criminal activity that would support a Title III wiretap or might another person have previously engaged in criminal activity that might legitimately be the subject of a Title III wiretap?
  7. If you were tweeting not based on knowledge received as chief executive of the United States, were you tweeting in your capacity as a reader of Breitbart or a listener of Mark Levin’s radio show?
  8. If so, on what basis are you confident the stories and allegations in these august outlets are true and accurate vis a vis the activity of the government you, in fact, now head?
  9. If you learned of this alleged surveillance from media outlets, did you or anyone on your staff check with any responsible law enforcement or intelligence officials or agencies before making public allegations against your own government?
  10. What exactly does any of this have to do with Arnold Schwarzenegger?”

Och idag ställer han ytterligare tio frågor:

  1. ”To the extent any wiretap you revealed yesterday was previously classified, your tweets have declassified the fact of its existence. Do you agree that the FBI, DOJ, and the FISA Court are now at liberty to confirm the existence of any FISA surveillance that may have been taking place at Trump Tower or against its occupants?
  2. Do you agree that, to whatever extent no such surveillance was taking place, the fact of its absence—which is to say the fact that you were either lying or making up facts or repeating allegations published in Breitbart with no idea of their accuracy—is also not classified?
  3. Will you similarly declassify any material the underlying FISA application may contain so that the public can understand the basis or lawlessness of the alleged Obama surveillance of your campaign and business?
  4. You say that there was “Nothing found” in the wiretapping of Trump Tower. Are you thereby declassifying the fruits of any surveillance that may have taken place? Will you?
  5. You say that the surveillance was “Turned down by court earlier.” Are you thereby declassying the fact of and waiving any privacy interests in any earlier application to the FISA Court or to any federal district court under Title III—and in any rulings that any court may have made on the subject?
  6. To whatever extent you have revealed FISA surveillance in a series of tweets, with which agencies, if any, did you consult before declassifying presumably sensitive material about a foreign counterintelligence investigation that is by most accounts still ongoing?
  7. To whatever extent you have revealed FISA surveillance in a series of tweets, was your National Security Adviser, Gen. H.R. McMaster, aware that you intended to declassify sensitive material about a foreign counterintelligence investigation  that is by most accounts still ongoing?
  8. You say that you “bet a good lawyer could make a great case out of the fact that President Obama was tapping my phones in October, just prior to Election!” Are you planning to bring suit against Obama or anyone else under either 50 U.S.C. § 1810—which provides for civil remedies for “[a]n aggrieved person, other than a foreign power or an agent of a foreign power . . . who has been subjected to an electronic surveillance”—or under 18 U.S.C. § 2520—which provides that “any person whose wire, oral, or electronic communication is intercepted . . . in violation of [criminal wiretap law] may in a civil action recover from the person or entity, other than the United States, which engaged in that violation”?
  9. To the extent no such surveillance took place or you have grossly mischaracterized it, do you have any concerns that you might have imputed grave misconduct to your predecessor—in the language of New York Times v. Sullivan—with “‘actual malice’—that is, with knowledge that it was false or with reckless disregard of whether it was false or not”?
  10. If so, have you or your counsel considered the question of whether a tweet from the @realDonaldTrump Twitter account that contains a slander or a libel is an official presidential act for which you are immune from liability under Nixon v. Fitzgerald or whether it is personal conduct for which you might be subject to suit under Clinton v. Jones?”

Mer i ämnet kan läsas av Julian Sanchez vid Cato Institute här.

Trumps horribla dekret

President Donald Trumps senaste dekret (executive order) om tillträde till USA är ett horribelt hafsverk. Förutom att jag ogillar kollektiva bestraffningar, har dekretet utformats och drivits igenom på ett inkompetent sätt med rättsligt kaos som följd. Benjamin Wittes på Brookings Institution skrev ingående om det i lördags.

”NBC is reporting that the document was not reviewed by DHS, the Justice Department, the State Department, or the Department of Defense, and that National Security Council lawyers were prevented from evaluating it. Moreover, the New York Times writes that Customs and Border Protection and U.S. Citizen and Immigration Services, the agencies tasked with carrying out the policy, were only given a briefing call while Trump was actually signing the order itself. Yesterday, the Department of Justice gave a ”no comment” when asked whether the Office of Legal Counsel had reviewed Trump’s executive orders—including the order at hand. (OLC normally reviews every executive order.)

This order reads to me, frankly, as though it was not reviewed by competent counsel at all.”(…)

”[I]t is most emphatically not good news to have a White House that just makes decisions with no serious thought or interagency input into what those decisions might mean. In fact, it’s really dangerous.”

Timothy Sandefur är en libertariansk expert på amerikansk författningsrätt. Han skrev ett blogginlägg där han också länkade till bl.a. Wittes artikel.

”Of course admitting people from foreign lands is something with a non-zero risk. Of course it’s possible that some will enter pretending to be refugees who are in fact enemy agents. The solution to that is to defeat the enemy—not to condemn to death or slavery the vast majority of refugees who are fleeing in search of safety. To do the latter is a disgrace to everything that makes this country what it is supposed to be: a refuge and a heaven.(…)

”To emphasize: I think the Executive Order is constitutional. I think it’s stupid and immoral in every other way.

That said, it might still be illegal. Congress is the lawmaker, and Cato’s David Bier argues that the Order violates the Immigration and Nationality Act of 1965.”(…)

”Actual leadership, of course—leadership of the George Washington, Dwight Eisenhower variety—is about fostering others and articulating an ideal that merits support. It’s not showy; it’s patient, thoughtful, often boring, and rarely self-aggrandizing. Trump’s not intelligent enough to muster a clever plan to lure lefties into self-defeating acts. He’s just a blowhard, and a blowhard’s gonna blow hard.

Many object that the protestors were silent when Pres. Obama blocked Syrian refugees. Maybe so—although my memory is that people were outraged by that, and said so at the time. I certainly was and did.”

Samtidigt var det Obamaadministrationen gjorde inte detsamma som Trump nu gör. Jon Finer skriver i Foreign Policy om väsentliga skillnader.

En positiv sak, förutom att så många protesterat i USA och världen över, är att även inom det Republikanska partiet har röster höjts mot dekretet. 41 kongressledamöter, bland dem den tidigare presidentkandidaten senator John McCain, har kritiserat det.

Trump och HD

För att fortsätta på föregående bloggpost, vill jag kommentera det vissa, även annars Trumpkritiska personer för fram som ett argument att rösta på Trump. Om han blir president skulle han kunna utse konservativa domare till Högsta domstolen, och därmed balansera de ”liberala” (i amerikansk bemärkelse) som förmodligen kommer få större majoritet om Hillary Clinton blir president. Efter Antonin Scalias död är en plats vakant, då ingen ny utsetts än. Dessutom är flera andra ledamöter ålderstigna.

Det finns en poäng med en balanserad HD. Konservativa tenderar vara bättre när det gäller ekonomisk frihet och ”liberaler” tenderar vara bättre när det gäller social frihet. Om Clinton blir president och ska utnämna nya ledamöter till HD kommer det innebära en oroväckande utveckling på flera områden. Problemet är bara att man inte kan lita på Trump. Som redan skrivits är denne bisarre, konstant ljugande clown fascistiskt orienterad.

Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin skrev 17/8 i en artikelWashington Post att Trump är opålitlig och går igenom hans antikonstitutionalism. Dessutom:

”Moreover, if Trump wins, the GOP is likely to shift in the direction of his authoritarian nationalist platform for reasons that go beyond his personal proclivities. After all, such a triumph would lead many politicians and activists to conclude that Trump has found an effective formula for political success. And such success breeds imitation by other ambitious politicians.”

Den 3/6 tillfrågades i New York Times ett antal juridikprofessorer, bland dem libertarianer som Ilya Somin och Richard Epstein, om hur de såg på Trump i ett konstitutionellt sammanhang. De var djupt oroade, samtidigt som några även kritiserade Obama och Bush.

Parlamentarismen undergrävs

De negativa reaktionerna på ”Decemberöverenskommelsen” finns över hela det politiska spektrat. Bland borgerliga har det varit massivt på sociala medier, bl.a. på Allianspartiernas Facebooksidor. Vad detta betyder för verklig väljarflykt är dock svårt att mäta och förutse.

Det är bedrövligt att Alliansen går med på denna överenskommelse, som är demokratiskt problematisk. Flera goda liberaler har försökt försvara överenskommelsen med att det är det enda sättet att komma ur en hopplös situation där ingen kan regera. Men man missar, förutom att överenskommelsen innebär ett befängt förhållningssätt till budgetar, att man inte bör ändra spelreglerna lättvindigt när det som här innebär en förskjutning av makt från riksdagen till regering och partiledningar. Det är fel att säga att demokratin upphör, eller ens den parlamentariska demokratin. Däremot är det konstitutionellt problematiskt och parlamentarismen undergrävs.

Nicklas Lundblad skriver i en bra understreckare i Svenska Dagbladet idag om den konstitutionella problematiken:

”[B]ör partiledningar komma överens om att binda riksdagsledamöter att rösta på visst sätt? Bör det finnas begränsningar i den makt som en partiledning utövar över de riksdagsledamöter som företräder partiet? Klart är att det inom riksdagsordningen inte finns något utrymme för ett parti att avtala om att med bindande verkan tvinga riksdagsledamöter rösta på ett givet sätt. Det skulle försvaga riksdagens oberoende och beslutande kraft i den maktdelningsmodell som vi antagit som vår. Om partiet ändå väljer att sluta sådana överenskommelser gör man det utan stöd i grundlag och frågan blir då om riksdagsledamöter bör efterkomma dessa.”

Även Tove Lifvendahl skrev bra på ledarsidan i gårdagens SvD:

”Det som nu har hänt kan med fog kallas historiskt. Men de demokratiska konsekvenserna av Decemberöverenskommelsen kan bli allvarliga, och är av sådan dignitet att det hade varit anständigt att väljarna hade fått säga sin mening om denna konstitutionella förändring av de demokratiska spelreglerna.

Fler frågor följer förstås i kölvattnet; kommer detta i praktiken att innebära första steget mot en helt annan sorts valsystem? Om sex partier nu anser att parlamentarism inte är fundament utan valbart tillägg när det passar de egna syftena, bör inte en djupare grundlagsdiskussion komma på bordet?”

Moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark är också kritisk:

”Istället för en parlamentarisk process där man strävar efter att vinna majoritet för sin politik får vi nu inom budgetpolitiken en dekretpolitik där regeringens förslag automatiskt har stöd bara för att det är regeringens förslag. Det är en försvagning av det parlamentariska och vinnare på detta är självfallet Löfven men även Vänsterpartiet, som kan driva mycket långtgående förslag eftersom de inte riskerar någon majoritet, och Sverigedemokraterna som får ett ökat utrymme.”

På tidskriften Axess:s blogg skriver P J Anders Linder:

”Såvitt jag förstår innebär detta att Alliansen i dag har åstadkommit två saker:

  1. Man har lovat att under tre år acceptera budgetar om S, MP och V står bakom dem – oavsett vilken politik de innehåller. Det finns inga innehållsliga begränsningar i överenskommelsen.
  2. Man har i realiteten gett V en väldig makt. Om V inte ställer sig bakom en rödgrön budget är ju Alliansen större än S+MP och då ska Alliansens budget accepteras av regeringspartierna.

Nog verkar det som om alliansledningarna har fattat ett historiskt beslut, fast kanske inte på det sätt de tänkt sig.”

Läs även Sophia Broberg Blomqvists blogginlägg och Fredrik Johanssons inlägg på SvD:s ledarblogg.

Övervakningssamhället påverkar det fria ordet

Nyligen hade Peggy Noonan en väldigt bra krönika i Wall Street Journal, där hon refererar till ett samtal med journalisten Nat Hentoff där diskussionen handlade om hur massövervakningen, utöver inskränkningarna i den personliga integriteten, allteftersom påverkar medborgarnas uttryckssätt på ett negativt sätt. Likaså förändras relationen mellan medborgarna och staten, då medborgarna blir allt mer ansvariga inför staten, istället för tvärtom.

”Americans will become careful about what they say that can be misunderstood or misinterpreted, and then too careful about what they say that can be understood. The inevitable end of surveillance is self-censorship.”

Sanna Rayman kommenterade också krönikan på Svenska Dagbladets ledarblogg idag.

Randy Barnett, libertariansk professor i författningsrätt, skrev den 11 juli i Wall Street Journal om att NSA:s övervakning är författningsstridig.

Och om NSA litade på Edward Snowden när de anförtrodde honom uppgifter, varför ska vi lita på NSA, som Farhad Manjoo undradeThe Slate i juni.

Venezuelas pseudodemokrati

Idag är det presidentval i Venezuela. Hugo Chavez efterträdare Nicolas Maduro fortsätter den repressiva linjen. Venezuela är ett auktoritärt och starkt korrumperat land med svåra ekonomiska problem och hög mordstatistik. Trots detta fortsätter tokvänstern som brukligt att hylla de i Latinamerika så vanliga demagogiska clownerna likt Chavez som styr med järnhand och skapar ekonomisk kris och undergräver rättsstaten och demokratin. Det är inte Brasiliens Lula da Silva eller Chiles Michelle Bachelet som får hyllningskörer, trots att deras mer moderata socialdemokrati med marknadsekonomisk inriktning och respekt för demokratin har varit gynnsammare för deras länder.

Thor Halvorssen & Larry Diamond beskriver i en artikel i The Atlantic den venezuelanska regimens fula och obehagliga tricks för att manipulera valresultat. Jag har här tidigare skrivit om Halvorssen, som är en venezuelansk liberal människorättsaktivist i exil i USA.

Alvaro Vargas Llosa (son till författaren och Nobelpristagaren Mario) var medförfattare till boken Guide to the perfect Latin American idiot som kom ut på engelska 2000 (spanska –96) och som rekommenderas. Utifrån liberal synvinkel skärskådas många myter om Latinamerika med bl.a. särskilt angrepp på en av tokvänsterns frontfigurer i latinamerikadebatten: Eduardo Galeano. 2007 rekapitulerade Vargas Llosa i en artikel om tiden som gått sedan dess och tar bl.a. upp Chavez och Bolivias Evo Morales. Samlingssida med artiklar om framförallt Latinamerika av Vargas Llosa.

Den latinamerikanska fascismen har förstås också bidragit till elände med sitt eget motstånd mot liberalism, marknadsekonomi och rättsstat och utgör en gren av den populistiska tradition som de mer marxistiska grupperna också utvecklats ur. Så hade också Chavez den argentinske fascisten och antisemiten Norberto Ceresole som rådgivare i ett tidigare skede, vilket man bl.a. kan läsa i denna även i övrigt intressanta artikel i The Economist om Venezuela efter Chavez.