Monthly Archives: april 2010

Liberaldemokraternas kluvenhet

Inför det brittiska valet den 6 maj har plötsligt Liberaldemokraterna under Nick Clegg ryckt upp sig ordentligt, och i vissa opinionsundersökningar blivit största parti med drygt 30%. Framförallt ansågs Clegg av många som skicklig i den första TV-sända partiledardebatten (som var den första i sitt slag i Storbritannien). I den andra hade han inte samma övertag, men Clegg och hans parti har fortfarande stark vind i seglen.

Liberaldemokraterna bildades 1988 genom sammanslagning av Liberala partiet och Socialdemokratiska partiet (det sistnämnda utbrytare ur Labour). Då det Liberala partiet sedan länge stått för en vänsterinriktad socialliberalism, var samgåendet med det kortvariga Socialdemokratiska partiet smärtfritt. Det sistnämnda hade brutit sig ur i protest mot Labours vänstervridning (detta var innan Tony Blairs ”New Labour”).

Liberalerna har sedan de blev ett minoritetsparti på 20-talet missgynnats av det brittiska valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar. Även om Liberaldemokraterna skulle få flest röster, vilket annars vore ett unikt genombrott, är det inte troligt att de blir det största partiet i parlamentet. Däremot kommer de att ställa höga krav, som ministerposter och en förändring av valsystemet mot proportionella val. Det är osäkert vilka LibDems i så fall vill regera med, men det har talats om Labour, vilka de står närmare, även om Clegg på vissa punkter har vridit partiet åt det marknadsliberala hållet. Den positiva synen på EU förenar också LibDems och Labour mer än Tories EU-skeptiska linje.

Europaparlamentarikern Daniel Hannan (Tory) är en av Storbritanniens mest libertarianska politiker, och hans vältalighet har jag givit exempel på här tidigare. Mattias Svenssons intervju med honom för Neo. Han kommenterar Liberaldemokraternas kluvenhet på sin blogg här:

”Nick Clegg is right, for example, to want to scrap the ID card scheme, and to roll back some of the statism that Labour has brought in under the cover of anti-terrorism. He is right to want more powers for local government. And, while raising the starting rate of income tax to £10,000 might not be the best way to dispose of limited resources in our present circumstances, the principle of cutting taxes for the low-paid is surely correct.

There are, though, three major drawbacks. First, even by the debased standards of contemporary politics, the Lib Dem figures are fantastical: £5 billion to be netted through “anti-avoidance measures” and the like. (Neil O’Brien demolishes the Lib Dem economic prospectus in his new Telegraph blog)

Second, the sensible policies are meaningless when set against the Lib Dems’ uncritical support for European integration. You can’t decentralise power in the UK while centralising it in the EU. You can’t boast of cutting departmental spending while backing a 60 per cent increase in our contribution to the Brussels budget. You can’t promise to crack down on sleaze while… oh, you get the idea.

Third, the most palatable parts of the Lib Dem manifesto – the localism, the spending cuts, the civil liberties agenda – are also in the Conservative manifesto. Why vote for a party which can’t form a government when you get a similar package from one which can? As Matt d’Ancona put it a few months ago, a vote for the Lib Dems is an intransitive vote: a vote without an object.”

Hannan kommenterar mer om Cleggs kluvenhet även här. Nu är ju kluvenhet något som finns i flera partier, men utifrån frihetlig synvinkel bidrar inte denna kluvenhet till att göra LibDems till ett intressant alternativ, även om det finns mer att önska av Tories.

F.ö. så kan det finnas en liten chans att Storbritannien ändå får folkomrösta om Lissabonfördraget utifall Tories vinner valet, och därmed tillfälle ges att sänka eländet. Det gäller hur man med det nya fördraget ska lösa problemet med att tre tyska mandat behövde tas bort för att de 18 nya skulle ges plats.  Europaparlamentet vill behålla både de tre tyska och de 18 nya platserna, vilket skulle innebära att man egentligen har ett nytt fördrag att ta ställning till.

Hannan om EU-skatt:

Harmonised taxes are higher taxes

Konservativa gör en parodisk valaffisch.

Walt Whitman vs. C.S. Lewis

Att kristendomen har problem med människans egen lycka här på jorden är något jag behandlat tidigare här. Med sin lidandekult är det lätt att göra ner människor, och i de kyrkor där sekularisering och modernisering inte har vunnit insteg frodas som i den katolska kyrkan auktoritära förhållanden där ständiga övergrepp duggar tätt, samtidigt som självplågeriet hos de egna, något som var särskilt framträdande bland de tidiga kristna. Det är inte bara de oupphörliga avslöjandena av sexövergreppen mot barn och det skandalösa sopandet under mattan av kyrkan, den katolska kyrkan har ägnat sig åt andra svinaktigheter, liksom andra kyrkor, när frihetliga och sekulära idéer inte har haft inflytande.

Stephen Hicks kontrasterar den amerikanske poeten Walt Whitman mot den kristne engelske författaren C.S. Lewis. Whitman:

”I never yet knew how it felt to think I stood in the presence of my superior.—If the presence of God were made visible immediately before me, I could not abase myself.”

C.S. Lewis: ”The real test of being in the presence of God is, that you either forget about yourself altogether or see yourself as a small, dirty object.”

Hicks tar upp fler liknande yttranden av Lewis och frågar sig bl.a: ”Does one begin feeling that one is loathsome and then turn to Christianity for affirmation? Or does one start by committing to Christianity and consequently come to despise oneself?”

Med anledning av att Whitman nämns, vill jag passa på att ge ytterligare ett exempel på hans individualism:

I swear I begin to see the meaning of these things!

It is not the earth, it is not America, who is so great,
It is I who am great, or to be great—it is you up
         there, or any one,
It is to walk rapidly through civilizations, govern-
         ments, theories,
Through poems, pageants, shows, to individuals.
   Underneath all, individuals!
I swear nothing is good to me now that ignores
         individuals!
The American compact is altogether with individuals,
The only government is that which makes minute of
         individuals,
The whole theory of the universe is directed to one
         single individual—namely, to You.

Ur As I Sat Alone By Blue Ontario’s Shore.