Kategoriarkiv: Religion

Naturrätt vs. kristendomen

James Peron har en bra artikel som går igenom varför naturrättens idéer hade sin grund i antikens Grekland och inte i kristendomen, och på vilket sätt de fick en renässans under Upplysningen.

Annonser

Iranska kvinnors protester 1979

I detta klipp från 1979 kan man se iranska kvinnors protester mot att tvingas bära slöja och andra islamska lagar. Den sista striden innan den teokratiska diktaturen definitivt stängde dörren till frihet. De ska minnas och hedras för att de kämpade emot in i det sista.

Men det finns ljusglimtar idag. Som en iransk kvinna i Teheran nyligen sa så täcker slöjorna allt mindre av håret och är färggladare, skjortärmarna blir kortare, skratten bland kvinnor högre. Det är de små stegen mot ökad frihet i ett läge där det gamla prästerskapet inte hinner med att bromsa den snabba utvecklingen bland den stora andelen unga i Iran.

Påvens angrepp på libertarianismen

Påven har angripit libertarianismen (den klassiska liberalismen). Stephen Hicks och Maria Marty svarar här påven, som både är okunnig och står för en antiliberal tradition.

”If individuals don’t make those decisions for themselves, then someone else must make those decisions for them. We know of course that the Pope comes from a decision-making tradition that says we should all be obedient—slaves to masters, women to their husbands, subjects rendering unto Caesar, and everyone to God’s infallible spokesman on Earth. And that emphasis upon deep obedience has always resisted the expansion of individual freedoms. Yes, the Pope’s tradition has in the modern world softened its stance on those points—but always reluctantly, and always under pressure precisely from the more individualistic and liberal humanisms the Pope is attacking in his Message.”

Varför islam är mer våldsam än kristendomen

Robert Tracinski hade tidigare i år en bra och intressant artikel om varför islam är mer våldsam än kristendomen.

Och uppfattningen att Daesh (Islamiska Staten) inte har något med islam att göra kritiseras av Shadi Hamid, som själv är muslim, i Washington Post:

”To protect Islam – and, by extension, Muslims – from any association with extremists and extremism is a worthy cause.

But saying something for the right reasons doesn’t necessarily make it right. An overwhelming majority of Muslims oppose ISIS and its ideology. But that’s not quite the same as saying that ISIS has nothing to do with Islam, when it very clearly has something to do with it.”

I våras hade Graeme Wood i The Atlantic en lång artikel, ”What ISIS Really Wants”, där forskare och IS-ideologer förklarar. Daeshs apokalyptiska vision inbegriper Jesu återkomst i den sista striden.

”The reality is that the Islamic State is Islamic. Very Islamic. Yes, it has attracted psychopaths and adventure seekers, drawn largely from the disaffected populations of the Middle East and Europe. But the religion preached by its most ardent followers derives from coherent and even learned interpretations of Islam.”(…)

”Many mainstream Muslim organizations have gone so far as to say the Islamic State is, in fact, un-Islamic. It is, of course, reassuring to know that the vast majority of Muslims have zero interest in replacing Hollywood movies with public executions as evening entertainment. But Muslims who call the Islamic State un-Islamic are typically, as the Princeton scholar Bernard Haykel, the leading expert on the group’s theology, told me, “embarrassed and politically correct, with a cotton-candy view of their own religion” that neglects “what their religion has historically and legally required.””

Så var det det här med Jesus. För islam är han en högt vördad profet. Tracinski nämner inte det i sin artikel, som bl.a. kontrasterar Muhammed och Jesus, men muslimer och kristna har olika syn på Jesus (Isa på arabiska). En kristen kritik av den muslimska föreställningen går bl.a. ut på att Muhammed skapade en annan sorts Jesus utifrån fabler och fantasier ett halvt millennium senare i försöken att framställa judendomen och kristendomen som avsteg från den i Muhammeds ögon ursprungliga islam. Jesus ska enligt islam vid den yttersta domen återkomma då islam återupprättas som den enda sanna religionen.

Som ateist kan jag tycka att muslimer och kristna kan gräla bäst de vill om detta, men det är viktigt att förstå de olika tänkesätten med tanke på deras inflytande.

Slutligen ett bra blogginlägg av Timothy Sandefur om varför USA bör ta emot flyktingar från muslimska länder, även om islam har stora problem, men att det förutsätter att de kan integreras i samhället.

Jag vill själv tillägga att flyktinginvandring till USA är lättare pga den mer dynamiska och lättrörliga ekonomin. I Sverige, liksom i övriga Europa, finns mycket större utmaningar. Arbetskraftsinvandring är en sak, och den är jag helt för, flyktinginvandring är något annat som under rådande system kräver mycket offentliga resurser och skattepengar. Inte för att inte flyktingar kan få jobb, men svårigheterna är större för många, så länge det inte blir stora liberala reformer vad gäller bl.a. företagande, arbetsmarknad och bostäder. Det måste till en avvägning mellan ett generöst flyktingmottagande och vad olika institutioner mäktar med. Det är sorgligt att regeringen inte vill liberalisera ekonomin, av flera skäl, men just så att fler kan komma och lätt få jobb och bostad.

Vad beträffar islam, så finns det inneboende faktorer som hindrat dess reformering på det sätt som kristendomen genomlevde under renässansen och upplysningen, men dagens globaliserade värld påverkar och kommer att påverka många muslimer i förnuftig och frihetlig riktning. Men det är en idéernas kamp som kräver mycket.

IS och Saudiarabiens gemensamma rötter

Att Saudiarabien är en synnerligen brutal diktatur med bestraffningar i klass med de som terrorgruppen Islamiska Staten använder är ingen nyhet. Vad som är viktigt att belysa är den röda tråden i deras tolkning av islam. I två artiklar i Huffington Post beskrev förra året tidigare MI6-agenten Alastair Crooke IS och Saudiarabiens gemensamma filosofiska rötter i wahhabismen, med en historisk genomgång och utblick mot det dagspolitiska läget och framtiden.

Om inte Saudiarabien reformeras i liberal riktning utan istället imploderar av andra orsaker, har IS en snabbiljett in i landet. Många av de mer radikala wahhabiterna, som finns såväl inom prästerskapet som bland många i befolkningen generellt, väntar bara på att det ska hända. I Saudiarabiens historia har det förekommit flera radikalt wahhabitiska revolter mot det vad man anser korrupta och inte tillräckligt renläriga kungahuset, senast 1979.

Lydia Maria Child: liberal religionskritiker och abolitionist

Under 1800-talet fanns det flera personer i USA som använde sig av liberalt naturrättsliga argument mot slaveri och för att såväl svarta som kvinnor skulle ha samma individuella rättigheter som vita män. Till de mest kända hör systrarna Sarah och Angelina Grimké, som var några av pionjärerna i det avseendet, före detta slaven Frederick Douglass och senatorn Charles Sumner. Mindre känd är Lucy Colman, som i likhet med Douglass dessutom var starkt religionskritisk.

Utan att de behövde vara liberala i alla avseenden, var deras insatser i frågor av fundamental vikt betydelsfulla genom att visa att det liberala rättighetsbegreppet omfattar alla människor. Dessutom var de huvudsakligen liberala även på andra områden.

Jag har upptäckt en för mig ny stjärna på denna himmel: Lydia Maria Child.

”Child attacked the very idea that one man could own another and in so doing enunciated the heart of libertarianism. “The personal liberty of one man can never be the property of another,” she wrote. “In slavery there is no mutual agreement; for in that case, it would not be slavery. The negro has no voice in the matter—no alternative presented to him—no bargain is made. The beginning of his bondage is the triumph of power over weakness…One man may as well claim an exclusive right to the air another man breathes, as to the possession of his limbs and faculties. Personal freedom is the birthright of every human being.””

Hon ansåg även att indianerna hade samma rättigheter och var en skarp religionskritiker:

”Child’s magnum opus was a three volume work called The Progress of Religious Ideas: Through Successive Ages. “Even if nothing worse than wasted mental effort could be laid to the charge of theology, that alone ought to be sufficient to banish it from the earth, as one of the worst enemies of mankind,” her study concluded. “What a vast amount of labour and learning has been expended, as uselessly as emptying shallow puddles into sieves! …What a blooming paradise would the whole earth be, if the same amount of intellect, labour, and zeal, had been expended on science, agriculture, and the arts!””(…)

”Child’s criticisms of religion weren’t limited to Christianity. Betraying a profoundly capitalist spirit, she also wrote, “he made a mistake, that good ‘Lord Buddha.’ It would have been more wise to have taught his fellow-creatures how to raise more grain, weave more cloth, and take better care of their health, than it was to descend into beggary with them.” Of course on the other hand, she wrote that “Buddhism can show a cleaner record than Christianity. It has had no such institution as the Inquisition, and has never put men to death for heretical opinions.””

Lydia-Maria

Uppdatering 20141020: Daniel Bier har en ny, kompletterande text om Child.

Tre böcker om religion

I anslutning till min föregående bloggpost om ateism, vill jag rekommendera tre böcker med anknytning till religionskritik.

Jag nämnde Richard Dawkins och Christopher Hitchens, men den bästa boken i ämnet är Atheism: The Case Against God av George H Smith (boken finns numera även online, men där utan index). Jag har nämnt den tidigare. Det är en systematisk genomgång och Smith är en libertarian som är starkt påverkad av Ayn Rand och objektivismen. Politik är inte en del av innehållet, men den har filosofiska aspekter som är bättre än Dawkins och Hitchens, och en del av gudskritiken är uttryckligen baserad på Nathaniel Brandens idéer. Boken kom först ut 1974, men har tryckts om flera gånger. Den blev snabbt en bestseller.

I min föregående bloggpost hade jag i en av länkarna om katolska kyrkan i sin tur en länk till en recension av Hugo Schmidt, som ur objektivistisk synvinkel kritiserar Dawkins bristfälliga filosofiska alternativ till religionen, även om Schmidt också är positiv till Dawkins.

Jag gillar Hitchens bättre än Dawkins, för sin kvickhet, briljans och vasshet. Dawkins, Hitchens och Smith har också olika bakgrund; Dawkins naturvetare, Hitchens undersökande journalist, och Smith idéhistoriker. Det betyder inte att de två förstnämnda inte ägnat sig åt idéhistoria, det är ju ett faktum i deras religionskritik. Smith är djupare förankrad i ämnet, vilket också framkommer i hans senare böcker och artiklar.

I en annan av länkarna jag hade, den om lycka, finns med anledning av diskussionen om Johan Norbergs bok Den eviga matchen om lyckan — Ett idéhistoriskt referat, en annan bokrekommendation: Charles Freemans The Closing of The Western Mind: The Rise of Faith and The Fall of Reason, publicerad 2003, som beskriver hur kristendomens framväxt underminerade den antika världens större respekt för förnuft och vetenskap. Efter en lång tid kom Aristoteles att intellektuellt återinföras till Europa av bl.a. Thomas av Aquino, vilket beredde vägen för renässansen. Men att som Thomas låta förnuftet vara en källa till kunskap vid sidan av tron innebar en ständig motsägelse.

Förra året kom Stephen Greenblatts bok The Swerve: How the World Became Modern ut. Den fick 2012 Pulitzerpriset för bästa fackbok. Recension här.

Den beskriver hur bokjägaren Poggio Bracciolini i början av 1400-talet hittar den romerske poeten Lucretius epikureiska verk De Rerum Natura (Om tingens natur). Den hade, liksom så många andra antika verk, hamnat i glömska. En del antika verk fanns kvar på kloster, och man får tankarna till Umberto Ecos Rosens namn när Bracciolini letar sig fram efter det bortglömda och av kyrkan ogillade. Återupptäckten av Epikuros idéer kom vid sidan av Aristoteles att få stor betydelse för renässansen och den följande utvecklingen.

Det Ayn Rand skrev om religion var inte omfattande. Hennes filosofi är dock en bra ingång till analys av många aspekter av livet, kulturen och samhället.