Kategoriarkiv: Sjukvårdspolitik

Ekonomin, rättssäkerheten och Corona

Under pågående Coronakris finns det förstås hur mycket som helst skrivet om exempelvis ekonomin och rättssäkerheten. Det blir därför just nu ett urval artiklar jag delar. När det gäller smittspridningen och vilka åtgärder som är de bästa för att motverka denna avstår jag från kommentar.

Andy Craig skriver bl.a. på Libertarianism.org:

”Libertarianism, properly understood, encompasses certain core functions as the proper role of government. It is not the libertarian view that government should be ineffective at protecting individual rights or dysfunctionally paralyzed in the face of a massive threat to people’s lives. Government has a role to play in responding to the pandemic in much the same way it is the government’s job to prosecute murderers or defend the country from invasion.

At the same time, libertarian principles and insights can provide some guideposts for how to respond in this unprecedented global emergency.

One thing to keep in mind is that some limits on government power are even more crucial now. Emergency powers should be limited in duration and limited to directly addressing the present situation based on the facts as best we know them. Such policy responses shouldn’t be larded up with a pre‐​existing wish list of unrelated concerns. It is essential to preserve constitutional liberal democracy and resist excessive long‐​term concentration of power in the executive.(…)

It is not feasible for the government to abruptly order massive shutdowns of so much economic activity without some kind of compensation.”

Läs mer här.

Timothy Sandefur på Goldwater Institute har en artikel om behovet av en marknadsliberal ekonomisk politik där han bl.a. tar upp missgrepp i USA:s historia, som t.ex. 30-talets New Deal. Han skriver även:

”We have many advantages that our grandparents in the ’30s didn’t have. We know more about economics, for one thing, and can learn from their mistakes. For another, we have vastly better technology, including a fabulous online e-commerce infrastructure that makes it possible to even consider forcing Americans to stay in their houses. We also have a far larger and smarter workforce that includes whole populations—women and members of minority groups—who a century ago were largely barred from helping do work that needed doing.”

Johan Norberg beskriver även han i en artikel historiska erfarenheter, i det här fallet USA under andra världskriget, där man istället tog hänsyn till ett fritt näringsliv för att kunna mobilisera militärt.

”Under första världskriget, när armén tog kommandot över industrier och järnvägar, var USA:s militära produktion ett fiasko. Det mesta krigsmateriel anlände till Frankrike först efter vapenstilleståndet.

Under andra världskriget valde USA en annan modell, inledningsvis under ledning av den danskfödde bilfabrikanten William Knudsen. Det enda sättet att mobilisera landets samtliga resurser var enligt Knudsen att utnyttja den kunskap och innovation som den fria företagsamheten kunde uppbåda.

Staten skulle beställa, men kunskapen om hur man kunde producera något bäst och till lägst kostnad, och vad man kunde sluta producera utan att skapa samhällsfarliga brister på andra håll, fanns bara ute i företag som i varje ögonblick tog emot signaler från från konsumenter och priser. I stället för att kommendera näringslivet borde staten släppa det fritt, genom att ta bort tillståndskrav och regleringar.”

Norberg i en artikel i Dagens Nyheter om svårigheterna att återskapa en öppen värld.

Norberg har nyligen varit i USA och spelat in en dokumentär (planerad före Coronakrisen) i samband med sin nya bok Öppen/Sluten som kommer ut i höst. Här en intervju med honom om dokumentären och boken som båda blivit ännu mer aktuella under pågående kris.

Jag rekommenderar Johans bok En perfekt storm från 2009 som behandlar den dåvarande finanskrisen.

Ledare av Johanna Möllerström i Svenska Dagbladet om att Coronakrisen inte är någon ”kreativ förstörelse”, ett begrepp inom nationalekonomin, och att det kräver exceptionella åtgärder av staten, fast begränsade i tid.

””I kapitalismens hjärta finns den kreativa förstörelsen”, skrev ekonomen Joseph Schumpeter för ungefär 80 år sedan, medan andra världskriget rasade. Han beskrev kapitalismens kreativa förstörelse som en ständigt återkommande storm som river ner det som inte är tillräckligt stabilt för att stå pall i den starka vinden. Därigenom skapas plats för det nya och det bättre. Helt nödvändiga processer för innovation och framsteg, med andra ord.

Schumpeter tillämpade huvudsakligen konceptet om kreativ förstörelse på uttjänade tillverkningsprocesser som, när de försvinner, gör plats för smartare och mer produktiva lösningar. Men inom nationalekonomin används begreppet bredare än så. Och den kreativa förstörelsen, och tron på att dess effekter huvudsakligen är positiva, är en av de främsta anledningarna till att vi som tror på marknadsekonomi och kapitalism tycker att staten inte ska ingripa i marknaders funktionssätt annat än i extrema fall.(…)

Så vad är det som gör den ekonomiska krisen som covid-19 har föranlett, så annorlunda?(…)

Anledningen är helt enkelt att det här inte är en vanlig ekonomisk avmattning, och den ekonomiska förstörelse som covid-19 för med sig inte är det minsta kreativ. Nu handlar det inte om att produkter, tillverkningsprocesser eller företag slås ut för att de inte håller måttet i jämförelse med de bättre alternativ som är på gång. I stället handlar det om att världen, plötsligt (men temporärt) har blivit galen.”

Ledare av Erik Helmerson i Dagens Nyheter där han med fokus på beredskapen och hur skattepengar slösas på en massa oväsentliga saker utanför sjukvården beskriver att Coronakrisen är politikens misslyckande, inte marknadens. Det är politiska prioriteringar som står bakom problem.

”Det svenska totalförsvaret och krisberedskapen avskaffades snabbt av såväl borgerliga som S-regeringar. Det var såvitt jag minns få nyliberaler som gastade ut särskilt skarpa krav om den saken. 

Det finns heller ingen som helst motsättning mellan krisberedskap och privata inslag i sjukvården – allt handlar om politisk vilja. Staten kan, till exempel, utan problem välja att upprätthålla ett beredskapslager för medicin även om Apotekets monopol upphävts.” (Och exemplifierar med Finland)

Vinster i välfärden

Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och andra socialister vill förbjuda ”vinster i välfärden”. Skattefinansierad verksamhet ska inte drivas med vinst av privata företag menar de. Jag väntar fortfarande på att de även förespråkar vinstförbud för de företag som verkar i skattefinansierade projekt som produktionen av skol- och sjukhusbyggnader, sjukhusutrustning, läromedel, sjukhus- och skolmat osv, så att de åtminstone är konsekventa i sin socialism och sin vilja att straffa alternativ som drivs av kompetenta företagare och istället gynna inkompetens.

Som jag tagit upp tidigare, visar forskning att det är en myt att riskkapitalbolag bara satsar kortsiktigt. Och Janerik Larsson skriver i sin recension i Svensk Tidskrift av boken Finansfurstarna av Lotta Engzell Larsson vilken missvisande bild vänstern ger av riskkapitalister, eller private equity-företag, som Larsson hellre kallar dem.

IT-entreprenören Dan Olofsson skrev i Sydsvenskan i maj att ”[o]m verksamheten förbättras i och med att vinster förbjuds, då borde metoden användas i fler branscher.”[…]”Debatten borde istället för vinster i välfärden handla om varför vi accepterar högre kostnader i det offentliga än i det privata när kvaliteten är densamma.”

Dessutom tillhandahåller många privata alternativ bättre kvalitet. Visst är det en hybridmarknad där kommuner upphandlar och själva konkurrerar med privata företag, men det finns inga belägg för att privata alternativ generellt är sämre än kommunal verksamhet, tvärtom har de inneburit en vitaliserande förnyelse av välfärden. Catharina Tavakolinia driver ett privat vårdföretag. I denna artikel skriver hon om villkoren och hur det var när hon började jobba inom vården på 80-talet:

”När jag började arbeta i vården på 80-talet var det i ett monopol och en vårdapparat som var ökänd för sin ineffektivitet och administration.”[…]”Men än allvarligare var att de äldre var hänvisade till särskilda duschdagar då de även skulle ”sköta magen”. Boendemiljön var steril med rostfria inslag och fyra bäddsalar som inte gav utrymme för personlig integritet. De äldre fick inte ha parfym, blommor eller husdjur. Besökstiderna var strikta och skulle någon få en drink till maten så fick det smusslas.”[…]”Få säger att de vill tillbaka till gårdagens äldrevård men samtidigt osynliggör och motarbetar de oss som varit med och utvecklat dagens högkvalitativa äldreomsorg.”

Tre myter om friskolor.

Eftersom vinst är så dåligt kan ju Vänsterpartiet förespråka dess totala avskaffande i ekonomin, så når vi förlusternas socialistiska samhälle. 

Hysterin kring riskkapitalbolag

Hysterin kring riskkapitalbolagens fördärvlighet inom skola och sjukvård tilltar. Senast gick Fp-ledaren Jan Björklund ut och ville stoppa dem inom dessa områden. Men mycket fakta har inte motståndarna, det är myterna som vägleder. Inte för att misstag och felaktigheter inte uppstår, sånt händer överallt, men det är en myt att riskkapitalbolag bara satsar kortsiktigt, vilket forskning vid Institutet för näringslivsforskning visar. Dessutom fyller de funktionen som vitaliserande förnyare inom välfärdssektorn.

Och med anledning av att SVT i söndags hade ett nyhetsinslag om att riskkapitalägda friskolor är högt belånade och betalar höga räntor, skriver Timbro idag om att många kommuner också är högt belånade och betalar räntor. Men hörs några rop om att stänga kommunala skolor?

Hans Bergström, docent i statsvetenskap och tidigare politisk chefredaktör på DN, skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 26/8 om JB Educations konkurs att ”Det kunde vara klädsamt om de politiker som nu pekar finger mot friskolor med inriktning mot yrkesprogram erkände att politiska beslut ligger bakom hälften av problemet.”

Obamacare och HD:s tvetydiga beslut

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg om att amerikansk sjukvård inte behöver mer socialism. Sjukvården har stora problem, men det beror inte på för mycket marknadsekonomi, utan på för lite. Den amerikanska sjukvården är redan partiellt socialiserad och sönderreglerad. Det finns en väg därifrån i marknadsliberal riktning, som exempelvis John Cochrane på Cato Insitute beskrev i denna artikel nyligen.

Obamaadminstrationens förslag till sjukvårdsreform, den s.k. Obamacare, går vidare i socialistisk riktning. Högsta domstolen har nu beslutat att det inte strider mot författningen med röstsiffrorna 5-4. Det var ett tråkigt besked. Samtidigt är beslutet tvetydigt och klurigt, och några av motiven bakom beslutet är bättre än andra.

Striden har framförallt gällt The Individual Mandate, som påtvingar medborgarna en obligatorisk försäkring. Det har med rätta av motståndarna ansetts som författningsstridigt, då ingen får tvingas köpa en viss vara eller tjänst. HD ansåg inte mandatet som förenligt med The Commerce Clause, vilket är en seger. Klausulen är problematisk, då den reglerar handel, men tvingar å andra sidan inte någon att idka handel, därav HD:s motivering. Däremot godkänner HD mandatet som en form av skatt (trots Obamas tidigare dyra försäkringar om motsatsen), vilket är ett nederlag och något av goddag yxskaft. Timothy Sandefur på libertarianska Pacific Legal Foundation, förklarar mer här. En annan ljuspunkt i det annars nedslående beslutet är att Medicaids expansion begränsas. Se här.

Det är naturligtvis högst oklart hur framtiden ter sig för de konstitutionella förutsättningarna för friheten i USA, men det är viktigt att det förs en diskussion om Obamacares oförenlighet med författningen och att HD åtminstone inte var fullständigt likgiltigt för alla konstitutionella principer, hur dystert dess slutgiltiga beslut än blev.

Kred till de fyra domarna Antonin Scalia, Anthony Kennedy, Clarence Thomas & Samuel Alito, som röstade mot, och i sin reservation framlade frihetliga konstitutionella idéer. Ilya Shapiro på Cato Insitute skriver om chefsdomaren John Roberts, som tidigare förväntades rösta mot. Roger Pilon från samma tankesmedja skriver om den nya s.k. skatten som HD nu beslutat om, och som saknar grund i författningen.

Det tråkiga är att Republikanerna inte har några konkreta förslag att förändra sjukvården i marknadsliberal riktning. Men debatten om författningen och friheten lär fortsätta, vilket är bra.

Antietatism är inte paranoia

Sydsvenskans Per T Ohlsson har skrivit ett antal krönikor där han går till angrepp mot de amerikanska kritikerna av president Obamas sjukvårdsreform. Han raljerar över en ”paranoid tokhöger”. Jag kritiserade i augusti förra året i ett blogginlägg en krönika av Ohlsson, där han kopplar kritiken mot Obamas planer enbart till hatgrupper och rasistiska motiv. Det är väldigt osakligt och intellektuellt ohederligt. Som jag visade genom flera länkar i det inlägget, är amerikansk sjukvård redan partiellt socialiserad och väldigt reglerad. Lösningen är inte mer socialism, vilket exempelvis Kanada och inte minst vårt eget land visar. Det finns som jag tog upp marknadsliberala lösningar på problemet. Att republikanerna själva har brustit där är ju inte ett argument mot sådana lösningar. Nu hade dock republikanernas presidentkandidat John McCain några förslag på hur man skulle kunna reformera sjukvården i marknadsekonomisk riktning.

Idag fortsätter Ohlsson på samma sätt, liksom han gjorde tidigare i februari och januari. Tea Partyrörelsen är enligt honom ett exempel på ”paranoid tokhöger”, staten måste ”garantera” amerikanerna sjukvård. Men Ohlsson, med sina insikter om svensk ekonomisk historia, borde ju begripa att staten inte kan garantera något. I Sverige har vi sjukvårdsköer där patienter hinner bli ännu sämre och även dö i väntan. Frågan är vilken sorts sjukvård som ska ”garanteras”, vilken kvalitet den ska ha. Marknadsekonomin har störst förutsättningar att skapa fungerande företag och därmed välstånd.

Ohlsson må ogilla marknadsekonomi på vissa områden, men då bör han undvika att avfärda all kritik mot ökat statligt inflytande inom sjukvården som paranoia och tokhöger, och istället erkänna att det är han som är mindre liberal (i den klassiska bemärkelsen) på detta området.

Tea Partyrörelsen är en bred och spretig rörelse, och det går inte att dra alla över en kam. Överlag finner jag den alltför populistisk, och visst finns det osakliga och osmakliga utfall från Obamakritiker, men att amerikaner reagerar mot ökad etatism är positivt. Det är ju för sjutton vad sanna liberaler ska göra. Det fanns Hitlermustascher på anti-Bushplakat under Bushs tid som president, men Ohlsson skulle väl inte ange det som skäl till varför sakliga kritiker av Bush inte kunde delta i stora manifestationer mot honom?

Ohlsson avslöjar en okunnighet i ämnet. Det är extra pinsamt, då Ohlsson är en förment USA-expert och tidigare USA-korrespondent för Sydsvenskan.

Förutom de länkar jag hade i mitt första blogginlägg om detta är här några till: Artikel av Randy Barnett på libertarianska Cato Institute om Obamas sjukvårdsreform är förenlig med författningen. Artikel av ekonomen Thomas Sowell om sjukvårdskostnaderna. Tidskriften Reasons artikelarkiv om sjukvården.

Amerikansk sjukvård behöver inte mer socialism

Sydsvenskans Per T Ohlsson är en skribent som ibland skriver intressanta och bra texter. Men ibland blir han märklig, som när han i ena andetaget hyllar Obamas subventioner till amerikanska företag och Franklin Roosevelts New Deal, och i det andra andetaget med rätta hyllar den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeters idéer om kreativ förstörelse, dvs att olönsamma företag ska få gå i konkurs för att ge utrymme åt lönsamma och växande företag.

Det är väl den socialliberala kluvenheten. Den tar sig uttryck även i dagens krönika i Sydsvenskan, där Ohlsson okritiskt stöder Obamas försök att ytterligare socialisera USA:s redan partiellt socialiserade och sönderreglerade sjukvård. Inte nog med att Ohlsson inte tycks förstå eller känna till marknadsliberal kritik mot såväl Obamas program som det nuvarande sjukvårdssystemet, han drar även in s.k. hatgrupper som ägnar sig åt diverse osakliga och osmakliga kampanjer mot Obama. Det ger som annan svensk nyhetsrapportering intrycket att det bara är stollar som är mot Obamas planer. Ohlsson borde veta bättre.

Jag har tidigare bloggat om USA:s sjukvård. Här är åter Johnny Munkhammars debattartikel från just Sydsvenskan (den 29/4 2008) om hur subventioner och regleringar snedvrider och försämrar såväl amerikansk som svensk sjukvård, fast på olika sätt.

Amerikanske libertarianen Jarret Wollstein beskriver problemen med den amerikanska sjukvården och vilka vägar ut som skulle vara möjliga. Han visar samtidigt hur misslyckad den socialiserade kanadensiska sjukvården är.

Och här är ett klipp från John Stossels ABC 20/20 om problemen med bl.a. den kanadensiska sjukvården (ransonering och köer precis som i Sverige):

Stossel gör här även upp med myten att sjukvård är för komplicerat för att lämnas åt konsumenterna. Vi behöver inte vara ingenjörer för att köpa bil.

Robert Bidinotto skriver om att Obamas förslag inte är så modesta som görs gällande.

Den kanadensiska komedin De barbariska invasionerna (2003) tar upp problemen i den kanadensiska sjukvården.

Munkhammar om amerikansk sjukvård

I dagens Sydsvenskan har Johnny Munkhammar en artikel om hur subventioner och regleringar snedvrider och försämrar såväl amerikansk som svensk sjukvård, fast på olika sätt. Det är bra att det uppmärksammas att den amerikanska sjukvården inte alls är någon ”fri marknad”, som man alltför ofta får höra. Skadeståndsexplosionen har också urholkat den amerikanska sjukvården.

Den amerikanske libertarianen Jarret Wollstein beskriver i denna pamflett problemen med den amerikanska sjukvården och vilka vägar ut som skulle vara möjliga. Han visar samtidigt hur misslyckad den socialiserade kanadensiska sjukvården är.