Monthly Archives: augusti 2011

Estland självständigt i 20 år

Idag är det 20 år sedan Estland förklarade sig självständigt från Sovjetunionen, och imorgon är detsamma för Lettland. Jag har ett lite speciellt förhållande till Estland, då mina föräldrar tidigt lärde känna ester som kom till Sverige som flyktingar under andra världskriget. I de två estniska familjerna var några av barnen, ungefär jämnåriga med mig och min bror, medlemmar i Moderata Ungdomsförbundet eller Folkpartiets Ungdomsförbund i Helsingborg, precis som min bror och jag (jag var först med i MUF, och därefter i FPU). Jag växte upp i ett allmänborgerligt, liberalt och religionskritiskt hem, med stor respekt för vetenskapen. Min morfar, Natan Lindqvist (som tyvärr avled året innan jag föddes), var på 50-talet styrelseordförande för Upsala Nya Tidning och hade under kriget tagit emot danska judiska flyktingar i sitt sommarställe vid Mälaren, innan dessa slussades vidare in i det svenska samhället. Politik blev tidigt mitt intresse.

Jag fick konkret kännedom om flyktingar från kommunismen. Nu blev dessa ester välutbildade och välintegrerade i det svenska samhället, och kom från liknande kulturkrets som den skandinaviska, men det gjorde det inte mindre intressant. Pappan i den ena estniska familjen mina förädrar kände uppgav f.ö. att under mellankrigstiden var Estland det land som hade flest universitetsutbildade i förhållande till befolkningen, och att t.o.m. vaktmästaren vid universitetet i Dorpat (Tartu) hade läst där. Idag har Estland fördelen att ha en regering som leds av det liberala Reformpartiet, som har starka libertarianska tendenser.

Jag hade förmånen att träffa Andres Küng, Folkpartipolitiker och son till estniska flyktingar, en kort tid innan han alltför tidigt avled 2002. Hans insatser för Baltikums frihet genom bl.a. böcker och artiklar var betydande. Han var en av grundarna av Måndagsrörelsen 1990 till stöd för ett fritt Baltikum. 

1987 började i Estland, Lettland och Litauen de folkmöten med framförandet av förbjudna sånger som kom att vara under fyra år och fick benämningen ”den sjungande revolutionen”. Den 11 september 1988 kom uppemot 300 000, en fjärdedel av estländarna, till en sångfestival i Tallinn. 2006 gjordes en amerikansk dokumentär om ”den sjungande revolutionen”, denna enastående manifestation för frihet.

I en annan manifestation för självständighet bildade den 23 augusti 1989 två miljoner människor i de tre baltiska länderna en mänsklig kedja, ”den baltiska kedjan”, som 600 kilometer lång knöt ihop de tre ländernas huvudstäder, Tallinn, Riga och Vilnius. Det var modigt och mäktigt.

800px-1989_08_23_Baltijoskelias17e

Irlands premiärminister slår tillbaka mot Vatikanen

Den 11 juli publicerades i Irland Cloynerapporten, om sexuella övergrepp på barn inom den katolska kyrkan i Irland. Vatikanen har i vanlig ordning försökt sopa problemen under mattan, och gjort gällande att de står över irländsk lag i den här frågan. Men nu har Irlands premiärminister Enda Kenny, som själv är katolik, slagit tillbaka och gått till angrepp mot Vatikanen, ”the dysfunction, disconnection and elitism that dominates the culture of the Vatican to this day”. Det är en historisk händelse i ett land där den katolska kyrkan och staten levt i symbios. Här är ett klipp från Kennys tal i parlamentet. Det är rörande. Vid 11:18 svarar han på påvens uttalande om den katolska kyrkans förhållande till irländsk lag.

(Via Unforeseen Contingencies)

Som jag nämnt tidigare, är dramafilmen Magdalenasystrarna en gripande skildring av ett av de nunnehem som ”ogudaktiga” flickor spärrades in i, där de utan lön fick arbeta hårt på tvätterier 364 dagar om året, samtidigt som de förnedrades av nunnor och präster. De kunde bara släppas ut genom en prästs beslut. Så sent som 1996 avskaffades detta slaveri i Irland, en skamfläck för landet. Den katolska kyrkan, med dess unkna och hierarkiska slutenhet, har även i modern tid haft ett destruktivt inflytande på flera områden, och kristendomens lidandekult har hjälpt till att göra ner människan.

”Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.” — Psaltaren 137:9

”Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar i tid.” — Ordspråksboken 13:24 (i 1917 års Bibel står det ”agar i tid”)

”Svidande sår renar från ondska, prygel gör rent på djupet.” — Ordspråksboken 20:30

Glädjedödarna

Mattias Svenssons senaste bok Glädjedödarna — En bok om förmynderi är väldigt bra, en både underhållande och oroande läsning. Förmynderiet, dess företrädare, och dess förment vetenskapliga uppbackare skärskådas, samtidigt som man påminns om att det ständigt finns ett intresse av att styra och ställa över andra människor, ofta med motivet att det gagnar de styrdas eget intresse. Inte sällan har det yttrat sig i en övre medelklass paternalistiska ”omsorg” om en obildad underklass. Såväl historiska som internationella exempel belyses och knyter ihop förmyndartänket och sätter det i perspektiv till dagens förmyndarmentalitet.

Glädjedödarna - Mattias Svensson  - Timbro Bokhandel

Schweizisk liberalism

Att det går bra för Schweiz ekonomiskt är knappast någon nyhet, men det kan vara värt att påminna om ett framgångrikt land som står utanför både euron och EU. Jag har dock flera gånger länkat till brittiske Europaparlamentarikern Daniel Hannans artikel om varför EFTA är att föredra framför EU.

Det finns mycket konservatism och nationalism i Schweiz som tar sig mindre angenäma uttryck i bl.a. det invandringsfientliga Schweiziska folkpartiet (SVP),  landets största parti sedan några år. Men landets ekonomiska liberalism är fortfarande betydande, och landets tredje största parti är det starkt klassiskt liberalt inriktade FDP/PRD (Freisinnig-Demokratische Partei/Parti Radical-Democratique). 2009 gick partiet samman med Parti Liberal Suisse/Liberale Partei der Schweiz, som enbart fanns i fyra kantoner: Basel-Stadt, Vaud, Neuchâtel och Genève. FDP var länge Schweiz största parti, och PLS hade visserligen liten representation i det federala parlamentet, men desto mer stöd i de kantoner det existerade.

Det fanns inga egentliga skillnader mellan partierna, utan uppdelningen har historiska förklaringar. Olika ”frisinnade” och ”radikala” partigrupperingar gick under 1800-talet samman med ”liberala” partibildningar. I italienskspråkiga Ticino märks det på att partiet där heter Partito Liberale-Radicale. I de fyra ovannämnda kantonerna kvarblev ett separat liberalt parti, men i kantoner där FDP/PRD blev enda liberala parti, fanns och finns fortfarande olika inriktning.

Partiet värnar både ekonomisk och social frihet, med bl.a. en positiv inställning till legalisering av marijuana. Vad som också är intressant och hoppingivande är att partiet är motståndare till medlemskap i EU. Om bara Sverige hade ett sådant liberalt parti i riksdagen.