Monthly Archives: mars 2009

Ny bok av Johan Norberg

Nu släpps Johan Norbergs nya bok En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin (Hydra förlag). Ska bli kul att läsa, inte minst efter diskussionerna i höstas, då Bo Rothstein gick till attack mot ”tysta” nyliberaler, som vilket jag visade inte alls varit så tysta om krisen.

PJ Anders Linder intervjuar Johan i söndagens Svenska Dagbladet.

Tänd ljuset ikväll!

Idag är det Earth Hour, kampanjen för att världen ska släcka lamporna i en timme mellan 20.30 och 21.30 i kamp mot klimatförändringarna. Detta är urlöjligt, i en fråga där det inte råder enighet i forskarvärlden om klimatförändringar och vad som är orsak och verkan, och vad som ska göras. Istället symboliserar kampanjen vad som verkligen skulle hända om miljöfundamentalisterna fick igenom sin politik. Industrisamhället och vår civilisation skulle slockna.

Magnus Jiborn på Sydsvenskans ledarsida kommenterar:

”Syftet är […], som så ofta, att ”sända en signal”. Frågan är bara vad som signaleras: att effektiva klimatåtgärder innebär mörka hus, skumma gator, ingen TV och kall middag?”

Via en artikel, Light Up The World For Humans av Ed Hudgins vid The Atlas Society, kan man bl.a. läsa om hur man i Norfolk, Storbritannien, använder spionplan mot de hushåll som använder för mycket energi.

Tänd ljuset ikväll! För upplysning och civilisation.

Vältalig Daniel Hannan

Jag har tidigare länkat till en artikel av den brittiske konservative europaparlamentarikern Daniel Hannan, The Case for EFTA. I dagarna har ett youtubeklipp från Hannans angrepp på premiärminister Gordon Brown uppmärksammats över hela världen, med hittills idag över 1,2 miljoner besökare.

Hannan är onekligen vältalig, och hade varit intressant som minister i en eventuell toryregering i Storbritannien. Eller varför inte premiärminister? Även om nuvarande toryledaren David Cameron är ung, är det inte självklart att han sitter länge på partiledarposten. Hannan, som är yngre, 37 år, är mer marknadsliberal än Cameron.

 

Ännu ett klipp: The EU has become a racket.

Hannans bloggThe Daily Telegraph.

Psykopaten Che Guevara

har den nya filmen om Che Guevara i regi av Steven Soderbergh premiär på svenska biografer. Jag har inte sett den, men jag har av recensionerna att döma en bestämd känsla av att filmen inte tar upp vilken blodtörstig psykopat Che Guevara var. Jag har skrivit om Che här på bloggen tidigare: Mördaren Che Guevara.

Några sossar tänker till

Apropå vad jag igår skrev om lördagens demonstration mot Davis Cupmatchen i Malmö, så finns det i alla fall några socialdemokrater som reagerar.

SSU-basen Jytte Guteland lämnade demonstrationen i protest mot våldsamheterna, och vill att man i fortsättningen markerar tydligt mot AFA och andra våldsverkare i demonstrationer. Några ledande SSU-are i Skåne håller dock inte med henne. Guteland kommenterar även på Svenska Dagbladets ledarsida.

Folkbladets ledarsida kritiserar Widar Andersson både Ilmar Reepalu och demonstrationen här och här.

Det är bra att det finns sossar som reagerar. Men som jag tog upp i föregående bloggpost återstår dilemmat med den socialistiska ideologin, den ensidiga Israelkritiken och att vänsterikoner med hög status, antingen i Sverige eller internationellt, skönmålar terrorister.

Socialisternas våldsromantik

Så var det dags igen. Stenkastarvänstern, som är oförmögen att framföra välgrundade intellektuella argument, agerade igen i samband med demonstrationenStoppa matchen!” i protest mot Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel. 

De fredliga arrangörerna av demonstrationen suckar uppgivet och beklagar att det blivit så här. Men problemet är att det så ofta blir så här på vänsterns demonstrationer. Som jag skrev i samband med tumultet under European Social Forum i Malmö i september:

”även om många av deltagarna är fredliga personer, så innefattar deras förvridna världsbild ett förakt för andra människors individuella frihet och egendom. Flera kommunistiska anhängare av diktatur deltar i ESF, som kommunen f.ö. subventionerar med 2,5 miljoner kr.

Svansen av våldsamma aktivister följer bara i praktiken vad ideologerna vid bokborden förespråkar. Deras klädsel och framtoning är sjaskig, men deras närmaste ideologiska fränder är en annan grupp unga socialister som verkade på 30-talet, Hitlerjugend.”

Och etablerade riksdagspartier som (S), (V) och (MP) är inte bara vettlösa i att samarbeta med kommunistiska revolutionsromantiker som hyllar mördaren Che Guevara, de demonstrerar också mot Israel tillsammans med anhängare till islamofascistiska Hamas och Hizbollah, samtidigt som de ventilerar en enkelspårig och ensidig kritik mot Israel, vilket jag skrivit om här tidigare.

Inför demonstrationen ”Stoppa matchen!” planerade nationalsocialister från Blekinge att också delta (fast de verkade aldrig ha kommit). De var inte välkomna av arrangörerna. Ja, men varför är AFA, Hamas, Hizbollah och andra nazistliknande grupperingar välkomna? Arrangörerna har ett ansvar att inte spä på judehatet ytterligare. Det har de misslyckats med, liksom riksdagens oppositionspartier och Malmös rödgröna kommunledning. Gunnar Hökmark hade en bra artikelNewsmill igår om Malmö kommunlednings skamliga hantering av tennismatchen.

Vänstern, om vi nu ska kalla den det, ”socialisterna” är egentligen bättre, har ständiga problem med partier och debattörer som svärmar för våldsromantik, vilket också underlättas av postmodernismen. Åsa Linderborg hyllar ”motståndet” i Irak mot den amerikanska ockupationsmakten och skönmålar Baader-Meinhofligan, Naomi Klein skönmålar en annan terroristgrupp, Montoneros i Argentina, och sprider lögner och bisarra konspirationsteorier om kapitalismen. Ja, två av demonstranterna igår hade pseudonymerna ”Andreas” och ”Gudrun”, efter Andreas Baader och Gudrun Ensslin.

I juni 2007 skrev statsvetaren Lisbeth Lindeborg en intressant artikel i Expressen om Hamas som arvtagare till Hitlers arabiska vänner. Konstigt f.ö. att de flesta som talar om Israels ockupation inte nämner något om att den hashemitiska dynastin ”ockuperar” Jordanien. Efter osmanska rikets sönderfall under första världskriget upprättade Nationernas Förbund mandatet Palestina under brittisk överhöghet. Det bestod av nuvarande Israel, Västbanken och Jordanien. Ett par år senare fördrev Abd-al-Aziz Ibn Saud, emir av Nedjd och grundare av Saudiarabien, hashemiterna från Hedjaz i syfte att komma åt Mecka. Hashemiterna ansåg sig vara ättlingar till Muhammed och hade härskat i Hedjaz sedan hans tid. Storbritannien erbjöd den flyende dynastin Jordanien som emirat, vilket senare blev kungadöme.

I lördags handlade jag i en livsmedelsbutik i Lund där en äldre svensk missbrukare utan resultat försökte sälja in en tomback till en ung kassör. Missbrukaren blev arg och sa: ”Din jude, jag ska gå till ett annat ställe där de inte är lika hagalna!” Bortsett från den haltande logiken om vem som vill ha vad, så tror jag tyvärr inte det var en ren tillfällighet, utan ett tecken i tiden, som denna artikel i Svenska Dagbladet visar om en Malmöjudinnas upplevelser.

Ideologiskt motstånd mot Lex Orwell

I dagens DN finns en artikel som ”avslöjar” att PR-byråer låg bakom motståndet mot FRA-lagen, även kallad Lex Orwell. Tidningar får naturligtvis skriva om vilka finansiärer som står bakom olika kampanjer, men det blir löjligt att påskina att dessa är motivet till motståndet. Inte heller rörde det sig om några stora slantar. Det är inget konstigt att PR-byråer hjälper till med kampanjer. Men i den här frågan, liksom i flertalet andra, rör det sig om mängder av människor, i bloggosfären, ledarsidor i gammelmedia, politiker, jurister, debattörer, etc, som har egna åsikter som inte bestäms av några PR-konsulter.

Jag tillhör själv de som bloggat intensivt i FRA-frågan, med hittills 33 bloggposter, med start den 18 april 2008, och mitt engagemang är obetalt och ideologiskt motiverat. Det finns för tusan en ideologi som heter liberalismen!

Som tillika liberale Henrik Alexandersson, som nämns i artikeln, skriver:

”Så jag hoppas att DN nu även kommer att skriva om de hundratals riksdagsledamöter som lobbat för FRA mot en ersättning på sisådär 50.000 kr i månaden; alla tjänstemän på departementen som har verkat politiskt i frågan; de PR-byråer som har anlitats av regeringen; de resurser som FRA har lagt på spinn och de intressen som ligger bakom massavlyssning av svenska folket.”