Monthly Archives: januari 2012

Ron Paul relativiserar ondskan

Jag har tidigare kritiserat den Republikanske presidentkandidaten Ron Paul, denne förmente libertarian, med fokus på de rasistiska och konspiratoriska nyhetsbreven som skrevs i hans namn och inrikespolitiska frågor som att han vill luckra upp åtskillnaden mellan kyrka och stat, och inte har något emot att enskilda delstater ska kunna förbjuda abort och reglera människors privatliv. Han vill värna delstaternas rättigheter, men har inga ideologiska invändningar när dessa kränker individens rättigheter, samtidigt så tvekar han inte att använda sig av federal makt när det gagnar hans egna värderingar. Således stöder han Sanctity of Life Act, som syftar till federalt förbud mot abort, och Defense of Marriage Act, som skapar en federal definition av äktenskap mellan man och kvinna.

Det är ungefär samma opportunistiska hyckleri som när slaverianhängarna i den amerikanska Södern inte tvekade att använda sig av federal makt för att gynna slaveriet, så länge deras ställning på den nivån var stark, men sedan snyftade om delstaters rättigheter och trädde ur Unionen när slaveriet hotades alltmer, det sistnämnda åtagandet från sydstaterna f.ö. något som Paul inte ser några problem med, och har enbart en positiv syn på vad ett bestående CSA hade betytt om det inte förlorat kriget.

Men det är inte bara i inrikesfrågor som Paul visar sin antiliberala sida, utrikespolitiskt trampar han runt i ett träsk med urskuldande av terrorister och diktaturer, där ondska relativiseras och USA:s krigföring i Afghanistan och Irak ges en moralisk likvärdighet med terrorister. Om Irans möjligheter att skaffa sig kärnvapen säger han, ”They’re just defending themselves”. Man behöver inte förespråka bombning av Teheran för att tycka att ett sådant uttalande visar på en hårresande nonchalans inför det hot som Iran utgör. Han hävdar att palestinierna ”bor i ett koncentrationsläger” och har bara några ”få små missiler”. Ett groteskt påstående och en chockerande relativisering av ondskan. Utöver det har Paulkampanjen ett webfilm med ytterligare relativism. Timothy Sandefurs kritik av denna innehåller även en annan jämförelse med sydstaterna, den om Unionens ockupation 1865-77.

Det finns legitima argument för och emot invasionen av Irak. Jag var kritisk mot den, men mer positiv till den i Afghanistan, då den var direkt kopplad till en attack mot USA. Den numera avhoppade presidentkandidaten Gary Johnson har länge velat ta hem trupperna, men har mig veterligen inte ägnat sig åt det relativistiska trams som Paul gjort.

Ska då inte Paul bedömas i sin helhet, precis som alla andra kandidater? Ingen av de andra är lika liberal som Paul när det gäller ekonomisk politik, integritetsfrågor och narkotikapolitiken. Paul ska krediteras för de frihetliga synpunkter han för fram, men hans omdömeslöshet och ickeliberala positioner är tillräckligt mycket för att avskriva honom förtroendet som president. Många libertarianer kan ha vettiga åsikter utan att vara lämpliga som presidenter, och Paul är inte ens libertarian. Då många betraktar honom som sådan, finner jag det angeläget att påvisa att så inte är fallet. Han kan betecknas som en slags frihetligt konservativ med opportunistiska drag. Därför har jag ägnat mer utrymme åt att kritiskt granska honom än andra kandidater. Det är heller inte troligt att han vinner nomineringen som Republikanernas presidentkandidat, och om mot förmodan så skulle ske, har han ingen chans mot Obama. Bättre då en mer moderat kandidat med större chans att vinna. Men vem det ska vara (Romney eller Huntsman?) vill jag helst slippa tänka på nu, bedrövliga som alla kandidaterna är. Som tur är saknar jag rösträtten att behöva ta ställning, om man nu väljer att rösta. Imorgon får vi se hur det gått i New Hampshire.

Humaniora stärker ekonomin

I somras gick Svenskt Näringsliv ut med en rapport där man föreslog sänkta studiemedel för humaniora och konst, eftersom de som läser dessa ämnen har sämre förutsättningar att få jobb menade de. Kritiken från olika håll lät inte vänta på sig och förslaget föll heller inte i god jord hos biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni:

”Det betyder att Svenskt Näringsliv skulle sätta sin tilltro till att vi politiker är bäst lämpade att avgöra hur arbetsmarknaden kommer att se ut i framtiden.”

Förslaget drogs tillbaka och väl var det. Tyvärr har det spätt på den redan förekommande uppfattningen bland många att det är ”nyliberalt” att inte bry sig om humaniora och konst, att det bara är pengar som räknas. Gummitermen ”ekonomism” dras fram igen.

Libertarianen Virginia Postrel, tidigare redaktör för Reason, har i en lysande artikel demolerat liknande förslag i USA som det Svenskt Näringsliv förde fram. Hon skriver bl.a.:

”The students who come out of school without jobs aren’t, for the most part, starry-eyed liberal arts majors but rather people who thought a degree in business, graphic design or nursing was a practical, job-oriented credential.”(…)

”Whether they’re pushing plumbing or programming, the would-be vocational planners rarely consider whether any additional warm body with the right credentials would really enhance national productivity. Nor do they think much about what would happen to wages in a given field if the supply of workers increased dramatically. If everyone suddenly flooded into “practical” fields, we’d be overwhelmed with mediocre accountants and incompetent engineers, making lower and lower salaries as they swamped the demand for these services. Something like that seems to have already happened with lawyers.”

”Not everyone is the same. One virtue of a developed economy is that it provides niches for people with many different personalities and talents, making it more likely that any given individual can find a job that offers satisfaction.”

”As any good economist will remind you, income is just a means to utility, not a goal in itself. Some jobs pay well not only because few people have the right qualifications but also because few people want to do them in the first place.”

Läs även hela artikeln!

Och jag vill påminna om det projekt för ett liberal arts college med frihetlig inriktning som är på gång i USA, och som jag har uppmärksammat tidigare. Det har tagit ganska lång tid, men jag hoppas att de kan ro i land med det.