Min recension av ”Vägen till Nürnberg”

Idag publicerade Svensk Tidskrift min recension av boken Vägen till Nürnberg: En berättelse om familjehemligheter, folkmord och rättvisa.

Om man f.ö. vill läsa en kortfattad sammanfattning av en liberal rättighetssyn rekommenderas Johan Norbergs skrift Fullständiga rättigheter.

Annonser

Konferens om Putin

Förra helgen hölls i New York PutinCon, en konferens anordnad av The Human Rights Foundation, där ett stort antal föreläsare, bland dem Vladimir Kara-Murza, Bill Browder, Toomas Hendrik Ilves (Estlands förre president) och ordföranden för HRF själv, Garry Kasparov, gjorde en kritisk granskning av Putinregimen. Det finns en hemsida om konferensen där man kan ta del av alla föreläsningarna. Rekommenderas starkt. Ett oerhört viktigt ämne. Där finns en spellista efter det första introduktionsklippet. Det går även att klicka sig fram till vilka alla föreläsarna är.

Här är min intervju från 2013 med Thor Halvorssen, grundare och president för The Human Rights Foundation.

Jag har länge följt utvecklingen i Ryssland och Putinregimens påverkan i omvärlden, och förutom flera artiklar har jag läst flera böcker, som bl.a. Kasparovs Winter Is Coming, Masha Gessens Framtiden är historia, Kalle Kniiviläs Krim tillhör oss och inte minst Peter Pomerantsevs Nothing Is True and Everything Is Possible (finns även på svenska) som man kan läsa min recension av från 2015 här.

Uppdatering: Ivar Arpi har den 25/3 en intervju med Bill Browder i Svenska Dagbladet.

Frederick Douglass 200 år

Idag är det 200 år sedan Frederick Douglass, slaven som rymde och blev en av USA:s främsta abolitionister, föddes. Eller ja, Douglass visste inte vilken dag i februari han var född, men lät välja den 14:e som sin födelsedag eftersom hans mor hade kallat honom ”my little Valentine”.

Jag hade ett blogginlägg om Douglass för två år sedan. Nu har 200-årsminnet uppmärksammats desto mer, och det är bra. Douglass var vid sidan om sitt motstånd mot slaveriet och rassegregeringen även en förkämpe för andra klassiskt liberala rättigheter, och en vältalig sådan.

Timothy Sandefur har i dagarna kommit ut med en ny bok om honom, Frederick Douglass: Self-Made Man, med fokus på hans liberala idéer. Här kan man se en fängslande presentation av Sandefur om boken, och intressanta kommentarer från andra. Jag har beställt boken. Har sedan tidigare Douglass självbiografi, Narrative of the Life of Frederick Douglass, an American Slave.

I söndags hade Johan Norberg en krönika i radions ”God morgon, världen!” om Douglass.

Artikel av Damon Root i Reason den 2/2 om Douglass.

Frederick Douglass portrait.jpg

Human Freedom Index 2017

Nyligen publicerades The Human Freedom Index 2017 av Cato Institute, Fraser Institute och Liberales Institut.

Som vanligt ser man ett klart samband mellan politisk, ekonomisk och social frihet. Det finns förstås undantag, och dessa kan förstås komma att ändras över tid även om det kan dröja länge, men ju mer frihet på ett område, desto lättare att även andra områden blir friare, då det blir en mer naturlig del av mänsklig samvaro. Men det är en ständig kamp. ”The top 10 jurisdictions in order were Switzerland, Hong Kong, New Zealand, Ireland, Australia, Finland, Norway, Denmark, and, tied at 9th place, the Netherlands, and the United Kingdom. Selected countries rank as follows: Canada (11), Sweden (13), Germany (16), the United States (17), Japan (27), South Korea (29), France (33), Italy (35), Chile (37), South Africa (68), Mexico (73), Indonesia (78), Turkey (84), Kenya (89), Malaysia (97), India (102), United Arab Emirates (116), Russia (126), China (130), Nigeria (133), Pakistan (141), Zimbabwe (146), Saudi Arabia (149), Iran (154), Egypt (155), Venezuela (158), and Syria (159).”

Fraser Institute har även publicerat Economic Freedom of the World 2017, där man kan se rankningen specifikt på detta område.

Barn svälter ihjäl i Venezuela

New York Times hade den 17/12 ett skakande reportage om svälten i Venezuela.

”For five months, The New York Times tracked 21 public hospitals in Venezuela. Doctors are seeing record numbers of children with severe malnutrition. Hundreds have died.”

Resultatet av auktoritär socialism. Venezuela är ett land i fritt fall.

Läs tidigare blogginlägg om Venezuela här.

En ny mördare tar över Zimbabwe

Zimbabwes diktator Robert Mugabe har tvingats avgå efter 37 år vid makten. Det är verkligen på tiden. Landet har ett omfattande förtryck och den ekonomiska krisen är enorm efter det långvariga socialistiska vanstyret.

Mugabe var även ansvarig för det stora massdödandet av civila i regionen Matabeleland, som började våren 1983 och pågick ett år. Ca 20 000 dödades. Syftet var att kväsa oppositionsledaren Joshua Nkomo och dennes parti Zapu, som var starkt i Matabeleland.

Samtidigt har det svenska biståndet till Zimbabwe varit stort. Journalisten, författaren och Afrikakännaren Bengt G Nilsson skriver i Smedjan om de goda relationerna mellan Sverige och Zimbabwe som rådde långt efter att det var känt vad som hände i Matabeleland och att regimen byggde upp en diktatur. Mugabe hade redan före maktövertagandet sagt att flerpartisystem var en onödig lyx. Först 2000 började den svenska regeringen reagera.

”Året därefter, 1989, besökte Ingvar Carlsson Zimbabwe. Besöket är förevigat i ett känt pressfoto där Carlsson och Mugabe vandrar hand i hand, som ett nyförälskat par. Då hade den fruktade Femte brigaden under personligt befäl av Robert Mugabe under flera år bedrivit en mordkampanj i Matabeleland för att krossa Joshua Nkomos maktbas.

Massmördandet var ingen hemlighet, det var känt i hela världen. Den brittiska tidningen The Observer hade publicerat detaljerade ögonvittnesskildringar av övergreppen. Jan Cedergren på Sida, tidigare chef på biståndskontoret i Zimbabwe tonade ned händelserna och beskrev det som att civilbefolkningen i Matabeleland hade ”kommit i kläm”. Han avrådde från att använda biståndet som ett påtryckningsmedel för att förmå Mugabe att upphöra med massmördandet.

Att som Ingvar Carlsson säga att det är efterklokhet som styr dagens attityd till Robert Mugabe är därför inte sant. Kunskapen om Mugabes våldsregim fanns redan innan Carlsson landade i Harare 1989.”

I en andra artikel i Smedjan skriver Nilsson om den nye presidenten Emmerson Mnangagwa. Även om det känns bra att Mugabe är borta ska man inte ha för stora förhoppningar. Mnangagwa har länge haft en framträdande roll i regeringen genom många ministerposter ända sedan 1980. Han var tillsammans med Mugabe direkt ansvarig för massakrerna i Matabeleland med hjälp av Nordkorea.

”Den militära styrka som utförde kampanjen mot Zapu och dess påstådda allierade hette Femte brigaden. Det var en specialenhet under högsta befäl av president Robert Mugabe. Brigaden hade skapats som ett direkt resultat av de personliga kontakterna mellan Mugabe och Nordkoreas dåvarande ledare Kim Il sung. De två männen hade stött ihop i Jugoslavien vid Josip Titos begravning. Kim Il sung hade föreslagit Mugabe att nordkoreanska militära experter, som visste att hantera dissidenter, skulle träna upp zimbabwiska elitsoldater med uppgift att slå mot oppositionen i landet. Femte brigaden ingick alltså inte i den reguljära armén.[…]

Därefter inleddes mordvågen i Matabeleland. De berättelser som framkom när överlevande lyckades ta sig därifrån handlade om groteska brott mot civila. Emmerson Mnangagwa höll ett massmöte i den norra delen av Matabeleland och inskärpte då för den samlade publiken att regeringen hade för avsikt att bränna alla byar som var ”infekterade med dissidenter”, som han uttryckte det. Han tillade att kampanjen mot dissidenterna bara kunde lyckas om den infrastruktur som skyddade dem förstördes. Han beskrev dissidenterna som kackerlackor och jämförde Femte brigaden med DDT som skulle utplåna dem.”

Mnangagwa sa vidare: ”Välsignade är de som följer regeringens lagar, ty deras tid på jorden kommer att förlängas. Men ve dem som samarbetar med dissidenterna, ty vi skall sannerligen förkorta deras tid på jorden.”

Det finns ett grannland, Botswana, som sedan självständigheten 1966 stått för något helt annat: demokrati, rättsstat, låg korruption och relativt stort inslag av marknadsekonomi. Den ekonomiska utvecklingen har varit gynnsam. Läs mer om det i mitt äldre blogginlägg Botswana valde en mer liberal väg.

Akademisk frihet och statsfeminism

I Tyskland och många andra länder har man fortfarande traditionen av ”Lehrfreiheit”, att professorer och andra universitetslärare anses ha kompetensen och rätten att avgöra innehållet i sin undervisning. I Sverige är det inte så. Ivar Arpi har i en serie artiklar på Svenska Dagbladets ledarsida uppmärksammat problemet med genusteorierna på universiteten. Här en bra artikel av Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet, i denna debatt.

”Det har som bekant gått ut politiska påbud om jämställdhet och genusteori, och många universitetslärare drivs av en tro, som kan jämföras med en politisk eller religiös övertygelse. Ibland försvaras ändringar i till exempel litteraturlistor i stället med att ”studenterna kräver det”. Motfrågan är hur många studenter som har krävt ändringen och om studenterna i fråga har läst och förstått både den bok som ska tas bort och den nya som föreslås.”

Uppdatering: Det ironiska är att Judith Butler själv tar avstånd från sättet hennes text tvingades in på kursen som diskuterats i sammanhanget.