Human Freedom Index 2018

Tidigare i år kom The Human Freedom Index 2018, som publiceras av Cato Institute, Fraser Institute och Liberales Institut. Som vanligt ser man ett klart samband mellan politisk, ekonomisk och social frihet, även om det förstås finns undantag. Men ju mer frihet på vissa områden, desto lättare kan det bli även på andra, då det blir mer naturligt i människors liv med frihet. Dessvärre är det en ständig kamp.

”The jurisdictions that took the top 10 places, in order, were New Zealand, Switzerland, Hong Kong, Australia, Canada, the Netherlands and Denmark (tied in 6th place), Ireland and the United Kingdom (tied in 8th place), and Finland, Norway, and Taiwan (tied in 10th place). Selected countries rank as follows: Germany (13), the United States and Sweden (17), Republic of Korea (27), Japan (31), France and Chile (32), Italy (34), South Africa (63), Mexico (75), Kenya (82), Indonesia (85), Argentina and Turkey (tied in 107th place), India and Malaysia (tied in 110th place), United Arab Emirates (117), Russia (119), Nigeria (132), China (135), Pakistan (140), Zimbabwe (143), Saudi Arabia (146), Iran (153), Egypt (156), Iraq (159), Venezuela (161), and Syria (162).”

Annonser

Trump fritar Kim Jong-Un från ansvar

Donald Trump har än en gång visat att han är olämplig för presidentämbetet. Under toppmötet med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un för några dagar sedan, ett möte som inte ledde till någonting, prisade han åter Kim och accepterade dennes ord om att han inget visste om tortyren av den fångne amerikanen Otto Warmbier (som senare avled efter utlämningen till USA). Så fruktansvärt vämjeligt! Trump fritar en brutal diktator från ansvaret och spottar Otto Warmbiers föräldrar i ansiktet.

Vid det förra toppmötet med Kim i somras prisade Trump även då Kim. Moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark sammanfattade då bra om det mötet här. Utdrag:

”Donald Trump ansåg sig få ett löfte om att Nordkorea skulle avnuklearisera, som det heter. Eftersom det inte finns någon överenskommelse som hur den nordkoreanska kärnvapenarsenalen ska inspekteras, kontrolleras, räknas för att sedan verifieras, vilket det heller inte finns någon överenskommelse om, ligger allt i händerna på Kim Jong Un, som liksom sina företrädare konsekvent ljugit och ljuger om tillståndet i Nordkorea. I gengäld lovade för de löften som diktatorn ställde ut, om han nu gjorde det, lovade Trump att minska befintliga amerikanska kärnvapens närvaro i regionen.”

Trump är en fara för den globala säkerheten och rättssamhället.

William Weld ställer upp som presidentkandidat

Som väntat deklarerade William Weld i fredags att han tänker utmana Trump som Republikansk presidentkandidat 2020. Läs mer och se hans tal här. Som tidigare framgångsrik guvernör i Massachusetts, en Demokratisk delstat där han dessutom blev omvald, har han goda meriter. Han vill dessutom främja en schysst debatton.

Men jag bedömer att Trump kommer att slå ut honom. Weld bytte parti och var det Libertarianska partiets vicepresidentkandidat 2016 (och det var många där som tyckte han inte var tillräckligt libertariansk). Nu byter han tillbaka igen och Republikanerna har dels övertagits av trumpister på flera håll, dels innehåller partiet, även bland Trumpfientliga, väldigt konservativa grupperingar som inte gillar Welds stöd för exempelvis aborträtt och samkönade äktenskap.

Trump hoppade också mellan partier, som Reformpartiet (som Ross Perot kandiderade för) men han blev aldrig kandidat. Weld har en något torr och akademisk framtoning, som kanske passar bra i hans hemstad Boston, men ska han ut i Södern och Mellanvästern blir det tufft. Vad Weld däremot kan göra är att skapa opinion, slå in en kil i Trumplägret, trötta ut Trump i en möjligtvis lång primärvalskampanj, att någon annan eller andra ställer upp mot Trump, att han sedan eller någon annan, ställer upp som oberoende kandidat.

Som jag bloggat om tidigare hade jag om jag var amerikan röstat på Gary Johnson/William Weld 2016. Kampanjen blev inte så lyckad även om man fick rekordstort stöd (4,5 miljoner röster, 3,3%). Några framträdande Republikaner, bland dem förre presidentkandidaten Mitt Romney och senatorn Susan Collins, sympatiserade framförallt med Weld, men röstade aldrig Libertarianskt. Några Republikanska tidningar, där Chicago Tribune var den största, gav sitt stöd till Johnson/Weld.

Det finns många Republikaner som vill ha bort Trump och som bevakar varje steg han tar. Frågan är bara vilken utmanare de flesta skulle föredra. Det finns mer att önska av Weld när det gäller frihetliga reformer, men just nu är han bättre än någon annan. För att bli vald till president måste man vara mer moderat. Kommer det fram någon ännu bättre så har i alla fall Weld bidragit till att öppna fältet. Och om Trump antingen avlider, mördas, avsätts, eller blir svårt sjuk, förändras läget dramatiskt. Då är det den svagare Mike Pence som, om han väljer att ställa upp till omval, kommer att möta utmanare. Då har Weld om det vill sig, hunnit bygga upp en anhängarskara.

Slutgiltigt förslag om EU:s upphovsrättsdirektiv

Efter förhandlingar beslutades den 13/2 om ett slutgiltigt förslag för EU:s upphovsrättsdirektiv. Jag bloggade om tidigare förslag i september. Detta elände måste stoppas! Utgör allvarliga inskränkningar i yttrandefriheten och rättssäkerheten. Läs mer av Henrik Alexandersson här och Cory Doctorow här.

Nästa steg blir en slutlig omröstning i Europaparlamentet, förmodligen i mars eller april.

Trumps äganderättskränkningar

Den libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin har en genomgång av Donald Trumps kränkningar av äganderätten här.

”President Trump’s recent threat to use ”the military version of eminent domain” to seize property for his border wall highlights the ways in which building the wall would harm the property rights of Americans. Less widely recognized is the fact that the wall policy is just part of a larger pattern of administration policy initiatives and legal positions that threaten property rights on multiple fronts.”

Bra bok om kolonialism och rasism

Fredrik Segerfeldts Den svarte mannens börda (Timbro 2018) är en väldigt bra bok. Mångsidigt, gediget och tankeväckande om kolonialism, imperialism, rasism och slaveri genom historien. Ivar Arpi skrev om den på Svenska Dagbladets ledarsida i oktober.

Miljöproblem och liberalism

I somras skrev Mattias Svensson en utmärkt artikeltrilogi i Smedjan om miljön sett ur ett liberalt och marknadsekonomiskt perspektiv. Jag läste artiklarna då, men glömde bort att dela dem, men blev påmind om dem igen nu.

Del 1: Korruption, diktatur och fattigdom är dåliga för miljön

Del 2: Mammutar, marknader och miljö

Del 3: Klimatet är ingen kris

Jag rekommenderar även Mattias bok Miljöpolitik för moderater, som kom ut 2015.