Dokumentär om Sveriges ekonomiska utveckling

Johan Norberg har gjort en ny dokumentär, Sweden: Lessons for America?, där han för en amerikansk publik förklarar hur Sverige blev rikt genom ekonomisk liberalism, och hur mer socialism på 1970- och 80-talen fick landet att gå tillbaka ekonomiskt, för att åter sedan 90-talets förändringar bli något starkare ekonomi igen.

Denna artikel av Norberg, How Laissez-Faire Made Sweden Rich, handlar mycket om det som filmen tar upp. På svenska kan man läsa hans bok Den svenska liberalismens historia.

Annonser

EU:s direktiv om upphovsrätt

Så röstade dessvärre Europaparlamentet igår ja till förhandlingsmandat om EU:s nya direktiv om upphovsrätt, dessutom bisarrt och löjeväckande nog med stående ovationer. Väldigt oroväckande. Ett steg närmare länkskatt och nätcensur. Henrik Alexandersson skrev om det här.

Journalisten Emanuel Karlsten skrev att Europaparlamentarikerna som röstade för knappt visste vad de röstat på. Den föredragande ledamoten Axel Voss (CDU Tyskland) var pinsamt nog ovetande om en del av innehållet.

Journalisten Sölve Dahlgren skrev om hur Författarförbundet och Förläggareföreningen i sitt stöd för förslaget inte förstått vilka faror som föreligger.

Grundlig kritik av förslaget av Cory Doctorow på The Electronic Frontier Foundation.

Samtliga Socialdemokratiska svenska Europaparlamentariker och FI:s Soraya Post röstade för förhandlingsmandat inklusive artikel 11 & 13, de övriga svenska Europaparlamentarikerna röstade mot, men stor splittring i Europaparlamentets partigrupper. Flest ja-röster i EPP.

Jag hade ett blogginlägg i juni när EU-kommissionens förslag om upphovsrätt röstades igenom av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor.

I valet och kvalet

Jag har varit i valet och kvalet som aldrig förr inför ett riksdagsval. Eftersom jag haft mycket att göra kommer en sen kommentar. Jag röstade på Centerpartiet förra valet, men är kritisk till bl.a. den s.k. gymnasieamnestin (läs Fredrik Malms (L) utmärkta kritik här), vilken (C) röstade för, och som dessutom Lagrådet utklassade som det nästan värsta de sett ifråga om rättsosäker lagstiftning: ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. (C) drar sig heller inte för stora utgifter för olika saker. De har annars en bra näringspolitik. Jag ska inte här nysta in mig i en diskussion om det, mest allmänna reflektioner.

Det finns generellt målkonflikter med en stor flyktingmottagning och en oförändrad design av den svenska välfärdsstaten, arbetsmarknad, bostadsmarknad etc. Stora utmaningar med gängkriminalitet och hederskultur. Samtidigt finns visionen i mig om en friare rörlighet i världen. (SD):s framgångar förskräcker och det tar aldrig slut med nazistiska kandidater som får slängas ut ur partiet. Lägg därtill deras syn på Ungern. 2015 skrev partisekreteraren Richard Jomshof på Facebook: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.” 

Jag har oftast röstat på Moderaterna i mitt liv, och ett par gånger på Folkpartiet. Hur jag röstar skulle kunna sett annorlunda ut om jag bott i en annan valkrets än Malmö. Jag söker efter de mest liberala valbara kandidaterna och de kan finnas i olika partier. Jag funderade länge att rösta på (M) i riksdagsvalet nu, men jag har invändningar mot sådant som nationellt tiggeriförbud, niqabförbud (hur mycket jag än ogillar vad det symboliserar), en tvivelaktig övervakningsvurm, stora summor till kommuner som kan inkräkta på den kommunala självständigheten mm.

20 Moderata riksdagsledamöter motionerade om att sätta in militär i förorterna, vilket visserligen partiledningen starkt tog avstånd från, men om så många ville, hur kan det se ut i en annan fråga som kan hota rättssäkerheten? Vi såg också i frågan om FRA-lagen hur Fredrik Reinfeldt och 30 ledamöter i (M):s riksdagsgrupp en efter en skällde ut Karl Sigfrid (som ville rösta mot), i en fråga som man tidigare hade profilerat sig som mer integritetsvänliga. Sedan var det plötsligt inget hinder för M att rösta för den reviderade versionen av FRA-lagen.

De andra partierna hade också sina partipiskor och (Fp):s Johan Pehrson var ett skräckexempel, men det var inte samma mobbning. (M) har en osund bunkerkultur sedan länge. Det behöver förstås inte vara så under Ulf Kristersson, som jag uppskattar på många sätt och han har bra medarbetare, och det finns många bra liberaler och liberalkonservativa inom (M) som har en bra frihetlig kompass. Men partiet behöver strukturera upp sig. Vid skarpt läge, vad kan då hända om man vill tänja på rättssäkerheten? Var kommer riksdagsgruppen stå vid grupptryck? Partiet har också en ny partiledare, vilket innebär en starkare lojalitet mot partilinjen. Hade det varit en väldigt bra kandidat på valbar plats i min valkrets hade jag kunnat kryssa denne/denna.

Jag röstade på Liberalerna i riksdagsvalet. De är för ”socialliberala” för min smak och (dammit!) jag är EU-skeptiker som röstade mot euron och deltog aktivt i borgerliga Medborgare mot EMU i folkomröstningen 2003. Men de är ok i ekonomisk politik, de vill bl.a. ta bort värnskatten. De röstade mot gymnasieamnestilagen, Liberala kvinnors ordförande Gulan Avci ligger i framkanten i kampen mot hedersförtrycket. Framförallt är skälet rättssäkerheten. När det blåser hårt som det gör nu, har jag en förtvivlad förhoppning om att (L), enligt sin historiska tradition, håller hårt på den liberala rättsstaten. De har brustit där som alla andra, men jag tror de bäst kan stå emot de värsta excesserna.

Jan Björklund har också suttit länge på sin post. Jag skulle bli förvånad om han inte avgår under nästa mandatperiod. Det kan bidra till ett lite uppstudsigare klimat i partiet, som heller aldrig varit som (M) kulturellt, och mer frispråkiga röster kan komma fram. Jag har inga illusioner om att (L) kommer att förändras i markant (klassiskt) liberal riktning, det finns fortfarande för mycket omhändertagaranda och pekpinnar om alkohol mm. Men genuint frihetliga finns där och i ekonomiska frågor är de som sagt rätt ok. Hur jag än röstat hade jag varit starkt missnöjd med något, och så är det i regel alltid.

I valet till regionen kryssade jag Peter J Olsson (M), i valet till kommunfullmäktige kryssade jag Henrik Jönsson (M), två personer jag känner och har förtroende för. Nu får det bära eller brista! Ny Alliansregering och regimskifte i Malmö och Region Skåne.

Våldtäkter och kultur

Häromveckan sände SVT:s Uppdrag granskning ett reportage om varför det inte funnits någon forskning kring våldtäkter när så många gärningsmän är födda utomlands. Det är en komplex fråga som inte bör avhandlas lättvindigt åt något håll. Det föranledde utrikeskorrespondenten Magda Gad att i en bra artikel i Expressen påtala att man i högre utsträckning borde ha talat med berörda kvinnor, inte minst de som lever i länder med omfattande hedersförtryck:

”Vi som jobbar i de här länderna vet mycket väl hur stora skillnaderna är vad gäller allt från kultur till synen på kvinnor, rättssystem och hur hela samhället är inordnat.

Det är ingen verklighet som ska döljas. Tvärtom måste den lyftas fram!

Främst naturligtvis för de kvinnor som dagligen lever i förtryck och som inte ens har lagen på sin sida om de blir misshandlade eller våldtagna.

I många länder är det till exempel den som blivit våldtagen som hamnar i fängelse eller på annat sätt blir bestraffad – för att ha haft sex utanför äktenskapet. Såvida det inte skedde inom äktenskapet förstås – då är det inget brott alls. Och om en kvinna kysser en man som hon inte är gift med kan hon dödas. Reglerna, kontrollen och åtskillnaden mellan könen är mycket hård.

Utan kunskap om dessa saker kan vi aldrig nå förändring.

Att olika människor sedan kan utnyttja sanningar och verklighetsbeskrivningar för egen agenda är ointressant.

Så tänker man i diktaturer där man censurerar.

I demokratier ska det finnas utrymme att lyfta både fakta och åsikter – och sedan argumentera och diskutera.”

Malcom Kyeyune skrev en väldigt bra artikel i tidskriften Kvartal där han även tog upp våldsbrott i största allmänhet och hur de börjat få en ny karaktär:

”Gemensamt för detta våld är att det är socialt. Vi talar inte om enskilda galningar, utan om ofta tämligen stora grupper människor som begår extremt grova våldshandlingar tillsammans.”[…]

”Den plåga som Sverige – och många andra länder i väst som haft en stor invandring – verkligen lider av i dag är inte en ökad brottslighet, inte per se. Det stora problemet är snarare den sortens gruppdynamik som våldet i samhället börjar anta. Gäng som hänger på offentliga platser och trakasserar folk ur majoritetsbefolkningen och minoriteter som ligger längre ner på hackordningen än en själv.”

Uppdatering: Läs även Cecilia Blombergs artikel i Kristianstadsbladet den 28 augusti.

”[E]nligt UN Women utsätts afghanska flickor och kvinnor återkommande för våld och gatutrakasserier. Rapporten ”Living with Violence: A National Report on Domestic Abuse in Afghanistan” (mars 2008) från Global Rights visade att 87 procent av kvinnorna utsätts för fysiskt, sexuellt eller psykologiskt våld under sin livstid och Women and Children Legal Research Foundation visade i studien ”Research on Sexual Harassment Against Women” (2015) att 90 procent av de tillfrågade kvinnorna hade blivit sexuellt trakasserade på offentlig plats i Afghanistan.”

Den ryska oppositionens möjligheter

Se detta fina föredrag på 11 minuter av den mycket vältalige liberale ryske politikern Vladimir Kara-Murza om den ryska oppositionens möjligheter. Kara-Murza arbetade med den mördade oppositionspolitikern Boris Nemtsov och han har själv utsatts för mordförsök i form av förgiftning två gånger, där han drabbades av multipel organkollaps och hamnade en tid i koma. Kara-Murza är ett av hoppen i kampen mot Putinregimen. Föredraget hölls på Oslo Freedom Forums konferens i New York september 2017.

Kara-Murza skrev den 2/8 i Washington Post om hur Putinregimen försöker lägga locket på utredningen av mordet på Boris Nemtsov.

Jag skrev här på bloggen i mars om PutinCon, en konferens om Putinregimen, där Kara-Murza var en av deltagarna tillsammans med bl.a. Garry Kasparov.

2013 intervjuade jag grundaren av Oslo Freedom Forum och The Human Rights Foundation, Thor Halvorssen.

Putinvänliga tar över säkerhetstjänsten i Italien och Österrike

Mycket oroväckande. Putinvänliga fascister och högerpopulister (eller vad man nu ska kalla dem; höger-vänsterskalan har sina begränsningar) tar över säkerhetstjänsten i Italien och Österrike. Artikel i The Daily Beast.

Oroväckande EU-förslag om upphovsrätt

EU-kommissionens förslag om upphovsrätt har röstats igenom av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. Nu ska lagförslag tröskas igenom innan det blir omröstning i Europaparlamentet. Där finns bl.a. förslag om förbud av länkar till nyhetssidor i sociala media. Läs Blanche Jarns kritiska artikel i Smedjan och se Henrik Jönssons kritiska redogörelse för förslaget i detta Youtubeklipp.

Europaparlamentarikerna Christofer Fjellner (M), Fredrick Federley (C), Cecilia Wikström (L) och Lars Adaktusson (KD) har varit kritiska. Se här, här, här och här. Förhoppningsvis kan dessa – och många andra – påverka sina respektive partigrupper.