Ungerns väg mot diktatur

Den svenska regeringens förslag om utökade maktbefogenheter utan stöd i riksdagen under tre månader för coronabekämpning togs visserligen tillbaka efter kritiken från bl.a. Moderaterna och Vänsterpartiet, för att modifieras. Men ett väldigt oroväckande förslag.

Förslaget var dock inte, som en del gör gällande, ”precis som i Ungern”, än mindre är Sverige som helhet, sina brister till trots ”lika dåligt” eller ”bra” som Ungern. Det gäller även de andra västeuropeiska länder som tyvärr också försöker tänja på makten i coronakrisen genom liknande förslag (Norska regeringen fick backa något efter att bl.a. jurister röt ifrån). Ungern sticker fortfarande ut. Context matters.

Den svenska regeringens förslag var förfärligt illa nog som det var med oroväckande likheter med Ungern, ja, och skulle sätta oss på ett sluttande plan, men premiärminister Viktor Orbans nya lag är betydligt mer omfattande och innehåller även restriktioner på yttrandefriheten. Den ger Orban diktatoriska befogenheter. Sedan tidigare hamnar Ungern långt ner i rankningar som görs av bl.a. Freedom House, Human Freedom Index och Transparency International.

I maj förra året hade jag ett blogginlägg om Ungern utifrån boken ”Hej herr diktator” – Ungern under Orban, en samling texter av svenskar och ungrare med Ulf Schyldt som redaktör. Bland punkterna var:

– Regeringskoalitionen samlar runt 50% av rösterna men har ändrat vallagarna så att de får två tredjedels majoritet i parlamentet och därmed kan ändra i grundlagen.

– Hög grad av korruption. Omfattande sammanflätning mellan regeringstrogna oligarker och regeringspartiet Fidesz, bl.a. i offentliga upphandlingar.

– Kritik av offentliga personer tillåts endast om det är ett legitimt allmänintresse, inte kränker personens värdighet och kritiken är ”nödvändig och proportionerlig”.

– Landets medier granskas av en ”granskningsmyndighet” där Fidesz har majoritet.

– Tidigareläggning av pensionsålder för domare för att bli av med äldre, mer självständiga sådana och istället utse nya, mot regeringen lojala domare.

– Författningsdomstolen får inte längre bedöma lagar efter deras innehåll, bara anmärka på tekniska fel.

– Presidenten får inte lägga in veto mot grundlagsändringar annat än på tekniska grunder.

När det gäller Orbans nya lag kan man läsa en kritisk genomgång här.

Artikel i Washington Post av Dalibor Rohac om Orbans lag.

Ledare av Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet om den svenska regeringens förslag.

Även kanadensiska regeringen har försökt köra över parlamentet, dock utan framgång.

Ekonomin, rättssäkerheten och Corona

Under pågående Coronakris finns det förstås hur mycket som helst skrivet om exempelvis ekonomin och rättssäkerheten. Det blir därför just nu ett urval artiklar jag delar. När det gäller smittspridningen och vilka åtgärder som är de bästa för att motverka denna avstår jag från kommentar.

Andy Craig skriver bl.a. på Libertarianism.org:

”Libertarianism, properly understood, encompasses certain core functions as the proper role of government. It is not the libertarian view that government should be ineffective at protecting individual rights or dysfunctionally paralyzed in the face of a massive threat to people’s lives. Government has a role to play in responding to the pandemic in much the same way it is the government’s job to prosecute murderers or defend the country from invasion.

At the same time, libertarian principles and insights can provide some guideposts for how to respond in this unprecedented global emergency.

One thing to keep in mind is that some limits on government power are even more crucial now. Emergency powers should be limited in duration and limited to directly addressing the present situation based on the facts as best we know them. Such policy responses shouldn’t be larded up with a pre‐​existing wish list of unrelated concerns. It is essential to preserve constitutional liberal democracy and resist excessive long‐​term concentration of power in the executive.(…)

It is not feasible for the government to abruptly order massive shutdowns of so much economic activity without some kind of compensation.”

Läs mer här.

Timothy Sandefur på Goldwater Institute har en artikel om behovet av en marknadsliberal ekonomisk politik där han bl.a. tar upp missgrepp i USA:s historia, som t.ex. 30-talets New Deal. Han skriver även:

”We have many advantages that our grandparents in the ’30s didn’t have. We know more about economics, for one thing, and can learn from their mistakes. For another, we have vastly better technology, including a fabulous online e-commerce infrastructure that makes it possible to even consider forcing Americans to stay in their houses. We also have a far larger and smarter workforce that includes whole populations—women and members of minority groups—who a century ago were largely barred from helping do work that needed doing.”

Johan Norberg beskriver även han i en artikel historiska erfarenheter, i det här fallet USA under andra världskriget, där man istället tog hänsyn till ett fritt näringsliv för att kunna mobilisera militärt.

”Under första världskriget, när armén tog kommandot över industrier och järnvägar, var USA:s militära produktion ett fiasko. Det mesta krigsmateriel anlände till Frankrike först efter vapenstilleståndet.

Under andra världskriget valde USA en annan modell, inledningsvis under ledning av den danskfödde bilfabrikanten William Knudsen. Det enda sättet att mobilisera landets samtliga resurser var enligt Knudsen att utnyttja den kunskap och innovation som den fria företagsamheten kunde uppbåda.

Staten skulle beställa, men kunskapen om hur man kunde producera något bäst och till lägst kostnad, och vad man kunde sluta producera utan att skapa samhällsfarliga brister på andra håll, fanns bara ute i företag som i varje ögonblick tog emot signaler från från konsumenter och priser. I stället för att kommendera näringslivet borde staten släppa det fritt, genom att ta bort tillståndskrav och regleringar.”

Norberg i en artikel i Dagens Nyheter om svårigheterna att återskapa en öppen värld.

Norberg har nyligen varit i USA och spelat in en dokumentär (planerad före Coronakrisen) i samband med sin nya bok Öppen/Sluten som kommer ut i höst. Här en intervju med honom om dokumentären och boken som båda blivit ännu mer aktuella under pågående kris.

Jag rekommenderar Johans bok En perfekt storm från 2009 som behandlar den dåvarande finanskrisen.

Ledare av Johanna Möllerström i Svenska Dagbladet om att Coronakrisen inte är någon ”kreativ förstörelse”, ett begrepp inom nationalekonomin, och att det kräver exceptionella åtgärder av staten, fast begränsade i tid.

””I kapitalismens hjärta finns den kreativa förstörelsen”, skrev ekonomen Joseph Schumpeter för ungefär 80 år sedan, medan andra världskriget rasade. Han beskrev kapitalismens kreativa förstörelse som en ständigt återkommande storm som river ner det som inte är tillräckligt stabilt för att stå pall i den starka vinden. Därigenom skapas plats för det nya och det bättre. Helt nödvändiga processer för innovation och framsteg, med andra ord.

Schumpeter tillämpade huvudsakligen konceptet om kreativ förstörelse på uttjänade tillverkningsprocesser som, när de försvinner, gör plats för smartare och mer produktiva lösningar. Men inom nationalekonomin används begreppet bredare än så. Och den kreativa förstörelsen, och tron på att dess effekter huvudsakligen är positiva, är en av de främsta anledningarna till att vi som tror på marknadsekonomi och kapitalism tycker att staten inte ska ingripa i marknaders funktionssätt annat än i extrema fall.(…)

Så vad är det som gör den ekonomiska krisen som covid-19 har föranlett, så annorlunda?(…)

Anledningen är helt enkelt att det här inte är en vanlig ekonomisk avmattning, och den ekonomiska förstörelse som covid-19 för med sig inte är det minsta kreativ. Nu handlar det inte om att produkter, tillverkningsprocesser eller företag slås ut för att de inte håller måttet i jämförelse med de bättre alternativ som är på gång. I stället handlar det om att världen, plötsligt (men temporärt) har blivit galen.”

Ledare av Erik Helmerson i Dagens Nyheter där han med fokus på beredskapen och hur skattepengar slösas på en massa oväsentliga saker utanför sjukvården beskriver att Coronakrisen är politikens misslyckande, inte marknadens. Det är politiska prioriteringar som står bakom problem.

”Det svenska totalförsvaret och krisberedskapen avskaffades snabbt av såväl borgerliga som S-regeringar. Det var såvitt jag minns få nyliberaler som gastade ut särskilt skarpa krav om den saken. 

Det finns heller ingen som helst motsättning mellan krisberedskap och privata inslag i sjukvården – allt handlar om politisk vilja. Staten kan, till exempel, utan problem välja att upprätthålla ett beredskapslager för medicin även om Apotekets monopol upphävts.” (Och exemplifierar med Finland)

Castro förbättrade inte Kuba

Med anledning av att den Demokratiske presidentkandidaten Bernie Sanders prisat Kubas utveckling skrev Hans Bader en artikel om Kuba på Foundation for Economic Educations hemsida: ”But Castro did not give Cubans literacy. Cuba already had one of the highest literacy rates in Latin America by 1950, nearly a decade before Castro took power, according to United Nations data (statistics from UNESCO). In 2016, the Washington Post fact-checker Glenn Kessler debunked a politician’s claim that Castro’s rule significantly improved Cuban healthcare and education.”

Mer statistik i artikeln och Bader citerar även en Kubakritisk vänsterinriktad ekonom: ”Cuba in 1957—was a developed country. Cuba in 1957 had lower infant mortality than France, Belgium, West Germany, Israel, Japan, Austria, Italy, Spain, and Portugal. Cuba in 1957 had doctors and nurses: as many doctors and nurses per capita as the Netherlands, and more than Britain or Finland. Cuba in 1957 had as many vehicles per capita as Uruguay, Italy, or Portugal. Cuba in 1957 had 45 TVs per 1000 people—fifth highest in the world.”

Utöver denna redogörelse kan man notera hur Puerto Rico och Kuba, som båda har en likartad historia som spanska kolonier fram till 1898 och liknande befolkningssammansättning och natur, utvecklats sedan 1959. Båda hade då ungefär samma inkomst per capita, 40 år senare hade Puerto Rico tio gånger högre än Kuba. Kuba lider fortfarande av socialism och att vara ensidigt beroende av sockerproduktion, medan Puerto Rico blivit ett högt industrialiserat samhälle med flera amerikanska högteknologiska företag (ja, Puerto Rico är associerat med USA, men det är inte andra länder med många amerikanska företag).

Det är f.ö. lustigt att höra diverse Castrovänner resonera om att den amerikanska handelsblockaden har varit huvudorsaken till Kubas problem. Hur ska de ha det? Om blockaden upphävs, vad får Kuba då? Jo, amerikanskt kapital och amerikanska varor kommer in i landet, dvs ”fienden” vinner inträde. Dessutom har Kuba aldrig haft problem att handla med en mängd andra länder i världen, samtidigt som man fått stort bistånd, framförallt från Sovjetunionen när det fanns, men även från många andra länder. Ändå har landet haft stora problem och levnadsstandarden har sjunkit under Castros styre. Skulle inte kommunismen stå på egna ben? Castro sa även i flera tal att han inte ville ha någon handel med det kapitalistiska USA.

Läs även denna artikel i Washington Post från den 26/11 2016 med anledning av Fidel Castros död. Den tar upp mänga exempel på förtrycket.

Riksrätten mot Trump

Försöket med riksrätt mot president Donald Trump missyckades ju, men här en bra genomgång av libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin om riksrätt (se även här), och han stöder försöket att avsätta Trump.

”Ultimately, the real danger we face is not that too many good presidents will be removed from power unfairly, but that too many grave abuses of power will go unpunished and undeterred. I am not optimistic that impeachment alone can solve this problem. The supermajority requirement that prevents frivolous impeachment also prevents it in all too many cases where it is amply justified. But the threat of impeachment for abuse of power can at least help at the margin.

Let presidents—even ”good” ones—lose more sleep over the possibility of impeachment. The rest of us will then be able to sleep a little easier, knowing we are that much more secure against abuses of government power.”

Skatt på plastpåsar fel

I onsdags röstade dessvärre riksdagen för skatt på plastpåsar. Ett idiotiskt beslut som för med sig icke avsedda negativa konsekvenser, som höjda avfallsvolymer och ökade koldioxidutsläpp för produktion av annat material.

96% av plasten i haven kommer från floder i Afrika och Asien, 0,3% av plasten kommer från Europa, i Sverige är det så lite att det knappt är mätbart, från Nord- och Sydamerika 0,95%.

Förutom klippet nedan skrev Johan Norberg om plastfrågan generellt i Aftonbladet 5/6 2018.

Den 25/6 2019 skrev Blanche Sande en artikel i Smedjan om problemet med skatt på plastpåsar.

Artikel 30/11 2018 i Svenska Yle som tar upp hur forskare varnar för mycket mer utsläpp globalt om vi förbjuder plast (dvs, en vidare diskussion än just skatt på plastpåsar).

 

Den japanske Schindler

Chiune Sugihara var japansk konsul i Litauen under andra världskriget. I en artikelThe Guardian kan man läsa om hur han räddade livet på uppskattningsvis 6 000 judar.

”Sugihara sought instructions from his foreign ministry in Tokyo. He was told not to issue visas to anyone without proper papers, ruling out almost everyone in the queue. Making another request to Tokyo, he was told not to ask again. He decided to issue visas anyway. Over six weeks in July and August, he worked 18-hour days, eventually writing out by hand 2,139 transit visas – a record only discovered years later in the archives of Japan’s foreign ministry.”

Human Freedom Index 2019

Nu har The Human Freedom Index 2019 publicerats. Det är en sammanställning gjord av Cato Institute, Fraser Institute och Liberales Institut.

Som vanligt ser man ett klart samband mellan politisk, ekonomisk och social frihet, även om det förstås finns undantag. Det är inte helt problemfritt med sådana här rankningar, det finns så mycket att ta hänsyn till och i varierande grad, men de ger en fingervisning.

”The jurisdictions that took the top 10 places, in order, were New Zealand, Switzerland, Hong Kong, Canada, Australia, Denmark and Luxembourg (tied in 6th place), Finland and Germany (tied in 8th place), and Ireland. Selected countries rank as follows: Sweden (11), United Kingdom (14), United States (15), Taiwan (19), Japan (25), South Korea (27), Chile (28), France (33), South Africa (64), Argentina (77), Mexico (92), India (94), Brazil (109), Russia (114), Turkey (122), China (126), Saudi Arabia (149), Iran (154), Egypt (157), Venezuela (161), and Syria (162).”