Kategoriarkiv: USA

Trumps förräderianklagelser

Donald Trump har angripit såväl visselblåsaren i Ukrainaaffären som en Demokratisk kongressledamot och falskeligen anklagat dem för att vara förrädare. Det är oerhört allvarligt.

Conor Friedersdorf har en artikel i The Atlantic om anklagelsen mot kongressledamoten.

”The Framers wrote the Constitution as they did in part to guard against the possibility that Americans would elect a man so morally bankrupt and corrupt that he would falsely accuse political enemies of treason[…]

Afterward, Trump faced no consequences. Little wonder that he has now violated his oath of office again in the same manner. If he is not stopped, he will continue to violate the Constitution rather than defend it, and to levy false charges against Americans, flagrantly abusing the nation’s most powerful office.

His behavior is a form of civic poison. Trump degrades the Oval Office and sets a bad example for children. The Republicans working to keep him in power could have Vice President Mike Pence take over within weeks if they so chose. They prefer this moral abomination.”

Shikha Dalmia har en artikel i Reason om anklagelsen mot visselblåsaren.

”The president’s threats might prevent future whistleblowers from coming forward to expose executive abuse.”

Annonser

Hur kommer det att gå för William Weld?

Jag skrev i februari om när förre Massachusettsguvernören William Weld annonserade att han tänker ställa upp i kampen om att bli nominerad till Republikanernas presidentkandidat.

Det har gått trögt sedan dess. Den 19/8 hade Washington Post en längre artikel om honom. En vecka efter denna artikel publicerades förklarade ännu en Republikan, den tidigare kongressledamoten Joe Walsh, att han utmanar Donald Trump om nomineringen som presidentkandidat. Denne är mer konservativ än William Weld.

Även om Weld får anses som chanslös är han än så länge den bästa (eller minst dåliga) presidentkandidaten från bägge de stora partierna. Vad han kan bidra med är att främja en debatt om vilken politisk väg man bör gå, ett anständigare uppförande, ett bättre förhållande till fakta och sanning och göra det jobbigare för Trump. Än så länge har han pendlat mellan 5 och 15% gentemot Trump i olika opinionsundersökningar.

Jag ser dock Republikanska partiet som i princip förlorat, och problem fanns innan Trump, kristen höger som vill göra politik av religion. Som den förre presidentkandidaten Barry Goldwater sa 1994: ”When you say ”radical right” today, I think of these moneymaking ventures by fellows like Pat Robertson and others who are trying to take the Republican party and make a religious organization out of it. If that ever happens, kiss politics goodbye.”

Framöver träder kanske en oberoende kandidat fram (om inte Weld själv) eller någon annan känd Republikan som bidar sin tid och låter några andra kratta manegen genom att börja utmana Trump och tvinga denne att försvara sig i sitt eget parti.

Från artikeln: ”“It’s not crazy that he could be competitive in New Hampshire”, Kristol tells me. He’s on the evening’s host committee but for now isn’t formally supporting any candidate. “I think winning would be really hard. But, you know, at that point, you just never know, maybe you get a break, something happens. Trump says something, implodes in some way, or there’s a recession … some foreign policy crisis. I think you can get to a point where it becomes serious, and [Weld] gets 35 percent of the vote in New Hampshire, 38 percent. That’s kind of a big moment. The whole Trump’s-invincible myth starts to fade.””(…)

”“Bill’s strongest point against Trump is that Trump’s a big spender and is exploding the deficit,” says Rob Gray, who served as press secretary to Weld in the 1990s. “That point is true to Bill’s record as governor, it’s true about Trump and it works in New Hampshire. I think if his campaign is going to take flight, it’s going to be on spending and the deficit and not just imitating the Democrats’ line about scandals and the Mueller investigation. That’s the lane that could give Bill a following in New Hampshire and other states.””

USA grundades inte på rasism

New York Times har nyligen publicerat en rad artiklar under temat slaveriets historia i Amerika och dess effekter idag. En del av dessa gör gällande att USA har rasismen som grund. Timothy Sandefur visar i denna artikel i Reason att så inte var fallet.

”John Adams, James Madison, George Washington, Thomas Jefferson, and others said at the time that the doctrine of equality rendered slavery anathema.”

Denna linje bekräftades av senare motståndare till slaveriet som John Quincy Adams, Charles Sumner, Abraham Lincoln och Frederick Douglass. De 13:e, 14:e och 15:e författningstilläggen, som kom strax efter inbördeskrigets slut, innebar också en bekräftelse på självständighetsförklaringens och författningens intentioner om människans naturliga rättigheter.

Sandefur kom förra året ut med boken Frederick Douglass: Self-Made Man som jag rekommenderar. Här kan man se en fängslande presentation av boken. Och här en artikel av Sandefur om Charles Sumner i The Objective Standard.

Hade det varit bättre utan den amerikanska revolutionen?

Det har bland vissa från olika politiska håll framförts att det vore bättre om den amerikanska revolutionen aldrig ägde rum, att kolonierna hade förblivit i det brittiska imperiet, för att sedan få gradvis självstyre i likhet med Kanada, Australien och Nya Zeeland. En kontrafaktisk redogörelse brukar exempelvis handla om att slaveriet hade avskaffats tidigare och fredligare, behandlingen av indianerna hade varit bättre och att en revolution innebär ett onödigt blodbad, att ett successivt utvecklat självstyre är att föredra.

Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin besvarar dessa och andra synpunkter i en mycket bra artikel i Reason från passande nog 4 juli i år. Exempelvis innebar nordstaternas avskaffande av slaveriet det första storskaliga avskaffandet i modern historia, samtidigt som revolutionen och dess idéer i sig accelererade abolitionismen i och utanför USA.

I anslutning till detta kan man även läsa denna artikel av Randy Barnett om vad självständighetsförklaringen betyder och denna artikel av Timothy Sandefur om självständighetsförklaringen som USA:s moraliska och rättsliga grund.

Trump attackerar den fria pressen

Så har Donald Trump åter visat sig olämplig som president. I fredags träffade han Putin. Anne Applebaum återger i Washington Post, där hon även tar upp Putins attack på liberalismen:

”On Friday afternoon, President Trump appeared with Putin, laughing and joking. He waved away a group of journalists: “Get rid of them. Fake news is a great term, isn’t it? You don’t have this problem in Russia, but we do.”

Indeed, Russia has a different attitude to journalists: Periodically, they are arrested, harassed and even murdered by agents of the state. That’s what happens when you don’t have the rules and practices of a liberal society to protect them. It’s a world that is more comfortable for despots and dictators, and it’s unsurprising that Putin prefers it. How long will Americans be willing to be led by someone who agrees?”

Trump fritar Kim Jong-Un från ansvar

Donald Trump har än en gång visat att han är olämplig för presidentämbetet. Under toppmötet med Nordkoreas diktator Kim Jong-Un för några dagar sedan, ett möte som inte ledde till någonting, prisade han åter Kim och accepterade dennes ord om att han inget visste om tortyren av den fångne amerikanen Otto Warmbier (som senare avled efter utlämningen till USA). Så fruktansvärt vämjeligt! Trump fritar en brutal diktator från ansvaret och spottar Otto Warmbiers föräldrar i ansiktet.

Vid det förra toppmötet med Kim i somras prisade Trump även då Kim. Moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark sammanfattade då bra om det mötet här. Utdrag:

”Donald Trump ansåg sig få ett löfte om att Nordkorea skulle avnuklearisera, som det heter. Eftersom det inte finns någon överenskommelse som hur den nordkoreanska kärnvapenarsenalen ska inspekteras, kontrolleras, räknas för att sedan verifieras, vilket det heller inte finns någon överenskommelse om, ligger allt i händerna på Kim Jong Un, som liksom sina företrädare konsekvent ljugit och ljuger om tillståndet i Nordkorea. I gengäld lovade för de löften som diktatorn ställde ut, om han nu gjorde det, lovade Trump att minska befintliga amerikanska kärnvapens närvaro i regionen.”

Trump är en fara för den globala säkerheten och rättssamhället.

William Weld ställer upp som presidentkandidat

Som väntat deklarerade William Weld i fredags att han tänker utmana Trump som Republikansk presidentkandidat 2020. Läs mer och se hans tal här. Som tidigare framgångsrik guvernör i Massachusetts, en Demokratisk delstat där han dessutom blev omvald, har han goda meriter. Han vill dessutom främja en schysst debatton.

Men jag bedömer att Trump kommer att slå ut honom. Weld bytte parti och var det Libertarianska partiets vicepresidentkandidat 2016 (och det var många där som tyckte han inte var tillräckligt libertariansk). Nu byter han tillbaka igen och Republikanerna har dels övertagits av trumpister på flera håll, dels innehåller partiet, även bland Trumpfientliga, väldigt konservativa grupperingar som inte gillar Welds stöd för exempelvis aborträtt och samkönade äktenskap.

Trump hoppade också mellan partier, som Reformpartiet (som Ross Perot kandiderade för) men han blev aldrig kandidat. Weld har en något torr och akademisk framtoning, som kanske passar bra i hans hemstad Boston, men ska han ut i Södern och Mellanvästern blir det tufft. Vad Weld däremot kan göra är att skapa opinion, slå in en kil i Trumplägret, trötta ut Trump i en möjligtvis lång primärvalskampanj, att någon annan eller andra ställer upp mot Trump, att han sedan eller någon annan, ställer upp som oberoende kandidat.

Som jag bloggat om tidigare hade jag om jag var amerikan röstat på Gary Johnson/William Weld 2016. Kampanjen blev inte så lyckad även om man fick rekordstort stöd (4,5 miljoner röster, 3,3%). Några framträdande Republikaner, bland dem förre presidentkandidaten Mitt Romney och senatorn Susan Collins, sympatiserade framförallt med Weld, men röstade aldrig Libertarianskt. Några Republikanska tidningar, där Chicago Tribune var den största, gav sitt stöd till Johnson/Weld.

Det finns många Republikaner som vill ha bort Trump och som bevakar varje steg han tar. Frågan är bara vilken utmanare de flesta skulle föredra. Det finns mer att önska av Weld när det gäller frihetliga reformer, men just nu är han bättre än någon annan. För att bli vald till president måste man vara mer moderat. Kommer det fram någon ännu bättre så har i alla fall Weld bidragit till att öppna fältet. Och om Trump antingen avlider, mördas, avsätts, eller blir svårt sjuk, förändras läget dramatiskt. Då är det den svagare Mike Pence som, om han väljer att ställa upp till omval, kommer att möta utmanare. Då har Weld om det vill sig, hunnit bygga upp en anhängarskara.