Monthly Archives: april 2008

Munkhammar om amerikansk sjukvård

I dagens Sydsvenskan har Johnny Munkhammar en artikel om hur subventioner och regleringar snedvrider och försämrar såväl amerikansk som svensk sjukvård, fast på olika sätt. Det är bra att det uppmärksammas att den amerikanska sjukvården inte alls är någon ”fri marknad”, som man alltför ofta får höra. Skadeståndsexplosionen har också urholkat den amerikanska sjukvården.

Den amerikanske libertarianen Jarret Wollstein beskriver i denna pamflett problemen med den amerikanska sjukvården och vilka vägar ut som skulle vara möjliga. Han visar samtidigt hur misslyckad den socialiserade kanadensiska sjukvården är.

Annonser

Folkpartiet inför EU-valet

Folkpartiet ”liberalerna” låter meddela att de kommer att göra euron till huvudfråga i valet till Europaparlamentet nästa år. De hoppas även på en ny folkomröstning om euron efter riksdagsvalet 2010. Partiet kommer även betona att de är det mest EU-vänliga partiet. EU-minister Cecilia Malmström (fp) säger:

”2009 blir ett Europaår med EU-parlamentsval, nytt EU-fördrag och det svenska ordförandeskapet i EU. Det borde göra att Europafrågor hamnar mer i fokus.”

Ja, det vore bra om exempelvis det ”nya” EU-fördraget blev föremål för granskning, för det struntade man i inför förra riksdagsvalet, då det hette att någon folkomröstning skulle man minsann inte ha, för frågan låg på den representativa demokratins bord. Inte heller har folkpartister (eller andra) efter mitt svar på en folkpartists insändare i Sydsvenskan i samband med folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, där det gamla förslaget röstades ner (i fall nu någon glömt det), lyckats svara på min kritik av författningen. Och de är hur många fler? Visst, alla får inte insändare publicerade, men det är knappast där skon klämmer.

I väntan på att (fp) kommer att förklara det etatistiska och kollektivistiska innehållet i Lissabonfördraget, tidigare kallat EU-författning, kan intresserade läsa här, här, här, här och här. Den sista länken berör visserligen det gamla förslaget, men det ”nya” är ju till 96% detsamma som det gamla. Libertarianska Cato Institutes William Niskanen gör en jämförelse mellan USA:s och EU:s författningar. För de som till skillnad från (fp) är intresserade av författningsfrågor, och vad de faktiskt har för inverkan på människors liv, kan det vara en givande och relevant jämförelse.

EU-fördraget försenas?

Henrik Alexandersson skriver på sin blogg idag att Lissabonfördraget (tidigare kallat EU:s författning) kan försenas genom att dels den tjeckiska senaten vill låta landets författningsdomstol utreda om det kolliderar med landets lagstiftning, dels en tysk parlamentariker som tar fördraget inför domstol.

Det är bra om skräpfördraget kan förhalas ytterligare.

Filmatiseringen av Atlas Shrugged

Två filmatiseringar har gjorts av Ayn Rands romaner, We the Living i Italien 1942 (med Alida Valli) och The Fountainhead 1949 (med Gary Cooper).

Sedan en tid pågår ett projekt att göra film av Rands storsäljande roman Atlas Shrugged (Och världen skälvde). En viss försening har skett pga av strejken i Hollywood tidigare i år. Till regissör har Vadim Perelman utsetts. Han regisserade Hus av sand och dimma, där han visade prov på känsla för fina stämningar (även om filmen innehöll mycket tragedi). Det verkar vara ett bra val. Perelman är född och uppvuxen i Sovjet, och kom med sin mor till Kanada 1977, när han var 14. Han identifierar sig med Rand, hennes ryska bakgrund och kamp mot kollektivism. En intervju med Perelman om filmprojektet kan läsas här. Och här är en intervju med Michael Burns på filmbolaget Lionsgate. Han har varit pådrivande i projektet.

I huvudrollen som Dagny Taggart har Angelina Jolie tillfrågats, och hon har visat ett starkt intresse. Hon är inte den jag i första hand skulle ha tänkt mig spela Dagny, men det är inte omöjligt att hon klarar det bra, ifall det blir hon. Som Hank Rearden har Russell Crowe tillfrågats, vilket jag tycker vore ett bra val. Han har läst manuset, men inte lämnat svar än. Han är en starkt efterfrågad skådespelare.

Det är inte första gången som man har försökt göra film av Atlas Shrugged, men nu verkar det ha gått längre än tidigare. Visserligen var Rand själv inblandad i manusskrivandet för en miniserie i slutet av 70-talet tillsammans med Stirling Silliphant, som även skrev manuset till det av Rand uppskattade rasdramat I nattens hetta. Men filmbolaget NBC bytte produktionsstab, och hela projektet annullerades. Senare försök har strandat betydligt tidigare än så. Men nu kan man hålla tummarna och hoppas att det blir av, och att det blir bra.

Samlingssida på The Atlasphere om filmprojektet.

Det har även funnits tankar om att göra en nyinspelning av The Fountainhead, men där har inte mycket hänt än. Brad Pitt har visat intresse för att spela Howard Roark, och på 80-talet ville Tom Selleck gärna göra rollen. Även för We the Living har intresse visats, samt för kortromanen Anthem. En Atlasfilm kan kanske få fart på även sådana filmprojekt.

Stoppa Lex Orwell!

I juni ska riksdagen rösta om förslaget att låta Försvarets radioanstalt (FRA) avlyssna tele- och internettrafik som passerar landets gränser. Förslaget har med rätta kallats Lex Orwell, och det är skandal att de borgerliga partierna förespråkar en så flagrant inskränkning av integriteten, med risk för missbruk och läckage. 

När förslaget var uppe första gången förra sommaren, ven partipiskan i samtliga borgerliga partier. Socialdemokraterna var länge tveksamma, men ställer sig nu bakom förslaget. Miljöpartiet och vänsterpartiet är emot. Endast någon enstaka borgerlig riksdagsledamot har rest invändningar, bland dem moderaten Henrik von Sydow. Centerns Annie Johansson har föreslagit en del förbättringar ur integritetssynpunkt, men förslaget är fortfarande oacceptabelt, och borde slängas i papperskorgen.

Förra året skrev Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, och liberale IT-veteranen Oscar Swartz var för sig starkt kritiska artiklar i Svenska Dagbladet. Och i dagens SvD påminner nya ledarskribenten Sanna Rayman om att de borgerliga partierna inte ska slippa undan debatten och den kritiska granskningen.

Den 7/4 skrev Kvällspostens Peter J Olsson att de riksdagsledamöter som röstar för förslaget borde skämmas:

”Att en enda terrorist skulle drabbas av avlyssningen är synnerligen otroligt. Den föreslagna ”signalspaningen”  kommer bara att drabba dem som har rent mjöl i påsen. Skurkarna har andra vägar.”

Som ett resultat av förslaget tänker Telia Sonera redan för säkerhets skull flytta alla finska kunder till servrar i Finland för att slippa övervakning.

Förhoppningsvis höjs fler röster mot förslaget. De riksdagsledamöter som röstar för kommer vi att komma ihåg till nästa val.

Thomas Sowell om Barack Obama

Apropå min senaste bloggpost om Hillary Clinton och Barack Obama, och om Obamas koppling till pastor Jeremiah Wright, finns här en artikel av nationalekonomen Thomas Sowell om Obama och Wrightaffären.

”Why should young blacks be expected to work to meet educational standards, or even behavioral standards, if they believe the message that all their problems are caused by whites, that the deck is stacked against them? That is ultimately a message of hopelessness, however much audacity it may have.”

Thomas Sowell växte upp i Harlems slum, men istället för att bli vänster eller medlem i gangstergäng kom han att ansluta sig till individualism och marknadsekonomi.

Clinton & Obama till vänster om svenska (s)

I Sverige är de demokratiska presidentkandidaterna Hillary Clinton och Barack Obama utan tvekan de mest populära. De slår med hästlängder varje republikansk aspirant till presidentposten, i den ena efter andra opinionsundersökningen (låt vara att en del sådana inte är vetenskapligt underbyggda statistiskt). Det är kanske inte så konstigt egentligen i ett land med långvariga socialdemokratiska regeringar, och en, åtminstone under 60- och 70-talen, stark vänsterrörelse.

Men det är inte bara på vänsterkanten som Clinton & Obama får sitt stöd. Även bland många borgerliga väljare, och inte minst de borgerliga partiledarna själva, stöder man samma kandidater. Den enda som tvekat mellan Clinton och republikanen John McCain, är centerledaren Maud Olofsson. Alla riksdagspartiernas ledare stöder annars Clinton, med undantag av statsminister Fredrik Reinfeldt (m), som stöder Obama.

Mot bakgrund av att svenska borgerliga partier, med vissa centerpartister som undantag, har distanserat sig från en mer utpräglad marknadsliberal linje, och alltmer närmat sig (s) – ”de nya moderaterna” är där den mest uppenbara förändringen åt vänster för ett parti – förvånar det egentligen inte heller att stödet för Clinton & Obama är så stort där. Men samtidigt är det uppenbart att många inte har mycket grepp om vad presidentkandidaterna egentligen står för, och många borgerliga skulle bli förvånade om de upplystes om en del. Många känner heller inte till att ordet ”liberal” i USA allmänt sett betyder ”vänster”, och inte åsyftar någon som vill ha mer marknadsekonomi och en minskad stat.

Clinton & Obama ligger i flera frågor till vänster om svenska socialdemokrater. Hans Bergström, f.d. chefredaktör för Dagens Nyheter, och numera docent i statsvetenskap i Florida, skrev i senaste numret av Skattebetalarnas tidning Sunt förnuft nr 2-2008 om detta (precis som han gjorde om 2004 års demokratiske presidentkandidat John Kerry i DN tidigare). Och Bergström är åndå ingen libertarian som jag, utan en marknadsekonomiskt inriktad socialliberal.

Det är visserligen inte alltid så lätt att göra jämförelser mellan svenska och amerikanska politiker, då en del frågor inte är aktuella i det ena landet och vice versa, och USA är en kontinent med ett annorlunda politiskt system än Sverige. Religionen hör till de frågor som skiljer länderna mest, och där kristna fundamentalister framförallt har ökat sitt inflytande bland republikanerna. Andelen troende minskar dock även i ett land som USA. Men framförallt inom den ekonomiska politiken kan jämförelser göras. Bergström listar följande exempel på Clintons & Obamas positioner:

-Ökning av progressiviteten i inkomstskatten, där den högsta marginalskatten i USA nu är 35 procent.

-Kraftig höjning av skatten på reavinster och utdelningar. Den är nu 15 procent.

-Bibehållande av den ofta mycket höga arvsskatten.

-Samma nivå för bolagsskatten som tidigare, 45 procent, vilken är bland de högsta i världen.

-Nej till varje inslag av premiereserv, dvs individuellt sparande, i det offentliga pensionssystemet.

-Nej till skolpeng.

-Nej till avreglering av viktiga marknader där det offentliga har stor ägarmakt, som energisektorn.

-Priskontroll för läkemedel.

Vid sidan av dessa även efter svenska mått vänsterinriktade positioner, kan man lägga till de båda kandidaternas protektionism och angrepp på frihandel, och förslag på ökad socialisering av den redan partiellt socialiserade och starkt reglerade sjukvården.

Både Clinton & Obama har även gjort sig skyldiga till en del allvarliga fadäser som sänkt trovärdigheten för de båda. Clinton ljög om att hon i sitt besök i Bosnien 1996 blev beskjuten, när så inte alls var fallet. Hon försökte använda den påhittade historien som ett exempel på att hon var kapabel att axla ansvaret som USA:s högste befälhavare. Den brittiske, i Washington DC bosatte författaren och journalisten Christopher Hitchens beskriver Clintons lögner i Slate.

Obama har haft mångårig koppling till den tokige pastorn Jeremiah A. Wright Jr. och dennes kyrka. Wright har bl.a. sagt att USA förtjänade attacken mot World Trade Center den 11/9 2001, och att AIDS är en rasistisk konspiration från de vita i syfte att utplåna de svarta. Utöver detta har även Obama haft den dåliga smaken att i försöken att slingra sig i Wrightaffären helt meningslöst offentligt ställt sin mormor i negativ dager, en person som överhuvudtaget inte har med affären att göra och som inte har valt offentligheten. Libertarianen Timothy Sandefur bloggar om det hela samt om Obamas kollektivism här och här.

Det är inget roligt val i USA som ligger framför oss. Som jag tidigare tagit upp, är inte heller republikanen John McCain ett inspirerande alternativ.