Månadsarkiv: september 2008

Förändring av nationalekonomin?

I finanskrisens efterföljd verkar det som att det finns förutsättningar för att de nationalekonomiska teorier som dominerat på lärosätena ersätts med efterlängtade idéer från den ”österrikiska skolan”. Jag länkade i mitt förra blogginlägg till ekonomen Stefan Karlssons kommentarer angående finanskrisen, där han pekar på behovet för ekonomer att anamma österrikarna.

Ekonomen Robert Samuelson erkänner att den ”moderna nationalekonomin” är bankrutt. Och i Wall Street Journal skriver ekonomen Judy Shelton det som libertarianer alltid har velat, att centralbanken Federal Reserve Board behöver avskaffas.

Mattias Svensson påminner apropå att han faktiskt talade om ekonomisk kris på bokmässan i Göteborg i helgen om en gammal artikel han skrev för Smedjan 1999 med ”en österrikisk blick på den nya ekonomiska eran”.

Den döve Bo Rothstein

I gårdagens Svenska Dagbladet gick Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i en debattartikel till angrepp mot nyliberaler för att de ”är tysta så det dånar” om finanskrisen. De (ej namngivna) saknar enligt Rothstein ”intellektuellt civilkurage” då de inte har några ”självkritiska analyser” av hur ”fel de har tänkt”.

Ja, någon vettig analys av finanskrisen har Rothstein själv inte lyckats med i sin artikel. Han drar dessutom in välfärdspolitiken (och nämner inte att Sverige också haft en allvarlig kris) och amerikansk sjukvård (vilken som jag kommenterat om här på min egen blogg är starkt sönderreglerad och inte en fråga om fri marknad). Och tyst från nyliberalt håll har det definitivt inte varit. Själv är jag ingen känd nyliberal, men jag har åtminstone på min blogg i mina två närmast föregående inlägg för ett antal dagar sedan tagit upp finanskrisen och dess orsaker med bifogade länkar till såväl amerikanska kommentarer som till i Sverige kända nyliberaler som Johan Norberg och Mattias Svensson. Även Rothstein borde känna till Johan Norberg som en av de ledande nyliberala intellektuella i Sverige med en egen mycket välbesökt internationellt uppmärksammad blogg, där han även har kommenterat krisen, exempelvis i tisdags i samband med sin artikel i Dagens Industri om orsakerna till krisen, i torsdags i samband med deltagande i SVT med kritik mot räddningspaketet, och idag i samband med Rothsteins artikel samt deltagande i SR:s Godmorgon, världen!.

I anknytning till Rothsteins artikel finns bland Twinglylänkarna en bloggkommentar från liberale ekonomen Stefan Karlsson om att han själv har ”skrikit sig hes” i frågan. Liberala tidskriften Neo borde inte vara obekant för Rothstein, professor i statsvetenskap som han är. Den är en av de mest kända politiska tidskrifterna i Sverige. I dess nr 3/2008 hade man en ledare som just berörde bolånekrisen i USA och dess orsaker.

Så någon brist på svenska kommentarer som ur ett liberalt perspektiv berör finanskrisen har det inte funnits. Och idag har Claes Arvidsson en ledare i SvD i ämnet.

Och vill man gå över till andra sidan Atlanten så kan man förutom de i mina inlägg redan länkade kommentarerna även läsa nyliberala/libertarianska inlägg i frågan på exempelvis tidskriften Reasons hemsida den senaste veckan, bl.a. detta av Anthony Randazzo om vad man skulle kunna göra istället för det föreslagna räddningspaketet. Tidskriften grundades 1968 och är en av de mest inflytelserika libertarianska tidskrifterna i USA. Cato Institute, som f.ö. Johan Norberg är anknuten till, är en ledande libertariansk tankesmedja, och på deras hemsida kan man också läsa mycket om krisen den senaste tiden. Foundation for Economic Education är en av USA:s äldsta libertarianska tankesmedjor, grundad 1946. Sheldon Richman är redaktör för dess tidskrift The Freeman, och har artiklar om finanskrisen här. (Uppdatering: Richmans länkar har fallit bort, men man kan gå in på The Freemans hemsida och kolla andra artiklar i arkivet)

Steve Chapman skrev en kolumn i Chicago Tribune, även publicerad i Reason, där han kritiserar räddningspaketet:

”It would add to the liabilities of a government that is already living way beyond its means. It would give unprecedented power to a couple of officials who have proved highly fallible in trying to avert this alleged crisis. And it poses the risk of abuse and corruption because the government has no way to gauge the value of what it will buy.”

Han citerar ett upprop från 122 ekonomer (varav två nobelpristagare) som också kritiserar det:

”If the plan is enacted, its effects will be with us for a generation. For all their recent troubles, America’s dynamic and innovative private capital markets have brought the nation unparalleled prosperity. Fundamentally weakening those markets in order to calm short-run disruptions is desperately short-sighted.”

Var det tyst, Rothstein? Nej, endast för den döve eller den som inte vill höra.

Obama, Freddie Mac och Fannie Mae

I anslutning till min föregående bloggpost om finanskrisen, finns här även en uppdatering från Robert Bidinottos inlägg med information om demokraternas kopplingar till bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae, samt ger en historisk bakgrund till dessa båda institut.

”When the Bush Administration tried to rein in Freddie and Fannie from continuing to engage in risky practices, guess who stepped in to block their efforts? Democratic senators Chris Dodd, John Kerry, Hillary Clinton, and — are you ready? — Barack Obama.

Meanwhile, guess who were the top four recipients of campaign contributions from Fannie and Freddie between 1988 and 2008?

Senators Chris Dodd, John Kerry, Hillary Clinton, and — still ready? — Barack Obama.

A coincidence, I tell you — just a coincidence.”

Finanskris och kvartalssocialism

Med finanskrisen på Wall Street gör nu vänstern billiga poänger om kapitalismens sammanbrott, samtidigt om många andra oroas och även de har en helt felaktig bild om vad som händer och orsakerna bakom. Presidentkandidaterna McCain och Obama försöker överträffa varandra i kritiken mot giriga kapitalister och ”casinokapitalism”.

Tyler Cowen skriver i New York Times om hur de många olika regleringarna och subventionerna på bl.a. bolånemarknaden (exempelvis förbud mot diskriminering av fattiga låntagare så att de skulle få subprimelån) ledde fram till dagens kris. Istället för ännu mer regleringar som förespråkas av flera, behövs avregleringar.

Och att hela tiden komma med statliga räddningsaktioner som riskerar att skapa ännu större bubblor med ännu större explosioner i framtiden, är som att erbjuda en alkoholist ständigt nya drinkar, som Robert Bidinotto beskriver det:

”In a free, unmanipulated marketplace, interest rates rise to correspond with increased risk, making loans to exceptionally risky borrowers prohibitively expensive. This helps to keep irresponsible borrowing and spending in check. But our government has refused to allow the self-policing mechanism of market prices to function. Now, on the verge of national panic, politicians and bureaucrats are making long-term matters worse by bailing out overextended institutions and individuals. But that’s like offering a distraught alcoholic an unending series of drinks on the house.”

Mattias Svensson har ett annat träffande namn på detta fenomen av ständiga kortsiktiga statliga räddningsaktioner: ”kvartalssocialism” (parafraserande uttrycket ”kvartalskapitalism”). Även Johan Norberg kommenterar i en kortintervju i Dagens Industri.

Hitlerjugend på Malmös gator

Liknelsen är inte gripen ur luften. Vandalvänstern har visat sitt fula tryne igen, till en förmodad kostnad på 70 000 kr för att städa upp efter deras framfart under Reclaim the streets-aktionen i Malmö igår. European Social(ist) Forum (ESF)  har sin internationella sammankomst i Malmö dessa dagar, och även om många av deltagarna är fredliga personer, så innefattar deras förvridna världsbild ett förakt för andra människors individuella frihet och egendom. Flera kommunistiska anhängare av diktatur deltar i ESF, som kommunen f.ö. subventionerar med 2,5 miljoner kr.

Svansen av våldsamma aktivister följer bara i praktiken vad ideologerna vid bokborden förespråkar. Deras klädsel och framtoning är sjaskig, men deras närmaste ideologiska fränder är en annan grupp unga socialister som verkade på 30-talet, Hitlerjugend. Hade nationalsocialister löpt amok på Malmös gator hade det nog tusan blivit reaktioner.

En vän till mig, Rickard Wendel, beskriver vad som hände när han besökte  ”gatufesten” och fotograferade. Aktivisten som försökte stoppa honom hade däremot säkert protesterat högt om exempelvis en journalist hade förhindrats fotografera honom ifall han blev angripen av en polis.

Sju skäl för McCain med protester

Matt Welch på Reason hör till de starkaste kritikerna av John McCain. Men det hindrar honom inte från att göra ett försök att hitta skäl att trots allt föredra honom framför Barack Obama ur libertariansk synvinkel, precis som jag själv har försökt både med McCain och Sarah Palin. Welch listar sju skäl för McCain med lika många protester inlagda.

USA:s abortlagstiftning mer liberal än Sveriges

ledarsidan i dagens Svenska Dagbladet påminner Sanna Rayman om att USA har en liberalare abortlagstiftning än Sverige. Jag anser att det definitivt ska finnas en aborträtt, men i likhet med Rayman tycker jag också att man ska kunna föra en diskussion om när denna rätt inträder. Det finns borderlinefall, som exempelvis frågan om barns, psykiskt sjukas och senildementas rättigheter, där den liberala rättighetsteorin inte har alla svar, även om individuella rättigheter generellt är ett nödvändigt krav för människans överlevnad och blomstring.

F.ö. så betonade Sarah Palin i ABC-intervjun att hennes abortmotstånd var en personlig fråga, och att hon kunde acceptera att regeringen för en annan policy.

Bitterheten mot Sarah Palin

Efter utläggningen om republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin här på min blogg kan jag knappast kallas okritisk beundrare av henne. Jag har betydande invändningar, liksom mot John McCain. Samtidigt är jag villig att lyfta fram de förtjänster hon har och som kan inge en förhoppning om att hon, åtminstone på vissa områden, kan innebära en nytändning. Hon har en marknadsliberal inriktning på ett antal områden. Men det återstår att se mer om detta framöver. Och hennes religiösa konservatism är fortfarande ett stort orosmoment.

Men jag, liksom många andra, förundras över den enorma bitterhet hos motståndarna som nu poppat upp sedan hennes kandidatur offentliggjordes. Robert Bidinotto har flera exempel på sin blogg sedan hon nominerades. Vänstern och demokraterna har förstås blivit tagna på sängen, och Palins kandidatur tog udden av Obamakampanjen. Palin förtjänar kritik och granskning, men den ter sig ofta löjlig och småaktig, som nu senast på Sydsvenskans ledare, där Heidi Avellan går till angrepp mot Palin.

Hon citerar Staffan Thorsell i Dagens Industri om Palins tunna meritlista, där det hånfullt anges att hon varit borgmästare i en stad som inte har fler invånare än ett kvarter på Manhattan. Däremot nämns inte att Palin faktiskt är guvernör. Men Avellan (och Thorsell) kanske bör ange hur stor folkmängden en delstat ska ha för att en guvernör därifrån ska kvalificera sig för vicepresident- eller presidentämbetet, eller varför inte städer också, om det gäller borgmästare?

Det avgörande är förstås inte vilka politiska uppdrag en kandidat haft, även om en del i sammanhanget viktiga sådana naturligtvis kan ha betydelse, utan vilka ståndpunkter kandidaten har, och hur väl genomtänkta de är för den positionen. Man måste inte ha varit politiker för att få ställa upp i presidentvalet. Men nu är Palin politiker på hög nivå, och under sin guvernörstid har hon drivit en bestämd agenda som ibland gått på tvärs med sitt eget parti. Man kan tycka vad man vill om en del av vad hon gjort i Alaska, men som Radley Balko skriver i Reason:

”Palin’s persona thus far seems to be more in the tradition of Alaska’s frontier, individualistic conservatism than John McCain’s ”Weekly Standard”-style national greatness conservatism. It’s a philosophy that’s skeptical of government, instead of what Republicans stand for now, which is to embrace government, so long as Republicans are running it.”

Att Palin, som artikeln tar upp, även varit positivt inställd till det libertarianska partiet i Alaska, bekräftar detta ytterligare. Det kan f.ö. nämnas att Alaska var den första delstaten där det libertarianska partiet fick mandat i representanthuset (det var 1978 ).

Vidare nämner Avellan abortmotståndet, en fråga där jag delar Avellans kritik och oro. Däremot ser jag inget konstigt med att Palin är medlem i National Rifle Association. Hon har jakt som ett av sina intressen, och i USA är fortfarande det andra författningstillägget om rätten att inneha vapen viktigt för många. Det är visserligen idag nästan lika svårt att hitta en ”liberal” (dvs vänster) i USA som gillar detta tillägg, som det är att idag hitta en ”conservative” som är för aborträtten (Barry Goldwater var för denna rätt), men tidigare var detta ingen höger-vänsterfråga i USA. På 60-talet kunde man finna ”liberala” demokrater som Hubert Humphrey (vicepresident under Lyndon Johnson och besegrad presidentkandidat 1968 ) och Frank Church (senator från Idaho och känd kritiker av Vietnamkriget) som ivriga anhängare till the second amendment. Och för att dra lite internationella jämförelser, så kan det påminnas om att det i Schweiz är obligatoriskt (vilket iofs är fel) för varje vuxen man att ha ett handeldvapen i sitt hem, ett led i medborgarnas försvar mot kriminella, utrikes fiender och den egna staten. När Hitler kom till makten var en av hans första åtgärder att förbjuda tyskarna att inneha vapen. De amerikanska grundlagsfäderna var väl medvetna om vad de gjorde.

Avellan skriver vidare: ”Problemen hemma skulle överhuvudtaget inte ha en plats i granskningen om det inte var för att hon själv predikar family values.” Kanske inte, men att Palins 17-åriga dotter har blivit gravid har uppenbarligen inte varit ett problem varken för Palin eller hennes konservativa anhängare. Vi känner heller inte till omständigheterna bakom graviditeten.

Avellan tar upp Washington Posts ”avslöjande” att Palin tagit ut traktamente för 312 nätter då hon i själva verket varit hemma. Detta för att visa på ett hyckleri när Palin säger sig värna om skattebetalarnas pengar. Men det handlar om något annat än vad man vill ge sken av. Hon tog fullt lagligt ut ersättning när hon befann sig i sitt hem och delade sina arbetsuppgifter på två orter, utöver sitt hem delstatens huvudstad Juneau. I detta begärde hon mindre ersättning än hon var berättigad till, bl.a. tog hon inget för barnen. Hon har dessutom generellt tagit ut mindre i ersättningar än sin föregångare på guvernörsposten.

Detta för oss vidare till nästa angrepp från Avellan, även denna gång hämtat från vänsterpressen, i det här fallet Time. John Stein, som besegrades som borgmästare av Palin (hur trovärdig är han som källa?), citeras då han anklagar henne för att ha velat censurera böcker på biblioteket. Det stämmer inte heller, vilket denna sajt som granskar myter om Palin tar upp.

Avslutningsvis några ord om ABC-intervjun med Palin. Det är viktigt att Palin har kunskap om världen, men vad man än tycker om Irakkriget och Bushdoktrinen, så har vänstermedia varit orättvisa. Palin gjorde bra ifrån sig, trots en uppenbarligen ohederlig klippteknik av ABC News, vilket Bidinotto skriver om här och här, och med videoexempel här. Han har även skrivit ett brev till intervjuaren Charles Gibson om att han vill se hela intervjun i text. Dick Erixon kommenterar också om intervjun och frågan om Bushdoktrinen, vilken egentligen har fyra betydelser, så Palins svar var inte så konstigt egentligen.

Ian Buruma och universella värden

På kultursidan i dagens Svenska Dagbladet går Lena Andersson med rätta till angrepp mot den brittisk-holländske författaren Ian Buruma i en recension av hans bok Mordet i Amsterdam. Theo van Goghs död och toleransens gränser. Buruma vill försöka förstå vilket sorts intolerant samhälle Nederländerna har blivit, där radikala muslimer kan mörda filmare som Theo van Gogh och tvinga somaliskfödda islamkritikern Ayaan Hirsi Ali i landsflykt.

Men som Andersson skriver stannar Burumas kritik av intolerans huvudsakligen vid holländare som är intoleranta mot muslimer, inte de muslimer som mördar eller samtycker till mord mot de som förolämpar deras profet. Mördaren har inte tagits emot tillräckligt väl före sitt dåd.

”Också Buruma förringar de katastrofala dimensionerna i mordet på van Gogh. Inte med ett ord nämner han att det leder till självcencur och stryper debatten. Inte med ett ord att det hotar det öppna samhället. Däremot undrar han vad Holland har gjort mot Mohammed Bouyeri som får honom att vilja mörda i guds namn. Det var en konkret händelse som utlöste mordet, filmen ”Underkastelse” som visar kvinnofientliga citat ur Koranen projicerade på en naken kvinnokropp. Relevant kritik kan man tycka, så varför inte också fråga vad Koranen har gjort med Mohammed Bouyeri? Ibland försöker han få det till att den som ivrar för upplysningsvärdena egentligen gör samma sak som den som ivrar för fundamentalistisk islam, båda önskar göra sina värden universella.”

”Det är ett meningslöst men vanligt trick. Värderingarnas art är givetvis det som ska bedömas. Att båda förfäktas med glöd och en vilja till spridning gör dem inte likställiga. Att önska emancipation åt alla världens kvinnor är inte samma sak som att önska sharialagar åt alla världens kvinnor.”

Väl talat, Andersson!

Buruma har även kritiserat Ayaan Hirsi Ali för att med sådan iver göra upplysningsvärdena universella. Men det har hon gjort rätt i.

Rättelse om Palin och sexualundervisning

Jag skrev att Palin hade motsatt sig sexualundervisning i skolan. Det stämmer inte, vilket man kan läsa här.

Johan Norberg skriver om sexualundervisning här, efter att själv ha rättat sig.

Jag skrev själv något förhastade formuleringar om sexualundervisning och effekter på tonårsgraviditeter och smittspridning. Förhållandena är förstås mer komplicerade än så.