Monthly Archives: januari 2009

Margaret Thatcher briljerar

Thatcher använder den berömda Monty Pythonsketchen (Dead parrot) för att häckla liberaldemokraterna (det socialliberala partiet).

Den ursprungliga sketchen för de som inte sett den förut.

”The Free Society Speech” 1975. Thatcher är ny partiledare för tories.

Läs Mattias Svenssons intressanta artikel Så förändrade Thatcher Storbritannien.

Annonser

DN förvanskar debattartikel om euro

Via Henrik Alexandersson uppmärksammas att Dagens Nyheter förvanskade den debattartikel som Konjunkturrådets ordförande Harry Flam m fl skrev: 

”Dagens Nyheter strök de tre viktigaste meningarna i vår debattartikel, där vi drog slutsatsen att det på ekonomiska grunder inte går att säga att Sverige ska gå med.”

Och för de som till skillnad från exempelvis Sydsvenskans ledarsida är bekymrade över eurons såväl ekonomiska som politiska problem (ja, även de obekymrade), rekommenderas brittiska sajten The Bruges Group, där även andra otrevligheter om EU kan läsas.

För kontinuerlig uppdatering om EU förutom The Bruges Group, rekommenderas även HAX:s blogg, Sveriges bäste Brysselkorrespondent.

Mina tidigare blogginlägg om EU kan läsas här.

Annons mot Obamas stimulanspaket

För att fortsätta tråden om Obama och stimulanspaketen, kan denna annonsNew York Times igår från libertarianska Cato Institute läsas. 250 nationalekonomer, inklusive några nobelpristagare, håller inte med Obama om stimulanspaketet.

Johan Noberg kommenterar stimulanspaketen på sin blogg.

Och Walter Williams, professor i nationalekonomi vid George Mason University, skriver om statliga regleringar här:

”The Federal Register, which lists new regulations, annually averaged 72,844 pages between 1977 and 1980. During the Reagan years, the average fell to 54,335. During the Bush I years, they rose to 59,527, to 71,590 during the Clinton years and rose to a record of 75,526 during the Bush II years.

Employees in government regulatory agencies grew from 146,139 in 1980 to 238,351 in 2007, a 63 percent increase. In the banking and finance industries, regulatory spending between 1980 and 2007 almost tripled, rising from $725 million to $2.07 billion.

So here’s my question: What are we to make of congressmen, talking heads and news media people who tell us the financial meltdown is a result of deregulation and free markets? Are they ignorant, stupid or venal?”

Motown och svart kapitalism

I gårdagens Svenska Dagbladet hade Thomas Gür en kolumn på ledarsidan om hur Berry Gordy i Detroit för 50 år sedan startade skivbolaget Motown Records i sitt hem genom att ta ett lån på 800 dollar från sin familj. Motown blev en stor framgång och gav inte bara svarta artister ett språng framåt, utan även mängder av andra svarta verksamma som producenter, klubbägare, marknadsförare etc, samtidigt som soulmusiken utvecklades under årens lopp av såväl Motowns som andra skivbolags artister.

Gordy är ett exempel på en svart entreprenör som inte hade haft det lika lätt att lyckas i dagens Detroit. I samma nummer av SvD finns även en artikel om de svåra ekonomiska problemen i Detroit och delstaten Michigan i spåren av såväl finanskris som den långvariga nedgången för bilindustrin. Via Stefan Karlsson kan man dock läsa om denna artikel av Samuel Staley vid marknadsliberala Mackinac Center for Public Policy, som visar att höga skatter och omfattande regleringar ligger bakom mycket av Michigans och Detroits problem.

Vid samma tankesmedja finns Burton Folsom, som i den libertarianska tidskriften The Freeman i januari 1999 hade denna artikel om svartas entreprenörskap där han tog upp Berry Gordy och Elijah McCoy, den senare järnvägsinnovatör på 1800-talet:

”The fact that Gordy started Motown out of his home is more than a quaint historical footnote. Doing that today in Detroit’s residential areas would violate the city’s repressive ban on home-based businesses—a sad comment on how stifling Detroit’s regulations and taxes have become since the 1950s.”

”America’s system of private enterprise gave Gordy the chance to air his records on radio stations and have them compete for sales in record stores all over America. But when Gordy tried to expand the Motown sound into England, he found government standing in his way. The government stations, especially the British Broadcasting Company, refused to play Motown records and give Gordy the chance that private enterprise gave him in the United States. “Because we couldn’t get our records on the government stations,” Gordy said, “our earliest airplay had come from Radio Veronica and Radio Caroline, ‘pirate ships’ anchored a few miles off the coasts of England and Holland.””

”The Motown music broadcast from those pirate ships captivated British listeners. Soon the demand for Gordy’s records swamped record stores from Liverpool to London and forced the bureaucrats to permit the music to be heard on government stations. When Radio Free Europe and The Voice of America began playing Gordy’s records, his empire penetrated the Iron Curtain and truly became an international force.”

Restoring America, not remaking it

Nu är det stora väckelsemötet med den nye messias över. Ja,  jag menar installationen av Barack Obama som ny president i USA. Obamas tal var framlagt med den retoriska skicklighet som han onekligen besitter. Skicklig under valkampanjen var han också, då han undvek att nämna sin bidragande roll till att sänka USA:s ekonomi.

Hans tal innehöll de plattityder som är att förvänta i sådana här tillställningar. Några bra fraser fanns, som:

”När vi på nytt bekräftar vår nations storhet inser vi samtidigt att storheten inte kan tas för given. Den måste förtjänas. Vår resa har aldrig präglats av genvägar eller förnöjsamhet. Den har inte varit de klenmodigas väg, för dem som föredrar ledighet framför arbete, eller som bara eftersträvar rikedomens och berömmelsens sötma. Den har snarare varit risktagarnas, de handlingskraftigas, de skapandes väg.”

”Till de ledare runtom i världen som försöker så split eller skyller sina samhällens brister på Väst: Ni ska veta att ert folk kommer att bedöma er utifrån vad ni kan bygga, inte vad ni kan förstöra.”

Men sedan fanns där en massa om allt vad ”vi” ska göra, ackompanjerat av meningar om att ”staten kan och måste göra mycket” och att det inte är frågan om ”staten är för stor eller för liten, utan om den fungerar”, vilket oundvikligen brukar leda till att staten växer. Obama och demokraterna har aviserat utökade statliga åtaganden, så det är bara att vänta att dessa kommer.

Den libertarianske kolumnisten David Harsanyi på Denver Post kommenterar Obamas tal här. Han undrar om alla amerikaner verkligen vill omvandla sitt land genom denna etatistiska tendens, snarare än att återupprätta USA:s frihetliga grund, och att oenighet faktiskt kan vara ett sundhetstecken i detta tal om ”enighet”.

Däremot är ett av Obamas första beslut välkommet, nämligen att stänga fånglägret i Guantanamo.

Men som Timothy Sandefur skriver i detta intressanta blogginlägg, kvarstår frågan vad detta egentligen kommer att innebära.

När det gäller ”stimulanspaketen”, om vilka jag har skrivit kritiskt om tidigare här och här, så har nationalekonomen Thomas Sowell en bra artikel här:

”In short, it can be years before the money that is supposed to stimulate the economy actually gets into the economy. And nobody knows what the economy will be like when that money finally gets into circulation.”

”A common problem with government economic policies in general is that it is very hard to predict how long it will be before the policy actually affects the economy.”

Hizbollahflaggor på Malmös gator

Igår råkade jag se den antiisraeliska demonstrationen i Malmö när tåget gick längs gatorna. De hade haft möte på Gustavs Adolfs torg där bl.a. miljöpartisten Per Gahrton talade och socialdemokraternas riksdagsledamot från Malmö, Marie Granlund, deltog i tåget, vilket Sydsvenskan rapporterade.

Jag såg Hizbollahflaggor (gul med grönt vapen greppat av en arm) i tåget, vid sidan av flera Venezuelaflaggor (auktoritära stater har sympati i dessa sammanhang) och en med mördaren Che Guevara. I likhet med andra antiiisraeliska demonstrationer i andra städer den senaste tiden har Hizbollahflaggor synts. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och Lars Stjernqvist, (s)-politiker i Norrköping och tidigare partisekreterare, dokumenterades med bild när de var för sig talade inför demonstranter där Hamas- och Hizbollahflaggor syntes, vilket Erik Svansbo visar här och Per Gudmundson här.

Andreas Malm från tokvänstern uttalar sitt stöd för Hamas och Hizbollah (läs f.ö. Dilsa Demirbag-Stens artikel i Expressen). Med Malms logik så borde de nazistiska grupper som gjorde motstånd mot de allierades ockupation av Tyskland i andra världskrigets slutskede också haft rätten på sin sida. Men Malm har inget större gehör bland etablerade politiker.

Men det är skandal att representanter för riksdagspartierna (fast det förvånar inte när det gäller Vänsterpartiet) gör gemensam sak med de som stöder Hizbollah och Hamas, som är islamofascistiska terroriströrelser understödda av Iran, med syftet att utplåna Israel och utrota judarna, samt upprätta en teokratisk diktatur. Hade dessa svenska politiker gått i samma demonstrationståg där även diverse svenska nazistiska partier och grupperingar ingick, och talat inför bl.a. dessa? Knappast. Det enda rimliga vore att avbryta demonstrationen eller lämna den i protest mot dylika nazister. Nu legitimerar de hatet. Stjernkvist slingrar sig. Hans trovärdighet är borta, liksom Sahlins. Så även för Gahrton, som enligt Sydsvenskan (dagens papperstidning, ännu inte på hemsidan) i talet sa om Hamas raketbeskjutning mot Israel: ”Har ni tänkt på att de kanske missar sina mål med avsikt?”

Om man har någon elementär kunskap om Hamas vet man att de ännu inte har resurser att skicka iväg kraftigare raketer, men gärna skulle vilja, att de inte drar sig för att uppsåtligen döda civila, att det är deras syfte att döda så många judar som möjligt, att även om de inte alltid träffar sina mål, skapar det skräck bland befolkningen och leder även det till att det i längden blir outhärdligt att leva på de platser som är föremål för beskjutning, något som också ligger helt i linje med Hamas strävan. Det är oförskämt och ansvarslöst av en självutnämnd Mellanösternkännare som Per Gahrton att uttrycka sig på det sättet, och dessutom inför åhörare med Hizbollahflaggor. Har han inte blivit korrekt citerad av Sydsvenskan kan han alltid dementera, men fan tro’t!

Israel har sedan 2001 beskjutits med 10 000 raketer. Israel är det friaste landet i regionen, och dess arabiska medborgare har större politisk frihet än vad araber har i något annat land i arabvärlden. Israel har rätt att försvara sig, men det tragiska är att Hamas medvetet använder civilbefolkningen i Gaza som sköldar. Frågan är då vad Israel ska göra. Hamas raketbeskjutning måste stoppas, men samtidigt måste Israel visa hänsyn till de civila palestinierna så mycket det går. Det är ingen lätt situation. Skillnaden mot Hamas är dock diametral. Hamas har inga som helst betänkligheter vad gäller civilas död och lidande, om det så gäller judar eller palestinier. Deras mål är Israels utplåning och förintandet av judarna.

Per T Ohlsson hade en bra krönika i Sydsvenskan om konflikten förra söndagen, och den 14/1 hade centerpartisten Ilan Sadé en bra artikel på Newsmill, ”Antiisraelisk hets utan proportioner”.

Ska det någonsin bli fred i denna region, måste Israels rätt att existera accepteras. Israel måste även godta en palestinsk stat, förslagsvis bestående av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem, som samtidigt inte är en diktatur. Vi kan glömma att det inom överskådlig framtid kommer att finnas en enda stat där både judar och araber lever i fred över de områden som idag utgör Israel och nämnda områden med palestinskt självstyre, även om Israel har arabiska medborgare som lever i fred med judarna. En tvåstatslösning är i nuläget det enda som är möjligt. Israel har kommit en bra bit på väg med Fatah på Västbanken när det gäller fredsprocessen. Denna får inte omkullkastas av religiösa fundamentalister på båda sidor som drömmer om ett Storisrael resp. judefritt Palestina, och käftar i det oändliga om vilka oförrätter resp. sida gjort sig skyldiga till under decenniernas lopp. Vi är där vi är nu, och vad som gäller nu är att stoppa Hamas attacker på Israel på ett sätt som minimerar civila offer.

Flyktingproblemet måste lösas av de omgivande arabiska staterna. Det är absurt att flyktingstatus ”ärvs” generation efter generation sedan 60 år tillbaka. Det är förstås avsiktligt av de omgivande auktoritära regimerna. Efter andra världskriget tvingades 15 miljoner tyskar flytta från nuvarande delar av Polen. De integrerades i Västtyskland, och det finns inga där som idag kräver Polens utplåning. 725 000 araber flydde efter staten Israels bildande 1948 i det angreppskrig som de omgivande arabstaterna igångsatte, men 850 000 judar fördrevs från arabländerna. Ändå finns det inga judiska flyktingläger idag.

Dagens paralleller till Atlas Shrugged

I en artikel den 9/1 i Wall Street Journal skriver Stephen Moore om parallellerna mellan Ayn Rands roman Och världen skälvde och dagens politiska åtgärder i USA 52 år senare. Det finns tyvärr likheter.

”Many of us who know Rand’s work have noticed that with each passing week, and with each successive bailout plan and economic-stimulus scheme out of Washington, our current politicians are committing the very acts of economic lunacy that ”Atlas Shrugged” parodied in 1957, when this 1,000-page novel was first published and became an instant hit.”

”The current economic strategy is right out of ”Atlas Shrugged”: The more incompetent you are in business, the more handouts the politicians will bestow on you.”