Monthly Archives: februari 2016

Interneringen av japanskamerikaner

Det har uppmärksammats att det i fredags, den 19/2, var datumet 1942 då president Franklin Roosevelt beslöt att internera 120 000 japanskamerikaner (varav 70 000 var amerikanska medborgare) och beslagta deras egendomar, som de inte fick tillbaka efter kriget. Även tysk- och italienskamerikaner drabbades (11 500 resp. 3000). Den libertarianske tidningsmannen R C Hoiles (The Orange County Register) var en av få som kritiserade regeringens beslut.

För en tid sedan köpte jag boken 100 Voices: An Oral History of Ayn Rand, där olika personer som på något sätt hade med Rand att göra intervjuades. Bland dem fanns japanskamerikanen June Kurisu, som när hon var gymnasiestudent jobbade som Rands sekreterare 1947-49. Separat tidningsintervju här. Det är inte allmänt känt, men här ges en intressant bild av Rand, som, även om hon förtjänade kritik för en del, av många motståndare är ett hatobjekt där bara dåliga sidor och ofta även ren misskreditering och osakliga och intellektuellt ohederliga påhopp utgör allt och där man vanligtvis har en bristande förmåga att intellektuellt förhålla sig till henne. Hur ofta har jag inte märkt hur många av hennes värsta vedersakare inte förstår och inte kan förklara hennes idéer.

Kurisu hade med sin familj suttit internerad i läger. Inte bara hon utan även hennes föräldrar (och tioårige brodern) fick för en tid bo och anställning i Rands och hennes mans ranch i Los Angeles (detta var innan Rand & Frank O’Connor flyttade till New York), trots att det egentligen inte behövdes, förutom June då. Där fanns också samtidigt, under ett år, en annan kvinna inneboende. Hon var flykting från Ryssland och hade varit Rands engelsklärare där. June Kurisu, som fick bra betalt, uppskattade Rand mycket och fick även inbjudan till en fest med kända filmstjärnor, men June hade inte möjlighet att närvara pga att hon då inte bodde på ranchen och hade svårt att just då ta sig dit. “I found her to be a very kind woman, not manipulative in any way, but assertive in what she believed and the way she wanted things done. She was totally honest in what she believed.”

Förutom den separata intervjun kan man läsa mer om boken och familjen Kurisu och andra här. “Numerous other accounts show the side of Rand that her critics pretend didn’t exist—her benevolence. We read of children who meet Rand and said she was kind to them and would actually stay in touch with them, often calling them to see how they were doing. Another girl recounts how she lived with Ayn and Frank in a one-bedroom apartment when her parents were having marital problems. Over and over individuals recount an Ayn Rand who was benevolent and gentle.”

I boken finns intervjuer med bl.a. Patricia Neal och Robert Douglas, som spelade Dominique Francon och Ellsworth Toohey i The Fountainhead (Douglas spelade f.ö. även Maurice de Bracy i 1952 års version av Ivanhoe). Douglas var anhängare av Rands idéer, men gillade inte henne som person. Neal gillade henne bättre. Två andra skådespelerskor som inte finns med i boken, Barbara Stanwyck och Lizabeth Scott, var goda vänner till Rand och stod henne politiskt nära. Stanwyck hade velat få rollen som Dominique, Scott spelade i You Came Along, som Rand skrev manus till.

Som en pikant sak intervjuas även Ake Sandler, som var professor i statsvetenskap vid Los Angeles State College och son till den socialdemokratiske statsministern Rickard Sandler. Han träffade Rand i början av 50-talet och lät henne hålla ett par föreläsningar för studenter. Han gillade henne fastän han själv inte stod henne politiskt nära. Hon var mycket vänlig, men bekymrad över att hans far var socialist. Ake Sandler betraktade henne som den mest intelligenta kvinnan han träffat och en mästerlig föreläsare.

Annonser

Frederick Douglass, slaven som rymde och blev frihetskämpe

Frederick Douglass (1818-1895) föddes i februari, men som slav i Maryland fanns inget datum för honom. Han kom dock genom att hans mor kallade honom ”my little Valentine” att ta 14/2, dagens datum, som sin födelsedag.

Douglass lyckades som tjugoåring fly slaveriet och bosatte sig senare med sin fru i New Bedford, Massachusetts. Han kom att bli en av de mest framträdande abolitionisterna, och dessutom en förkämpe för kvinnans rättigheter. Han var briljant, lärd och vältalig och förstod de ursprungliga amerikanska idéerna om frihet. Han företrädde den klassiska liberalismen. Hans texter är värda att läsa. Läs mer om honom och hans liberala idéer här (tidskriften Reason).

Timothy Sandefur om Douglass i två äldre blogginlägg, här och här. I det senare kontrasteras Douglass mot William Lloyd Garrison, en annan framträdande abolitionist, som hade deklarerat ”no union with slaveholders”. Douglass hade en helt annan och bättre strategisk syn på frihetskampen.

Här även ett bra föredrag för Cato Institute av historiedocenten Robert McDonald. Där finns även länkar till mer om Douglass, bl.a. hans liv och kvinnofrågan.

Douglass: ”Fellow-citizens! there is no matter in respect to which, the people of the North have allowed themselves to be so ruinously imposed upon, as that of the pro-slavery character of the Constitution. In that instrument I hold there is neither warrant, license, nor sanction of the hateful thing; but, interpreted as it ought to be interpreted, the Constitution is a GLORIOUS LIBERTY DOCUMENT.”

Frederick Douglass portrait.jpg

Tidigare blogginlägg av mig om andra abolitionister, som bl.a. Lydia Maria Child och Carl Schurz här och här.