Etikettarkiv: Rasism

Bra bok om kolonialism och rasism

Fredrik Segerfeldts Den svarte mannens börda (Timbro 2018) är en väldigt bra bok. Mångsidigt, gediget och tankeväckande om kolonialism, imperialism, rasism och slaveri genom historien. Ivar Arpi skrev om den på Svenska Dagbladets ledarsida i oktober.

Annonser

Att riva statyer

I samband med demonstrationerna, våldet och dödandet av en person med bil i Charlottesville, Virginia har det förts en debatt om huruvida det är rätt att ta ner statyer, som exempelvis den aktuella över sydstatsgeneralen Robert E. Lee.

Jag tycker det är rätt att riva statyer över sådana vars roll och vad de representerar i sammanhanget i det stora hela och väsentliga handlar om dåliga saker, som exempelvis Lenin, Saddam Hussein, kung Leopold II av Belgien, och ja, general Robert Lee.

Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin skrev nyligen en artikel i Washington Post där han bemötte invändningar mot rivandet av statyer av sådana som Lee som går ut på att man i stort sett hos alla som står staty kan hitta något dåligt i någons ögon. President Trump och flera andra sa att om general Lees staty ska tas bort, kan man lika gärna ta bort statyer över George Washington och Thomas Jefferson, som ägde slavar. Trump försvarade bevarandet av monument över CSA (Amerikas konfedererade stater) och att de står för skönhet.

Somin: ”[T]he slippery slope argument is sometimes advanced by more intellectually serious advocates than Trump. It is wrong, even so. The argument fails because there are obviously relevant distinctions that can be made between Washington and Jefferson on the one hand and Confederate leaders on the other.

One crucial distinction it misses is that few if any monuments to Washington, Jefferson and other slaveowning Founders were erected for the specific purpose of honoring their slaveholding. By contrast, the vast majority of monuments to Confederate leaders were erected to honor their service to the Confederacy, whose main reason for existing was to protect and extend slavery.”

Här en artikel av Adam Serwer i The Atlantic som klär av myten om den gode general Lee.

Att ta bort vissa statyer och monument är inte att att sudda ut historien. Det handlar om att vissa delar av historien hör hemma på museum och inte på en piedestal. Om man vill hedra några i den amerikanska historien om slaveriet och inbördeskriget med statyer så är Frederick Douglass och Harriet Tubman lämpliga förslag.

Trots att det var en från den rasistiska sidan under oroligheterna i Charlottesville som dödade en person, skyllde Trump efter att dragit på det på båda sidor som lika skyldiga i våldsamheterna, när det var en mycket större bredd bland motdemonstranterna än bland de som ville hedra general Lee, som uteslutande bestod av rasister (bland dem nationalsocialister) och fårskallar som tror att de kan representera något annat bland hakkors. Trump fick också frågan om han stödde CSA. Han svarade inte. Det är talande.

Tidigare blogginlägg om amerikanska inbördeskriget här.

Thatchers kampanj mot apartheid

Som jag skrivit tidigare om Margaret Thatcher, så var hon i motsats till vad många på vänstersidan ljuger om, motståndare till apartheid i Sydafrika. För en tid sedan skrev också Robin Renwick, tidigare Storbritanniens ambassadör i Sydafrika, i The Daily Telegraph att Thatcher under många år bedrev en kampanj gentemot Sydafrika med tre krav: frigivning av Nelson Mandela, avskaffande av apartheid och förhandlingar om en demokratisk författning.

Det är intressant att ta del av Renwicks beskrivning av hur det gick till. Mandela var väldigt tacksam för Thatchers insatser, som han kände till redan när han satt fängslad, och de båda uppskattade varandra mycket.

Läs även mitt blogginlägg om Helen Suzman, som i egenskap av liberal ledamot i det vita parlamentet i apartheidtidens Sydafrika, var den enda där som var kompromisslöst mot rasåtskillnadspolitiken från 1953 till 1974, då hennes parti fick fler mandat i parlamentet. Jag återger även en översikt över apartheidlagstiftningens framväxt på område efter område och dess effekter.

Min artikel om frihet och rasism i USA:s historia publicerad

Idag publicerade Svensk Tidskrift min artikel om antologin Race & Liberty in America av Jonathan Bean. Jag hade för några år sedan ett blogginlägg om en recension av boken, men har sent omsider själv läst den.

Klassisk liberalism är inte genomgående på alla områden hos vissa personer i boken, men det var i huvudsak en naturrättsligt liberal syn på rättigheter för alla oavsett ras som i det här sammanhanget var av betydelse.

Anklagelserna om ”centralisering” som riktats av Republikanernas kritiker menar Bean ofta är generaliserande och missvisande. I vissa betydande avseenden kom Republikaner att i ekonomisk politik driva på en ökad roll för den federala makten, vilket också som sagt kritiserades av klassiska liberaler inom partiet. Men strax efter inbördeskriget var många Republikaner måna om att återställa en balans mellan federal och delstatlig makt samtidigt som allas rättigheter skulle säkras. Det var Republikanerna som drev igenom en andra amerikansk revolution som inte hade varit möjlig utan federala insatser.

Sydstatsdemokraterna, ofta med stöd från partikollegor i norr, gjorde allt de kunde för att undergräva de trettonde och fjortonde författningstilläggen och andra medborgarrättslagar som följde efter kriget. En mer långtgående statsinterventionism i ekonomin kom först några decennier senare och kom att prägla båda partierna, och var huvudsakligen följden av den ideologiska förändring som även skedde i de flesta andra länder.

Efter att CSA hade besegrats terroriserade paramilitära grupper som Ku Klux Klan, The Knights of the White Camelia & The White League svarta och vita Republikaner. Dessa militära grenar av det Demokratiska partiet hotade, misshandlade och även dödade Republikanska väljare och kandidater. President Ulysses Grant slog ner motståndet. Men efter att The Reconstruction upphörde 1877, återtog Demokraterna makten i Södern genom fortsatta trakasserier och hot och införde lagar som systematiskt fråntog svarta möjligheten att rösta. Om man tittar på kartor över presidentval, ser man att så länge regeringen hade militär kontroll över Södern, röstade flera sydstater Republikanskt, men därefter vann Demokraterna överlägset.

Bland de Demokratiska senatorer och guvernörer som förordade lynchning jag utan namn generellt nämner i artikeln fanns Benjamin Tillman och Coleman Blease i South Carolina, och Theodore Bilbo i Mississippi.

Läs även mina tidigare bloggposter Lydia Maria Child: liberal religionskritiker och abolitionist & 150 år sedan den andra amerikanska revolutionen

Antirasismens liberala historia

I tidskriften Reason har Damon Root den 8/7 en artikel om det glömda arvet av amerikansk libertariansk antirasism, med anledning av en nyutkommen antologi av Jonathan Bean, Race & Liberty in America.

Root ger exempel på flera klassiska liberaler som naturligt såg rasism som ett brott mot individualismens principer. Han nämner dock inte Ayn Rand, som annars hade en numera berömd essä, Racism, från 1963 (och som ingår i The Virtue of Selfishness och finns på svenska i Timbroantologin Frihetens klassiker). Den är en lysande kritik mot rasismen.

Det roliga med Roots artikel är annars att man upptäcker nya personer i den liberala idéhistorien som man inte tidigare kände till. Bland dem finns den svarta författarinnan Zora Neale Hurston, som behandlas i bl.a. denna artikel av David T. Beito & Linda Royster Beito tillsammans med de för mig tidigare välbekanta Isabel Paterson & Rose Wilder Lane. Annars brukar Paterson & Wilder Lane föras samman med Rand för de liberala verk som kom ut samma år, 1943, och som kom att betyda mycket för den liberala renässansen: Patersons The God of the Machine, Wilder Lanes The Discovery of Freedom och Rands The Fountainhead. De tre kvinnorna kände också varandra.

Mer om Zora Neale Hurston kan även läsas här. Hon stödde den republikanske senatorn Robert Tafts presidentkandidatur i primärvalen 1952 (som han förlorade mot Eisenhower). I sin kritik mot Franklin Roosevelt och The New Deal och dess politiska efterverkningar betraktade hon USA:s stat som en inhägnad med stöldgods och en maffialiknande skumraskaffär. New Deal var för henne ”the biggest weapon ever placed in the hands of those who sought power and votes”.

400px-Zora

Zora Neale Hurston

För relaterat ämne, läs även min tidigare bloggpost om Sydafrika.

Uppdatering: 14 juni 2013 publicerade Svensk Tidskrift min recension av Beans bok.

Blogginlägg i samband med recensionen med kompletterande uppgifter.

 

 

Helen Suzman och apartheid

Den 1 januari avled den sydafrikanska apartheidmotståndaren Helen Suzman, 91 år gammal. Hon var länge liberal parlamentsledamot, från 1953 till 1989. 1959 lämnade hon det bredare United Party och var med och bildade det marknadsliberalt inriktade antiapartheidpartiet Progressive Party. Som enda ledamot för detta parti i det vita parlamentet fram till 1974 (då fler från partiet valdes in), var hon också den enda som var kompromisslöst mot rasdiskrimineringen. Partiet bytte namn ett antal gånger, bl.a. pga tillskott från fraktioner i andra partier, och kom att heta i tur och ordning Progressive Reform Party, Progressive Federal Party, Democratic Party, och nu senast Democratic Alliance.

Huvudtendensen i partiet har alltid varit liberalismen, vilken i Sydafrika har mer gemensamt med hur termen avses i Europa som klassisk liberalism, än med den moderna amerikanska termen för ”liberalism”, som mer avser vänster och socialdemokrati. På The Helen Suzman Foundations hemsida klargörs även detta:

”Notes on Definitions of Liberalism

The Helen Suzman Foundation supports and promotes liberal democratic policies and ideals in the South African political situation. Views such as these are very similar to those held by liberals in Europe and certain countries in the East, where liberals are non-racial in their views, support free enterprise and are generally sympathetic to individualism, although their views on, and support for, welfare policies vary both within countries and between countries.

As we understand it, in the United States of America, however, the way in which ”liberals” are defined differs from the South African and European definition. Liberals in the United States include many people who hold ”progressive” views in the sense that they are less sympathetic to free enterprise and individualism and more consistently supportive of public welfare. In Europe and South Africa such people are very likely to regard themselves as ”social democrats” or socialists, which are less familiar categories in the United States.

American visitors to this website should bear these differences in mind when reading about The Helen Suzman Foundation and its mission.”

Tony Leon, som var partiledare 1994-2007, anser sig vara influerad av den klassiska liberalismen, och var under tre månader 2008 visiting fellow vid libertarianska Cato Institute i Washington, DC. De libertarianska sydafrikanerna Frances Kendall och Leon Louw, författare till den av Timbro översatta Sydafrika efter apartheid (1987), har även samarbetat med Tony Leons parti.

M.a.o. ser vi här ett klart samband mellan stöd för individualism och kapitalism och motstånd mot rasism, tvärtemot vad bl.a. socialister brukar hävda. Olof Palme sa att apartheid var en förlängning av kapitalismen, vilket ju är absurt med tanke på att apartheid är statlig intervention som förhindrar den fria marknadens funktion, samtidigt som rasism är antiindividualism. Detta blir uppenbart när man läser denna översikt över apartheidlagstiftningen, som den sydafrikanske objektivisten Barry Kayton tillhandahåller:

”Here follows a snapshot of Apartheid

Glen-Grey Act 1894
Government violates property rights in 1894 (by outlawing farms below a
certain size).
Impact: many successful farmers (black and white) were forced to sell their
farms and to seek work on the mines.

Apprenticeship Act 1922 (1944)
Government destroys the free market in apprenticeship by setting standards that discriminated against black men who wanted to become apprentices.
Impact: severely retarded the development of skills and wealth amongst
black workers.

Wage Act 1925
Government destroys the free market for labour by setting wages.
Impact: discouraged capitalists from promoting skilled black workers (who
were willing to work at lower wages than whites).

Mines and Works Act 1926
Government violates freedom of trade and labour in mines and industry by
reserving most skilled jobs for whites only.
Impact: severely retarded the development of skills and wealth amongst
black workers.

Immorality Act 1927
Government abolishes your freedom to freely choose a lover (branding
relationships between different races as immoral acts).
Impact: severely retarded the process of cultural mixing.

Land Act 1913/1936
Government violates property rights by nationalising land (reserving the
best 87% of land for white South Africans and the remaining poorest 13% of
land for black South Africans).
Impact: prevented blacks from acquiring and trading property and everything that the ownership of property makes possible.

Trading and Occupation of Land Restriction Act 1943
Government violates property rights by prohibiting the trading of land
between Indians and whites.
Impact: severely hampered property development amongst Indians.

Black Urban Areas Consolidation Act 1945
Government further violates your right to liberty and property by
consolidating the powers of officials to interfere with black business
rights, housing and land allocation in urban areas.
Impact: severely retarded the process of economic and cultural development amongst black South Africans.

Prohibition of Mixed Marriages Act 1949
Government abolishes your freedom to marry a husband or wife of your own choice.
Impact: destroyed families; destroyed relationships; destroyed individuals.

Population Registration Act 1950
Government classifies and registers everyone in the population by race.
Impact: the whole social fabric is defined in terms of race; government
thus empowers itself to perform mass social engineering on a racial basis.

Group Areas Act 1950
Government violates property rights by forcing you to live only in designated group areas.
Impact: mass forced-removals of blacks from newly-classified ”white areas”
to ”black areas”; unprecedented government destruction of property and
wealth amongst blacks.

Native Building Workers Act 1951
Government violates freedom of labourers and trade by prohibiting black
workers from doing skilled building work in white areas.
Impact: one of the last opportunities for skills development and
wealth-creation amongst blacks is destroyed; trade between whites and
blacks is now largely limited to blacks offering their (artificially-cheapened)
labour.

Bantu Authorities Act 1951
Government takes away South African citizenship from millions of
individuals making them aliens in their own country and subject to ”bantu authorities” in ”homelands” under government control.
Impact: even if you are born in South Africa, if you are black you have no
right to live in the country and you are forced to move to a severely
under-developed homeland (unless you can meet special conditions). Try to imagine being born in Manhattan but being forced to move to the rural hills of Columbia or Bolivia.

Reservation of Separate Amenities Act 1953
Government enforces separation of races in all public amenities (libraries,
museums, transport, hospitals, parks, beaches) – and even in private
hotels, restaurants and cinemas.
Impact: black South Africans at every turn are forced to live as
second-class citizens.

Public Safety Act 1953
Government empowers itself to declare a State of Emergency when public
safety is threatened, and imposes fines, imprisonment and whippings on
protesters.
Impact: thousands are injured and killed in peaceful protests in subsequent
years.

Bantu Education Act 1953
Government socialises education for blacks, creating an inferior,
inefficient, ineffective system of education designed specifically to
prepare blacks for nothing more than manual labour in the service of whites.
Impact: mass mental abuse of millions of children at the hands of the state.

Native Labour Act 1953
Government violates freedom of association and labour by forcing trade
unions to be for whites only or for blacks (”natives”) only.
Impact: prevents co-ordination of efforts amongst black and white workers;
prevents the development of common interests; undermines their combined strength.

Natives Resettlement Act 1954
Government removes blacks from some areas, forcing them to resettle
elsewhere.
Impact: mass destruction of property and wealth amongst blacks.

Natives (Urban Areas) Amendment Act 1955
Government forces blacks to carry a ”pass” book to control the ”influx” or
flow of ”natives” from rural to urban areas (and to empower the state to
force those born in urban areas to move to rural areas).
Impact: destruction of opportunities for development and wealth-creation
amongst blacks.

Industrial Conciliation Act 1956
Government violates freedom of association by making it illegal for black
workers to strike (thus giving the illusion of ”conciliation”).
Impact: black workers can be arrested for striking even when they have not
agreed to the wages their employers decide to pay.”

Läs även min senare bloggpost Antirasismens liberala historia, med fokus på USA.