Tag Archives: Katolska kyrkan

Påvens angrepp på libertarianismen

Påven har angripit libertarianismen (den klassiska liberalismen). Stephen Hicks och Maria Marty svarar här påven, som både är okunnig och står för en antiliberal tradition.

”If individuals don’t make those decisions for themselves, then someone else must make those decisions for them. We know of course that the Pope comes from a decision-making tradition that says we should all be obedient—slaves to masters, women to their husbands, subjects rendering unto Caesar, and everyone to God’s infallible spokesman on Earth. And that emphasis upon deep obedience has always resisted the expansion of individual freedoms. Yes, the Pope’s tradition has in the modern world softened its stance on those points—but always reluctantly, and always under pressure precisely from the more individualistic and liberal humanisms the Pope is attacking in his Message.”

Annonser

Christopher Hitchens, R.I.P.

Journalisten och författaren Christopher Hitchens har avlidit efter en längre tids cancer. Jag har länge uppskattat denne stridbare och självständige intellektuell, med en vasshet påminnande om H.L. Mencken. Jag har inte alltid hållit med honom, men hans välformulerade, skarpa och genomtänkta attacker på religion har tilltalat mig, liksom hans frihetliga ådra i många andra frågor. Han började som radikal socialist, men rörde sig i frihetlig riktning utan att anamma någon speciell ideologi. Han tyckte att den libertarianska tidskriften Reason under Virginia Postrels redaktörskap gav honom mer att läsa än många andra tidskrifter. Hans respekt för upplysningen och den amerikanska revolutionens idéer, där han bl.a. avhandlat Thomas Jefferson och Thomas Paine, var stor och grundmurad.

Böcker som God is not great och The Missionary Position: Mother Teresa in Theory and Practice (sistnämnda recenserad här) utgör exempel på hans briljanta och skarpa angrepp på religion och inte minst den katolska kyrkan.

Både Hitchens och Stephen Fry är lysande i en debatt: Is the Catholic church a force for good in the world?

Hitchens om de tio budorden.

Hitchens samlingssida med böcker, artiklar, mm.

”Call me old-fashioned if you will, the idea of mandatory, compulsory love has always struck me as a rather sickly one, or even a sinister one, especially when it originates as an injunction from a godhead of whom we are also supposed to be afraid. To be ordered to love someone of whom you have to be in dread is a form of sadomasochism. It’s the essence of Orwell’s Big Brother god. It’s not enough to obey, you have to love the obeisance as well. It’s the seedbed of the totalitarian. Love cannot be exacted.”

Spanska präster & nunnor stal bebisar

Tog i förra blogginlägget upp hur Roland Poirier Martinsson misslyckats med att leda i bevis att ett kristet USA skulle främja friheten. RPM tillhör den katolska kyrkan, som även i modern tid varit en fristad för sexförbrytare, slavdrivare och patientmisshandlare. Lyckligtvis börjar fler av dess egna, bl.a. Irlands premiärminister, att slå tillbaka mot kyrkan.

Tyvärr upphör inte de tragiska exemplen på kyrkans maktmissbruk att trilla in. Det har kommit rapporter om hur den katolska kyrkan i Spanien, som levde i symbios med Francodiktaturen och kunde agera obegränsad av politisk maktdelning och religiös pluralism, stal bebisar och sålde dem vidare. Via Classically Liberal:

”The practice began under the fascist rule of Francisco Franco but continued after his death. At first, the children stolen were taken for political reasons and
handed over the supporters of the regime. But soon the clergy and nuns were taking children because they considered the parents morally unfit.

Children would be taken for exams and then the mothers were told the infant died suddenly. Parents were sometimes told that they were not allowed to see the infant. One magazine report claims that one clinic kept a dead baby in a freezer and would bring it out to show grieving mothers as proof.”

Irlands premiärminister slår tillbaka mot Vatikanen

Den 11 juli publicerades i Irland Cloynerapporten, om sexuella övergrepp på barn inom den katolska kyrkan i Irland. Vatikanen har i vanlig ordning försökt sopa problemen under mattan, och gjort gällande att de står över irländsk lag i den här frågan. Men nu har Irlands premiärminister Enda Kenny, som själv är katolik, slagit tillbaka och gått till angrepp mot Vatikanen, ”the dysfunction, the disconnection and the elitism that dominates the culture of the Vatican today”. Det är en historisk händelse i ett land där den katolska kyrkan och staten levt i symbios. Här är ett klipp från Kennys tal i parlamentet. Det är rörande. Vid 11:18 svarar han på påvens uttalande om den katolska kyrkans förhållande till irländsk lag.

Som jag nämnt tidigare, är dramafilmen Magdalenasystrarna en gripande skildring av ett av de nunnehem som ”ogudaktiga” flickor spärrades in i, där de utan lön fick arbeta hårt på tvätterier 364 dagar om året, samtidigt som de förnedrades av nunnor och präster. De kunde bara släppas ut genom en prästs beslut. Så sent som 1996 avskaffades detta slaveri i Irland, en skamfläck för landet. Den katolska kyrkan, med dess unkna och hierarkiska slutenhet, har även i modern tid haft ett destruktivt inflytande på flera områden, och kristendomens lidandekult har hjälpt till att göra ner människan.

”Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.” — Psaltaren 137:9

”Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar i tid.” — Ordspråksboken 13:24 (i 1917 års Bibel står det ”agar i tid”)

”Svidande sår renar från ondska, prygel gör rent på djupet.” — Ordspråksboken 20:30

Påvens immunitet

Den katolska kyrkan har varit duktig på att ge en fristad åt allehanda förbrytare. Den senaste affären där påven Benedictus XVI anklagas för att själv ha mörklagt sexuella övergrepp mot barn som begåtts av präster inom kyrkan har väckt frågan om påven borde arresteras och ställas inför rätta. Richard Dawkins och Christopher Hitchens har tillsammans förordat detta, liksom Johan Norberg här i Sverige. Men nu åberopar påven och hans anhängare immunitet med argumentet att Vatikanen är en suverän stat.

I en artikel i Slate tar Hitchens upp frågan, liksom problemet med att USA:s högsta domstol nu har en majoritet av katoliker, vilket ger en dubbel intressekonflikt både ifråga om religionens roll i politiken och inställningen till påven och katolska kyrkan:

”We will soon have a Supreme Court that contains no Protestants and no secularists and which is being asked to rule on a matter central to the religious beliefs of a majority of its members, who are bound to regard the man formerly known as Joseph Ratzinger as the vicar of Christ on earth. If they now take refuge in the lesser claim that he is the bureaucratic head of a foreign government, will that serve to assuage their consciences?”[…]

”[…]the State Department is required by Congress to make an annual report on the human rights record of every government with which we have relations. Yet there is no annual human rights report on the Vatican—or Vatican City or the Holy See, if you prefer. When questioned on this rather glaring lacuna, officials at Foggy Bottom say that for human rights purposes, the Vatican is not a state. It enjoys, for example, only the status of an observer at the United Nations. Very well then, if the Supreme Court rules that it is a sovereign government, then it necessarily follows that it must be subjected to official scrutiny on its rights practices, which in international law include the treatment of children. It will be interesting to see how the Obama administration gets itself off the horns of that dilemma. (It is also perhaps a pity that this question was not resolved earlier, so that we could have had an official U.S. government report on, say, the open complicity of the Catholic Church and the papacy in sheltering the men who organized the genocide in Rwanda.)”

”This all arises because the 9th U.S. Circuit Court of Appeals made a ruling that effectively lifted the Vatican’s immunity under a 1976 law (the Foreign Sovereign Immunities Act, which governs the extent to which foreign entities can be pursued on American soil). The case involves an Oregon victim who was molested by a priest who had been moved, after previous offenses, from parishes in Ireland and Chicago. Other plaintiffs in other states such as Kentucky and Wisconsin have asked the courts to view offending priests and complicit bishops as employees of the Vatican, thereby illustrating the general responsibility of the papacy. The church’s response to this has been especially absurd, claiming that the pope exercises only spiritual authority and not managerial control. The first thing to say about this is notice how it abolishes the church’s other claim to be a political and accountable state!”

Så oavsett vad man skulle önska hur rättsskipningen ska kunna tackla brott begångna av höga representanter för den katolska kyrkan har Vatikanen slagit knut på sig själv. Om det nu lutar åt att Vatikanen är att betrakta som en självständig stat, borde den inte komma undan med brott utan vidare och hoppas på syndernas förlåtelse av sina många anhängare, den förlåtelse som Ratzinger redan 2001 inte fann skäl att använda vad beträffar de som avslöjade sexuella övergrepp. De fördömdes istället, precis som dåvarande påven redan 1960 fördömde de som avslöjade sådant då. 

Katolska kyrkans övergrepp

Det är ett sundhetstecken att fler röster höjts mot religionen den senaste tiden, såsom Ayaan Hirsi Ali mot islam, och Richard Dawkins och Christopher Hitchens mot kristendomen. Sedan är det naturligtvis viktigt att ha något bra alternativ att komma med istället. I en annars positiv recension av Hugo Schmidt av Dawkins bok The God Delusion finns från objektivistisk utgångspunkt invändningar mot ett bristfälligt moralfilosofiskt alternativ till kristendomen.

Bibeln (här recenserad av Johan Norberg) må vara en sagobok eller en samling av berättelser i skönlitterär form, där en del mycket väl kan ha baserats på verkliga händelser. Att på detta sätt lägga fram etiska frågeställningar och visioner har en stor kraft. Det har vi sett även med annan skönlitteratur med sådana anspråk, inte minst Ayn Rands romaner, för att ta bättre alternativ. Så även om Bibeln innehåller många bisarra och obehagliga saker, och man med nöje kan lista orimligheter, som här objektivistiske ekonomen Larry Sechrests Thirty Questions About The Bible, vilket även det är viktigt, så är det inte alltid fallet att de händelserna tolkas bokstavligt av kristna, utan ses som allegorier. Frågan är då bara vad de är allegorier för. Det finns behov av en alternativ rationell sekulär moralfilosofi.

Jag känner kristna som jag uppskattar på många olika sätt, däremot ogillar jag religion i stort och inte minst kristendomen. Många av de etablerade företrädarna för den har genom alla tider betett sig på ett vedervärdigt sätt, och hållit människor i fruktan så länge som upplysningsidéer och vetenskap inte har lyckats bjuda motstånd. Så sent som för bara ett halvsekel sedan fanns det många även i Sverige som var rädda för att hamna i helvetet. Idén om arvsynden har lagt en tung börda på människor. I takt med den ökade sekulariseringen i framförallt Västerlandet har tack och lov religionen pressats tillbaka och flera företrädare för den ”sekulariserats” själva, om man ska uttrycka det så.

Men på flera håll har kyrkan fortfarande ett destruktivt grepp. Den utan tvekan mäktigaste är den katolska kyrkan, med en grym historia. Korståg, förföljelser, inkvisition och en lista över förbjudna böcker som upprätthölls under över 400 år fram till 1966. Det har visserligen inom denna kyrka funnits thomister som i 1200-talsteologen Thomas av Aquino efterföljd velat använda förnuftet som en källa till kunskap vid sidan av tron, men det har varit genom en ständig motsägelse.

Katolska kyrkans förtryckande makt har inte varit unik inom kristendomen. Inom protestantismen har man sett samma tendenser, där t.ex. Calvins styre i Genève var en grym teokratisk diktatur. Men i nutiden är katolska kyrkans makt fortsatt unik. Det är en makt som många politiker säkert avundas, samtidigt som den katolska kyrkan har politiska förgreningar i flera länder.

Nu senast har påven Benedictus XVI deklarerat att användandet av preventivmedel är att förneka ”sanningen om den äktenskapliga kärleken”. Detta av en person som själv aldrig har sex eller avser ha det, heller inte är gift eller avser att gifta sig. Däremot kan kvinnor världen över till ett högt pris få vara avelsmaskiner och dessutom vara förbjudna att göra abort. Men påven, som aldrig behöver bekymra sig om mat för dagen, och trots att han pratar om materialismens och kommersialismens förbannelse, kan leva som en kung och äta med silverbestick på guldfat, behöver inte tänka på utsatta kvinnor. Ja, det finns ju alltid präster och missionärer som kan svinga ut en välsignelse här och var. Stor tröst.

Timbro har just publicerat en samling essäer av Ayn Rand, Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla, där en av texterna, Om levande död från 1968, tar upp dåvarande påven Paul VI:s encyklika som upprepar Pius XII:s förbud av preventivmedel. Rand förklarar den livs- och människofientliga grunden till detta bisarra förbud.

För ett antal år sedan sände SVT en dokumentär, I Guds namn, som tog upp hur representanter från katolska kyrkan och de belgiska kristdemokraterna under ledning av Wilfried Martens stödde folkmordsförövarna i Rwanda både före och under själva folkmordet. Regimens parti var medlem i den kristdemokratiska internationalen CDI. I de katolska länderna är kristdemokratiska partier Vatikanens förlängda arm. Dessutom bekämpade kristdemokraterna och katolska kyrkan födelsekontroll i Rwanda. Efteråt ville Martens och CDI fortfarande inte se att de gjorde något fel. Två avhoppare från belgiska kristdemokraterna intervjuades i programmet.

I Irland, där staten och den katolska kyrkan länge levt i symbios, upprätthölls ända till 1996 ett slaveri där flickor och kvinnor som förklarats ”ogudaktiga” av föräldrar eller präster, spärrades in på nunnehem, där de på tvätterierna fick arbeta hårt utan lön 364 dagar om året, samtidigt som de förnedrades av nunnor och präster. De kunde bara släppas ut genom en prästs beslut. Den gripande dramafilmen Magdalenasystrarna från 2002 skildrar detta.

I sin bok The Missionary Position: Mother Teresa in Theory and Practice (recension här), som sedan blev en BBC-dokumentär, skriver Christopher Hitchens om Moder Teresas sjukhem i Calcutta, där dödssjuka ”vårdades” och sedan avled efter användning av smutsiga kanyler och utgångna mediciner och där inga smärtstillande medel utom aspirin förekom. Det var enligt Teresa mot Guds vilja att använda sig av smärtstillande. Oftast användes ingen vård alls. Volontärer och journalister rapporterade att hemmen liknade koncentrationsläger, där patienterna plågades något oerhört. En 15-årig pojke nekades flytt till sjukhus.

Teresas stiftelse saknade inte pengar. Där fanns miljarder. Teresa hade lätt kunnat låta bygga ett förstklassigt sjukhus med kompetenta läkare och vårdare, men pengarna, i den mån de inte bara låg kvar på kontot, gick till att bygga kloster och kyrkor, och mycket hamnade på Vatikanens konto. Det var medvetet från Teresa. Hon ville inte undanröja fattigdom och lidande. Det hela var ett utslag av den bisarra katolska kulten av död och lidande. ”Rening genom lidande.” Till en man i svåra plågor sa hon: ”Du lider som Jesus på korset, så det måste vara Jesus som kysser dig.”  Mannen svarade: ”Då vill jag att han slutar”. Teresa använde dock själv fina kliniker när hennes egen hälsa vacklade.

Lägg därtill alla pedofilskandaler inom kyrkan, som den sopat under mattan och inte tagit itu med förrän den blivit rejält pressad av omvärlden.

Det känns angeläget att använda Voltaires lösenord för upplysningens kamp mot kyrkan: ”Écrasez l’infâme!” (”Krossa den skändliga!”)

 Uppdatering: Läs även min bloggpost Lidandekulten.