Tag Archives: Islamism

Liberalismen hotas från tre håll

Den klassiska liberalismen (eller libertarianismen) hotas framförallt från tre håll idag. Tom Palmer, som bl.a. är senior fellow på Cato Institute, har för denna tankesmedja skrivit en policy report som beskriver detta: ”A New, Old Challenge: Global Anti-Libertarianism”  Utdrag:

”A spectre is haunting the world: the spectre of radical anti-libertarian movements, each grappling with the others like scorpions in a bottle and all competing to see which can dismantle the institutions of liberty the fastest. Some are ensconced in the universities and other elite centers, and some draw their strength from populist anger. The leftist and the rightist versions of the common anti-libertarian cause are, moreover, interconnected, with each fueling the other. All explicitly reject individual liberty, the rule of law, limited government, and freedom of exchange, and they promote instead radical, albeit aggressively opposed, forms of identity politics and authoritarianism. They are dangerous and should not be underestimated.

In various guises, such movements are challenging libertarian values and principles across the globe, especially in Europe, in America, and in parts of Asia, but their influence is felt everywhere. They share a radical rejection of the ideas of reason, liberty, and the rule of law that animated the American Founding and are, indeed, the foundations of modernity. Those who prefer constitutionalism to dictatorship, free markets to cronyist or socialist statism, free trade to autarchy, toleration to oppression, and social harmony to irreconcilable antagonism need to wake up, because our cause and the prosperity and peace it engenders are in grave danger.

At least three symbiotic threats to liberty can be seen on the horizon: a) identity politics and the zero-sum political economy of conflict and aggression they engender; b) populism and the yearning for strongman rule that invariably accompanies it; and c) radical political Islamism. They share certain common intellectual fountainheads and form an interlocking network, energizing each other at the expense of the classical liberal consensus.”[…]

”It took decades, but a robustly anti-libertarian and anti-toleration movement on the left side of the spectrum has effectively taken over a great deal of academia in much of Europe, North America, and other countries. Their goal is to use administrative punishment, intimidation, and disruption to suppress all views that they consider incompatible with their vision. This movement is rooted in the writings of a German Marxist who studied under the Nazi theoretician Martin Heidegger. His name was Herbert Marcuse, and after he came to the United States he became very influential on the far left.”[…]

”The call for politically correct ”safe spaces” reserved for minorities is mirrored by white nationalists who call for affirming ”white identity” and a ”white nation.””[…]

”Populism often parallels the various forms of identity politics, but adds angry resentment of ”elites,” crackpot political economy, and a yearning for a leader who can focus the authentic will of the people.”[…]

”Radical Islamism mirrors some of the themes of the other anti-libertarian movements, including identity politics (the belief that the community of believers is at war with all infidels), authoritarian populist fears of threats to group identity and social status, and enthusiasm for charismatic leaders who will ”Make Islam Great Again.” Radical Islamism even shares with the far left and far right common intellectual roots in European fascist political ideology and collectivist ideas of ”authenticity.””

Läs hela rapporten här.

Här även en podcast där man kan lyssna på Palmer prata om detta.

Vidare i anslutning till detta, läs även Palmers artiklar om Martin Heidegger och Carl Schmitt, Martin Heidegger: Philosopher of Nazism and Other Collectivist Cults & Carl Schmitt: The Philosopher of Conflict Who Inspired Both the Left and the Right

Kloka ord från Herta Müller

I det senaste numret av tidskriften Axess finns en bearbetad version av Niels Barfoeds intervju i Weekendavisen (41, 2006) med Herta Müller, nobelpristagare i litteratur. Islamism är ämnet, och Müller drar paralleller med de äldre totalitära rörelserna, nazismen och kommunismen, som hon upplevt och skrivit om.

”Vi [i Västerlandet] har uppfunnit individen. På denna uppfinning baserar sig våra lagar, institutioner och rättigheter. Den enskilda människan är viktig. Och hos oss får hon definiera sig som hon behagar. Detta faktum måste andra kulturer se i ögonen, erkänna och leva med. Och vi har uppfunnit toleransen. Den är ett av våra centrala värden. Att förlöjliga den är också en kränkning.
Jag tycker det är härligt att vi till exempel har något som heter balett. Och har något som heter mode. Människokroppen är vacker; därför visar vi upp den. Den är vacker i alla sina varianter och uppenbarelseformer, allt från den så kallade klassiska gestalten till invalidens kropp i all sin särprägel och individualitet. Vi har lov att visa fram kroppen, eftersom vi värdesätter den. Det är en rätt vi har kämpat oss till, och som är en del av vår självförståelse.”

– Att imamerna vände sig till de religiösa centren i Mellanöstern har tolkats som en desperat reaktion på den förödmjukelse som muslimska invandrare i Europa har utsatt för, från inkvarteringsförhållandena i asylförläggningarna till storstädernas integrationsproblem. Muhammedteckningarna var droppen som fick bägaren att rinna över, heter det.
”Det är att blanda samman två skilda saker. Varje omänsklig behandling är självfallet kränkande och smärtsam. Men det drabbar ju alla utsatta människor i den moderna världen. Förödmjukande behandling från det offentligas, från ”systemets” sida är inte förbehållen muslimer. Muslimerna har ingen särställning här. Vad hjälpte det den muslimska minoriteten i Holland att man slaktade en filmregissör? Vad hjälper det människorna i flyktingförläggningarna att imamerna springer iväg till översteprästerna i Mellanöstern? På vilket sätt förbättrar det förhållandena i invandrargetton att man hotar tecknare till livet? Det gör inte att ungdomarna får arbete. Självklart är det förfärligt att skickas tillbaka, särskilt för någon som har flytt för sitt liv. Men det är inte i moskén som lösningen på problemen ligger. Den ligger i en ändrad lagstiftning, i de västerländska institutionerna och opinionerna. Det är där som slaget ska stå.””[…]

”– Men vad är det då som krävs, enligt din mening?
”Det finns ett utopiskt svar och ett pragmatiskt. Det behövs en uppdelning inom islam. Politik är politik, och tro är tro. Och dessa två måste skiljas åt. Det gäller i det stora som det lilla. I storpolitiken och i invandrargrupperna. Men det vi ser är stalinism i religiös förklädnad. Det är det ena. Den pragmatiska vägen är att inte lämna dissidenterna i sticket utan stödja demokraterna bland de invandrade muslimerna så mycket vi kan. Så mycket att det blir allt mindre riskabelt att ansluta sig till dem.””[…]

”– Hur ska den realismen komma till uttryck?
”Jag skulle önska att vi lade ner minst lika mycket energi på att ta totalitarismen på allvar och till exempel bekymra oss för Israel i förhållande till den kommande iranska kärnvapenmakten, som på att odla den heliga, rutinmässiga antiamerikanismen, som sätter all kritisk analys och alla balanserande värderingar på standby. I medierna hör man till exempel inte mycket om ryssarnas deal med iranierna, om deras skumma motiv i spelet om Iran och deras leveranser av uranteknologi till mullorna. Och får vi ändå höra något om det, så framkallar det inte för den skull någon större uppståndelse! Och det trots att man i en gudsstat har Gud som förevändning för allt, även för att använda atomvapen. Men nej, det hetsar inte upp oss. Inte heller hetsar det upp oss att den fanatiska islamismen i form av iranska terrorister, som strömmar över gränsen till Irak i en ohelig allians med Saddams forna anhängare, dagligen går till mordiska angrepp på befolkningen. Det enda vi kan tänka på i det sammanhanget är den amerikanska närvaron och oljan-oljan-oljan.””

Kul med en litteraturpristagare som har kloka synpunkter på världsläget och individens rätt. Hon motsäger visserligen sig själv när hon säger att i respekten för olika värderingar är ingens bättre än andras värderingar. Men det är just bättre de frihetliga värderingarna är, de som Müller själv omfattar.