Etikettarkiv: Islam

Iranska kvinnors protester 1979

I detta klipp från 1979 kan man se iranska kvinnors protester mot att tvingas bära slöja och andra islamska lagar. Den sista striden innan den teokratiska diktaturen definitivt stängde dörren till frihet. De ska minnas och hedras för att de kämpade emot in i det sista.

Men det finns ljusglimtar idag. Som en iransk kvinna i Teheran nyligen sa så täcker slöjorna allt mindre av håret och är färggladare, skjortärmarna blir kortare, skratten bland kvinnor högre. Det är de små stegen mot ökad frihet i ett läge där det gamla prästerskapet inte hinner med att bromsa den snabba utvecklingen bland den stora andelen unga i Iran.

Annonser

Varför islam är mer våldsam än kristendomen

Robert Tracinski hade tidigare i år en bra och intressant artikel om varför islam är mer våldsam än kristendomen.

Och uppfattningen att Daesh (Islamiska Staten) inte har något med islam att göra kritiseras av Shadi Hamid, som själv är muslim, i Washington Post:

”To protect Islam – and, by extension, Muslims – from any association with extremists and extremism is a worthy cause.

But saying something for the right reasons doesn’t necessarily make it right. An overwhelming majority of Muslims oppose ISIS and its ideology. But that’s not quite the same as saying that ISIS has nothing to do with Islam, when it very clearly has something to do with it.”

I våras hade Graeme Wood i The Atlantic en lång artikel, ”What ISIS Really Wants”, där forskare och IS-ideologer förklarar. Daeshs apokalyptiska vision inbegriper Jesu återkomst i den sista striden.

”The reality is that the Islamic State is Islamic. Very Islamic. Yes, it has attracted psychopaths and adventure seekers, drawn largely from the disaffected populations of the Middle East and Europe. But the religion preached by its most ardent followers derives from coherent and even learned interpretations of Islam.”(…)

”Many mainstream Muslim organizations have gone so far as to say the Islamic State is, in fact, un-Islamic. It is, of course, reassuring to know that the vast majority of Muslims have zero interest in replacing Hollywood movies with public executions as evening entertainment. But Muslims who call the Islamic State un-Islamic are typically, as the Princeton scholar Bernard Haykel, the leading expert on the group’s theology, told me, “embarrassed and politically correct, with a cotton-candy view of their own religion” that neglects “what their religion has historically and legally required.””

Så var det det här med Jesus. För islam är han en högt vördad profet. Tracinski nämner inte det i sin artikel, som bl.a. kontrasterar Muhammed och Jesus, men muslimer och kristna har olika syn på Jesus (Isa på arabiska). En kristen kritik av den muslimska föreställningen går bl.a. ut på att Muhammed skapade en annan sorts Jesus utifrån fabler och fantasier ett halvt millennium senare i försöken att framställa judendomen och kristendomen som avsteg från den i Muhammeds ögon ursprungliga islam. Jesus ska enligt islam vid den yttersta domen återkomma då islam återupprättas som den enda sanna religionen.

Som ateist kan jag tycka att muslimer och kristna kan gräla bäst de vill om detta, men det är viktigt att förstå de olika tänkesätten med tanke på deras inflytande.

Slutligen ett bra blogginlägg av Timothy Sandefur om varför USA bör ta emot flyktingar från muslimska länder, även om islam har stora problem, men att det förutsätter att de kan integreras i samhället.

Jag vill själv tillägga att flyktinginvandring till USA är lättare pga den mer dynamiska och lättrörliga ekonomin. I Sverige, liksom i övriga Europa, finns mycket större utmaningar. Arbetskraftsinvandring är en sak, och den är jag helt för, flyktinginvandring är något annat som under rådande system kräver mycket offentliga resurser och skattepengar. Inte för att inte flyktingar kan få jobb, men svårigheterna är större för många, så länge det inte blir stora liberala reformer vad gäller bl.a. företagande, arbetsmarknad och bostäder. Det måste till en avvägning mellan ett generöst flyktingmottagande och vad olika institutioner mäktar med. Det är sorgligt att regeringen inte vill liberalisera ekonomin, av flera skäl, men just så att fler kan komma och lätt få jobb och bostad.

Vad beträffar islam, så finns det inneboende faktorer som hindrat dess reformering på det sätt som kristendomen genomlevde under renässansen och upplysningen, men dagens globaliserade värld påverkar och kommer att påverka många muslimer i förnuftig och frihetlig riktning. Men det är en idéernas kamp som kräver mycket.

IS och Saudiarabiens gemensamma rötter

Att Saudiarabien är en synnerligen brutal diktatur med bestraffningar i klass med de som terrorgruppen Islamiska Staten använder är ingen nyhet. Vad som är viktigt att belysa är den röda tråden i deras tolkning av islam. I två artiklar i Huffington Post beskrev förra året tidigare MI6-agenten Alastair Crooke IS och Saudiarabiens gemensamma filosofiska rötter i wahhabismen, med en historisk genomgång och utblick mot det dagspolitiska läget och framtiden.

Om inte Saudiarabien reformeras i liberal riktning utan istället imploderar av andra orsaker, har IS en snabbiljett in i landet. Många av de mer radikala wahhabiterna, som finns såväl inom prästerskapet som bland många i befolkningen generellt, väntar bara på att det ska hända. I Saudiarabiens historia har det förekommit flera radikalt wahhabitiska revolter mot det vad man anser korrupta och inte tillräckligt renläriga kungahuset, senast 1979.

11/9 och kulturkampen

Idagtioårsdagen av terroristattackerna i USA väcks minnen till liv, tankar, känslor och reflektioner över vad de innebar. Naturligtvis är inte amerikaners liv mer värda än andra offer för terrorism, och många av offren var ickeamerikaner, men attackerna hade stora och djupgående implikationer. När det skedde förstod man att världen kommer att förändras på ett betydande sätt.

Samtidigt var det en symbolisk attack mot det öppna samhället, och de känslomässiga reaktionerna för en New Yorkälskare som jag gav en extra dimension, vilket alltid är fallet när personer och platser angrips som man har en speciell relation till. Så är fallet om ens eget land angrips, och många svenskar känner djupare för offren i Oslo och Utöya pga den geografiska och kulturella närheten mellan Sverige och Norge. Det innebär inte att andra länders befolkningar har mindre medkänsla för norrmännen, eller att vi svenskar har mindre medkänsla för offer för meningslöst våld i för oss avlägsna delar av världen.

Ett bottennapp i alla kommentarer med anledning av 10-årsminnet var en artikel på kultursidan i dagens Sydsvenskan av Måns Mosesson. Efter att ha citerat George W Bush om att attackerna var ett angrepp på den amerikanska livsstilen med hårt arbete, kreativet och företagsamhet, försöker Mosesson göra gällande att Usama bin Ladin hämtade inspiration från just de sakerna med exempel på ekonomiska förehavanden i hans tidigare liv och från hans familj i USA, samt när han lyckades iscensätta attackerna och sälja sitt budskap.

Men Mosesson undviker helt den kontext som Bush avsåg att de värdena skulle blomstra i, nämligen friheten. Nu var inte Bush själv en bra president i detta avseende, men det är en annan sak. Utan att nämna något av detta och de idéer som verkligen vägledde bin Ladin i sitt hat mot Västerlandet och dess frihet, blir Mosessons tes en smutskastning av de värden som liberaler hyllar och en relativisering av ondskan. Det är verkligen uselt av Sydsvenskans kultursida att publicera en sådan artikel, speciellt en dag som denna.

Som en kontrast till denna skräpartikel rekommenderas den artikel som David Kelley från The Atlas Society (vars position med anledning av dåden också var klok) skrev strax efter 11/9-dåden. Han betonade att fienden inte var muslimer som sådana, utan den nihilism som finns både inom islam och bland de västerländska tänkare som bekämpat Upplysningen, alltfrån Rousseau på 1700-talet till dagens postmodernistiska filosofer:

”The assault is being described as an act of war against America, and it is. But unlike the Pentagon, the World Trade Center had no military significance. Unlike the White House—which the fourth, unsuccessful plane had apparently targeted—it had no political significance for U.S. policy in the Middle East, or anywhere else. The attack on the twin towers cannot be seen as an effort, even a twisted effort, to redress the grievances of people who feel dispossessed. It was an act of sheer destruction, for the sake of destruction.” […]

”The terrorist leaders claim to speak for Palestinians. But the grievances of that people, even if legitimate, cannot explain the motivation for this act, much less justify it. The terrorists claim to speak for the victims of Western imperialism. But any literal imperialism is a thing of the past, long since redressed by the wealth that Europe and America have showered on these countries. It is clearly not the military or political power but the cultural power of the West that they resent.

What makes them denounce America as the great Satan is nothing as superficial as Coca-Cola or blue jeans. It is our secular culture of freedom, reason, and the pursuit of happiness. They hate our individualism; what they want is an authoritarian society where thought and behavior are controlled by true believers. They hate capitalism as a system of trade, production, innovation, and progress; what they want is a return to a primitive mode of existence from which these ”materialist” aspirations have been banished. They hate the political system of individual rights, the rule of law, and secular government; what they want is a tribal society ruled by command.”

I en uppföljande artikel på samma tema, gick Kelley vidare och kritiserade Samuel Huntingtons tes om civilisationernas kamp, mer specifikt Huntingtons syn på vad som utgör civilisation:
”The clash-of-civilizations school doubtless represents part of the truth of the matter. But it is not the whole truth, and not the fundamental truth. Its chief shortcoming is that it exaggerates the extent of agreement in outlook, values, ideas, and loyalties among people who share the common history and culture that define a civilization. In fact, there are as many battles over these issues within civilizations as between them—especially in the case of the West.
Huntington views the West as a continuous, ongoing civilization over the past millennium. In his view, both the classical legacy of Greece and Rome and the Christian religion were and still are essential parts of our civilization, with modernization as simply the most recent phase. ”The West was the West long before it was modern,” says Huntington. ”The central characteristics of the West, those which distinguish it from other civilizations, antedate the modernization of the West.” At the level of fundamental philosophical principles, however, the Enlightenment period was much more important as a turning point in the West, and in a way created a new civilization.
Modernity was born in the West in a radical transformation of its past. The world of the Middle Ages, built around Christian Scholasticism world-view, was a society of religious philosophy, feudal law, and an agricultural economy. Out of this soil, the Renaissance and Enlightenment produced a substantially new society of science, individualism, and industrial capitalism. When we examine the wider context of Islamic terrorism, it is clear that a hatred of modernity is its driving force.”[…]
”It is therefore misleading to call our civilization Christian, even though that remains the largest religion in terms of adherents. The West may still be a culture of Christians, by and large, but it is not a Christian culture anymore. It is a secular culture. And that is what the Islamists hate most about us.
The al-Qaeda hijackers did not target the Vatican, the capital of Western Christianity whose leaders launched the Crusades. They did not attack the British Foreign Office, which directed colonial policy in the Middle East after World War I. They attacked the World Trade Center, the proud symbol of engineering audacity and global commerce, where businesses from scores of countries (including many Muslim countries) worked in freedom and peace, creating wealth and investing in material progress. Their target, in short, was a temple of modernity. Similarly, Hamas’s suicide bombers usually attack Israeli pizza parlors, hotels, and nightclubs, not synagogues.”[…]
”Anti-modernism is not unique to the Islamic world. On the contrary, it arose in the West in the middle of the eighteenth century, just as the Enlightenment was coming to full flower. Jean-Jacques Rousseau held that feeling, not reason, is the essential human capacity and civilization the chief cause of human woe. Since we cannot return to our former innocence, people should be forced to submerge their individuality in collective life. Rousseau’s ideas were a source of inspiration for the French Revolution, especially the Terror, and have shaped the thinking of subsequent collectivist theorists.
Anti-modernism flourished in myriad forms throughout the nineteenth and twentieth centuries. The Romantic movement elevated feeling over reason and ”unspoiled” nature over the new industrial economy. Socialists wanted to restore a communal society, as did many conservatives. Religious revivals swept through Europe and America periodically. And everyone—aristocrats, bohemians, and philosophers alike—denounced the bourgeoisie as selfish money-grubbers. Anti-modernists laid the intellectual and cultural ground for the rise of totalitarian societies in the twentieth century. Today, the predominant forms are postmodernism among the intellectuals, who attack reason, individualism, and capitalism as Western aberrations; and fundamentalist movements in religion, which have been on the rise for the past quarter century among Christians and Jews as well as Muslims.”
Cato Institute kritiserar det övervakningssamhälle i USA som följt i efterdyningarna av 11/9, och som jag också tagit upp här tidigare, och de förespråkar avskaffande av The Department of Homeland Security. Likaså har EU byggt upp en skrämmande övervakningsbyråkrati, och i Sverige har vi bl.a. FRA-lagen.
I en debattartikel i Dagens Nyheter idag, skriver Centerpolitikerna Lena Ek och Fredrick Federley att de vill värna den personliga integriteten som de med rätta anser kränkts och hotats i kölvattnet i ”kriget mot terrorismen”. Det är positivt att de skriver som de gör, men Federley borde ha tryckt på nejknappen under FRA-omröstningen. Nu är det upp till bevis om de menar allvar och förmår göra något åt frihetsinskränkningarna.
Läs även mitt tidigare blogginlägg för ett år sedan: 11/9 och den västerländska civilisationen.
File:Empire State Building from the Top of the Rock.jpg

11/9 och den västerländska civilisationen

På lördag har det gått nio år sedan attentaten mot World Trade Center och Pentagon. I denna artikel skriver Marsha Enright & Gen LaGreca med anledning av detta om behovet att värna de idéer som ligger till grund för den västerländska civilisationen gentemot radikal islamism:

”To understand the moral values of the West, let’s turn to its beginning. In her prescient 1943 work of political philosophy, ”The God of the Machine”, Isabel Paterson chose as the symbol of Western man a figure from Ancient Greece: Pytheas. This enterprising merchant left his homeland to explore Britain and beyond, seeking tin to make bronze. Insatiably curious, Pytheas also discovered the relationship between the moon’s phases and the tides, and was the first to describe the aurora and other phenomena.

Pytheas epitomizes the Western spirit: a self-directed man whose free will determines his life’s course, a thinker who employs reason and science to understand the world around him, and a producer who seeks to sell goods in peaceful trade.

From its founding, America was intended to be the country where Pytheas could flourish—the first nation established to protect the life, liberty, and property of the individual. It did so by curbing government power over the peaceful activities of its citizens.

In this, the contrast between America and radical Islam could not be greater.”

Som jag har skrivit tidigare innebar framförallt Aristoteles idéer främjandet av en attityd att världen stod öppen för människans utforskande sinne och att lycka var möjlig för människan på jorden. Under medeltiden var delar av Kalifatet påverkat av Aristoteles och andra tänkare och vetenskapsmän i antikens Grekland, vilket ledde till ett friare intellektuellt klimat med vetenskapliga landvinningar. Idag ser det betydligt bistrare ut i den muslimska världen. Men insikten om vad det antika Grekland en gång betydde för civilisationen saknas inte bland enskilda fria intellektuella i dagens muslimska värld. Enright & LaGreca citerar den saudiske liberalen Ibrahim Al-Buleihi:

”“The excellence of the West” lies in its “respect for the human being, the recognition of his individuality, the liberty it has granted him,” observes Saudi Shura Council member and Muslim reformist Ibrahim Al-Buleihi.

“Humans are originally individuals,” he continues, “but cultures (including Arab culture) have dissolved the individual in the tribe, sect, or state.” It is only “with the diffusion of philosophical ideas from [Ancient] Greece” that “the human being became an individual of value for himself . . . and not merely a means for others.” (Profile of Al-Buleihi, The Aafaq Foundation, July 6, 2010)”.

The God of the Machine, som utkom 1943 och bidrog till den klassiska liberalismens renässans, skriver Paterson:

”The Athenians, being open to commerce, for a time took license to think. Trade and travel enabled them to make comparative observations; they were eager to hear new things.” (s 16-17)

”Moreover , the personal character of Pytheas is so relevant that fiction could scarcely invent him. He was a scientist and a merchant adventurer.” (s 13)

”Pytheas ranks among the notable discoverers, an exemplar of the free mind. He could not know that he was looking toward America.” (s 14)

File:Parthenon from SW (finished 438 BC).JPG

Perikles, den atenske statsmannen, sammanfattade det antika Atens särdrag:

”Vår stad är öppen mot världen: vi avvisar aldrig en främling. Vi är fria att leva exakt som vi önskar och samtidigt är vi alltid redo att stå upp mot varje fara.”

”Den sanna lyckan består i friheten, men friheten består i modet.”

Kloka ord från Herta Müller

I det senaste numret av tidskriften Axess finns en bearbetad version av Niels Barfoeds intervju i Weekendavisen (41, 2006) med Herta Müller, nobelpristagare i litteratur. Islamism är ämnet, och Müller drar paralleller med de äldre totalitära rörelserna, nazismen och kommunismen, som hon upplevt och skrivit om.

”Vi [i Västerlandet] har uppfunnit individen. På denna uppfinning baserar sig våra lagar, institutioner och rättigheter. Den enskilda människan är viktig. Och hos oss får hon definiera sig som hon behagar. Detta faktum måste andra kulturer se i ögonen, erkänna och leva med. Och vi har uppfunnit toleransen. Den är ett av våra centrala värden. Att förlöjliga den är också en kränkning.
Jag tycker det är härligt att vi till exempel har något som heter balett. Och har något som heter mode. Människokroppen är vacker; därför visar vi upp den. Den är vacker i alla sina varianter och uppenbarelseformer, allt från den så kallade klassiska gestalten till invalidens kropp i all sin särprägel och individualitet. Vi har lov att visa fram kroppen, eftersom vi värdesätter den. Det är en rätt vi har kämpat oss till, och som är en del av vår självförståelse.”

– Att imamerna vände sig till de religiösa centren i Mellanöstern har tolkats som en desperat reaktion på den förödmjukelse som muslimska invandrare i Europa har utsatt för, från inkvarteringsförhållandena i asylförläggningarna till storstädernas integrationsproblem. Muhammedteckningarna var droppen som fick bägaren att rinna över, heter det.
”Det är att blanda samman två skilda saker. Varje omänsklig behandling är självfallet kränkande och smärtsam. Men det drabbar ju alla utsatta människor i den moderna världen. Förödmjukande behandling från det offentligas, från ”systemets” sida är inte förbehållen muslimer. Muslimerna har ingen särställning här. Vad hjälpte det den muslimska minoriteten i Holland att man slaktade en filmregissör? Vad hjälper det människorna i flyktingförläggningarna att imamerna springer iväg till översteprästerna i Mellanöstern? På vilket sätt förbättrar det förhållandena i invandrargetton att man hotar tecknare till livet? Det gör inte att ungdomarna får arbete. Självklart är det förfärligt att skickas tillbaka, särskilt för någon som har flytt för sitt liv. Men det är inte i moskén som lösningen på problemen ligger. Den ligger i en ändrad lagstiftning, i de västerländska institutionerna och opinionerna. Det är där som slaget ska stå.””[…]

”– Men vad är det då som krävs, enligt din mening?
”Det finns ett utopiskt svar och ett pragmatiskt. Det behövs en uppdelning inom islam. Politik är politik, och tro är tro. Och dessa två måste skiljas åt. Det gäller i det stora som det lilla. I storpolitiken och i invandrargrupperna. Men det vi ser är stalinism i religiös förklädnad. Det är det ena. Den pragmatiska vägen är att inte lämna dissidenterna i sticket utan stödja demokraterna bland de invandrade muslimerna så mycket vi kan. Så mycket att det blir allt mindre riskabelt att ansluta sig till dem.””[…]

”– Hur ska den realismen komma till uttryck?
”Jag skulle önska att vi lade ner minst lika mycket energi på att ta totalitarismen på allvar och till exempel bekymra oss för Israel i förhållande till den kommande iranska kärnvapenmakten, som på att odla den heliga, rutinmässiga antiamerikanismen, som sätter all kritisk analys och alla balanserande värderingar på standby. I medierna hör man till exempel inte mycket om ryssarnas deal med iranierna, om deras skumma motiv i spelet om Iran och deras leveranser av uranteknologi till mullorna. Och får vi ändå höra något om det, så framkallar det inte för den skull någon större uppståndelse! Och det trots att man i en gudsstat har Gud som förevändning för allt, även för att använda atomvapen. Men nej, det hetsar inte upp oss. Inte heller hetsar det upp oss att den fanatiska islamismen i form av iranska terrorister, som strömmar över gränsen till Irak i en ohelig allians med Saddams forna anhängare, dagligen går till mordiska angrepp på befolkningen. Det enda vi kan tänka på i det sammanhanget är den amerikanska närvaron och oljan-oljan-oljan.””

Kul med en litteraturpristagare som har kloka synpunkter på världsläget och individens rätt. Hon motsäger visserligen sig själv när hon säger att i respekten för olika värderingar är ingens bättre än andras värderingar. Men det är just bättre de frihetliga värderingarna är, de som Müller själv omfattar.

Ian Buruma och universella värden

På kultursidan i dagens Svenska Dagbladet går Lena Andersson med rätta till angrepp mot den brittisk-holländske författaren Ian Buruma i en recension av hans bok Mordet i Amsterdam. Theo van Goghs död och toleransens gränser. Buruma vill försöka förstå vilket sorts intolerant samhälle Nederländerna har blivit, där radikala muslimer kan mörda filmare som Theo van Gogh och tvinga somaliskfödda islamkritikern Ayaan Hirsi Ali i landsflykt.

Men som Andersson skriver stannar Burumas kritik av intolerans huvudsakligen vid holländare som är intoleranta mot muslimer, inte de muslimer som mördar eller samtycker till mord mot de som förolämpar deras profet. Mördaren har inte tagits emot tillräckligt väl före sitt dåd.

”Också Buruma förringar de katastrofala dimensionerna i mordet på van Gogh. Inte med ett ord nämner han att det leder till självcencur och stryper debatten. Inte med ett ord att det hotar det öppna samhället. Däremot undrar han vad Holland har gjort mot Mohammed Bouyeri som får honom att vilja mörda i guds namn. Det var en konkret händelse som utlöste mordet, filmen ”Underkastelse” som visar kvinnofientliga citat ur Koranen projicerade på en naken kvinnokropp. Relevant kritik kan man tycka, så varför inte också fråga vad Koranen har gjort med Mohammed Bouyeri? Ibland försöker han få det till att den som ivrar för upplysningsvärdena egentligen gör samma sak som den som ivrar för fundamentalistisk islam, båda önskar göra sina värden universella.”

”Det är ett meningslöst men vanligt trick. Värderingarnas art är givetvis det som ska bedömas. Att båda förfäktas med glöd och en vilja till spridning gör dem inte likställiga. Att önska emancipation åt alla världens kvinnor är inte samma sak som att önska sharialagar åt alla världens kvinnor.”

Väl talat, Andersson!

Buruma har även kritiserat Ayaan Hirsi Ali för att med sådan iver göra upplysningsvärdena universella. Men det har hon gjort rätt i.