Tag Archives: Invandring

Trumps horribla dekret

President Donald Trumps senaste dekret (executive order) om tillträde till USA är ett horribelt hafsverk. Förutom att jag ogillar kollektiva bestraffningar, har dekretet utformats och drivits igenom på ett inkompetent sätt med rättsligt kaos som följd. Benjamin Wittes på Brookings Institution skrev ingående om det i lördags.

”NBC is reporting that the document was not reviewed by DHS, the Justice Department, the State Department, or the Department of Defense, and that National Security Council lawyers were prevented from evaluating it. Moreover, the New York Times writes that Customs and Border Protection and U.S. Citizen and Immigration Services, the agencies tasked with carrying out the policy, were only given a briefing call while Trump was actually signing the order itself. Yesterday, the Department of Justice gave a ”no comment” when asked whether the Office of Legal Counsel had reviewed Trump’s executive orders—including the order at hand. (OLC normally reviews every executive order.)

This order reads to me, frankly, as though it was not reviewed by competent counsel at all.”(…)

”[I]t is most emphatically not good news to have a White House that just makes decisions with no serious thought or interagency input into what those decisions might mean. In fact, it’s really dangerous.”

Timothy Sandefur är en libertariansk expert på amerikansk författningsrätt. Han skrev ett blogginlägg där han också länkade till bl.a. Wittes artikel.

”Of course admitting people from foreign lands is something with a non-zero risk. Of course it’s possible that some will enter pretending to be refugees who are in fact enemy agents. The solution to that is to defeat the enemy—not to condemn to death or slavery the vast majority of refugees who are fleeing in search of safety. To do the latter is a disgrace to everything that makes this country what it is supposed to be: a refuge and a heaven.(…)

”To emphasize: I think the Executive Order is constitutional. I think it’s stupid and immoral in every other way.

That said, it might still be illegal. Congress is the lawmaker, and Cato’s David Bier argues that the Order violates the Immigration and Nationality Act of 1965.”(…)

”Actual leadership, of course—leadership of the George Washington, Dwight Eisenhower variety—is about fostering others and articulating an ideal that merits support. It’s not showy; it’s patient, thoughtful, often boring, and rarely self-aggrandizing. Trump’s not intelligent enough to muster a clever plan to lure lefties into self-defeating acts. He’s just a blowhard, and a blowhard’s gonna blow hard.

Many object that the protestors were silent when Pres. Obama blocked Syrian refugees. Maybe so—although my memory is that people were outraged by that, and said so at the time. I certainly was and did.”

Samtidigt var det Obamaadministrationen gjorde inte detsamma som Trump nu gör. Jon Finer skriver i Foreign Policy om väsentliga skillnader.

En positiv sak, förutom att så många protesterat i USA och världen över, är att även inom det Republikanska partiet har röster höjts mot dekretet. 41 kongressledamöter, bland dem den tidigare presidentkandidaten senator John McCain, har kritiserat det.

Den ansvarslösa flyktingpolitiken

Så har då regeringen gjort en omsvängning i flyktingpolitiken. Att de själva ser sig som tagna på sängen av situationen visar på verklighetsfrånvändheten och det bristande ledarskapet.

Tove Lifvendahl hade en bra ledare i gårdagens Svenska Dagbladet. Utdrag:

”Stefan Löfven flankerades på presskonferensen av en märkbart tagen Åsa Romson, som fick frågan om hur MP-väljarna skulle reagera.” I regering krävs att man också måste formulera åtgärder i den verklighet vi ställs inför. Den verkligheten fanns inte när MP skrev sitt partiprogram, och inte valmanifest heller.”

Det sistnämnda är nu inte riktigt sant, och det är rätt illa att vice statsministern försöker sig på en falsk omskrivning av nära dåtid. Medan hårt ansträngda kommuner har larmat, har en stor skara politiker och opinionsbildare pekat finger åt dem som velat få till en vuxen diskussion om mottagningskapaciteten. Det har kallats ”att gå SD till mötes”, ”sprida främlingsfientlighet”, ”skapa vi och dom”.

Men de som har drivit på den sortens aggressiva och förlamande debattklimat bör känna skuld för att politikerna nu tvingas föra fram politik som får Sverigedemokraterna att dra på smilbanden. Regeringspartierna är inte SD, men de föreslår iögonfallande snarlika åtgärder som SD framfört tidigare.

För nu har det tidsbegränsade tillståndet för de tomma fraserna gått ut. Nu är det show down, och ett parti efter ett annat visar sig stå mycket långt från de fagra ord som tidigare förfäktades. Nu säger sig regeringen ta ansvar, men det sker för att försöka dämpa effekterna av den politik de själva har bidragit till har förts under en längerare tid.

Oppositionen bidrar med självberömmande medkänsla, men har de facto inget att vara stolt över; den är också djupt medansvarig till denna situation. Under lång tid var reformarbetet på migrations- och integrationsområdet obefintligt på grund av sju partiers rädsla för det åttonde.

De har försatt Sverige i ett läge där vi riskerar gå till val 2018 i vilket det enbart går att välja på ett flertal nyanser av SD-politik; en fortsatt budgivning i hur man mest effektivt håller folk borta från svensk gräns.

Det hade inte behövt vara så här, men de som har förnekat att det finns en inneboende motsättning i ökande flyktingtal och en oförändrad design på välfärdsstaten har effektivt dödat möjligheten att föra en diskussion om möjligheten för Sverige att fortsatt hålla dörrarna tämligen öppna genom att minska statens ekonomiska åtagande.”

Ett liberalt samhälle med en fri, dynamisk och växande ekonomi ger störst förutsättningar för människor att lyckas och nå framgång, de som flytt krig och förtryck får möjligheter att börja på nytt.

Fri rörlighet är en viktig liberal princip, men man får heller inte glömma att en enorm flyktinginvandring till ett land med en omfattande välfärdsstat och dåligt fungerande arbetsmarknad innebär problem för andra liberala principer om att inte låta staten växa och dilemman om var människor ska bo utan att det kränker äganderätten. Det kan skapa ännu mer problem som leder till social oro som i sin tur, som av historiska erfarenheter ofta är fallet med sociala och ekonomiska kriser, leder till ännu mera stat och även mer slutenhet.

CUF: Salute to the European Freedom

Lokalavdelningar i Centerpartiets Ungdomsförbund har lagt upp detta fina klipp som ett svar på obehagliga klipp från Sverigedemokraternas Ungdomsförbund och andra invandringsfientliga ungdomsförbund i Europa, som detta. När invandringsfientliga pratar om ”identitär” och ”varje folks frihet” är det eufemismer för uppfattningen att raser inte ska beblanda sig med varandra.

Dessutom med musik från ett av mina favoritstycken, Claude Debussys Clair de Lune.

”Europe belongs to us” säger SDU:arna. Associationerna går osökt till denna sekvens i filmen Cabaret.

Migro, det liberala forumet för migration och fri rörlighet.

Nytt forum för migration

Lite sent på det, men hur som helst, ett nytt svenskt liberalt partipolitiskt oberoende forum för främjande av migration och fri rörlighet har bildats, Migro. Bland skribenterna finns Johan Norberg, Fredrik Segerfeldt och Dilsa Demirbag-Sten. Ett bra initiativ!

Tidigare blogginlägg om invandring.

Invandring är bra

För en liberal har individen moralisk rätt att förflytta sig över länders gränser och ägna sig åt frivilligt utbyte med andra. Det ger också ekonomiska vinster. Jag fick upp ögonen på en gammal artikel av Robert Tracinski i The Intellectual Activist, april 2006, som är mycket bra. Han behandlar både den moraliska och ekonomiska aspekten av invandring, och bemöter även invandringskritiska argument som går ut på att många invandrares kulturella bakgrund underminerar friheten i USA:

”There is only one interesting practical objection against immigration: the fear that an influx of immigrants will ”change our culture.” The crudest version of this objection, offered by disreputable ”paleo-conservatives” like Pat Buchanan, is the objection that immigrants will change the racial makeup of America. The only legitimate answer to this argument is: so what? The glory of America is that it is based on universal ideas—the ideas of individualism and liberty—not on a racial identity.

A less crude, more respectable version of this argument, popular among mainstream conservatives, is the fear that immigrants will not assimilate into American culture, that they will not accept the ideas that form the essence of America. But this fear is ultimately based on the same mistake as the crude, racial variant: the idea that culture is determined by racial or ethnic background. Conservatives have never fully absorbed the fact that America is based on universal ideas. For them, our country is based on tradition, traditional customs, traditional institutions, traditional religious affiliations. This last is crucial. Conservatives refuse to acknowledge that this nation was founded on the philosophy of the secular British Enlightenment; they insist, instead, that it was founded on Christianity. But people tend to accept whatever religious affiliation they grew up with. It is ingrained in them by tradition. In this view, an influx of people who come from other traditions—especially Muslim immigrants from the Middle East—dooms us to the watering down of our culture, which cannot really be transferred to anyone who didn’t grow up here.

Immigration is the issue on which the right confesses a failure of what columnist Mark Steyn calls ”civilizational confidence.” While conservatives like Steyn call for a display of this confidence in reaction to controversies like the ”cartoon jihad,” it is they who lack confidence in our civilization’s ability to absorb and assimilate immigrants. This was honestly confessed in a March 30 column by Peggy Noonan in the Wall Street Journal, in which she wrote that opposition to immigration springs less from ”fear about ‘them'” than from ”anxiety about us.”

There is a grain of truth to this fear about the failure to assimilate immigrants. The phenomenon of ”political correctness” and the corruption of the teaching of American history in our schools—most notably, the attempt to portray slavery and racism, not the fight for liberty, as the essence of our history—are real threats to the process of assimilation.

But the issue of political correctness only incidentally connects to immigration. If the ability of our culture to induct people into the values of our civilization is in doubt, then 11 million illegal immigrants are a relatively small problem. What we really ought to be worried about is a group of 75 million people who desperately need to be assimilated into America’s culture of individualism, taught the essential facts about America’s history, and encouraged to appreciate the virtues of our political system.

These are 75 million people who are, you might say, on an automatic track to citizenship, and all of them will become newly eligible to vote in the next two decades.

I am referring to the 75 million Americans under the age of 18.

One of the key evasions of the anti-immigration crusade is that all of the scrutiny it imposes on immigrants is dropped when looking at native-born Americans (or ”native Americans,” to re-appropriate a previously misappropriated phrase). Thus, for example, Mexican immigrants are blamed for allegedly coming here to take advantage of America’s welfare state—but equal outrage is rarely summoned for the much larger number of native-born Americans who live off the welfare system.”

Radley Balko hade en intressant artikel i Reason i juli 2009 om ”Miraklet i El Paso”, staden mittemot Ciudad Juarez i Mexiko, på andra sidan floden Rio Grande. El Paso har många fattiga immigranter från Mexiko, men är en av USA:s säkraste och ”lyckligaste” storstäder. Ciudad Juarez är å sin sida en av världens mest våldsamma städer.

Cato Institutes samlingssida om invandring. Exempelvis rekommenderas denna rapport av Daniel Griswold, As Immigrants Move In, Americans Move Up.