Tag Archives: Folkpartiet

Inspirerande liberal folkpartist

Under helgen har (FP) haft landsmöte i Växjö. Under lång tid har partiet genom sin ”socialliberalism” velat lägga livet tillrätta för medborgarna. Det ”sociala” prefixet har blivit en förevändning för statsinterventionism. Friheten har alltför ofta fått stå tillbaka. Någon fundamental kursändring i detta avseende blev heller inte landsmötet. Viljan att reglera och styra i största allmänhet ligger kvar. Stödet för välfärdsstaten är intakt. Och stödet för FRA-lagen (med vissa enskilda kritiska röster) och Lissabonfördraget, dessa två exempel på historisk expansion av statens makt, har heller inte ifrågasatts under landsmötet.

Några ljuspunkter fanns dock. Man vill t.ex. sänka skatterna och uppluckra LAS. Men fortfarande är partiet klart otillfredsställande ur klassiskt liberal synvinkel. Att bereda vägen för Lex Orwell och en europeisk monsterstat är fundamentalt antiliberalt. Partiet kommer även framöver att vara ett slags ”sosse light”, där de numera även har sällskap av (M).

I ett tidigare blogginlägg om liberaler i (FP):s historia, tog jag upp och citerade Johannes Anton Selander, som 1920-63 var chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren, och framträdande antinazist under kriget. Det kan vara bra att påminna om honom igen. 1949 gick Selander i sin tidning till angrepp mot hela begreppet ”socialliberalism”, som (FP)-ledaren Bertil Ohlin hade låtit lansera tidigare. Selander oroade sig för den växande kollektivismen och tyckte att (FP) hade följt (S) ”in i regleringspolitikens djungler”, och att man behövde förstoringsglas för att kunna se någon skillnad på partierna.

”I den mån socialliberalismen varit något annat än ett billigt påhäng i agitatoriskt syfte, har den icke kunnat fria sig från den berättigade farhågan, att den för att nå sina, för övrigt allt annat än klart angivna mål, vore beredd att via regleringar tillfredsställa trygghetsbegäret på frihetens bekostnad.”

”Ju förr man rakar av svensk liberalism dess omotiverade påhäng, desto bättre.”

”…all världens materialism, socialpolitik, samhälleliga räknekonst och regleringar icke kunnat uppväga, än mindre ersätta den personlighetens frihet, som håller på att gå förlorad i ett alltmer totalitärt famntag.”

”Men för tusenden och åter tusenden famlande, tveksamma och besvikna skulle en ren liberalism med återupprättandet av individens frihet och kamp mot den förslavande staten som främsta uppgift bli den fana, som man nu söker och längtar att få samlas under.”

Dessa inspirerande ord kan man liksom annat intressant läsa i Johan Norbergs bok Den svenska liberalismens historia (Timbro 1998). Vi lär inte höra något liknande inom (FP) idag. Betänk även att skattetrycket, de offentliga utgifterna och regleringsgraden i Sverige var oerhört mycket lägre 1949 än idag.

Annonser

Folkpartiet inför EU-valet

Folkpartiet ”liberalerna” låter meddela att de kommer att göra euron till huvudfråga i valet till Europaparlamentet nästa år. De hoppas även på en ny folkomröstning om euron efter riksdagsvalet 2010. Partiet kommer även betona att de är det mest EU-vänliga partiet. EU-minister Cecilia Malmström (fp) säger:

”2009 blir ett Europaår med EU-parlamentsval, nytt EU-fördrag och det svenska ordförandeskapet i EU. Det borde göra att Europafrågor hamnar mer i fokus.”

Ja, det vore bra om exempelvis det ”nya” EU-fördraget blev föremål för granskning, för det struntade man i inför förra riksdagsvalet, då det hette att någon folkomröstning skulle man minsann inte ha, för frågan låg på den representativa demokratins bord. Inte heller har folkpartister (eller andra) efter mitt svar på en folkpartists insändare i Sydsvenskan i samband med folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, där det gamla förslaget röstades ner (i fall nu någon glömt det), lyckats svara på min kritik av författningen. Och de är hur många fler? Visst, alla får inte insändare publicerade, men det är knappast där skon klämmer.

I väntan på att (fp) kommer att förklara det etatistiska och kollektivistiska innehållet i Lissabonfördraget, tidigare kallat EU-författning, kan intresserade läsa här, här, här, här och här. Den sista länken berör visserligen det gamla förslaget, men det ”nya” är ju till 96% detsamma som det gamla. Libertarianska Cato Institutes William Niskanen gör en jämförelse mellan USA:s och EU:s författningar. För de som till skillnad från (fp) är intresserade av författningsfrågor, och vad de faktiskt har för inverkan på människors liv, kan det vara en givande och relevant jämförelse.

Liberaler i folkpartiets historia

Med anledning av mitt senaste inlägg om moderaterna, kan det vara värt att påminna om att även folkpartiet i sin historia haft företrädare för en mer individualistisk och som man sa tidigare, gammalliberal (motsvarande dagens nyliberal) syn. Det finns enskilda sådana inom folkpartiet idag också, precis som det finns bland (m) och numera centerpartiet också. Men alla borgerliga partier, och (fp) i synnerhet, är idag generellt starkt statsinterventionistiska och anhängare av en omfattande välfärdsstat.

På 20, 30- och 40-talen fanns det framförallt några tidningsmän som var medlemmar i (fp) och dess ena föregångare Sveriges liberala parti, och som företrädde den gammalliberala linjen. Den mest kände var Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, tillika berömd för sin starka kritik mot Nazityskland. Andra var Axel Johansson på Upsala  Nya Tidning och Johannes Anton Selander på Eskilstuna-Kuriren. Selander är mindre känd än Segerstedt, men hans insatser för att upplysa om nazismens sanna natur stod inte Segerstedt efter.

När Bertil Ohlin blev partiledare för (fp) 1944, stärktes den socialliberala tendensen inom partiet. Selander gick i sin tidning 1949 till angrepp mot hela begreppet ”socialliberalism” och den alltmer växande trenden mot kollektivism:

”Ju förr man rakar av svensk liberalism dess omotiverade påhäng, desto bättre.”

”…all världens materialism, socialpolitik, samhälleliga räknekonst och regleringar icke kunnat uppväga, än mindre ersätta den personlighetens frihet, som håller på att gå förlorad i ett alltmer totalitärt famntag.”

”Men för tusenden och åter tusenden famlande, tveksamma och besvikna skulle en ren liberalism med återupprättandet av individens frihet och kamp mot den förslavande staten som främsta uppgift bli den fana, som man nu söker och längtar att få samlas under.”

Vackra ord! Mer finns att läsa i Johan Norbergs bok Den svenska liberalismens historia (Timbro 1998). Det är tråkigt att det inte fanns utrymme för ett mer genuint liberalt parti som kunde ha samlat frihetliga från såväl (fp) som (h). Det var nämligen vad bl.a. just Torgny Segerstedt, Axel Johansson och den annars högern närstående nationalekonomen Gustav Cassel önskade under vissa perioder på 20- och 30-talen. Segerstedt, som själv var medlem i (fp), hoppades att den individualistiskt inriktade Gustaf Söderlund skulle få efterträda Arvid Lindman som högerledare 1935. Det blev istället Gösta Bagge, som visserligen var hyfsat liberal, men som stod på en mer konservativ grund.

Inom (fp) i Göteborg fanns länge en marknadsliberal falang, som idag är borta sedan länge. Knut Petersson, som efterträdde Segerstedt som huvudredaktör för GHT 1945, var kommunalpolitiker och riksdagsledamot för (fp) och en stark anhängare av politisk och ekonomisk frihet. Det var han som lät den sedermera kände nationalekonomen Sven Rydenfelt skriva sina första artiklar i tidningen. Rydenfelt kom själv att föra en tämligen ensam kamp för marknadsekonomi och individuell frihet under flera decennier.