Etikettarkiv: Finanskris

Island reser sig utan euro och skuldsättning

Daniel Hannan skriver om hur Island börjar resa sig igen efter finanskrisen som drabbade landet hårt. Några viktiga fördelar är att de inte har euro och bank-bailouts. Sedan är det ju också en fördel att slippa allt annat slöseri som EU ägnar sig åt, med exempel här senast från Paulina Neudings krönika i gårdagens Svenska Dagbladet. 

Daniel Hannans The Case for EFTA.

Finansmarknadens funktion och moral

Med anledning av pågående finanskris och de förvisso ej nya attackerna på kapitalismen och finansmarknaden, kan det vara aktuellt att rekommendera denna essä av Stephen Hicks, även utgiven i pamflettform, men nu också som gratis pdf: Defending Shylock: Productive Work in Financial Markets. Då Hicks är filosofiprofessor belyser han de etiska perspektiven.

Här även en artikel av Peter Norberg om finansmarknaden.

Johan Norbergs nya film Överdos — den kommande finanskrisen, baserad på hans bok En perfekt storm, finns nu att se på TV4 Play. Trailer:

Bland de medverkande finns Peter Schiff, som kandiderar till senaten i höst. Han utmanar demokraten Chris Dodd, som sitter på den ena av Connecticuts stolar i senaten. Jag bara hoppas att republikaner som Schiff kan väljas in i höst och bryta den demokratiska dominansen i kongressen. Förhoppningsvis kommer fler republikaner att vara mer kritiska till stimulanspaket och låga räntor, och mot en stor stat generellt, jämfört med hur det var med förre presidenten George W Bush. Schiff är förtrogen med den österrikiska skolan inom nationalekonomin, vilket bådar gott.

Chryslerpengar till Obamas anhängare

Somhämtat från Ayn Rands Och världen skälvde.

David Frum skriver i kanadensiska National Post:

”Something bad and dangerous is happening in Barack Obama’s America. The powers that the Obama administration claimed in order to arrest the financial crisis and mitigate the recession are being used and abused in ways that are underming the legal and financial stability of the United States. Investors: You are warned.

The first warning was the attempt to snatch Chrysler’s assets away from their rightful owners to pay off administration friends and supporters. The Obama plan to save Chrysler would have sold Chrysler’s most valuable assets into a new company co-owned by the U. S. and Canadian governments, Fiat and the United Auto Workers (UAW) — with the UAW getting the biggest piece, 55%.

The trouble was: those assets belonged to somebody else. They belonged to the company’s bondholders, who had a legal first claim. Under the administration’s plan, those senior-secured creditors would have received just 29¢ on the dollar.”

UAW har varit stora finansiärer av demokratiska politiker och bland dem Obama själv. Som om det inte vore nog angrips de rättmätiga ägarna till tillgångarna som ”giriga gamar” och hotas av administrationen. Declan McCullagh skriver även han om det på CBS News.

Bankiren som undvek krisen

Forbes har en artikel om Andrew Beal, en ägare till en mindre bank i USA, som undvek de riskfyllda lånen och blev påpassad av myndigheterna och kreditvärderingsinstituten.

Beal beskriver sig som en ”libertarian kind of guy”.

(Tipstack: Mats)

Ny bok av Johan Norberg

Nu släpps Johan Norbergs nya bok En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin (Hydra förlag). Ska bli kul att läsa, inte minst efter diskussionerna i höstas, då Bo Rothstein gick till attack mot ”tysta” nyliberaler, som vilket jag visade inte alls varit så tysta om krisen.

PJ Anders Linder intervjuar Johan i söndagens Svenska Dagbladet.

Walter Williams om att stimulera med andras pengar

The Atlasphere har den libertarianske nationalekonomen Walter Williams en bra kolumn om Obamas stimulanspaket, There is No Santa:

”The stimulus package being discussed is politically smart but economically stupid. It’s that bedeviling, omnipresent Santa Claus and Tooth Fairy problem again. Let’s say that Congress taxes you $500 to put toward creating construction jobs building our infrastructure. The beneficiaries will be quite visible, namely men employed building a road. The victims of Congress are invisible and are only revealed by asking what you would have done with the $500 if it were not taxed away from you.

Whatever you would have spent it on would have contributed to someone’s employment. That person is invisible. Politicians love it when the victims of their policies are invisible and the beneficiaries visible. Why? Because the beneficiaries know for whom to vote and the victims do not know who is to blame for their plight.

In stimulus package language, if Congress taxes to hand out money, one person is stimulated at the expense of another, who pays the tax, who is unstimulated.

A visual representation of the stimulus package is: Imagine you see a person at work taking buckets of water from the deep end of a swimming pool and dumping them into the shallow end in an attempt to make it deeper. You would deem him stupid. That scenario is equivalent to what Congress and the new president proposes for the economy.”

Och apropå att det igår var Ronald Reagans födelsedag, kan man påminna om detta citat om staten och ekonomin från Reagans tal 1964 till stöd för den republikanske presidentkandidaten Barry Goldwater:

”The Founding Fathers knew a government can’t control the economy without controlling people. And they knew when a government sets out to do that, it must use force and coercion to achieve its purpose. So we have come to a time for choosing…”

Annons mot Obamas stimulanspaket

För att fortsätta tråden om Obama och stimulanspaketen, kan denna annonsNew York Times igår från libertarianska Cato Institute läsas. 250 nationalekonomer, inklusive några nobelpristagare, håller inte med Obama om stimulanspaketet.

Johan Noberg kommenterar stimulanspaketen på sin blogg.

Och Walter Williams, professor i nationalekonomi vid George Mason University, skriver om statliga regleringar här:

”The Federal Register, which lists new regulations, annually averaged 72,844 pages between 1977 and 1980. During the Reagan years, the average fell to 54,335. During the Bush I years, they rose to 59,527, to 71,590 during the Clinton years and rose to a record of 75,526 during the Bush II years.

Employees in government regulatory agencies grew from 146,139 in 1980 to 238,351 in 2007, a 63 percent increase. In the banking and finance industries, regulatory spending between 1980 and 2007 almost tripled, rising from $725 million to $2.07 billion.

So here’s my question: What are we to make of congressmen, talking heads and news media people who tell us the financial meltdown is a result of deregulation and free markets? Are they ignorant, stupid or venal?”

Restoring America, not remaking it

Nu är det stora väckelsemötet med den nye messias över. Ja,  jag menar installationen av Barack Obama som ny president i USA. Obamas tal var framlagt med den retoriska skicklighet som han onekligen besitter. Skicklig under valkampanjen var han också, då han undvek att nämna sin bidragande roll till att sänka USA:s ekonomi.

Hans tal innehöll de plattityder som är att förvänta i sådana här tillställningar. Några bra fraser fanns, som:

”När vi på nytt bekräftar vår nations storhet inser vi samtidigt att storheten inte kan tas för given. Den måste förtjänas. Vår resa har aldrig präglats av genvägar eller förnöjsamhet. Den har inte varit de klenmodigas väg, för dem som föredrar ledighet framför arbete, eller som bara eftersträvar rikedomens och berömmelsens sötma. Den har snarare varit risktagarnas, de handlingskraftigas, de skapandes väg.”

”Till de ledare runtom i världen som försöker så split eller skyller sina samhällens brister på Väst: Ni ska veta att ert folk kommer att bedöma er utifrån vad ni kan bygga, inte vad ni kan förstöra.”

Men sedan fanns där en massa om allt vad ”vi” ska göra, ackompanjerat av meningar om att ”staten kan och måste göra mycket” och att det inte är frågan om ”staten är för stor eller för liten, utan om den fungerar”, vilket oundvikligen brukar leda till att staten växer. Obama och demokraterna har aviserat utökade statliga åtaganden, så det är bara att vänta att dessa kommer.

Den libertarianske kolumnisten David Harsanyi på Denver Post kommenterar Obamas tal här. Han undrar om alla amerikaner verkligen vill omvandla sitt land genom denna etatistiska tendens, snarare än att återupprätta USA:s frihetliga grund, och att oenighet faktiskt kan vara ett sundhetstecken i detta tal om ”enighet”.

Däremot är ett av Obamas första beslut välkommet, nämligen att stänga fånglägret i Guantanamo.

Men som Timothy Sandefur skriver i detta intressanta blogginlägg, kvarstår frågan vad detta egentligen kommer att innebära.

När det gäller ”stimulanspaketen”, om vilka jag har skrivit kritiskt om tidigare här och här, så har nationalekonomen Thomas Sowell en bra artikel här:

”In short, it can be years before the money that is supposed to stimulate the economy actually gets into the economy. And nobody knows what the economy will be like when that money finally gets into circulation.”

”A common problem with government economic policies in general is that it is very hard to predict how long it will be before the policy actually affects the economy.”

Obamas stabschef var direktör på Freddie Mac

Barack Obama fick, jämte andra demokratiska senatorer som Hillary Clinton och John Kerry, stora belopp i kampanjbidrag från de statligt grundade och understödda bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac, samtidigt som han och de andra senatorerna inte ville veta av några restriktioner i dessa bolåneinstituts vidlyftiga utlåningar, vilket jag skrivit om här tidigare. Nu rapporterar ABC News att kongressledamoten Rahm Emanuel, som Obama utsett till sin blivande stabschef, var direktör på Freddie Mac när institutet fifflade med vinstrapporteringen.

(Via Dick Erixon)

Fler artiklar om finanskrisen

Här är ytterligare artiklar som behandlar finanskrisens bakgrund i de statliga interventionerna.

I veckan skrev Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv och Jonas Frycklund, ekonom på samma ställe, denna debattartikel i Aftonbladet.

Russell Roberts, professor i nationalekonomi vid George Mason University, har skrivit denna artikel i Wall Street Journal.