Tag Archives: Euro

Guy Verhofstadt, Mad man

Medan eurozonen och EU brottas med enorma problem som till betydande del orsakats just av de strukturella ramar bygget förutsätter, fortsätter den verklighetsfrånvända EU-eliten i sin bubbla att kräva ännu mer av det som håller på att sänka hela fartyget. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso är en av dem, men hans kompanjon Guy Verhofstadt, ordförande för den ”liberala” partigruppen ALDE i Europaparlamentet och tidigare belgisk premiärminister, är inte bara en av EU-elitens ”mad men (& women)” i sina förslag, han framstår som en djupt obehaglig figur i sina framträdanden. Visst, en persons åsikter och personliga framtoning kan vara skilda saker, but this Guy is nuts and dangerous. Ska han bli nästa ordförande i kommissionen?

Daniel Hannan, brittisk Konservativ Europaparlamentariker, tar upp Verhofstadts förslag till granskning. I förslaget finner man även skrivningar som ”smart use of money” och ”establishing the euro as a global reserve currency in the medium and long term”. Oh, boy!

Det är följden av EU:s inneboende logik. Lissabonfördraget sanktionerar uppbyggnaden av denna superstat. Vi har växande övervakningsstat på EU-nivå, 173 000 byråkrater, räkenskaper som inte godkänts av EU:s revisorer 15 år i rad, och ständigt slöseri. Mer pressmeddelanden på Open Europes hemsida.

 

 

 

Det är tragiskt att ALDE inte kan ha en mer värdig ordförande än denne pajas. Gruppen har ändå rätt vettiga medlemmar som tyska FDP och estniska Reformpartiet. Verhofstadt började som klassiskt liberal, men anammade ”socialliberalismen”, och här kan vi se resultatet av det. Han är inte den förste politikern som gått den vägen, men i hans fall ges det ”socialliberala” tänjandet av statens gränser en grotesk utformning, hjälpt av maktens berusande korruption.

Daniel Hannan

Annonser

Den grekiska tragedin är också europeisk

I sin artikel om Greklandskrisen i tidskriften Neo, nr 3-2010 (ej online), skrev nationalekonomen Erik Lakomaa om att ekonomen Milton Friedman 2002 uppmanade de länder som infört euron som valuta att magasinera de gamla sedlarna och mynten, så att de snabbt skulle kunna användas igen. Det var ingen dum idé. Som jag också minns från när jag var med och kampanjade mot euron i borgerliga Medborgare mot EMU under den svenska folkomröstningen anfördes att Friedman även sa att EMU kommer att kollapsa inom 15 år.

Lakomaa förespråkade att det bästa vore att Grekland fick lämna EMU och återgå till drachman, och att denna skulle vara en flytande, marknadsvärderad valuta. Därmed skulle valutan sjunka i värde och exporten kunna ta fart och strukturera om ekonomin. Misskötsel av ekonomin skulle leda till att räntan höjdes, något som idag blockeras av den Europeiska centralbankens gemensamma ränta. I Sverige innebar övergången från fast växelkurs till flytande att vi lättare kunde ta oss ur 90-talskrisen. En efterföljande debatt om Lakomaas artikel fördes mellan Stefan Fölster och Lakomaa. Fölsters invändningar här och Lakomaas svar här.

Grekland kommer att få det mycket svårt att sanera sin ekonomi. Helt klart måste privatiseringar, minskade offentliga utgifter och effektivisering av offentlig förvaltning till, liksom bekämpning av korruption, men för att undvika att den skenande statsskuldens räntor äter upp alla skatteintäkter, krävs enorma nedskärningar i den offentliga sektorn. Det är politiskt väldigt svårt i det landet, och med fortsatta lån och behållandet av euron skulle det innebära lönesänkningar med konsekvensen att hundratusentals personer förmodligen inte kommer att ha råd att bo kvar i sina hem, enligt Lakomaa. Skattehöjningar å sin sida hämmar den ekonomiska återhämtningen och tränger ut företag och kapital ur landet.

I Tyskland höjs allt fler röster, bland dem liberala FDP:s ekonomiske talesman Frank Schäffler, att Grekland borde få lämna EMU. Men tyvärr finns det för mycket prestige bakom EU och EMU att många inom EU skulle dra sig in i det längsta för att det skulle ske. Man är rädda att EU-bygget skulle hotas om länder skulle få lämna EMU.

Nyligen publicerade Der Spiegel en lång artikel, How the Euro Became Europe’s Greatest Threat, som behandlar krisen i Grekland och dess konsekvenser för EMU och EU. (Tipstack Jonas) Artikelförfattarna förespråkar att Grekland lämnar EMU:

”Since then, the monetary union has been on the brink of collapse. Far from growing together economically, Europe has in fact grown even further apart. As a result, the chances that the euro will survive in its current form are slimmer than ever. Politicians who ignore the laws of economics cannot go unpunished in the long run.

If national currencies still existed, countries like Greece and Portugal could resort to a proven means of reducing their lack of competitiveness. They would simply have to devalue their drachma or their escudo, and then the laws of supply and demand would see to it that the flow of commodities was diverted.

The prices of Greek and Portuguese products would go down to make them more marketable abroad. At the same time, money would be worth less in Athens or Lisbon, so that residents of those countries could afford to buy fewer imported goods. This would be beneficial for the trade balance. Exports would rise and so would the foreign currency revenues, allowing the countries to service their debts more effectively. Not the government but the markets would reduce economic imbalances.

But in a monetary union, the exchange rate is no longer available as an adjustment valve. Instead, the member countries must regain their competitiveness in different ways, namely by imposing tough austerity measures and reducing wages and prices. In a monetary union, it is up to the governments to enforce what the exchange rate would do in a system of competing currencies.”

Om EU fortsätter som hittills, med det ena åtgärdspaketet efter det andra, skulle följden bli en permanent omfördelning mellan länderna:

”The alternative to the breakup of the monetary union is hardly any less threatening, leading as it does directly to a transfer union. After a year of Greek bailouts, the beginning is already underway, and starting in 2013 the planned permanent bailout fund, the ESM, (which EU finance ministers approved on Monday) will be yet another step on this dangerous path.

The end result could look something like this: The deficit countries would require permanent financing from the more stable north. What was treated as a loan in the past would be transformed into a subsidy, and thus requiring neither interest nor repayment. The monetary union would become a financial union and the debtor countries the permanent recipients of subsidies, dependent on contributions from their economically more powerful neighbors — much like the Mezzogiorno in Italy or Belgium’s Wallonia region.”

Konsekvensen av detta skulle i sin tur innebära att många ledande inom EU vill driva igenom en mer fullständig europeisk superstat, med ännu starkare centralstyrning, något varje sann liberal fruktar.

På tankesmedjan Open Europes blogg redovisades igår flera kritiska röster om euron från olika tidningar runt om i Europa. Förutom ovannämnda artikel i Der Spiegel fanns bl.a. dessa kommentarer:

”From France to Belgium (the Flemish-speaking part). Last week, Ruben Mooijman, Chief Economics Editor of De Standaard, noted that, when the euro was created,

”Criticism could be heard mainly from the Anglo-Saxon world. It was pointed out that perhaps eurozone countries trade with each other a lot, but differ radically from each other economically. Unleashing a single monetary policy upon all these countries, with all their differences, was like playing with fire, according to those critics…The critics have been proven right.”

He went on,

”Greece would have been better off without the euro, everybody agrees on that. And that the ECB with its interest rate policies is bouncing between the interests of Southern European countries which want to stimulate their growth and Northern European countries which want to stop inflation, is causing little doubt as well.””

Open Europes kritiska rapport om Europeiska centralbanken, som nyligen släpptes.

Den brittiske Konservative Europaparlamentarikern Daniel Hannan bloggar om Greklandskrisen. Jag har tidigare länkat till hans artikel The Case for EFTA. Här är den igen.

Island reser sig utan euro och skuldsättning

Daniel Hannan skriver om hur Island börjar resa sig igen efter finanskrisen som drabbade landet hårt. Några viktiga fördelar är att de inte har euro och bank-bailouts. Sedan är det ju också en fördel att slippa allt annat slöseri som EU ägnar sig åt, med exempel här senast från Paulina Neudings krönika i gårdagens Svenska Dagbladet. 

Daniel Hannans The Case for EFTA.

Grekisk tragedi: EMU

Som flera av oss som var aktiva i borgerliga Medborgare mot EMU under folkomröstningen 2003 varnade för: EMU-projektet är ett politiskt projekt som kommer att skapa instabilitet. Med det kommer EU serveras ytterligare redskap att låta sina bläckfiskarmar ta sig in på allt fler ställen. Mattias Svensson skriverNeos blogg om vad som nu händer i fallet med Grekland och den belgiske f.d. premiärministern, ”socialliberalen” Guy Verhofstadts förslag att låta superstaten reglera mer och ta fram spenderbyxorna bakom ryggen på EU:s skattebetalare.

Verhofstadt är numera ordförande för den ”liberala” partigruppen ALDE i Europaparlamentet. De ”liberala” EU-federalisterna lyckas fortsätta spotta liberalismen i ansiktet.

DN förvanskar debattartikel om euro

Via Henrik Alexandersson uppmärksammas att Dagens Nyheter förvanskade den debattartikel som Konjunkturrådets ordförande Harry Flam m fl skrev: 

”Dagens Nyheter strök de tre viktigaste meningarna i vår debattartikel, där vi drog slutsatsen att det på ekonomiska grunder inte går att säga att Sverige ska gå med.”

Och för de som till skillnad från exempelvis Sydsvenskans ledarsida är bekymrade över eurons såväl ekonomiska som politiska problem (ja, även de obekymrade), rekommenderas brittiska sajten The Bruges Group, där även andra otrevligheter om EU kan läsas.

För kontinuerlig uppdatering om EU förutom The Bruges Group, rekommenderas även HAX:s blogg, Sveriges bäste Brysselkorrespondent.

Mina tidigare blogginlägg om EU kan läsas här.