Etikettarkiv: Alliansen

De andras liv

Ikväll visar SVT2 kl. 22.05 den viktiga och gripande tyska filmen De andras liv, om övervakningen i 80-talets Östtyskland. Det känns nästan som en symbolisk fingervisning, så här dagen före valet. Vi har Vänsterledaren Ohly som var ledsen då Berlinmuren föll, och vars parti har försökt släta över kommunismens förtryck och massmord.

Vi har en till namnet borgerlig regering som har infört automatiserad massavlyssning genom FRA-lagen (och datalagringsdirektivet väntar om hörnet), som förutom dess vidlyftiga användningsområden och de läckor och det missbruk som kan uppstå även i en demokrati, serverar redskapen för framtida regeringar om vilka vi inget vet.

Likaså legitimerar Lissabonfördraget en politisk makt som varje sann liberal fruktar. I Tjeckien, ett land med erfarenhet av såväl nazism som kommunism, sa Jiri Pospisil från det liberalkonservativa Demokratiska Medborgarpartiet (och partikollega till president Vaclav Klaus) om fördraget:

”EU bestämmer hela ditt liv, enligt fördraget, alltifrån turism till din vardag. Vi trodde att EU var ett projekt för frihet, men detta innebär bara restriktioner.”

Tendensen bland maktfullkomliga politiker att ständigt utöka statens makt och styra och kontrollera medborgarna finns hela tiden. Liberal demokrati är en kort episod i mänsklighetens historia och idag finns fortfarande totalitära och auktoritära stater. Det är lätt att hamna på det sluttande planet.

Annonser

Marteus & König Jerlmyr blandar bort korten

Upprördheten över verkliga brott, som exempelvis våldtäkter, får inte innebära att man tummar på rättsstatens grundläggande principer, de som justitieminister Beatrice Ask ville tumma på under loppet av nästan en vecka, vid tre olika tillfällen, genom att förorda skampålestraff för misstänkta sexköpare. För det fick hon berättigad kritik av en mängd personer, bloggare som jag, ledarskribenter, politiker från såväl Alliansen som oppositionen och många fler. Asks känslomässiga reaktioner inför brott måste hon kunna hantera offentligt, annars är hon inte kompetent att sköta sitt jobb.

I gårdagens Svenska Dagbladet hade riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr (M) en egendomlig debattartikel, där hon påstår att ”de färgglada kuverten har förblindat kritikerna” av Asks uttalanden. König Jerlmyr var arrangör av det seminarium som Ask deltog i. Hon tycker att ”det hade varit klädsamt om Beatrice Asks uttalanden hade satts i sitt sammanhang”. Hon går därefter över till att diskutera unga tjejers utsatthet på nätet och våldtäkter, något som togs upp på seminariet och som naturligtvis är en fullt legitim och angelägen diskussion. Men det är ju inte det som Askgate handlar om.  Det vore klädsamt om König Jerlmyr kunde hålla sig till sakfrågan.

För de som verkligen följt Askgate och tagit del av alla de häpnadsväckande uttalanden som Ask yttrade vid tre tillfällen är det självfallet inte kuverten som var det viktiga. Det var det ju inte heller för Ask. Däremot vidareutvecklade hon dagen efter seminariet resonemanget, som alltså enligt henne själv gällde misstänkta personer, att det inte är färgen på kuverten som är det viktiga, utan att ”omgivningen måste få veta” vad den misstänkte sexköparen håller på med, och att det ”straffet” kan vara mer kännbart ”än några år i fängelse”. Dessutom drog hon in barn i straffet, som på frågan om ett barn råkade öppna det färgglada kuvertet, svarade att det var ”lika bra att barnet får veta vilken typ hon har till far”. Senare, utan att ta avstånd från de rättsvidriga idéerna, fortsätter hon på måndagen att tala om att man ”måste föra en diskussion om hur generös man ska vara” vid delgivning av misstanke om brott. Det vore klädsamt om även König Jerlmyr ansåg att man ska stå upp för rättsstatens principer i alla sammanhang, och även krävde det av sin minister. Men hon är uppenbarligen förblindad.

Igår hade Ann-Charlotte Marteus en egendomlig ledare i Expressen där hon förfäras över blogghatet mot Ask: ”Det finns klokt resonerande, självständiga bloggröster. Antar jag. Fast jag hittade bara pöbelmakare. Blodvittrande, maktberusade pöbelmakare. Målet är en ”bloggbävning”.”

De kritiska bloggarna är enligt Marteus inte intresserade av det sammanhang som Ask uttalade sig i, att det i salen fanns kvinnor som utsatts för sexbrott: ”Ja, Beatrice Asks uttalande lät illa. Men justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter.”

Hon försöker, precis som König Jerlmyr, blanda bort korten genom att tala om ”sammanhanget”. Men rättsstatens grundläggande principer ska som sagt gälla i alla sammanhang. Det är också oerhört nedlåtande gentemot seminariepubliken att inte stå för detta och utgå ifrån att man måste sänka debattnivån och förorda rent rättsvidriga idéer.

Marteus har tydligen inte ansträngt sig att läsa bloggar, eller så väljer hon ut dåliga exempel för att hon ska slippa befatta sig med den uppenbarligen för henne svårhanterade frågan om hur man ska förhålla sig till skampålestraff för brottsmisstänkta. Det finns alltid osmakliga och hatiska inlägg på vissa bloggar, men mängder av bloggare har under Askgate inte ägnat sig åt det, ej heller jag. Om Marteus tycker det, får hon kommentera det här. I annat fall kan hon gott ägna sig åt att läsa mer innan hon fördomsfullt idiotförklarar en hel bloggvärld.

I mina blogginlägg i denna fråga har jag länkat till flera bloggar, liksom flera artiklar. Förutom dessa följer här några bloggar till som har förmått ta klar ställning för oskuldspresumtionen i rättsskipningen och som varit klokt resonerande i sin starka kritik mot Ask (man får scrolla under dagarna inläggen tog upp Askgate): Hanna Wagenius, Peter Santesson-Wilson, Sophia Blomqvist, Mikael Elmlund. Det finns många fler för de som är insatta i den liberala bloggosfären och som läser twinglylänkarna till vettiga bloggare i tidningsartiklarna i ärendet.

Klokt resonerande är dock inte Marteus själv. Hennes ledare igår ligger i linje med den slaskjournalistik som präglar mycket av hennes tidning i övrigt. Lyckligtvis har Marteus kollega Isobel Hadley-Kamptz idag en ledare som tydligt tar avstånd från Asks pöbelmentalitet och inte svamlar om i vilka ”sammanhang” som rättsstatens fundamentala principer inte ska gälla.

Det räcker inte, Ask

Så har Beatrice Ask gjort en pudel. Men det var en ynklig pudel, skabbig och halt, som tog lång tid på sig att komma fram. Indirekt försöker hon få det till att kritiker har missförstått henne, när det var fullständigt klart – ja, för de som tar rättvisa på allvar – vad hon stod för vid tre tillfällen: skampålestraff för brottsmisstänkta. Det var en omvändelse under galgen, och det spelar egentligen ingen roll hur hon formulerar sin ånger. Förtroendet är förbrukat.

Hon fortsätter också att blanda samman sexköpslagen med sexköp av minderåriga. Det är fullt befogat med lagstiftning mot sexuellt utnyttjande av minderåriga. Sådan finns redan. Lagstiftning mot sexköp mellan vuxna är däremot obefogat ur liberal synvinkel. Det är fult och oansvarigt av Ask att försöka blanda bort korten vid diskussion om lagstiftning.

Sanna Rayman hann med en tredje ledare i ämnet i dagens Svenska Dagladet, innan pudeln offentliggjordes under dagen (som hon kommenterat på ledarbloggen), men som är lika relevant efter pudeln. Reinfeldt hade tidigare kallat Asks utspel för ”en groda”, och viftat bort avgångskrav som ”lättvindiga”:

”Därmed förväntas vi ta fram våra mest välvilliga glasögon och tolka de avmätta ”förklaringarna” som hittills har levererats som att justitieministern självklart förstår skillnaden på dömd och misstänkt. Det verkar snarast vara fel på oss andra, som gjorde misstaget att ta statsrådet på orden.

Må så vara, men i så fall har hon inte varit särskilt ivrig att framhålla det. Tvärtom har varje chans som erbjudits henne att förklara sig använts till att slå på kritikerna istället, allt enligt den föga imponerande mallen ”Hitta på nåt själv då!”.”

Thomas Bodström får sig också en släng. Som det också visade sig, erkände Bodström att det är en fördel för (S) om Ask sitter kvar.

Å ena sidan, å andra sidan. Självklart måste Reinfeldt och Ask säga att misstänkta är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Det är inte det som förvånar. Frågan är vad fan de håller på med när Ask under flera dar företräder en helt motstridig linje med rättsvidriga idéer, och Reinfeldt i Ekots lördagsintervju säger att ”Bea prövade en tanke. Alldeles märklig är den inte.” Samtidigt menar han ”självklart” att man inte ska döma oskyldiga.

Ask och Reinfeldt klappar Fru Justitia snällt med ena handen på axeln, och slår ett knytnävslag i magen med den andra. Inga pudlar hjälper, halva eller hela, Pandoras Ask har redan öppnats, och går inte att stänga igen.

Beatrice Ask och pöbelväldet

Ett tredje blogginlägg om ”Askgate”. Sanna Rayman har en bra ledare i Svenska Dagbladet idag, En laglös justitieminister, där hon följer upp sin kritik mot Beatrice Ask som hon började med i söndags. Asks avgång förespråkas inte explicit, men texten är finurligt formulerad på ett sådant sätt att slutsatsen kan inte bli annan än att Ask måste avgå.

Mårten Schultz, docent i civilrätt, går till angrepp mot Ask på Politikerbloggen:

”Självklart kan vi inte ha en justitieminister som inte tydligt står upp för oskuldspresumtionen. Självklart kan vi inte ha en justitieminister som inte i ryggmärgen har inpräntat att man aldrig får köpslå eller peta på rättsstatens fundamentala värderingar. Här behöver regeringen, efter utspelen, visa tydlighet.”

Hans Engnell har tips på vad man kan skriva till Ask i ett gredelint kuvert.

Staten, vålds- och tvångsmakten, förflyttar lätt fram sina positioner. Genuina liberaler har genom tiderna försökt begränsa dess makt. Det är en ständigt pågående process. Utan sunda rättsprinciper och maktdelning med checks and balances degenerar staten till tyranni. Inom ekonomi och sociala områden har redan staten ett långtgående inflytande som inskränker individens rätt till liv, frihet och egendom. Det nya, som inte är begränsat till Sverige, och som har delvis orsak i terrorismens framväxt, är hur staten även alltmer äventyrar rättssäkerheten genom övervakningslagstiftning. Jag berörde det i de två föregående inläggen om Askgate.

Rättsstaten ska skydda medborgarnas rättigheter mot kriminella, men även mot staten själv. Godtycke, pöbelvälde och lynchjustis ska avvärjas. Det vi nu ser med alla de uppluckringar av rättssäkerheten som genomdrivits av Sveriges regering är en underminering av rättsstaten. Ovanpå detta attackerar justitieministern öppet de grundläggande principerna för sund rättsskipning, principerna att ingen ska dömas på misstankar och att inga förnedrande straff ska utmätas.

Pöbelmentalitet finns bland många medborgare. När nu justitieminister Ask själv står för den, uppmuntrar hon den och bidrar till söndervittring av såväl rättsstaten som av sunda mänskliga relationer ute i samhället.

Beatrice Ask fortsätter sin rättsvidriga linje

I föregående blogginlägg tog jag upp justitieminister Beatrice Asks häpnadsväckande förslag om att skicka ut färgglada kuvert till de som delgivits misstanke om brott mot sexköpslagen, där alltså misstänkta ska ”straffas” på ett förödmjukande sätt innan deras sak har prövats i domstol. Som jag också skrev i uppdateringen svamlade statsminister Fredrik Reinfeldt i ärendet.

CUF lät ställa ett stort lila kuvert utanför Rosenbad som en protest mot Asks yttranden. På CUF-ordföranden Magnus Anderssons blogg kan man ta del av ett klipp från TV4 idag, där Ask fortsätter att svamla och vidhåller de rättsvidriga idéer hon givit uttryck för minst två gånger tidigare! Likt statsministern försöker hon föra över diskussionen till brottsoffren (där hon också blandar samman olika sorters handlingar och brott), men vad hon fortsätter med, utan ursäkt, är att vända upp och ner på den liberala rättstradition som legat till grund för de västerländska demokratiernas rättsskipning:

1. Ingen ska dömas oskyldig och alla har rätt till en rättvis rättegång.

2. Straff ska inte vara förnedrande. Inga medeltida skampålestraff, ingen tortyr.

Jag har förstås ingen hög uppfattning om politiker generellt, och jag känner redan tidigare djupt förakt för Fredrik Reinfeldt, men har den karln och hans regering någon heder kvar så avskedas Ask omedelbart.

Igår hade Hax en bra sammanfattning av alla de kränkningar av medborgarnas rättigheter som drivits igenom inte minst av Alliansen genom de lagar jag bl.a. nämnde i föregående inlägg. Han glömde Lissabonfördraget, som undergräver liberala principer om maktdelning och begränsning av statens makt. Men det har ju inte minst Hax själv skrivit mycket om på sin blogg. Alliansen har redan på ett antal punkter visat sitt förakt för rättssäkerhet. Nu kommer Asks yttranden. När ska det ta slut?

Hax kräver att Ask avgår, likaså Johan Ingerö. Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarsida har tappat hakan över Asks yttranden och letar fortfarande under bordet efter den.

 

Marx summerar Alliansens år

Ett citat av Groucho Marx får sammanfatta den borgerliga regeringen under det gångna året (läs: FRA, Ipred, Lissabonfördraget, handelspolitik, statligt industristöd, etc):

”Dessa är mina principer. Om du inte gillar dem så har jag andra.”