Frankrike åt rätt håll

När nu Emmanuel Macron vunnit stort i det franska presidentvalet kan man dra en lättnadens suck. Det är skönt att Putin förlorade, eller ja, hans knähund Marine Le Pen. Macron har tydligt profilerat sig för en tuff linje mot Ryssland med bl.a. fortsatta sanktioner.

Dessutom är han för åtminstone franska förhållanden ganska marknadsliberal. Han är generellt alltför socialliberal för min smak, och har för stor tilltro till EU, även om han vill reformera det. Men givet alternativen och att han ändå har ambitioner att ekonomiskt liberalisera Frankrike i viss mån, finns det hopp om att Frankrike kan lyftas. Hög arbetslöshet, stor statsskuld, stora offentliga utgifter och omfattande statsinterventionism har länge plågat landet. Levnadsstandarden minskar.

Om en månad är det parlamentsval, och Macrons nya parti En Marche kan väntas få medvind, men Macron kommer att få kompromissa åt både höger och vänster. Även hans egen rörelse har en stor spännvidd. Risken finns att han inte lyckas genomdriva så mycket av sin politik, den del som åtminstone jag gillar, men också att han och hans parti blir för pragmatiskt och spretigt, och att det av de skälen blir för lite liberala reformer. Vill det sig illa så kan den nationalistiska socialisten Marine Le Pen, eller någon annan från hennes parti, få stort stöd i nästa presidentval om fem år.

Uppdatering: Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) skriver att Macron inte är någon frihandelsvän och har för stor tilltro till vad EU kan göra.

Annonser

Min recension av Timothy Sandefurs bok publicerad

Igår publicerade Svensk Tidskrift min recension av Timothy Sandefurs bok The Permission Society: How the Ruling Class Turns Our Freedoms into Privileges and What We Can Do About It.

I anknytning till den är här även Sandefurs essä om klassiskt liberal originalism.

Här och här kan man se en intervju med Sandefur i två delar om boken.

Frågor om Trump och avlyssningen

I en (som vanligt) märklig twitterstorm skriver president Trump att han blev avlyssnad av Obama i oktober. Det föranledde Benjamin Wittes vid Brookings Institution att igår ställa tio välmotiverade frågor till Trump:

  1. ”Are you making the allegation that President Obama conducted electronic surveillance of Trump Tower in your capacity as President of the United States based on intelligence or law enforcement information available to you in that capacity?
  2. If so—that is, if you have executive branch information validating that either a FISA wiretap or a Title III wiretap took place—have you reviewed the applications for the surveillance and have you or your lawyers concluded that they lack merit?
  3. If you know that a FISA wiretap took place, are you or were you at the time of the application, an agent of a foreign power within the meaning of FISA? 
  4. Was anyone else working in Trump Tower an agent of a foreign power within the meaning of FISA?
  5. If you know that a Title III wiretap took place, are you or were you at the time of the application engaged in criminal activity that would support a Title III wiretap or might you have previously engaged in criminal activity that might legitimately be the subject of a Title III wiretap?
  6. Was anyone else working in Trump Tower engaged in criminal activity that would support a Title III wiretap or might another person have previously engaged in criminal activity that might legitimately be the subject of a Title III wiretap?
  7. If you were tweeting not based on knowledge received as chief executive of the United States, were you tweeting in your capacity as a reader of Breitbart or a listener of Mark Levin’s radio show?
  8. If so, on what basis are you confident the stories and allegations in these august outlets are true and accurate vis a vis the activity of the government you, in fact, now head?
  9. If you learned of this alleged surveillance from media outlets, did you or anyone on your staff check with any responsible law enforcement or intelligence officials or agencies before making public allegations against your own government?
  10. What exactly does any of this have to do with Arnold Schwarzenegger?”

Och idag ställer han ytterligare tio frågor:

  1. ”To the extent any wiretap you revealed yesterday was previously classified, your tweets have declassified the fact of its existence. Do you agree that the FBI, DOJ, and the FISA Court are now at liberty to confirm the existence of any FISA surveillance that may have been taking place at Trump Tower or against its occupants?
  2. Do you agree that, to whatever extent no such surveillance was taking place, the fact of its absence—which is to say the fact that you were either lying or making up facts or repeating allegations published in Breitbart with no idea of their accuracy—is also not classified?
  3. Will you similarly declassify any material the underlying FISA application may contain so that the public can understand the basis or lawlessness of the alleged Obama surveillance of your campaign and business?
  4. You say that there was “Nothing found” in the wiretapping of Trump Tower. Are you thereby declassifying the fruits of any surveillance that may have taken place? Will you?
  5. You say that the surveillance was “Turned down by court earlier.” Are you thereby declassying the fact of and waiving any privacy interests in any earlier application to the FISA Court or to any federal district court under Title III—and in any rulings that any court may have made on the subject?
  6. To whatever extent you have revealed FISA surveillance in a series of tweets, with which agencies, if any, did you consult before declassifying presumably sensitive material about a foreign counterintelligence investigation that is by most accounts still ongoing?
  7. To whatever extent you have revealed FISA surveillance in a series of tweets, was your National Security Adviser, Gen. H.R. McMaster, aware that you intended to declassify sensitive material about a foreign counterintelligence investigation  that is by most accounts still ongoing?
  8. You say that you “bet a good lawyer could make a great case out of the fact that President Obama was tapping my phones in October, just prior to Election!” Are you planning to bring suit against Obama or anyone else under either 50 U.S.C. § 1810—which provides for civil remedies for “[a]n aggrieved person, other than a foreign power or an agent of a foreign power . . . who has been subjected to an electronic surveillance”—or under 18 U.S.C. § 2520—which provides that “any person whose wire, oral, or electronic communication is intercepted . . . in violation of [criminal wiretap law] may in a civil action recover from the person or entity, other than the United States, which engaged in that violation”?
  9. To the extent no such surveillance took place or you have grossly mischaracterized it, do you have any concerns that you might have imputed grave misconduct to your predecessor—in the language of New York Times v. Sullivan—with “‘actual malice’—that is, with knowledge that it was false or with reckless disregard of whether it was false or not”?
  10. If so, have you or your counsel considered the question of whether a tweet from the @realDonaldTrump Twitter account that contains a slander or a libel is an official presidential act for which you are immune from liability under Nixon v. Fitzgerald or whether it is personal conduct for which you might be subject to suit under Clinton v. Jones?”

Mer i ämnet kan läsas av Julian Sanchez vid Cato Institute här.

Ett rimligt förslag till HD-ledamot

Det finns mycket dåligt som Trump står för och de senaste utfallen mot en federal domares blockering av dekretet om inträde till USA, där Trump twittrar om ”den så kallade domaren”, visar åter på hans förakt för domstolsväsendets självständighet.

Dock är hans förslag till ny ledamot till Högsta domstolen betydligt rimligare. Neil Gorsuch verkar rätt OK. Inte utan frågetecken, men heller ingen katastrof. Han är ett namn som funnits med bland konventionella Republikaner under en längre tid. Det är uppenbart att Trump inte har några kunskaper i ämnet, utan har förlitat sig på mer kunniga och rimliga Republikaner han också behöver för att få stöd från.

Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin skriver om Gorsuch i Washington Post, där han tar upp såväl förtjänster som brister hos honom, samtidigt som han påminner om att Trump utgör ett långsiktigt hot.

Även Timothy Sandefur lyfter fram positiva saker med Gorsuch här. Sandefur skrev f.ö. 2004 en bra essä i Harvard Journal of Law & Public Policy, där han förespråkar liberal originalism (liberal i klassisk bemärkelse, ej i modern amerikansk). Jag har tagit upp detta i ett tidigare blogginlägg. Författningen måste tolkas utifrån självständighetsförklaringen och de naturrättsliga idéer denna ger uttryck för. Han kontrasterar denna syn med å ena sidan konservativ originalism, där man avfärdar det naturrättsliga perspektivet och istället menar att tolkningen av författningen måste underkastas traditioner och sociala konventioner, å andra sidan den ”progressiva” synen på ”den levande författningen”.

Libertarianske juridikprofessorn Jonathan Adler skriver i Washington Post om hur Gorsuch kan bli bättre än Antonin Scalia, vars post han är tänkt att ersätta.

Trumps horribla dekret

President Donald Trumps senaste dekret (executive order) om tillträde till USA är ett horribelt hafsverk. Förutom att jag ogillar kollektiva bestraffningar, har dekretet utformats och drivits igenom på ett inkompetent sätt med rättsligt kaos som följd. Benjamin Wittes på Brookings Institution skrev ingående om det i lördags.

”NBC is reporting that the document was not reviewed by DHS, the Justice Department, the State Department, or the Department of Defense, and that National Security Council lawyers were prevented from evaluating it. Moreover, the New York Times writes that Customs and Border Protection and U.S. Citizen and Immigration Services, the agencies tasked with carrying out the policy, were only given a briefing call while Trump was actually signing the order itself. Yesterday, the Department of Justice gave a ”no comment” when asked whether the Office of Legal Counsel had reviewed Trump’s executive orders—including the order at hand. (OLC normally reviews every executive order.)

This order reads to me, frankly, as though it was not reviewed by competent counsel at all.”(…)

”[I]t is most emphatically not good news to have a White House that just makes decisions with no serious thought or interagency input into what those decisions might mean. In fact, it’s really dangerous.”

Timothy Sandefur är en libertariansk expert på amerikansk författningsrätt. Han skrev ett blogginlägg där han också länkade till bl.a. Wittes artikel.

”Of course admitting people from foreign lands is something with a non-zero risk. Of course it’s possible that some will enter pretending to be refugees who are in fact enemy agents. The solution to that is to defeat the enemy—not to condemn to death or slavery the vast majority of refugees who are fleeing in search of safety. To do the latter is a disgrace to everything that makes this country what it is supposed to be: a refuge and a heaven.(…)

”To emphasize: I think the Executive Order is constitutional. I think it’s stupid and immoral in every other way.

That said, it might still be illegal. Congress is the lawmaker, and Cato’s David Bier argues that the Order violates the Immigration and Nationality Act of 1965.”(…)

”Actual leadership, of course—leadership of the George Washington, Dwight Eisenhower variety—is about fostering others and articulating an ideal that merits support. It’s not showy; it’s patient, thoughtful, often boring, and rarely self-aggrandizing. Trump’s not intelligent enough to muster a clever plan to lure lefties into self-defeating acts. He’s just a blowhard, and a blowhard’s gonna blow hard.

Many object that the protestors were silent when Pres. Obama blocked Syrian refugees. Maybe so—although my memory is that people were outraged by that, and said so at the time. I certainly was and did.”

Samtidigt var det Obamaadministrationen gjorde inte detsamma som Trump nu gör. Jon Finer skriver i Foreign Policy om väsentliga skillnader.

En positiv sak, förutom att så många protesterat i USA och världen över, är att även inom det Republikanska partiet har röster höjts mot dekretet. 41 kongressledamöter, bland dem den tidigare presidentkandidaten senator John McCain, har kritiserat det.

Trumps ministerval oroar

Snart ska Donald Trump sväras in som USA:s president. Jag har bloggat en hel del om honom. Det är en tragedi att en sådan som han kommit så långt (ja, även att Hillary Clinton kom långt är en tragedi för USA).

Trump har framställt sig som en antietablissemangskandidat när han istället som crony capitalist är en del av etablissemanget och har politiska försänkningar genom sina affärer i USA och länder världen runt.

Han har hyllat Putin, Saddam Husseins ”terrorismbekämpning”, den kinesiska regimens nedslagning av protesterna på Himmelska fridens torg 1989, tyckte att Gorbatjov inte var ”tillräckligt hård”, förespråkat utökad tortyr, avrättning av terroristers anhöriga, inskränkningar i pressfriheten parat med explicita hot mot två dagstidningar, uppmuntrat till våld hos sina anhängare, stött interneringen av japansk-amerikaner i läger under andra världskriget, attackerat det oberoende rättsväsendet genom sina angrepp på domare Gonzalo Curiel, etc.

Karln saknar heder och moralisk kompass. Han angriper USA:s konstitutionella normer. Han är typiskt en person som säger och gör allt som för tillfället gynnar honom. Ett partiprogram har lika stor relevans för honom som den sovjetiska författningen hade för den politiska friheten. Om han gör något bra är det ren tur, då han saknar principer och kan råka hamna rätt ibland.

Han fortsätter staka ut den oroväckande riktningen genom sina förslag på ministrar. Det finns frågor om den tilltänkte utrikesministern Rex Tillersons relation till Putin och syn på mänskliga rättigheter. Förslaget till justitieminister, Jeff Sessions, är i linje med Trumps auktoritära linje. Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin skriver om farhågorna med Sessions här. Även valet av handelsminister, Ross Wilbur, oroar. Wilbur, som för sina egna affärers räkning lobbat för och gynnats av tullar, kom i en intervju med häpnadsväckande uttalanden:

”Wilbur Ross, President-elect Trump’s pick for Commerce Secretary, doesn’t merely espouse government planning of the economy, he lobbies for it and profits from it.

”One of the problems in our country,” Ross said in 2010, ”is we don’t have an industrial policy.” By ”industrial policy,” Ross meant federal laws that steer resources to certain sectors for certain activities.

Ross, in a CNBC interview in the summer of 2010, expressed his admiration for China’s five-year plans, the ones originated by Communist revolutionary Mao Zedong. ”Is that something we should do here, Wilbur?” journalist Andy Serwer asked.

”Yes,” Ross responded, before lamenting our lack of an ”industrial policy.”

Ross explained how he would use government to steer the economic ship: ”We ought, as a country, to decide which industries are we going to really promote — the so-called industries of the future.”[…]

This sort of industrial planning isn’t just less economically efficient than free enterprise, it’s also a recipe for cronyism — for enriching the politically connected at the expense of outsiders. Ross’s own career shows this.”

Läs mer här.

Det återstår att se vilka som i slutändan blir ministrar i Trumps regering, men hittills finns det skäl att oroa sig rejält.

Liberalismen hotas från tre håll

Den klassiska liberalismen (eller libertarianismen) hotas framförallt från tre håll idag. Tom Palmer, som bl.a. är senior fellow på Cato Institute, har för denna tankesmedja skrivit en policy report som beskriver detta: ”A New, Old Challenge: Global Anti-Libertarianism”  Utdrag:

”A spectre is haunting the world: the spectre of radical anti-libertarian movements, each grappling with the others like scorpions in a bottle and all competing to see which can dismantle the institutions of liberty the fastest. Some are ensconced in the universities and other elite centers, and some draw their strength from populist anger. The leftist and the rightist versions of the common anti-libertarian cause are, moreover, interconnected, with each fueling the other. All explicitly reject individual liberty, the rule of law, limited government, and freedom of exchange, and they promote instead radical, albeit aggressively opposed, forms of identity politics and authoritarianism. They are dangerous and should not be underestimated.

In various guises, such movements are challenging libertarian values and principles across the globe, especially in Europe, in America, and in parts of Asia, but their influence is felt everywhere. They share a radical rejection of the ideas of reason, liberty, and the rule of law that animated the American Founding and are, indeed, the foundations of modernity. Those who prefer constitutionalism to dictatorship, free markets to cronyist or socialist statism, free trade to autarchy, toleration to oppression, and social harmony to irreconcilable antagonism need to wake up, because our cause and the prosperity and peace it engenders are in grave danger.

At least three symbiotic threats to liberty can be seen on the horizon: a) identity politics and the zero-sum political economy of conflict and aggression they engender; b) populism and the yearning for strongman rule that invariably accompanies it; and c) radical political Islamism. They share certain common intellectual fountainheads and form an interlocking network, energizing each other at the expense of the classical liberal consensus.”[…]

”It took decades, but a robustly anti-libertarian and anti-toleration movement on the left side of the spectrum has effectively taken over a great deal of academia in much of Europe, North America, and other countries. Their goal is to use administrative punishment, intimidation, and disruption to suppress all views that they consider incompatible with their vision. This movement is rooted in the writings of a German Marxist who studied under the Nazi theoretician Martin Heidegger. His name was Herbert Marcuse, and after he came to the United States he became very influential on the far left.”[…]

”The call for politically correct ”safe spaces” reserved for minorities is mirrored by white nationalists who call for affirming ”white identity” and a ”white nation.””[…]

”Populism often parallels the various forms of identity politics, but adds angry resentment of ”elites,” crackpot political economy, and a yearning for a leader who can focus the authentic will of the people.”[…]

”Radical Islamism mirrors some of the themes of the other anti-libertarian movements, including identity politics (the belief that the community of believers is at war with all infidels), authoritarian populist fears of threats to group identity and social status, and enthusiasm for charismatic leaders who will ”Make Islam Great Again.” Radical Islamism even shares with the far left and far right common intellectual roots in European fascist political ideology and collectivist ideas of ”authenticity.””

Läs hela rapporten här.

Här även en podcast där man kan lyssna på Palmer prata om detta.

Vidare i anslutning till detta, läs även Palmers artiklar om Martin Heidegger och Carl Schmitt, Martin Heidegger: Philosopher of Nazism and Other Collectivist Cults & Carl Schmitt: The Philosopher of Conflict Who Inspired Both the Left and the Right