Kategoriarkiv: Latinamerika

Venezuelas pseudodemokrati

Idag är det presidentval i Venezuela. Hugo Chavez efterträdare Nicolas Maduro fortsätter den repressiva linjen. Venezuela är ett auktoritärt och starkt korrumperat land med svåra ekonomiska problem och hög mordstatistik. Trots detta fortsätter tokvänstern som brukligt att hylla de i Latinamerika så vanliga demagogiska clownerna likt Chavez som styr med järnhand och skapar ekonomisk kris och undergräver rättsstaten och demokratin. Det är inte Brasiliens Lula da Silva eller Chiles Michelle Bachelet som får hyllningskörer, trots att deras mer moderata socialdemokrati med marknadsekonomisk inriktning och respekt för demokratin har varit gynnsammare för deras länder.

Thor Halvorssen & Larry Diamond beskriver i en artikel i The Atlantic den venezuelanska regimens fula och obehagliga tricks för att manipulera valresultat. Jag har här tidigare skrivit om Halvorssen, som är en venezuelansk liberal människorättsaktivist i exil i USA.

Alvaro Vargas Llosa (son till författaren och Nobelpristagaren Mario) var medförfattare till boken Guide to the perfect Latin American idiot som kom ut på engelska 2000 (spanska –96) och som rekommenderas. Utifrån liberal synvinkel skärskådas många myter om Latinamerika med bl.a. särskilt angrepp på en av tokvänsterns frontfigurer i latinamerikadebatten: Eduardo Galeano. 2007 rekapitulerade Vargas Llosa i en artikel om tiden som gått sedan dess och tar bl.a. upp Chavez och Bolivias Evo Morales. Samlingssida med artiklar om framförallt Latinamerika av Vargas Llosa.

Den latinamerikanska fascismen har förstås också bidragit till elände med sitt eget motstånd mot liberalism, marknadsekonomi och rättsstat och utgör en gren av den populistiska tradition som de mer marxistiska grupperna också utvecklats ur. Så hade också Chavez den argentinske fascisten och antisemiten Norberto Ceresole som rådgivare i ett tidigare skede, vilket man bl.a. kan läsa i denna även i övrigt intressanta artikel i The Economist om Venezuela efter Chavez.

Äntligen!

Johan Norberg har redan tidigare idag utropat detta om årets nobelpristagare i litteratur, Mario Vargas Llosa, och jag kan inte annat än hålla med. Vargas Llosa är en författare som både kan skriva bra OCH är liberal. Han har också ett aktivt engagemang för liberalismen, vilket började till mångas förvåning 1990 då han kandiderade i presidenvalet i Peru men förlorade mot Alberto Fujimori. Vargas Llosa var i sin ungdom socialist.

Johan länkade även till en intervju han hade med honom för tidskriften Neo om liberalismens framtid i Latinamerika. Han återger även detta citat:

”…to defend capitalism as more efficient and fairer than socialism and as the only system capable of safeguarding people´s freedoms, to see in private enterprise the driving force of development and call for a ´culture of success´ instead of on resentment and the state handouts advocated by Marxists and conservatives alike” (From A Fish in the Water)

Libertarianska Cato Institute, vars chef Edward Crane gav denna hälsning till pristagaren, lät översätta en artikel av Vargas Llosa, Why Does Latin America Fail?.

En bra roman är Bockfesten (The Feast of the Goat), som utspelar sig i Dominikanska republiken tiden före och efter mordet på diktatorn Rafael Trujillo. En politisk thriller som bl.a. visar den brutale och bisarre diktatorns korrumperande inverkan på omgivningen. Trujillo styrde i 31 år.

Jag vill i sammanhanget också passa på att göra reklam för nobelpristagarens son, Alvaro Vargas Llosa, som är senior fellow på libertarianska Independent Institute i USA. Han har bl.a. skrivit boken Guide to the Perfect Latin American Idiot (tillsammans med Carlos Alberto Montaner och Plinio Apuleyo Mendoza), som gör upp med en mängd myter om Latinamerika som basunerats ut av tokvänstern. En av huvudmålen för deras kritik är Eduardo Galeano, författare till Latinamerikas öppna ådror, som utkom 1971.

Thor Halvorssen

Lustigt sammanträffande, i förrgår bloggade jag om en artikel av den (klassiskt) liberale exilvenezuelanen Thor Halvorssen som handlade om Hugo Chávez bisarra manifestation där han framställde sig som reinkarnationen av befrielsehjälten Simon Bolívar. Igår sändes ett avsnitt på SVT2 i den norska serien Folk i farten, som den här gången handlade om Thor Halvorssen och hans far med samma namn!

Jag har läst om Halvorssen (d.y.) tidigare, men min kännedom om honom har varit begränsad. TV-programmet var intressant, men kan tyvärr inte ses på SVT:s hemsida pga upphovsrättsliga skäl. Däremot går programmet i repris 15/8 och 17/8. I en scen från Halvorssens bostad i Los Angeles kunde man se hörnet av en reklamaffisch för Ayn Rands The Fountainhead.

Mer information om Halvorssen kan man läsa om på Wikipedia. Till hans arbete för mänskliga rättigheter hör exempelvis The Human Rights Foundation och många filmprojekt som bl. a. The Singing Revolution om Estlands befrielse från Sovjetunionen och 2081, en framtidsskildring av en extremt egalitär totalitär stat baserad på Kurt Vonneguts kortroman Harrison Bergeron. Halvorssen var även förste chefen för Foundation for Individual Rights in Education som arbetar för akademisk frihet och mot censur på universiteten.

hemsidan för Halvorssens Moving Picture Institute (där man kan läsa om filmerna och se trailers) står bl.a.:

”Historically, the film industry has been largely unconcerned with developing a distinctive and nuanced portrait of deep-seated American values such as free speech, freedom of association, and the free enterprise system.  Such values have been defined and defended almost exclusively in print and through oral argument. But as visual media become increasingly prevalent, we depend more heavily upon movies for our philosophical, moral, and social guidance. If the ideal of freedom is to endure—if it is to maintain its vitality and relevance in our society—it must find its way into film, our most vital, relevant, and far-reaching art form. Freedom must be seen to be believed.”

Här är en artikel från 2007 i New York Times om Halvorssen.

Hugo Chávez nekrokrati

Venezuelas maktfullkomlige president Hugo Chávez blir allt galnare. I Washington Post har exilvenezuelanen Thor Halvorssen en artikel där han berättar om hur Chávez i en makaber manifestation låtit gräva upp kvarlevorna efter Simon Bolívar, befrielsehjälten från 1800-talets början i kampen mot Spanien, och en ständig referenspunkt för Chávez, som kallar både sin revolution och republik ”bolivariansk”. Halvorssen (som själv är ättling till Bolívar):

”Shortly after midnight on July 16, Venezuelan President Hugo Chávez reached back in time. He presided at the exhumation of the remains of Simón Bolívar — Latin America’s greatest independence hero, who helped liberate the region from Spain in the 19th century, and the object of Chávez’s personal and political obsession.

The skeleton was pulled apart. Pieces were removed, such as teeth and bone fragments, for ”testing.” The rest was put in a new coffin with the Chávez government’s seal. Chávez, who also tweeted the proceedings, gave a rambling speech in which he asked Christ to repeat his Lazarus miracle and raise the dead once more. He also apparently conversed with Bolívar’s bones.

”I had some doubts,” Chávez told his nation, paraphrasing the poet Pablo Neruda, ”but after seeing his remains, my heart said, ‘Yes, it is me.’ Father, is that you, or who are you? The answer: ‘It is me, but I awaken every hundred years when the people awaken.’ ”

By presidential decree, every television station in Venezuela showed images of Bolívar in historic paintings, then images of the skeleton, and then images of Chávez, with the national anthem blaring. The message of this macabre parody was unmistakable: Chávez is not a follower of Bolívar — Chávez is Bolívar, reincarnated. And anyone who opposes or criticizes him is a traitor not just to Chávez but to history.”

Christopher Hitchens skriver i Slate om Halvorssens artikel och om hur han själv tillsammans med bl.a. skådespelaren Sean Penn träffade Chávez, som i en konversation dem emellan ifrågasatte om al-Qaida existerar och att det som skrivs om Osama bin Laden i väst är från ”imperialistisk media”:

”Not since North Korean media declared Kim Jong-il to be the reincarnation of Kim Il Sung has there been such a blatant attempt to create a necrocracy, or perhaps mausolocracy, in which a living claimant assumes the fleshly mantle of the departed.”

Chávez tillsammans med kompisarna Robert Mugabe och Alexandr Lukasjenko.

Mer om kuppen i Honduras

I anslutning till min bloggpost om kuppen i Honduras, skulle jag vilja tillägga att jag inte tycker det var bra att sätta Manuel Zelaya på ett plan och köra ut honom ur landet. Istället borde han ställas inför rätta i Honduras. Risken är dessutom att Zelaya nu framstår som en större hjälte för vänstern och kan mobilisera mer stöd än han annars hade kunnat få om han ställts inför rätta.

Alvaro Vargas Llosa (son till tillika liberale författaren Mario Vargas Llosa) skriver här om hur Venezuelas Hugo Chavez kan tjäna på avsättandet, även om jag har en annan syn än Vargas Llosa om vad som skulle göras med Zelaya. (Via Tom Palmer)

Det var också fel av militären att efter Zelayas avsättande införa (de tillfälliga) restriktionerna på media. Däremot var Zelaya själv ingen förebild när det gäller mediafrihet, vilket BBC skriver om här.

Uppdatering: Liberala Human Rights Foundation bringar klarhet i mycket som jag själv inte varit insatt i och får därmed revidera vad jag skrivit om Honduras. Zelaya agerade författningsstridigt, men det fanns mekanismer att ställa honom inför rätta och avsätta honom fredligt utan att behöva genomföra statskuppen. Läs HRF:s pressmeddelande här samt en executive summary av deras rapport här.

Kuppen i Honduras

Honduras president Manuel Zelaya avsattes nyligen av militären. Flera, alltifrån EU till USA:s president, fördömer vad man menar är en statskupp.

Men vem var det egentligen som försökte göra statskupp? På DN:s ledarsida kommenteras Zelayas vänsterradikalisering och Venezuelas maktfullkomlige president Hugo Chavez. Däremot ges ingen bakgrund till vad som verkligen hände, än mindre på Sydsvenskans ledarsida.

I Wall Street Journal har Mary Anastasia O’Grady en intressant artikel om händelseförloppet. Jag är inte insatt i Honduras författning, men det finns anledning att tvivla på Zelayas legitimitet som president.

O’Grady:

”That Mr. Zelaya acted as if he were above the law, there is no doubt. While Honduran law allows for a constitutional rewrite, the power to open that door does not lie with the president. A constituent assembly can only be called through a national referendum approved by its Congress.

But Mr. Zelaya declared the vote on his own and had Mr. Chávez ship him the necessary ballots from Venezuela. The Supreme Court ruled his referendum unconstitutional, and it instructed the military not to carry out the logistics of the vote as it normally would do.”[…]

”Calculating that some critical mass of Hondurans would take his side, the president decided he would run the referendum himself. So on Thursday he led a mob that broke into the military installation where the ballots from Venezuela were being stored and then had his supporters distribute them in defiance of the Supreme Court’s order.

The attorney general had already made clear that the referendum was illegal, and he further announced that he would prosecute anyone involved in carrying it out. Yesterday, Mr. Zelaya was arrested by the military and is now in exile in Costa Rica.

It remains to be seen what Mr. Zelaya’s next move will be. It’s not surprising that chavistas throughout the region are claiming that he was victim of a military coup. They want to hide the fact that the military was acting on a court order to defend the rule of law and the constitution, and that the Congress asserted itself for that purpose, too.”[…]

”Honduras is fighting back by strictly following the constitution. The Honduran Congress met in emergency session yesterday and designated its president as the interim executive as stipulated in Honduran law. It also said that presidential elections set for November will go forward. The Supreme Court later said that the military acted on its orders. It also said that when Mr. Zelaya realized that he was going to be prosecuted for his illegal behavior, he agreed to an offer to resign in exchange for safe passage out of the country. Mr. Zelaya denies it.”

Även Tom Palmer har en kommentar:

”Imagine that George Bush, Barack Obama, Bill Clinton, Ronald Reagan or some other American president had decided to overturn the Constitution so that he could stay in power beyond the constitutionally limited time. To do that, he orders a nationwide referendum that is not constitutionally authorized and blatantly illegal. The Federal Election Commission rules that it is illegal. The Supreme Court rules that it is illegal. The Congress votes to strip the president of his powers and, as members of Congress are not that good at overcoming the president’s personally loyal and handpicked bodyguards, they send police and military to arrest the president. Now, which party is guilty of leading a coup?”

Uppdatering: Mer om kuppen i Honduras

Uppdatering II: Liberala Human Rights Foundation bringar klarhet i mycket som jag själv inte varit insatt i och får därmed revidera vad jag skrev ovan. Zelaya agerade författningsstridigt, men det fanns mekanismer att ställa honom inför rätta och avsätta honom fredligt utan att behöva genomföra statskuppen. Läs HRF:s pressmeddelande här samt en executive summary av deras rapport här.

Psykopaten Che Guevara

har den nya filmen om Che Guevara i regi av Steven Soderbergh premiär på svenska biografer. Jag har inte sett den, men jag har av recensionerna att döma en bestämd känsla av att filmen inte tar upp vilken blodtörstig psykopat Che Guevara var. Jag har skrivit om Che här på bloggen tidigare: Mördaren Che Guevara.