Trumps ministerval oroar

Snart ska Donald Trump sväras in som USA:s president. Jag har bloggat en hel del om honom. Det är en tragedi att en sådan som han kommit så långt (ja, även att Hillary Clinton kom långt är en tragedi för USA).

Trump har framställt sig som en antietablissemangskandidat när han istället som crony capitalist är en del av etablissemanget och har politiska försänkningar genom sina affärer i USA och länder världen runt.

Han har hyllat Putin, Saddam Husseins ”terrorismbekämpning”, den kinesiska regimens nedslagning av protesterna på Himmelska fridens torg 1989, tyckte att Gorbatjov inte var ”tillräckligt hård”, förespråkat utökad tortyr, avrättning av terroristers anhöriga, inskränkningar i pressfriheten parat med explicita hot mot två dagstidningar, uppmuntrat till våld hos sina anhängare, stött interneringen av japansk-amerikaner i läger under andra världskriget, attackerat det oberoende rättsväsendet genom sina angrepp på domare Gonzalo Curiel, etc.

Karln saknar heder och moralisk kompass. Han angriper USA:s konstitutionella normer. Han är typiskt en person som säger och gör allt som för tillfället gynnar honom. Ett partiprogram har lika stor relevans för honom som den sovjetiska författningen hade för den politiska friheten. Om han gör något bra är det ren tur, då han saknar principer och kan råka hamna rätt ibland.

Han fortsätter staka ut den oroväckande riktningen genom sina förslag på ministrar. Det finns frågor om den tilltänkte utrikesministern Rex Tillersons relation till Putin och syn på mänskliga rättigheter. Förslaget till justitieminister, Jeff Sessions, är i linje med Trumps auktoritära linje. Libertarianske juridikprofessorn Ilya Somin skriver om farhågorna med Sessions här. Även valet av handelsminister, Ross Wilbur, oroar. Wilbur, som för sina egna affärers räkning lobbat för och gynnats av tullar, kom i en intervju med häpnadsväckande uttalanden:

”Wilbur Ross, President-elect Trump’s pick for Commerce Secretary, doesn’t merely espouse government planning of the economy, he lobbies for it and profits from it.

”One of the problems in our country,” Ross said in 2010, ”is we don’t have an industrial policy.” By ”industrial policy,” Ross meant federal laws that steer resources to certain sectors for certain activities.

Ross, in a CNBC interview in the summer of 2010, expressed his admiration for China’s five-year plans, the ones originated by Communist revolutionary Mao Zedong. ”Is that something we should do here, Wilbur?” journalist Andy Serwer asked.

”Yes,” Ross responded, before lamenting our lack of an ”industrial policy.”

Ross explained how he would use government to steer the economic ship: ”We ought, as a country, to decide which industries are we going to really promote — the so-called industries of the future.”[…]

This sort of industrial planning isn’t just less economically efficient than free enterprise, it’s also a recipe for cronyism — for enriching the politically connected at the expense of outsiders. Ross’s own career shows this.”

Läs mer här.

Det återstår att se vilka som i slutändan blir ministrar i Trumps regering, men hittills finns det skäl att oroa sig rejält.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s