Min röst gick till Christofer Fjellner

I valet och kvalet. Hur jag skulle rösta i valet till Europaparlamentet var inte självklart. Det hade onekligen varit lättare att vara dansk medborgare. Då hade jag utan tvekan röstat på Liberal Alliance, istället för som nu ha mina favoritkandidater spridda i tre olika partier, Christofer Fjellner (M), Hanna Wagenius (C) & Christian Engström eller Amelia Andersdotter (PP).

Även att avstå från att rösta var ett alternativ. Jag är starkt EU-kritisk, och det demokratiska underskottet är stort i EU. Europaparlamentet är inte heller en ”vanlig” lagstiftande församling. EU-kommissionen lägger i regel förslag, som sedan parlamentet och ministerrådet ska ta ställning till. Att rösta på en kandidat är inte samma sak som att i ett svenskt riksdagsval rösta på en kandidat i ens valkrets, där sedan partigruppen i riksdagen ungefär röstar på samma sätt, låt vara att enskilda häftiga strider internt förekommit som den om FRA-lagen. I Europaparlamentet är de flesta partierna med i stora partigrupper med väldigt stor spännvidd, och där man också tar ställning till paketförslag som kan spreta åt alla håll.

Det är även djupt provocerande hur EU och de enskilda medlemsländerna drivit igenom det etatistiska Lissabonfördraget. Efter först ha haft skepnaden av ”EU:s konstitution” (läs kritik här), som röstades ner i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna, återuppstod i stort sett samma innehåll i form av ett ”nytt” fördrag, som först röstades ner i en folkomröstning i Irland, och efter en andra folkomröstning i samma land, där EU pumpade in pengar till ja-sidan, gick det igenom. Därefter fortsatte ratificeringsprocessen i de övriga medlemsländerna. Detta trots att EU själv satte som villkor att faller förslaget i ett land, faller det helt. Det var också vedervärdigt att se EU-kommissionärerna Margot Wallström (S&D) och Guy Verhofstadt (ordf för liberala, eller snarare partiellt liberala ALDE) visa en fullkomlig fientlighet mot en demokratisk process:

Att Verhofstadt även i övrigt har obehagliga drag har jag förutom ovannämnda tagit upp här.

Men nu sitter vi här med Europaparlamentet och det finns vettiga ledamöter som gjort viktiga insatser, och andra kandidater som skulle kunna göra det. Till slut kom jag fram till att Christofer Fjellner får min röst. Mina skäl är väldigt lika Mattias Svenssons, som redovisades på Neos blogg i förrgår. Sägas ska att jag hade Fjellner bland mina favoriter innan detta, bl.a. la jag på Facebook upp information om vilka mina favoriter var tidigare i veckan. Det är utifrån en helhetssyn jag väljer Fjellner. På minuskontot finns svajigheten angående ACTA, men har på flera andra punkter markerat för integritet. Och det hör inte till vanligheterna att höra politiker säga detta som Fjellner gjort: ”Varje politiker bör ta med sig Bastiat i sitt arbete.” (Läs om franske 1800-talsliberalen Frédéric Bastiat här.)

Piratpartiet, som jag liksom andra partier inte håller med om allt, har gjort stora insatser för den personliga integriteten. Men problemet är att de sitter i den gröna gruppen och i andra än sina profilfrågor röstar som den, och den gruppen är generellt väldigt federalistisk med krav på EU-skatt, större budget och andra åtgärder som går på tvärs mot liberalism. Men jag har stor respekt för Engström & Andersdotter.

Hanna Wagenius, ordf för CUF, är egentligen min absoluta favorit. Hon har kommit i topp i alla valkompasser jag gjort. Men hon står som nr 4 på Centerpartiets lista, där de två första namnen är helt ointressanta för mig, och jag ser det som osannolikt att hon skulle kunna komma in, även om personkryss betyder mycket i EP-valet. Fredrick Federley, som står på tredje plats, och bedriver en väldigt aktiv personvalskampanj, fångar upp många liberalt sinnade och har en större chans. Anledningen till att jag inte vill kryssa honom är att efter FRA-omröstningen och riksdagsbeslutet om Lissabonfördraget bedömer jag honom som opålitlig. Det är annorlunda med europaparlamentariker som inte har suttit i riksdagen och röstat för dylikt, men att tala om ett ”smalare men vassare EU”, när fördraget gör EU allt bredare och trubbigare, är goddag yxskaft och inte trovärdigt. Lägg därtill oviljan i (C) att ens driva modesta reformer av EU:s jordbrukspolitik. Jag menar dock absolut inte att Federley, om han kom in i parlamentet, skulle vara värdelös. Han är trots allt liberal på många viktiga punkter, och skulle säkert göra bra insatser. Men då röstar jag hellre på Fjellner.

Inget enkelt val. Jag kommer naturligtvis ha noga koll på vad Fjellner, som jag aldrig röstat på tidigare, gör under kommande mandatperiod. Men jag är övertygad om att han kan fortsätta sin liberala kurs, och att han genom många kryss får ett tydligt mandat för detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s