Constitution Day

Den 4 juli skrev jag om den unika amerikanska självständighetsförklaringen. Den lade den politisk-filosofiska grundvalen för nästa unika dokument, den amerikanska författningen, som skrevs under den 17 september 1787. USA var en medvetet ideologiskt skapad republik på klassiskt liberal grund, författningens brister till trots.

Före undertecknandet pågick under ett antal år en intensiv debatt, där anhängarna till författningen kallades federalister och motståndarna antifederalister. De förra menade att en federal republik bättre skyddade individens rättigheter genom maktdelning på flera plan än enbart i delstaten. USA skulle med James Madisons ord bli ”a compact between the People and not between the States”. De senare menade att de amerikanska delstaterna utgjorde ett lösare förbund, och att den föreslagna författningen skulle medföra alltför mycket centralstyrning. De tyckte också att det första utkastet till författningen hade ett otillräckligt skydd för rättigheterna och föreslog de tio författningstilläggen, de s.k. Bill of Rights.

Alexander Hamilton svarade att dessa tillägg inte behövdes, då författningen bara gav regeringen tillåtelse att syssla med det som uttryckligen formulerades där, varför en rättighetskatalog skulle riskera att staten kränkte rättigheter som inte räknades upp där med motiveringen att det bara var de rättigheter som nämndes i Bill of Rights som skulle skyddas. Hamilton hade en poäng, men det var ändå bäst att The Bill of Rights kom med. Det hade kunnat bli ännu värre utan dem.

Författningen blev något av en kompromiss, även om federalisterna tog hem den största segern. Senare kom dock de nya partibildningarna att utvecklas på olika sätt. Federalistpartiet, med bl.a. Hamilton, George Washington och John Adams, ville stärka den federala regeringens makt mer, medan Republikanerna, vars ledande män var Madison och Thomas Jefferson, ville stärka delstaternas ställning inom den federala republiken, och samtidigt begränsa statens åtaganden på de olika nivåerna. För Madison var målet med författning och skapandet av den amerikanska republiken uppnått. Nu tog andra frågor vid. Jefferson hade tidigare stått mellan federalisterna och antifederalisterna, men accepterade författningen i och med att The Bill of Rights inkluderades. Det fanns dock fortfarande olika fraktioner inom de båda partierna.

I en artikel i The Daily Caller uppmärksammar Marsha Enright och Gen LaGreca The Constitution Day med fokus på författningens genialiske huvudarkitekt, James Madison, och dennes syn på äganderätten och hur denna åsidosätts av dagens stat:

”People would be shocked if the president of the United States said: “I do  think at a certain point you’ve made enough speeches,” or “you’ve given enough  sermons” or “you’ve authored enough books.” Virtually all Americans would  protest such remarks and boldly assert that it’s a free country, so they can  say, preach or write whatever they please.

Yet the president can get away with saying: “I do think at a certain point, you’ve made enough  money.” And he can get away with seizing and redistributing our money in order  to “spread  the wealth around,” with only a minority shouting in disbelief at the  outrage. These dissenting voices have been unable to stop a century-long growth  of the welfare state.”[…]

”Are these attacks on our possessions accepted because the right to property  is a lesser right, one that isn’t inalienable like the others?

In his article “Property,” Madison emphatically says no. He  explains that our right to property is as untouchable as our freedom of speech,  press, religion and conscience. In fact, he views the concept of property as  fundamental, pertaining to much more than merely our material possessions.

In the narrow sense, Madison says, “A man’s land, or merchandize, or money is  called his property.” But in a wider sense, “A man has a property in his  opinions and the free communication of them … in his religious beliefs … in the  safety and liberty of his person … in the free use of his faculties and free  choice of the objects on which to employ them. He then concludes: “[A]s a man is said to have a right to his property, he may  be equally said to have a property in his rights.””

James Madison om statens legitimitet.

Madison om behovet av en federal republik:

”All power in human hands is liable to be abused. In Governmts. independent of the people, the rights & interests of the whole may be sacrificed to the views of the Governmt. In Republics, where the people govern themselves, and where of course the majority Govern, a danger to the minority, arises from opportunities tempting a sacrifice of their rights to the interests real or supposed of the Majority. No form of Govt. therefore can be a perfect guard agst. the abuse of Power. The recommendation of the Republican form is that the danger of abuse is less than in any other; and the superior recommendation of the federo-Republican system is, that whilst it provides more effectually against external danger, it involves a greater security to the minority against the hasty formation of oppressive majorities.” — I ett brev till Thomas Ritchie den 18 december 1825

”There are, moreover, two considerations particularly applicable to the federal system of America, which place that system in a very interesting point of view. First. In a single republic, all the power surrendered by the people is submitted to the administration of a single government; and the usurpations are guarded against by a division of the government into distinct and separate departments. In the compound republic of America, the power surrendered by the people is first divided between two distinct governments, and then the portion allotted to each subdivided among distinct and separate departments. Hence a double security arises to the rights of the people. The different governments will control each other, at the same time that each will be controlled by itself. Second. It is of great importance in a republic not only to guard the society against the oppression of its rulers, but to guard one part of the society against the injustice of the other part. Different interests necessarily exist in different classes of citizens. If a majority be united by a common interest, the rights of the minority will be insecure. There are but two methods of providing against this evil: the one by creating a will in the community independent of the majority that is, of the society itself; the other, by comprehending in the society so many separate descriptions of citizens as will render an unjust combination of a majority of the whole very improbable, if not impracticable.” — Federalist Papers, no. 51

Tidigare blogginlägg om den minimala staten kontra anarki.

Tidigare blogginlägg om grundlagsfäderna, slaveriet och Abraham Lincoln.

Tidigare blogginlägg om amerikansk konstitutionalism och begreppet ”Liberal originalism”.

Uppdatering: Se även följande bloggpost, Mer om federalism.

James Madison

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s