Estland självständigt i 20 år

Idag är det 20 år sedan Estland förklarade sig självständigt från Sovjetunionen, och imorgon är detsamma för Lettland. Jag har ett lite speciellt förhållande till Estland, då mina föräldrar tidigt lärde känna ester som kom till Sverige som flyktingar under andra världskriget. I de två estniska familjerna var några av barnen, ungefär jämnåriga med mig och min bror, medlemmar i Moderata Ungdomsförbundet eller Folkpartiets Ungdomsförbund i Helsingborg, precis som min bror och jag (jag var först med i MUF, och därefter i FPU). Jag växte upp i ett allmänborgerligt, liberalt och religionskritiskt hem, med stor respekt för vetenskapen. Min morfar, Natan Lindqvist (som tyvärr avled året innan jag föddes), var på 50-talet styrelseordförande för Upsala Nya Tidning och hade under kriget tagit emot danska judiska flyktingar i sitt sommarställe vid Mälaren, innan dessa slussades vidare in i det svenska samhället. Politik blev tidigt mitt intresse.

Jag fick konkret kännedom om flyktingar från kommunismen. Nu blev dessa ester välutbildade och välintegrerade i det svenska samhället, och kom från liknande kulturkrets som den skandinaviska, men det gjorde det inte mindre intressant. Pappan i den ena estniska familjen mina förädrar kände uppgav f.ö. att under mellankrigstiden var Estland det land som hade flest universitetsutbildade i förhållande till befolkningen, och att t.o.m. vaktmästaren vid universitetet i Dorpat (Tartu) hade läst där. Idag har Estland fördelen att ha en regering som leds av det liberala Reformpartiet, som har starka libertarianska tendenser.

Jag hade förmånen att träffa Andres Küng, Folkpartipolitiker och son till estniska flyktingar, en kort tid innan han alltför tidigt avled 2002. Hans insatser för Baltikums frihet genom bl.a. böcker och artiklar var betydande. Han var en av grundarna av Måndagsrörelsen 1990 till stöd för ett fritt Baltikum. 

1987 började i Estland, Lettland och Litauen de folkmöten med framförandet av förbjudna sånger som kom att vara under fyra år och fick benämningen ”den sjungande revolutionen”. Den 11 september 1988 kom uppemot 300 000, en fjärdedel av estländarna, till en sångfestival i Tallinn. 2006 gjordes en amerikansk dokumentär om ”den sjungande revolutionen”, denna enastående manifestation för frihet.

I en annan manifestation för självständighet bildade den 23 augusti 1989 två miljoner människor i de tre baltiska länderna en mänsklig kedja, ”den baltiska kedjan”, som 600 kilometer lång knöt ihop de tre ländernas huvudstäder, Tallinn, Riga och Vilnius. Det var modigt och mäktigt.

800px-1989_08_23_Baltijoskelias17e

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s