Portugals narkotikapolitik ett föredöme

Kom nyligen hem efter en resa till Lissabon. Det var rekreation men råkade sammanfalla med valet, där center-högerpartiet PSD (Socialdemokraterna) vann över det sittande Socialistpartiet (PS). PSD grundades av högersossar men samlar numera även flera borgerliga av olika inriktning. Det påminner därmed om våra Nya Moderater, lika ideologiskt utslätade och spretiga. Det är tveksamt om man i den väntade koalitionen med det konservativa CDS-PP kan göra några stora förändringar i liberal riktning. När nu också Lissabonfördraget (till vars främsta påhejare finns EU-kommissionens ordförande, förre PSD-ledaren och premiärministern José Manuel Barroso) är grundlagen i EU har dammarna öppnats för ännu mera statsinterventionism i hela EU. I The Economist citeras ekonomen Francisco Sarsfield Cabral:

”In economic terms, Portugal is the least liberal country imaginable. The economy has depended on a paternalistic state throughout most of our history, previous PSD governments included.”

PSD:s ledare Pedro Passos Coelho har dock öppnat för en del förändringar:

”But his election manifesto introduces an element of liberal thinking that is new to the dominant political consensus, which is based on a strong welfare state. He wants to see the private sector run national health clinics, for example, and to allow companies to offer alternatives to publicly financed social security.”

På ett område är dock Portugal mer liberalt än resten av Europa, nämligen narkotikapolitiken. Sedan 2001 är allt privat innehav och bruk av begränsade mängder narkotika tillåtet. Det har lett till mycket goda resultat, vilket denna rapport från Cato Institute visar. Exempelvis är marijuanabruk bland de över 15 år lägst i hela Europa med 10 procent. Antalet tunga missbrukare har minskat, liksom HIV bland dessa. Fler har vågat ta steget till behandling när deras missbruk inte längre är förpassat till samhällets kriminella bakgård.

Gatorna i Lissabon var inte översvämmade av narkomaner. I Portugal råder konsensus över partigränserna, utöver en liten konservativ minoritet, att den inslagna vägen ska fortsätta. Om bara övriga länder kunde bli lika förnuftiga. I Nederländerna och Schweiz finns några tendenser åt det hållet, men inte lika långt gångna som i Portugal. Att sedan även Portugal inte har liberaliserat tillräckligt ändrar inte att landet har tagit viktiga steg i rätt riktning.

I tidskriften Reason skriver idag Jacob Sullum om att USA måste upphöra med sitt 40-åriga ”krig mot narkotikan”.

One response to “Portugals narkotikapolitik ett föredöme

  1. De flesta politiska beslut sker inte på grund av fakta utan på vad som väljarna känner är bra. Hela västvärldens krig och förbudstid mot narkotikan har misslyckat beroende på en skrämmande okunnighet om fakta. Den viktigaste faktorn nämligen kostnaden för samhället tas sällan eller aldrig upp i debatten. Räknar man både indirekta och direkta kostnader kostar kriget mot narkotikan miljarder. Det skulle vara intressant att se vad Portugal sparar på statliga utgifter och vad samhället tjänar på att färre slås ut och kan bli produktiva samhällsmedborgare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s