Walt Whitman vs. C.S. Lewis

Att kristendomen har problem med människans egen lycka här på jorden är något jag behandlat tidigare här. Med sin lidandekult är det lätt att göra ner människor, och i de kyrkor där sekularisering och modernisering inte har vunnit insteg frodas som i den katolska kyrkan auktoritära förhållanden där ständiga övergrepp duggar tätt, samtidigt som självplågeriet hos de egna, något som var särskilt framträdande bland de tidiga kristna. Det är inte bara de oupphörliga avslöjandena av sexövergreppen mot barn och det skandalösa sopandet under mattan av kyrkan, den katolska kyrkan har ägnat sig åt andra svinaktigheter, liksom andra kyrkor, när frihetliga och sekulära idéer inte har haft inflytande.

Stephen Hicks kontrasterar den amerikanske poeten Walt Whitman mot den kristne engelske författaren C.S. Lewis. Whitman:

”I never yet knew how it felt to think I stood in the presence of my superior.—If the presence of God were made visible immediately before me, I could not abase myself.”

C.S. Lewis: ”The real test of being in the presence of God is, that you either forget about yourself altogether or see yourself as a small, dirty object.”

Hicks tar upp fler liknande yttranden av Lewis och frågar sig bl.a: ”Does one begin feeling that one is loathsome and then turn to Christianity for affirmation? Or does one start by committing to Christianity and consequently come to despise oneself?”

Med anledning av att Whitman nämns, vill jag passa på att ge ytterligare ett exempel på hans individualism:

I swear I begin to see the meaning of these things!

It is not the earth, it is not America, who is so great,
It is I who am great, or to be great—it is you up
         there, or any one,
It is to walk rapidly through civilizations, govern-
         ments, theories,
Through poems, pageants, shows, to individuals.
   Underneath all, individuals!
I swear nothing is good to me now that ignores
         individuals!
The American compact is altogether with individuals,
The only government is that which makes minute of
         individuals,
The whole theory of the universe is directed to one
         single individual—namely, to You.

Ur As I Sat Alone By Blue Ontario’s Shore.

3 responses to “Walt Whitman vs. C.S. Lewis

  1. Din beskrivning av kristna kyrkor är raljant och vittnar om ytterst grunda kunskaper. Modernisering och auktoritära drag är t ex inte varandras motsatser, utan existerar sida vid sida, i kyrkor likväl som i sekulära organisationer.

    (Och hur mycket jag än ogillar den romerska kyrkan, så har den faktiskt inte monopol på sexövergrepp.)

    På motsvarande sätt finns det en hel del kyrkor med starkt fundamentalistiska drag i sin bibelsyn, som samtidigt är antiauktoritära.

    Att olika typer av självspäkning dykt upp genom historiens gång är knappast något som utmärker den kristna tron per se. Det hör definitivt till undantagen inom kyrkohistorien. Såvida du inte kallar vanlig impulskontroll för späkning.

    Den kristna tron predikar inte en ensidigt negativ syn på människans väsen, utan en kluven: vi är både goda och onda. Vad som syns mest för stunden beror på utgångspunkt. I jämförelse med perfektionen syns naturligtvis våra svagheter mest. Och Lewis ord är hämtade precis ur en sådan jämförelse.

    Genom att ensidigt lyfta fram citat där endast den negativa synen på människan kommer fram, så skapar du (och Whitman) en präktig halmgubbe som ni för all del gärna får göra ner. Men kristendom är det rakt inte.

  2. Med modernisering avsåg jag en liberal och sekulär modernitet förankrad i upplysningen. Naturligtvis finns det moderna auktoritära system. Och naturligtvis har inte den katolska kyrkan monopol på sexövergrepp.

    Om man nu är så eländig som Lewis talar om, varför skulle självplågeri inte vara önskvärt för (vissa) kristna, som vi också har sett? Och varför är Lewis så mån om att framställa människan på det sättet han gör? Jag tycker det är vidrigt helt oavsett vilka andra aspekter han för fram. Det är något helt annat än att konstatera att människan är förmögen till både goda och onda handlingar.

    Att ha som förevändning att man vill lyfta fram både en negativ och positiv syn på människan är en klen tröst med den förnedrande syn på människan kristendomen förmedlar i dess negativa beskrivningar av henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s