Ayn Rand i Sydsvenskan

I dagens Sydsvenskan har Jens Liljestrand en artikel om Ayn Rand på kultursidan. Det är med anledning av de två biografier om henne som kom ut under hösten i USA, Ayn Rand and the World She Made av Anne C. Heller och Goddess of the Market av Jennifer Burns. Jag har länkat till recensioner av båda böckerna tidigare på min blogg. De kan läsas igen här resp. här. Jag har precis införskaffat Hellers bok och inte hunnit läsa den än.

Liljestrand hade Rand som ungdomsförälskelse men anser sig ha mognat bort från henne. Han är dock betydligt mer positiv till Rand än vad andra recensenter av henne varit genom åren i svensk press. Osaklighet, förvrängningar och undanhållande av vad hon egentligen stod för har varit vanligt, som jag tagit upp här och här. Tyvärr lyckas inte heller Liljestrand redovisa Rands filosofi, utan riktar in sig på hennes person, och då företrädesvis hennes dåliga sidor. Han konstaterar ”att det starkaste argumentet mot Ayn Rands rationalitetsteorier är de paradoxer som präglade hennes eget liv”. Jag håller inte med. Vore det inte också på sin plats att i så fall förklara vad idéerna går ut på? Som jag skrivit tidigare begick Rand misstag, och en del av dem var allvarliga. Jag skrev också i mitt svar till Johan Wennströms ledare i SvD:

”Vilka är då idealen? Ja, hennes primära dygder identifierade utifrån värdet av den enskilda människans liv och vad hennes natur kräver är rationalitet, självständighet, hederlighet, integritet, rättvisa, produktivitet och stolthet. Hur de tillämpas bäst kan vara öppet för diskussion, och visst kunde Rand ibland vara onödigt hård, kantig och kärv, men vad är problemet med dessa dygder? De kan kompletteras, och en del objektivister har velat lägga till det av Rand ofta använda begreppet ”benevolence” (välvilja , i ickeuppoffrande mening) som en lika viktig dygd. Men för att diskutera det bör man känna till vad Rand stod för och inte vara osaklig i framställandet av hennes idéer.”

Att försöka leva upp till en filosofi och ställa etiska krav på sig själv och andra, är en ständig kamp och strävan. Rand sa själv att ”människan är varken allvetande eller ofelbar”. Att inte fullt ut lyckas leva upp till idéerna, innebär inte att de (eller alla idéerna) blir värdelösa och ointressanta, och att man därmed bekvämt kan strunta i dem och frågeställningar om vad som utgör det goda livet, och förfalla till likgiltighet, cynism och nihilism. Jag är själv ingen okritisk beundrare av Rand och är intresserad av revideringar av och tillägg till hennes filosofi. Men jag har aldrig stött på en tänkare som gett sådan inspiration och med en sådan poetisk kraft haft en sådan tilltro till människans potential, till hennes möjligheter att lyckas här på jorden och formulerat en sådan fascinerande integrerad filosofi.

Under hennes tid fanns det ingen filosof eller politiker som ens gav en läpparnas bekännelse till principen att ingen har rätt att initiera våld och tvång mot någon, ej heller hörde man någon med sådan bestämdhet hävda att varje människa är ett självändamål och inte ett medel för andras mål, att människan varken ska offra sig själv för andra eller andra för sig själv.

De allra flesta människor har inget emot att låta staten, vålds- och tvångsmakten, kränka individens rättigheter för att få igenom sina mål. Här kan man snacka om övermänniskoideal. Ofta har de sällan tänkt igenom saken, och många skulle svara ja på frågan om människan är ett självändamål och att initierandet av våld och tvång ska bannlysas i relationen mellan människor. Men få bryr sig om att sätta sig in i de principiella implikationerna av sådana ställningstaganden och lever med motsägelsefulla premisser.

Rand gjorde upp med Nietzsche som hon hade inspirerats av i sin ungdom (då hon säkert också var traumatiserad av upplevelserna av den blodiga ryska revolutionen). Hon menade att han stod för mystik och irrationalism, där ”viljan” sätts över förnuftet. I Urkällan visade hon genom exemplet Gail Wynand hur nietzscheanen misslyckas. Nietzsche hade påverkat ett otal författare, och här i Norden bl.a. August Strindberg, Vilhelm Ekelund och Edith Södergran. Från Nietzsche fick Rand den poetiska inspirationen ifråga om människans storhet och betydelse i emotionell bemärkelse, ej intellektuell. Men hon byggde upp en helt ny filosofi påverkad av Aristoteles och den klassiska liberalismen. I förordet till 1968 års utgåva av Urkällan skrev hon:

”Religion’s monopoly in the field of ethics has made it extremely difficult to communicate the emotional meaning and connotations of a rational view of life. Just as religion has pre-empted the field of ethics, turning morality against man, so it has usurped the highest moral concepts of our language, placing them outside this earth and beyond man’s reach. ”Exaltation” is usually taken to mean an emotional state evoked by contemplating the supernatural. ”Worship” means the emotional experience of loyalty and dedication to something higher than man. ”Reverence” means the emotion of a sacred respect, to be experienced on one’s knees. ”Sacred” means superior to and not-to-be-touched-by any concerns of man or of this earth. Etc.”

För en genomgång av Rands filosofiska utveckling och hennes litterära influenser rekommenderas The Ideas of Ayn Rand av Ronald Merrill.

Ayn Rand var ett geni, och dessa har inte sällan svårt att hantera sin omgivning. Att ha en kritisk distans till Rand är bra, men då bör man rimligen också ha en kritisk distans till de rykten och anekdoter som florerar om Rand. Liljestrand skriver om Rand som ”amfetaminmissbrukande”. Bakgrunden är det bantningspreparat som innehöll amfetamin som Rand började ta på 40-talet. Barbara Branden, som var nära vän med Rand från 1950 fram till brytningen 1968, skriver i sin samtidigt kritiska och beundrande biografi The Passion of Ayn Rand (1986) att det var ganska låga doser av preparaten, och att det inte finns några belägg för att de skulle ha påverkat Rands hälsa. Kanske utgjorde de skada, kanske inte. Efter ett läkarbesök i början av 70-talet upphörde Rand att ta pillren på läkarens inrådan.

Liljestrand skriver också om fundamentalistiska Randianer som ”lovar att pissa på min grav eller liknande, vilket de har för vana”. Nu vet jag inte vilka erfarenheter Liljestrand har, och om sådant förekommer är det naturligtvis helt förkastligt. Men jag har själv drabbats av och tagit del av väldigt många andras erfarenheter från de som inte tål minsta kritik av Rand. Det kan ha varit väldigt skruvade och bisarra reaktioner, men inte av den arten som Liljestrand beskriver. Nu finns det ju bland alla de miljoner som läst Rand och som berörts djupt av henne alltid knäppgökar, men frågan är vilka som är de ”vanliga” reaktionerna.

I början av 90-talet splittrades den objektivistiska rörelsen och gentemot The Ayn Rand Institute etablerades The Objectivist Center, idag The Atlas Society, som vill föra en mer öppen diskussion om objektivismen och dess utveckling. Idag finns det ytterligare grupper som inte tar ställning för varken det ena eller andra institutet. Det är knappast en svaghet, utan snarare en styrka och bekräftar det livaktiga intresset för Rands idéer och deras frammarsch. I början finns det en liten krets av devota anhängare, efterhand sprids idéerna till fler och olika organisationer och tänkare tar sig an idéerna, utvecklar dem och för dem vidare. Det är en nyttig process som främjar självständigt tänkande, helt i linje med Rands filosofi.

Liljestrand tycker att Rands eget liv ”strandade i ynklighet och självbedrägeri”. Kanske var det så i vissa avseenden, som i affären med Nathaniel Branden. Men i andra avseenden var det inte så. Barbara Branden skrev i sin biografi: ”De som dyrkar Ayn Rand och de som förbannar henne gör henne samma otjänst: de gör henne overklig och förnekar henne mänsklighet.”

Som jag har tagit upp här tidigare, har Rands inflytande vuxit ännu mer under det gångna året. Hennes böcker säljer mer än någonsin.  Stephen Hicks skriver här också om Rands växande inflytande.

Playboys intervju med Rand från mars 1964.

Mer om objektivismens filosofi här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s