Mer konservativa dumheter

Efter att nyligen ha berört de antiintellektuella tendenserna inom konservatismen, kan man bara de senaste dagarna se ytterligare exempel på dem, bl.a. Elise Claesons kolumn i Svenska Dagbladet den 13/10.

Claeson ser hoppfullt en nykonservativ trend, där bl.a. äktenskap, familj och civilsamhälle får mer framträdande roller. Bortsett från att politiker inte bör ha att göra med hur vuxna människors samlevnad ska se ut, så kan man hålla med Karin Olsson, i sin mot Claeson kritiska ledare i Expressen, när hon skriver:

”För detta är inte konservatism. Detta är pur mänsklighet. Kärlek, familj, barn, en trevlig bostad och känsla av sammanhang och tillhörighet är kärnan för majoriteten, vilken politisk ideologi man än gillar. Det är dags att de konservativa förstår att deras patent på de här frågorna har gått ut för länge sedan.”

Claeson skriver:

”De borgerliga tankesmedjorna har gett borgerligheten idel manliga ansikten. Få kvinnor släpps in i dessa herrklubbar, där grabbarna ofta citerar Ayn Rand och Hayek men få pratar om vintage och Mama.”

Öh, Timbros chef Maria Rankka är kvinna, flera andra medarbetare i Timbro är/har varit kvinnor och kvinnor har skrivit för dem. Ayn Rand var kvinna, och jag har då aldrig sett eller hört att kvinnor skulle vara eller känna sig ovälkomna i åtminstone Timbros verksamheter och evenemang. Och varför man i dessa sammanhang föredrar att diskutera just tänkare är väl inte så jävla konstigt?

När vi f.ö. pratar om herrklubbar, så är väl det snarare konservatism man associerar dem med. Claeson kan ju vara glad över att inte ha levt för ett antal decennier sedan, då kvinnan, helt i enlighet med den av konservativa så omhuldade traditionen, var underordnad mannen.

Via Johan Norbergs blogg blir jag även uppmärksam på en absurd artikel av moderate riksdagsledamoten Rolf K Nilsson, där han förklarar sig vara en konservativ antikapitalist. Absurd, med tanke på att Nilsson med sin erfarenhet borde veta bättre om kapitalismen, och att artikeln, i likhet med andra bloggtexter på samma sajt, Tradition och fason, upprepar ständiga myter och karikatyrer av liberalismen. Vi har hört dem till leda. Liberalismen är ”atomistisk individualism” som glömmer att människan är en social varelse, tillvaron för liberalismen förstås ”endast i ekonomiska termer”, där ”värden” och kultur inte betyder något.

Nilsson skriver gärna om värdighet. Han kan ju börja med att fråga sig vad initierandet av statligt tvång har med värdighet att göra, och åtminstone försöka sätta sig in i motiven till varför liberaler ogillar statlig styrning så mycket. Det är sant att utilitarism inte är den bästa grunden eller syftet för ett fritt samhälle, och visst har många liberaler talat om ekonomi (speciellt nationalekonomer, vilket ju i sig inte är så konstigt), men det betyder ju inte av nödvändighet att andra moralfrågor skulle vara av ointresse för merparten av dessa. Synen på statens våld och tvång är ju i allra högsta grad en fråga om moral, och att liberaler tenderat att annars ligga lågt i frågor om privatmoral har mycket att göra med att de vill undvika en politisk styrning på området.

Samtidigt rådde en viss villrådighet bland liberaler om hur frihet och rättigheter skulle motiveras. Man var med rätta orolig över kyrkans och traditionens kvävande inflytande på personlighetens fria utveckling, och var inte sällan kritisk mot kristendomen, men man saknade en sammanhängande sekulär moralfilosofisk grund för friheten. Enter Ayn Rand. Jag vill då bara åter påminna om det som jag länkade till i mitt förra inlägg om konservatismen, Mattias Svenssons bitska bloggkommentar till Roland Poirier Martinssons osakliga angrepp på liberalismen, där Svensson tillhandahåller flera artikellänkar för konservativa att begrunda.

Kan konservativa kanske sluta nu med att låtsas som att liberaler inte är intresserade av moralfrågor?  Kan konservativa inse att kristendomen inte har monopol på moralfilosofisk diskussion, utan att det inte bara finns andra idéer utan att många liberaler reagerat negativt på kristendomen och annan religion, inte för att det inte finns etik, utan att man som svar har attraherats av objektivismen eller andra sekulära individualistiska idéer med aristotelisk dygdetik? Det vore uppbyggligt om konservativa kunde ta diskussionen där istället för att karikera och framställa många av liberalismens anhängare som något annat än de är.

Jag kan f.ö. notera att även vänstern ägnar sig åt liknande trams som många konservativa när den ska beskriva, eller snarare karikera liberalismen, som nu senast Nina Björk i sin avhandling Fria själar, kritiskt recenseradSydsvenskans kultursida idag av Karin Rebas.

”An attempt to achieve the good by physical force is a monstrous contradiction which negates morality at its root by destroying man’s capacity to recognize the good, i.e. his capacity to value. Force invalidates and paralyzes a man’s judgment, demanding that he act against it, thus rendering him morally impotent. A value which one is forced to accept at the price of surrendering one’s mind, is not a value to anyone; the forcibly mindless can neither judge nor choose nor value. An attempt to achieve the good by force is like an attempt to provide a man with a picture gallery at the price of cutting out his eyes. Values cannot exist (cannot be valued) outside the full context of a man’s life, needs, goals, and knowledge.”

–Ayn Rand i What is Capitalism? i Capitalism: The Unknown Ideal (s 23)

4 responses to “Mer konservativa dumheter

  1. Men hur ser du t.ex. på sambeskattning, skatteavdrag för välgörenhet, pappamånader och skattesubventionerad barnomsorg? Där sammanstrålar väl politik och familj?

  2. Ja, politik och familj sammanstrålar, men det ska den inte göra. Staten ska ställa sig neutral till olika samlevnadsformer, så inga ”pappamånader”, skattesubventionerad barnomsorg, eller vårdnadsbidrag heller för den delen. Skatterna ska sänkas tills de inte finns mer. Generella skattesänkningar snarare än skatteavdrag för olika ändamål som staten anger.

    Vart vill du komma?

  3. ”Skatterna ska sänkas tills de inte finns mer.” var väl en retorisk överdrift antar jag? Men just den skattesubventionerade barnomsorgen är en enorm tillgång för de flesta ensamstående låginkomsttagare och skulle den avskaffas skulle det bli en enorm omställning. Faktiskt en så stor omställning att för många skulle den tvinga dem till en traditionell familjebildning. Hur rimmar det med att ”politiker inte bör ha att göra med hur vuxna människors samlevnad ska se ut” som du tycker?

  4. Sorry, jag trodde du var mer insatt i libertarianism.

    Nej, det var ingen retorisk överdrift. Skatter är tvång som skall elimineras. Jag vill ha en frivilligt finansierad nattväktarstat. Läs bl.a. om det här: http://www.frihetsfronten.se/marknadskraften/artiklar/anarki.shtml

    Mer liberala sakfrågor kan läsas på samma sajt, som jag är delansvarig för, liksom annnat på de andra två http://www.frihetsfronten.se/liberalismen/ och http://www.frihetsfronten.se/heureka/.

    Mer om staten och dess uppgift och finansiering kan även läsas på denna sajt om objektivismen:
    http://objectivism101.com/IOP/

    Man har inte rätt att leva på andras ofrivilliga bekostnad. Vill man skaffa barn får man antingen räkna med vad det kostar för egen del, eller så kan ju mängder av olika privata organisationer, stiftelser, privatpersoner etc hjälpa till. Hjälp behöver inte ske genom tvång, utan utifrån frivillighet. Vill många betala för att fler fattiga ska få sätta barn i förskola, så kan de ju göra det. Inget hindrar dem. Sedan innebär en fri marknadsekonomi högre tillväxt med högre välstånd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s