Konservativ antiintellektualism

Jag har aldrig förstått mig på konservatismen. Jag har försökt sätta mig in i vad den går ut på, och skrivit om den här, och med hänsyn till att konservatism kan se olika ut och ha företrädare som i praktiken är väldigt liberala, och en del egentligen inte borde kallat sig konservativa då de varit så pass liberala, så har jag dock sett alltför många uttryck för konservatismen i dess vanliga utförande i form av slappt tänkande, bekvämlighet, bristande logisk skärpa och stringens samt kulturrelativism. Värdekonservatism är i praktiken värderelativism, vilket jag berörde i mitt inlägg där jag länkade till Robert Bidinottos svidande kritik av konservatismen. 

När man som är vanligt bland konservativa häcklar förnuftet (tänkandet, intellektet) och grundar sig på en bisarr kristen offermoral, hämtad från en grotesk sagobok, är det dock inte förvånande. Och när man läser Roland Poirier Martinssons senaste angrepp på nyliberalismen, blir jag inte heller förvånad, även om det skulle finnas konservativa som också reagerar negativt på hans ytliga och svepande kritik.

Johan Norberg har gjort ett bra jobb att svara Poirier Martinsson med klarsyn och stringens. Poirier Martinsson svarar igen med fortsatt trams, varpå Norberg med fortsatt skärpa på nytt svarar Poirier Martinsson. 

Mattias Svensson har även han gått till briljant motangrepp mot Poirier Martinsson på sin egen blogg, med flera artikelhänvisningar som utmanar konservativa, samt fortsättning här.

Jag vill betona att ovanstående kritik mot konservatismen inte innebär att det inte finns företrädare för den (eller kristna generellt) som är såväl briljanta som kloka och insiktsfulla på olika sätt. Det gäller även Poirier Martinsson själv, som har visat i mitt tycke bättre sidor i vissa fall. Det behöver inte heller alltid handla om att en konservativ är mer intressant bara för att denne är mer liberal än andra konservativa, utan en konservativ kan ha intressanta och tankeväckande synpunkter ändå. Men jag ser ett alltför tydligt mönster inom konservatismen som beskrivits ovan, och konservativa borde använda sitt intellekt till att djupare komma underfund med vad det egentligen är de vill uppnå.

Jag tycker det är beklagligt att en liberalt profilerad tankesmedja som Timbro låter sig representeras av en starkt konservativ censuranhängare som Poirier Martinsson, som är så karikerande och intellektuellt ohederlig i sitt angrepp på nyliberalism. Vilket inte är detsamma som att han skulle nekas samtal och debatt inom Timbro.

13 responses to “Konservativ antiintellektualism

  1. Egentligen finns inga argument mot konservatismen i ovanstående inlägg. Bara konstiga, insuinanta påståenden om ”antiintellektualism”. Det du möjligen har hakat upp dig på (det är mycket svårt att veta, tankegången är inte redig och påståenden styrks inte annat än antydningsvis), är att konservativa ofta har en viss ödmjukhet beträffande förnuftets möjligheter, vilket självfallet inte innebär att de anser att man skall agera oförnuftigt eller företräder ”antiintellektualism”. Det är helt enkelt bara en rimlig kunskapsteoretisk utgångspunkt, som varit gängse ända sedan antiken och fram till upplysningen, och omfattats av alla av någon rimlig idéhistorisk betydelse. Den moderna människans hybris innebär emellertid i vissa fall att t.o.m. denna typ av intellektuell hederlighet ifrågasätts; en sådan kritik kommer emellertid företrädesvis från den liberala pöbeln, och har sjävfallet inte någon intellektuell, humanistisk grundad, bärkraft, utan får betraktas som en bissaritet och i många fall ett tecken på ungdomligt oförstånd. Följande påstående saknar således helt grund: ”När man som är vanligt bland konservativa häcklar förnuftet (tänkandet, intellektet) och grundar sig på en bisarr kristen offermoral, hämtad från en grotesk sagobok, är det dock inte förvånande.” Därtill bör du studera de konservativa klassikerna bättre om du trodde att den judisk-kristna etiken var den enda utgångspunkten.

    Anti-intelluktalism inom konservatismen finns med all säkerhet, men inte alls i lika hög grad som inom liberalismen, där den för tillfället tycks vara allena rådande. Om vi studerar Sveriges främsta intellektuella i modern tid finner vi stöd för den uppfattningen; om jag finge välja fem, skulle jag vilja föreslå följande lista:

    H.S. Nyberg
    Martin P:n Nilsson
    Harald Hjärne
    Fredrik Böök
    K.V. Zettersten

    Några invändningar? Vilka anser du vara konservativa? Finns det överhuvudtaget någon liberal som skulle platsa på en sådan här lista?

  2. Carl, jag länkade till dels min egen text om konservatismen, dels till Robert Bidinottos. Det är i Bidinottos text man finner exempel på vad jag menar. Det verkar som om du inte har läst den. Russell Kirk nämns i artikeln, och han borde rimligen betecknas som väldigt inflytelserik för modern konservatism. Av vad jag läst anser även många konservativa det själva, inte minst här i Sverige. För honom är konservatismen ”inte en ideologi, utan en negation av ideologin”. Kirk är f.ö. snubben som tyckte att ”djävulen var den första libertarianen”.

    Bidinotto skriver också:
    ”A survey of conservative literature does not offer illumination, either. In fact, conservative thinkers are much more forthcoming about what their “ism” is not than what it is. This is no accident, for many of them seem to take pride in their hostility to coherent, systematic philosophical thinking.

    Writing in The Conservative Tradition (1950), scholar R.J. White described conservatism as “less a political doctrine than a habit of mind, a mode of feeling, a way of living.””

    Och när man som Kirk framhåller (den kristna) tron, traditionen, vanorna och sedvänjorna som de metoder varmed man ska handskas med verkligheten, samtidigt som man är fientlig mot sammanhängande, systematiskt filosofiskt tänkande, så är det vad jag menar är en antiintellektuell hållning. Och är det inte den korrekta termen, så är det åtminstone höjden av intellektuell slapphet och en dålig vägvisare i tillvaron.

    Som jag skrev innebär det inte att alla konservativa inte har förnuftigt uppbyggda och sammanhängande ståndpunkter, men då agerar de mot den konservativa metoden såsom den omfattas av flera konservativa. Och jag vet att den judisk-kristna etiken inte är utgångspunkten för alla konservativa. Däremot förefaller det vara fallet för en stor majoritet av dem.

    Det är framförallt när konserativa hackar på liberalismen och ska försöka förklara sin konservativa ideologi eller vad vi nu ska kalla det, som jag tycker att det lyser igenom en ovilja till ett sammanhängande intellektuellt idébygge. Och var det inte poängen med konservatismen? Det kan finnas personer med starkt liberala ståndpunkter, men som inte är övertygade på ett djupare filosofiskt plan, men att de efter bästa rationella förmåga tycker sig finna att liberalismen i stora stycken är det bästa. Om de har en försiktig och avvaktande hållning mot vissa utslag av liberalism, är detta egentligen inte konservatism. Det handlar snarare om moderat liberala. Förnuft, principer och ideologisk konsekvens är eftersträvansvärt för dem, men de är inte fullständigt övertygade.

    Inom den katolska kyrkan fanns det thomister som i Thomas av Aquinos efterföljd även ville erkänna förnuftet vid sidan av tron som en källa till kunskap. Ayn Rand skriver i ”Requiem for man” (I Capitalism: The Unknown Ideal), som vad jag har föstått ska vara med i Timbros snart utkommande essäsamling av Rands texter, om hur under 1800-talets korta tidsrymd thomister främjade Thomas tänkande ”nästan upp till förnuftets sfärer (fast till priset av en grundläggande motsägelse)”. Men hur sedan kyrkan, inte minst genom den av henne kritiserade encyklikan av påven Paul VI återigen vänder sig till den tankehatande, människohatande Augustinus.

    Kristna kan med m.a.o. använda sig av förnuftet, men det blir en ständig motsägelse, då man fortfarande accepterar tron. Men vad gör en konservativ som Kirk? Försök till förnuftsmässigt idébygge förkastas ju av honom m fl konservativa. Det handlar knappast om ”en ödmjukhet beträffande förnuftets möjligheter”.

    Den amerikanske filosofen Tibor Machan, som liksolm jag är starkt påverkad av Ayn Rand och objektivismen, har skrivit detta svar till Russell Kirk, ”A Passionate Defense of Libertarianism”:
    http://author.heritage.org/Research/PoliticalPhilosophy/HL165.cfm

    Han skriver bl.a.:
    ”Some conservatives dislike libertarians because they actually dislike philosophy as such. Note that there are virtually no conservative philosophers, and understandably so. Many notable conservatives find philosophizing a sign of humanistic arrogance. They distrust the individual human mind. They think it is an affront to God or Society or the impersonal wisdom of History to think up answers to questions that plague us. They find it annoying that some libertarians, who are considered closet ”rationalists” by conservatives, dare to embark on understanding and coping with reality.”

    Johan Norberg uttryckte det också träffande om den konservativa hållningen när han senast kritiserade Roland Poirier Martinsson på sin blogg:
    http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=10&year=2008#2952

    ”Jag antar att det är en sant konservativ hållning. Man hånar motståndarna tills deras tolkning plötsligt har accepterats av de flesta, då anpassar man sig diskret till den nya visdomen, men anklagar dem i stället för allt nytt de säger (eller som man tycker sig höra) ända tills man anpassar sig på nytt, osv. Ett släpankare, inte en kompass.”

    Du listar några svenska konservativa. Det var en egendomlig lista, för ser man på vilka svenska konservativa själva brukar hävisa till i historien så är det ju ingen av dem jag sett förutom Hjärne. Däremot bl.a. Pontus Fahlbeck, Rudolf Kjellén, Vitalis Norström, om vi nur tar tiden för förra sekelskiftet, då en intensiv konservativ idédebatt fördes. Och det är väl det politiska inflytandet som är mest relevant?

    Att du nämner Fredrik Böök säger dock en hel del om dig. Du sätter en nazistsympatisör (utan närmare förklaring) som en framstående konservativ ”intellektuell”. Vad är du för en människa?

  3. Carl Santesson

    Vad jag kan se, verkar du inte läst mitt inlägg, för ditt svar handlar i allt väsentligt om helt andra saker. Om jag skall vara ärlig verkar du faktiskt icke begripit speciellt mycket av vad konservatismen är, utan slungar efter bästa förmåga ur dig svepande påståenden som helt enkelt är felaktiga. Kirk var förvisso begåvad för att vara amerikan, men är knappast en framträdande företrädare för den klassiska, europeiska konservatismen. Men det skulle vara intressant om du kunde hitta förnuftskritik hos Kirk (jag kan avslöja att du kommer misslyckas, däremot hitta exempel på motsatsen). Tiber Machan-citatet tycks tyda blott på den största okunskap; i allmänhet är det nog bättre att läsa de konservativa själva istället för att tillägna dig texter av personer som uppenbarligen inte tillägnat sig någon djupare kunskap om de skriftställare de diskuterar (om du nödvändigtvis skall läsa blott sekundärlitteratur, kan du nog välja några mer framstående intelligenser). Riktigt är att konservatismen är inte är en ideologi, utan en idétradition; anledningen till detta är exempelvis att det inte finns en utopi. Vad det förnuftsvidriga i detta skulle ligga begriper jag inte, och det gör nog inte du heller. Det finns helt inget förnuftsvidrigt över detta eller över konservatismen överhuvudtaget. Upplysningen, till vilken du avger läpparnas bekännelse och vilken jag antar du tror man kan svänga sig med som ett enhetligt begrepp, innehöll flera strömningar att betrakta som konservativa (David Hume är ett sådant exempel). Kritik mot rationalism – vilket icke är detsamma som rationalitet – är icke exempel på något förnuftsvidrigt, utan tar snarast sikt på förenklade, och potentiellt farliga modeller, av teleologisk karaktär, exempelvis marxism. Konservatismen är rationell, men icke rationalistisk. Jag skulle önska, när du väljer att slänga dig med sådana nedlåtande och pejorativa termer om oss konservativa, ock tar på dig motsvarande bevisbörda. Just nu har du valt att argumentera så intellektuellt oredigt att det är omöjligt att veta vad du menar (mot intellektuell oredighet ordineras f.ö. Aristoteles); man skulle rent av kunna säga att det du ägnar dig åt är anti-intellektualism. Exakt vilken konservativ uppfattning anser du vara förnuftsvidrig och varför är den det; helst skulle jag vilja se dina påståenden styrkta med citat från konservativa skriftställare (att typ Ayn Rand tror att konservativa tycker en viss sak är ingen bra ingång).

    Apropå på min lista var det ingen lista över svenska konservativa, utan en lista över de, som jag tycker, fem främsta intellektuella i Sverige i modern tid. Alla har åtminstone konservativa drag, och detta tycker jag tyder på raka motsatsen mot vad du säger (jag tror inte du lyckas få in en liberal någon av de tjugo första platserna). Att kalla Fredrik Böök för nazistsympasitör säger väldigt mycket om hur noga du är med att granska de uppgifter som ligga till grund för dina resonemanger; Böök var tyskvän – men negativt inställd till exempelvis judeförföljelserna. Du borde kanske också visa viss vederbörlig respekt för denne, som av allt att döma var en större intellektuell på gymnasiet än vad du någonsin kommer att bli.

  4. Du undrade över hur jag kunde associera antiintellektualism till konservatism. Jag svarade med att precisera mig och bl.a. citera från den länk du uppenbarligen inte hade läst, plus några citat till. Istället för att svara på det anklagar du mig för att inte ha läst ditt inlägg och att jag inte har kunskap om konservatismen. Och du fattar fortfarande inte vad jag menar. Är min beskrivning av konservatism såsom jag exemplifierade den i mitt svar felaktig? (Och min kritik gällde som jag skrev från allra första början inte alla konservativa) Om det är så, visa på motsatsen. Jag har läst vad svenska konservativa själva skrivit genom åren. Och Bidinottos artikel innehöll fler konservativa än Kirk. Att Kirk på pappret gillar förnuft säger inte så mycket. Frågan gällde vad jag skrev ovan och vad som skrevs i de länkade texterna. Snacka om intellektuell oredighet från din sida.

    Upplysningen innehöll helt riktigt flera strömningar, varför det är vanskligt att använda sig av det begreppet. Och David Hume bidrog till att underminera den. Rand och den i dina ögon okunnige Tibor Machan m fl objektivister har behandlat honom. Det var just upplysningens uppdelning av rationalism och empirism som ledde till problem.

    Och Aristoteles var som du tydligen inte vet föremål för Rands stora beundran, och hennes moralfilosofi är en sorts aristotelisk dygdetik. Vet inte om det är lönt, men jag länkar ändå till en analys (för ev. andra att läsa):
    http://rebirthofreason.com/Articles/Younkins/Aristotle_Ayn_Rands_Acknowledged_Teacher.shtml

    Tibor Machan, Leonard Peikoff, David Kelley och Douglas Rasmussen & Douglas Den Uyl är exempel på tänkare som skrivit böcker och andra texter, influerade av Rand. Mattias Svenssons kritik mot Poirier Martinsson som jag också länkade till innehöll just en länk till en SvD-understreckare om de två sistnämnda filosoferna och deras aristoteliska idéer. Men du verkar inte bry dig om liberala intellektuella. Och eftersom de är amerikaner, så är de väl inte begåvade nog, som du oförskämt antydde om det amerikanska folket som helhet. What a smart ass you are!

    Du skriver att Fredrik Böök var mot judeförföljelserna. Ja, det kände jag också till. Men han var inte ”enbart” tyskvän, vilket bara det hade varit en intellektuellt oansvarig hållning under den tiden. Han var uttalad beundrare av Hitler och nazismen. Märkligt mot bakgrund av hans kritik mot judeförföljelserna, men det var han inte ensam om. Inte stor hjälp för judarna annars eller andra offer för diktaturen heller, när man som Böök försvarade bokbål i Berlin (som han själv bevittnade) och uppmanade till uppslutning för Tyskland under kriget. Så du kan ju sluta upp med attt läxa upp mig för dålig uppgiftsgranskning om Böök, när du själv inte har något att komma med. Du borde visa ”viss vederbörlig respekt” för offren för nazismen, och fråga dig hur stor intellektuell man kan vara i politiskt avseende när man beter sig som Böök.

    Vi diskuterar inte Böök som litteraturvetare. Du må ha velat slå ett slag för en klassisk lärdoms- och bildningstradition. Jag har inget emot lärdom och bildning, tvärtom, men utifrån vilka normer bedömer vi värdet av olika kulturyttringar och hur kommer vi fram till de normerna? Det var ju det jag citerade från Bidinotto om kulturrelativismen i min första text om konservatismen. Men du läste tydligen inte Bidinotto.

    Du var kryptisk i ditt första inlägg, och i ditt andra svar visar du på oförmågan att läsa innantill. Kanske typiskt för en konservativ av din typ.

  5. Carl Santesson

    Jag läste artikeln, och den må äga viss giltighet för vissa företeelser i det amerikanska samhället som stundom kallas konservatism, men knappast är det. Men om den är tänkt att kritisera den genuina, klassiska, europeiska konservatismen, så har den fel på alla väsentliga punkter. Jag trodde blott mindre antydningar om detta kunde få din cerebrala verksamhet att öka något, och sålunda rendera insikt. I och med att jag på denna punkt uppenbarligen hade fel, så tar jag mig nu tid att gå igenom artikeln mera noggrant (om folk uppfattar konservatismen på detta sätt kan en sådan, bildande exkurs vara av värde). Vi börjar från början med det inledande citatet och resonemanget kring William F. Buckley. Redan där har det slutat att handla om konservatism, för William F. Buckley är verkligen ingen konservativ i klassisk mening. Claes G. Ryn – ett gott exempel på en intellektuell konservativ – har skrivit en artikel, som jag inte lyckas få fram i fulltext, men som berör Buckley och vissa delar av den amerikanska ”konservatismen”: http://blog.beliefnet.com/crunchycon/2008/07/conservatism-walle-and-art.html

    Artikeln fortskrider med att beskriva hur vissa amerikanska grupper, som kallar sig konservativa har agerat. Det har inget intresse för diskussionen. Vidare kommer massa påståenden och citat, men inget sammanhängande resonemang. Många av dessa påståenden är helt tagna ur luften. Exempelvis: ”The stew that is today’s conservatism does contain a number of ingredients: a lumpy, indigestible assortment of premises, attitudes, and values meant to satisfy the diverse tastes of those who bear the movement’s label. Among these ingredients: traditionalism, irrationalism, pragmatism, altruism, tribalism, and—clashing with all the rest—individualism.” “Irrationalism” är ju bara ett tomt pejorativ, och att konservatismen skulle vara individualistisk är helt enkelt fel (undantaget vissa tänkare, som definierar begreppet på ett helt annat sätt än liberaler). Russel Kirks kristna emfas är heller inget som är genomgående för konservatismen (läs Oakshott), och att betona den judisk-kristna etikens betydelse för samhället är ingenting irrationellt per se – det är ju snarast en verklighetsbeskrivning (du tar förmodligen ett antal beslut varje dag på den grunden, förvisso omedvetet).

    Du citerar följande passage (som är fel, tramsig och tyder på bristande beläsenhet):
    “Some conservatives dislike libertarians because they actually dislike philosophy as such. Note that there are virtually no conservative philosophers, and understandably so. Many notable conservatives find philosophizing a sign of humanistic arrogance. They distrust the individual human mind. They think it is an affront to God or Society or the impersonal wisdom of History to think up answers to questions that plague us. They find it annoying that some libertarians, who are considered closet “rationalists” by conservatives, dare to embark on understanding and coping with reality.”

    Jag kan inte i hela artikeln hitta ett enda belagt påstående, som innebär någon väsentlig kritik mot den klassiska konservatismen. På det hela taget består artikeln av trams, plattityder, felaktigheter och oväsentligheter. Kan du, som tycker artikeln är så bra, sammanfatta den kritik mot konservatismen, som där står att finna enligt vad du uppenbarligen anser, och vänligen också belägga dina fräcka påståenden om anti-intellektualism och förnuftsvidrighet?

  6. Carl Santesson

    Bedömningen av artikeln blev kanske lite väl hård. Viss av den kritik som riktas är ju berättigad, om vi talar om den amerikanska rörelse som nyspråksmässigt kallas ”konservativ”, men det är naturligtvis intellektuellt ohederligt, att som du gör, försöka medelst något slags övertalningsdefinition rikta samma kritik mot det som idéhistoriskt, och i varje rimlig mening, är konservativt, och som inte alls träffas av kritiken.

  7. Det blir ju löjligt när du anklagar mig, Bidinotto, Machan och Rand för att sammanfatta det som konservativa på båda sidor om Atlanten själva brukar sammanfatta om sin ”ideologi”. Du tycker inte att den amerikanska konservatismen som den behandlas av bl.a. Bidinotto är den ”riktiga” konservatismen. Men essensen ser ju lika dan ut på den europeiska sidan. Vilka europeiska inflytelserika konservativa framhåller INTE (den kristna) tron, traditionen, vanorna, konventionerna och sedvänjorna över förnuftsbaserat sammanhängande systematiskt filosofiskt tänkande? Sunt förnuft kan möjligen falla dem på läpparna, men här pratar vi om förnuftet i djupare filosofisk bemärkelse och dess roll i intellektuella processer.

    Rand träffade rätt inte bara beträffande amerikansk konservatism när hon i sin essä ”Conservatism: An Obituary” tog upp de tre huvudargumenten från konservativa: argumenten från tron, traditionen och människans lastbarhet. Jag har läst skrifter från det tidigare ”Konservativt Idéforum” (numera nedlagt), och senare ”Konservativt forum”. Är inte Carl-Johan Ljungberg konservativ? Han skrev om konservatismen för Idéforum. Alla tre argumenten finns där. Att jag tog upp Kirk var just att denne uppskattas av många europeiska konservativa för att han står den europeiska av Edmund Burke påverkade konservatismen nära. Han nämns också av Ljungberg. Både två tar upp arvsynden, vilket Machan kritiserar. Den idén är inte bara irrationell, som religion i stort, utan även en vidrig idé. Om man gillar tradition så mycket som konservativa gör, är det ju inte konstigt att religionen har en avgörande betydelse i sammanhanget. Och jag har läst några texter av Kirk på bl.a. samma sajt, Heritage Foundation, som Machans artikel.

    Påverkad av bl.a. Hume ansåg Burke inte förnuftet som en tillförlitlig grund för moral. Konservatismen dras med de problem i synen på förnuftet som Hume var en bidragande faktor till.
    För intresserade finns denna intervju med Stephen Hicks, författare till den intressanta boken ”Explaining Post-Modernism”, där Hume, Kant och Rousseau sår fröna till kontraupplysningen, som sedan är stark bland tyska filosofer på 1800-talet och senare leder fram till postmodernismen i vår tid:
    http://www.objectivistcenter.org/showcontent.aspx?ct=22&h=51

    Mer om Kant och Hume även här av Edward Younkins:
    http://rebirthofreason.com/Articles/Younkins/Immanuel_Kant_Ayn_Rands_Intellectual_Enemy.shtml

    I samband med Humekritiken och frågan om förnuftets och kunskapens roll kan även mina länkar under bloggposten ”Kritik av Hayek” läsas.

    Bidinottos kritik av konservativas kulturrelativism berörde du inte heller:
    “Cultural conservatives reply that their own traditions are grounded in “timeless values” and “permanent truths.” In fact, though, their hand-me-down values, attitudes, and practices are actually rooted (if that’s the word) in cultural relativism.

    Whose “old ways of thinking” are to be chosen as true and valuable? By what standard is “a particular people and its institutionalized cultural expressions” to be considered superior to all others? To simply assert, without reason, the superiority of one’s own cultural traditions to those of any other society is the height of arbitrariness. Yet that cultural relativism lies at the heart of the traditionalist outlook.”

    Skiljer sig amerikanska och europeiska konservativa här? Nej, inte vad jag har sett. Vilka europeiska konservativa menar du är representativa för konservatismen? Är Burke inte konservativ? Och om det ska bli riktigt obehagligt kan vi ju nämna sådana som de Maistre, de Bonald, Charles Maurras och Hegel, eller de tre svenska jag nämnde i mitt första svar. Är det dessa du menar? Med tanke på att du nämnde Böök skulle jag inte förvånas. Du har ännu inte kommenterat mitt svar om honom, vilket visar vilken sjaskig karaktär du är. Att du inte tidigare fick obehagliga vibbar av honom enbart genom den påstådda ”tyskvänligheten” säger en hel del om dig.

  8. Carl Santesson

    ”Det blir ju löjligt när du anklagar mig, Bidinotto, Machan och Rand för att sammanfatta det som konservativa på båda sidor om Atlanten själva brukar sammanfatta om sin “ideologi”. Du tycker inte att den amerikanska konservatismen som den behandlas av bl.a. Bidinotto är den “riktiga” konservatismen. Men essensen ser ju lika dan ut på den europeiska sidan.”
    Bidinitto hänvisar ju för bövelen till William F. Buckley som konservativ; han har inget med den klassiska konservatismen att göra. Att du inte kan skilja dem åt säger faktiskt tämligen mycket om ditt vårdslösa begreppsanvändande. Det finns väldigt många exempel på där du använder begrepp fullkomligt felaktigt. Exempelvis skriver du i ditt inlägg: ”grotesk sagobok”. Oavsett vad man är troende eller inte , så är inte Bibeln en sagobok enligt några vedertagna definitioner. ”Värderelativism” är en annan term du uppenbarligen inte begriper. Det finns förmodligen inget viktigare förutsättning för en sammanhållen, koherent filosofi än att man använder klart definierade begrepp. Eljest är varje form av rationell, förnuftsbaserad, filosofi sk diskussion. Obildning i det här fallet är inget försvar, då du inte tycks ha ett uns av intellektuell ödmjukhet.

    ”Vilka europeiska inflytelserika konservativa framhåller INTE (den kristna) tron, traditionen, vanorna, konventionerna och sedvänjorna över förnuftsbaserat sammanhängande systematiskt filosofiskt tänkande? Sunt förnuft kan möjligen falla dem på läpparna, men här pratar vi om förnuftet i djupare filosofisk bemärkelse och dess roll i intellektuella processer.”
    Tron har ingenting med saken, att göra men i övrigt kan sägas att det förnuftsbaserad, sammanhängande tänkandet leder fram till just detta. Att det skulle finnas en motsättning är progressivt trams.

    ”Rand träffade rätt inte bara beträffande amerikansk konservatism när hon i sin essä “Conservatism: An Obituary” tog upp de tre huvudargumenten från konservativa: argumenten från tron, traditionen och människans lastbarhet. Jag har läst skrifter från det tidigare “Konservativt Idéforum” (numera nedlagt), och senare “Konservativt forum”. Är inte Carl-Johan Ljungberg konservativ?”
    Carl-Johan Ljungberg är fil. dr. statsvetenskap, en hedervärd människa och konservativ, som skrivit om allt från Sven Fagerberg, till Edmund Burke; förutom det statsvetenskapliga huvudintresset har han klara insikter på det litteraturvetenskapliga området och ett allmänhumanistiskt perspektiv, som gör honom både till god föredragshållare och skriftställare. Möjligen kan han ha skrivit någon dålig text, men det är troligare att du, som ligger ganska många nivåer under honom intellektuellt, missförstått hans text, som jag antar var välgenomarbetad och systematisk. I och med att jag inte läst texten kan jag emellertid inte ta ställning, och heller inte försvara honom.

    ”Han skrev om konservatismen för Idéforum. Alla tre argumenten finns där. Att jag tog upp Kirk var just att denne uppskattas av många europeiska konservativa för att han står den europeiska av Edmund Burke påverkade konservatismen nära. Han nämns också av Ljungberg. Både två tar upp arvsynden, vilket Machan kritiserar. Den idén är inte bara irrationell, som religion i stort, utan även en vidrig idé. Om man gillar tradition så mycket som konservativa gör, är det ju inte konstigt att religionen har en avgörande betydelse i sammanhanget. Och jag har läst några texter av Kirk på bl.a. samma sajt, Heritage Foundation, som Machans artikel.

    Påverkad av bl.a. Hume ansåg Burke inte förnuftet som en tillförlitlig grund för moral. Konservatismen dras med de problem i synen på förnuftet som Hume var en bidragande faktor till.
    För intresserade finns denna intervju med Stephen Hicks, författare till den intressanta boken “Explaining Post-Modernism”, där Hume, Kant och Rousseau sår fröna till kontraupplysningen, som sedan är stark bland tyska filosofer på 1800-talet och senare leder fram till postmodernismen i vår tid:
    http://www.objectivistcenter.org/showcontent.aspx?ct=22&h=51
    Nu sänkte du nivån ytterligare ett par snäpp. Läs Hume själv och bedöm. Rent allmänt kan man nog förklara din minst sagt förvridna syn, med att du, möjligen med undantag av kortare Kirk-texter (Kirk är f.ö. meningslös att läsa om man inte har kontexten klar för sig), aldrig läst några konservativa idéskrifter.

    ”Mer om Kant och Hume även här av Edward Younkins:
    http://rebirthofreason.com/Articles/Younkins/Immanuel_Kant_Ayn_Rands_Intellectual_Enemy.shtml

    I samband med Humekritiken och frågan om förnuftets och kunskapens roll kan även mina länkar under bloggposten “Kritik av Hayek” läsas.

    Bidinottos kritik av konservativas kulturrelativism berörde du inte heller:
    “Cultural conservatives reply that their own traditions are grounded in “timeless values” and “permanent truths.” In fact, though, their hand-me-down values, attitudes, and practices are actually rooted (if that’s the word) in cultural relativism.

    Whose “old ways of thinking” are to be chosen as true and valuable? By what standard is “a particular people and its institutionalized cultural expressions” to be considered superior to all others? To simply assert, without reason, the superiority of one’s own cultural traditions to those of any other society is the height of arbitrariness. Yet that cultural relativism lies at the heart of the traditionalist outlook.”

    Skiljer sig amerikanska och europeiska konservativa här? Nej, inte vad jag har sett. Vilka europeiska konservativa menar du är representativa för konservatismen? Är Burke inte konservativ? Och om det ska bli riktigt obehagligt kan vi ju nämna sådana som de Maistre, de Bonald, Charles Maurras och Hegel, eller de tre svenska jag nämnde i mitt första svar. Är det dessa du menar? Med tanke på att du nämnde Böök skulle jag inte förvånas. Du har ännu inte kommenterat mitt svar om honom, vilket visar vilken sjaskig karaktär du är. Att du inte tidigare fick obehagliga vibbar av honom enbart genom den påstådda “tyskvänligheten” säger en hel del om dig.”
    Läs mitt inlägg igen, så skall du se att jag inte säger att jag är okritisk mot Böök (har du svårt att förstå tankegångar i flera led?).

    Jag lägger nog ner diskussionen tills vidare. Det är meningslöst att diskutera konservatism med någon som inte ens har de grundläggande begreppen klara för sig. Om du vill ha exempel på god, nyttig och konservativ läsning, så kan följande vara bra att börja med om det är lite mer systematiska framställningar du letar efter (därmed inte sagt att man att jag håller med om allt eller att man dessa skall läsas okritiskt): Aristoteles, Hume, Hegel, Nisbet och Scruton. När man har grunderna klart för sig kan man fortsätta med de något mindre systematiska (eller som kan uppfattas så om man inte har kontexten klar för sig): Herder, Burke, Carlyle, Viereck, Ryn och Babbit. Se upp för de amerikanska neojakobinerna – Ryns begrepp – som kallar sig konservativa (ibland med prefixet -neo); om du vill veta något om varför dessa inte är konservativa kan Ryns ”The New Jacobins” var till din båtnad.

    ”De Maistre, de Bonald, Charles Maurras” är väl rolig och intressant läsning, men inga som man bör läsa om man skall få något begrepp om .

  9. Om konservatismen är spretig nog att som i Ljungbergs skrift om konservatismen få innefatta såväl Burke och Kirk som de Maistre, är det väl inte så jävla upprörande att Buckley nämns? Eller har han (Buckley) mindre gemensamt med Burke och Kirk än vad Burke och Kirk har med de Maistre? (Den sistnämnda gillas f.ö. av amerikanska konservativa som Samuel Francis och Pat Buchanan, eller ja, de kanske inte är konservativa?) Men nu var ju Kirk en av huvudpersonerna i diskussionen.

    Ja, det är skönt om du lägger ner diskussionen, för någon klarhet har jag inte fått från din sida, bara upprördhet över att jag påmint om konservatismens problem. Du kan skriva hur många rader som helst om hur förträffliga Ljungberg, Böök m fl är som litteraturvetare, talare etc, men det är konservativ politisk filosofi vi pratar om. Och att i det sammanhanget mumla om att Böök ”bara” var ”tyskvän” och motståndare till judeförföljelser är synnerligen ansvarslöst från din sida. Du vill inte vara okritisk mot Böök, men i sådana sammanhang får man banne mig vara extra tydlig, annars är man i värsta fall en sjaskig diktaturkramare (som möjligen ogillar judeförföljelser) eller en flummig person utan särskilt många ”tankegångar i flera led”, inte helt ovanligt i konservativ tradition f.ö.. Jag hoppas jag slipper se dig på min blogg i fortsättningen.

  10. Carl Santesson

    Möjligen är det inte lönt att försöka, men då jag drivs av så mycket pedagogisk nitälskan som en kontemporär västerlänning möjligen kan göra (inte så jävla mycket ändå alltså), så kan jag åtminstonne råda dig att läsa Claes G. Ryns ”The New Jacobins”, så kan du möjligen förstå skillnaden emellan det som i USA ofta kallas konservatism (och här pratar vi alltså icke om någon intellektuellt hederlig debatt, utan om den politiska valboskapsdemokratins själva Mecka), och det som verkligen är konservatism. Den neokonservativa ideologin, som till skillnad från konservatismen är just en ideologi, låter väldigt jakobinsk med sitt kulturhegemoniska, ahistoriska, utopistiskt-imperalistiska anslag, och knyter retoriskt, och också ideologiskt och praktiskt-politiskt, an till revolutionen, och har sålunda mer gemensamt med radikala ideologier – liberalism och socialism – än konservatism. William F. Buckley kan personellt knytas till den typen av människor, men framförallt är han olämplig att läsa på grunda av att han mer söker klatschiga formuleringar, snarare än någon seriös filosofisk diskussion; han är för intellektuellt begränsad för att kunna tycka något substantiellt (det har heller aldrig varit hans avsikt).

    Om jag skulle kritisera liberalismen, så skulle jag ta sikte på de mest briljanta människorna som kallar sig så, vi kan ta Mill och Paine som exempelvis. Ge fan i alla dessa amerikanska pesudo-konservativa, som mycket riktigt kan kallas anti-intellektuella. Om du verkligen vill kritisera konservatismen, som filosofisk diskurs, ta sikte på systembyggarna, de som är intellektuellt djupt rotade i det gamla bildnings-Europas humanistiska arv, som vet vad intellektuell hederlighet innebär. Jag citerar mig själv: ”Om du vill ha exempel på god, nyttig och konservativ läsning, så kan följande vara bra att börja med om det är lite mer systematiska framställningar du letar efter (därmed inte sagt att man att jag håller med om allt eller att man dessa skall läsas okritiskt): Aristoteles, Hume, Hegel, Nisbet och Scruton. När man har grunderna klart för sig kan man fortsätta med de något mindre systematiska (eller som kan uppfattas så om man inte har kontexten klar för sig): Herder, Burke, Carlyle, Viereck, Ryn och Babbit.” Om vi tar sikte på den första gruppen, den som är systematisk i så måtto att den börjar med det grundläggande och icke kräver så mycket av kontextuell förståelse (viss bildning är nog emellerid ett krav). Finns det något irrationellt, anti-intellektuell
    eller förnuftsvidrigt hos dessa? Knappast. Begriper du inte, att om du skall kritisera konservatismen kan du inte haka upp dig på några perifera amerikanska fenomen som saknar bäring på den intellektuella, europeiska konservativa mittfåran? Jag har än inte sett någon kritik mot den egentliga konservatismen (om man inte kan prestera sådan bör man kanske fundera över vilka anspråk man har och vilka pejorativ man slänger sig med). Jag kan leta upp många liberala idioter och utifrån detta påstå att liberala är debila imbeciller – men jag gör det inte, för det är intellektuell ohederligt. Det är precis som om man skulle börja kritisera platonismen, utan att läst Platon (men väl en amerikansk kvälltidningsjournalist som skriver om honom). Ta del av den riktiga, kontinentaleuropeiska konservatismen innan du yttrar sig. Vi lever förvisso i ett samhälle av amatörer, men jag tycker nog ändå att du borde sätta dig in i vad du kritiserar. Fly inte undan, utan försök nu att svara på frågan jag ställt till dig i varenda inlägg: vilka tillhörandes den riktiga konservatismen kan sägas motsvara din anklagelseakt och varför. Det är en mycket grundläggande fråga och jag tycker ditt undvikande är patetiskt. Fredrik Böök eller C.-J. Ljungberg har inget med saken att göra, så försök inte att undvika sakfrågan genom att diskutera dessa.

  11. Jag känner till kritiken från konservativa som Ryn mot amerikanska neokonservativa. Men nu var ju inte de neokonservativa huvudföremålet för diskussionen. Jag har hela tiden lyft fram Kirk och anget skälen därför. Du listar konservativa namn. Men jag tog ju upp Burke och Hume som just exempel på problemen för konservatismen (amerikansk som europeisk). Men det tålde du inte, utan tyckte att jag ”sänkte nivån” och anklagar mig för att vara en dålig intellektuell. Du anklagar mig för att inte ha läst några konservativa idéskrifter när jag just gav exempel på föreningar där jag tagit del av några av deras texter. Du anklagar mig först för att inte ha läst Kirk, och när jag sedan berättar att jag gjort det, så skriver du att det är meningslöst att läsa Kirk om man inte har ”kontexten klar för sig”, när det vid det här laget borde vara uppenbart för dig var kontexten ligger när Kirk är uppe för diskussion i fråga om amerikansk kontra europeisk konservatism.

    Och snälla, nämn inte en konservativ till med doktorsexamen! Du har inte fattat vad jag menat. Vi pratar inte om hur geniala litteraturvetare konservativa kan vara. I det sammanhanget är det väsentligt att återigen ta upp Bidinottos citat om kulturrelativism och som är dilemmat för all konservatism:

    “Cultural conservatives reply that their own traditions are grounded in “timeless values” and “permanent truths.” In fact, though, their hand-me-down values, attitudes, and practices are actually rooted (if that’s the word) in cultural relativism.

    Whose “old ways of thinking” are to be chosen as true and valuable? By what standard is “a particular people and its institutionalized cultural expressions” to be considered superior to all others? To simply assert, without reason, the superiority of one’s own cultural traditions to those of any other society is the height of arbitrariness. Yet that cultural relativism lies at the heart of the traditionalist outlook.”

    Det är därför en konservativ som Böök kan vara en duktig litteraturvetare men i nästa andetag stå på Berlins gator under nazisttiden och exalteras över bokbålen. Att studera klassiker kan vara bra, men har man inte de rätta intellektuella verktygen när man ska hantera historien, kan det gå som med Böök. Och poängen var just att konservatismen saknar dem. ”Släpankare” är som jag skrev också en träffande term. Jag skrev om den antiintellektuella hållningen: ”Och är det inte den korrekta termen, så är det åtminstone höjden av intellektuell slapphet och en dålig vägvisare i tillvaron.” Jag klargjorde från början att jag inte avsåg alla konservativa med min kritik, men problemet gäller för all konservatism, och innebär att konservatismen är särskilt sårbar för antiintellektuella tendenser och yttringar. Du vill inte se det, utan listar återigen exempelvis Hume och Burke, som ju vid sidan av religionen var källorna till problematiken jag tog upp från början.

    Du skriver att Böök och Ljungberg inte har med saken att göra. Ljungberg har det med anledning av Kirk, men det var du som började skriva en massa oväsentligt om att Ljungberg är en bra statsvetare, litteraturvetare, talare etc. Böök tog du själv upp. Jag har visat att han är ett exempel på problemet för konservatismen när det gäller hur man förhåller sig till kulturen och vilka intellektuella verktyg eller brist på sådana man då har, och att han därför också kan hylla nazismen. Det sistnämnda var en sak du förhöll dig särskilt ansvarslöst till.

    Så ska du fortsätta att vara oförskämd, och låtsas som jag undvikit, när det är du som inte har begripit vad detta handlar om, och nedvärdera amerikaner i största allmänhet angående begåvning, så tycker jag att du kan sluta att kommentera här nu.

  12. Carl Santesson

    Möjligen har jag hjälpt till något att leda debatten på fel spår, genom att hoppa på dina stickspår, och inte tydligt redogjort för ämnets natur, och åthutat dig tillräckligt att hålla dig till ämnet. Apropå min listning av bland annat Fredrik Böök, så var den en uttrycklig reaktion på ditt påstående att konservativa skulle vara anti-intellektuella. Nu verkar det snarast som att du istället påstår att konservatismen i sig är anti-intellektuell, att konservatismen är resultatet av ett anti-intellektuellt förhållningssätt till samhällsfilosofin. Då kan jag hålla med om att det är meningslöst att lista namn (vi kan då lämna Böök och Ljungberg som inte är några centrala bidragsgivare till konservativ teori, vilket jag ock förordade tidigare). Om man diskuterar konservatismen som lära är det nog viktigt att välja sina utgångspunkter, att läsa texter av de organisationer du nämner är helt enkelt en dålig utgångspunkt, liksom man vid ett idéhistoriskt seminarium om liberalismen icke skulle dröja vid någon nutida debattör, som inte diskuterat liberalismen på ett mer grundläggande sätt. Den naturliga utgångspunkten är precis de namn jag räknat upp, och för att detta inte skall misstolkas, så citerar jag mig själv: “Om du vill ha exempel på god, nyttig och konservativ läsning, så kan följande vara bra att börja med om det är lite mer systematiska framställningar du letar efter (därmed inte sagt att man att jag håller med om allt eller att man dessa skall läsas okritiskt): Aristoteles, Hume, Hegel, Nisbet och Scruton.” Där har vid den naturliga utgångspunkten. Jag säger inte att Kirk inte skall läsas, men om man skall diskutera huruvida konservatismen – och här självfallet som generalisering betraktat – är anti-intellektuell eller inte är det ingen bra utgångpunkt, då måste man ta itu med grunderna. Jag kan självfallet icke med säkerhet säga om du har läst dessa eller inte, men om du inte har det, så kan du inte påstå att du bildat dig en självständig och intellektuellt hederlig uppfattning om konservatismen. Du kan hänvisa hur mycket du vill till olika artiklar, men för att man skall veta vad du tycker måste du ju förklara vad du tycker och framförallt varför du tycker det. Det är återigen så att bara för att en sak påstås i en artikel är det inte med nödvändighet en uppfattning som har stöd i de texter som kan sägas utgöra essensen av den klassiska, europeiska, konservativa mittfåran. Skulle du med egna ord kunna sammanfatta din kritik mot konservatismen och understödja denna uppfattning med citat? Jag hoppas att du nu finner frågeställningen så avgränsad att du behagar svara på den. Det är ju ett mycket rimligt krav om du är den vän av rationellt, filosofiskt tänkande som du påstår dig vara.

    Låt oss av pedagogiska skäl titta närmare på ett citat du använder dig:
    “Cultural conservatives reply that their own traditions are grounded in “timeless values” and “permanent truths.”
    Det är helt enkelt en monumental feluppfattning av konservativ teori. Begreppen, som här är Russel Kirks (”timeless values” och ”permanent truth” ), används för att beteckna själva motsatsen mot vad som påstås. Russel Kirk menar – eller rättare sagt förmedlar saker som formulerats bättre av européer – att det förutom det historiskt uppenbarade, finns permanenta sanningar (som i europeisk tradition bättre och mera ödmjukt uttrycks som naturrättslig intuition). Exempelvis var det rimligt att uttrycka sitt ogillande gentemot slaveriet, även om det var etablarat, och kulturellt accepterat. Olika konservativa väljer att betona dessa två, i grunden kunskapsteoretiska utgångspunkter olika mycket. Ryn utmärker sig här genom, att, vilket grundats i hans lärofader Folke Leanders Babbittolkningar, menaa att dessa icke helt och fullt kan skiljas från varandra, utan det partikulära uppenbarar sig i det generella och tvärtom.

    ”In fact, though, their hand-me-down values, attitudes, and practices are actually rooted (if that’s the word) in cultural relativism.

    Whose “old ways of thinking” are to be chosen as true and valuable? By what standard is “a particular people and its institutionalized cultural expressions” to be considered superior to all others? To simply assert, without reason, the superiority of one’s own cultural traditions to those of any other society is the height of arbitrariness. Yet that cultural relativism lies at the heart of the traditionalist outlook.”
    Visst finns denna typ av idéer hos neokonservativa (att ett viss samhälle skulle vara överlägset alla andra, och bör etablera norm för dessa), men det är själva motsatsen mot traditionell konservatism, och Ryn har mycket riktigt kritiserat de neokonservativa för detta.

    Jag hoppas att detta visar vikten av att faktiskt läsa de konservativa själva och inte lita på vad olika debattörer påstår. Jag hoppas ock att du kan återkomma med egenformulerad kritik av konservatismen, som faktiskt bygger på egna textstudier, och som kan beläggas medelst citat; ingen är gladare än jag om konservatismen kritiskt analyseras (jag har så pass mycket av intellektuell ödmjukhet att jag medger om jag kan beslås med resonera felaktigt), men invektivkastande utifrån egna karikatyrer kan du gärna bevara mig (du gör dig faktiskt skyldig till precis samma sak som du kritiserar Roland PM för).

  13. Det var ju förbaskat vad trögfattad du är! Jag har inte påstått att alla konservativa är antiintellektuella, intellektuellt undermåliga eller intellektuellt slappa. Jag har heller inte påstått att all form av konservatism i sig är antiintellektuell. Jag gav med exempel från bl.a. Roland PM och Bidinottos text uttryck för uppfattningen att anledningen till att dessa företeelser (alls icke unika för konservatismen naturligtvis) förekommer i mitt tycke allt för ofta kan ha att göra med religionen och den syn på förnuft och kunskap som bl.a. Hume och Burke stod för, och att dessa samverkande faktorer skapar dilemmat för konservatismen oavsett vilken sida av Atlanten du befinner dig ifråga om att vara extra sårbar för dessa problem. Allt detta har jag förklarat. Citatet om kulturrelativism har bäring även på andra än neokonservativa, och jag har redan förklarat detta.

    Att du ser mer problem med att ta in William Buckley (jag menar därmed inte att du ska gilla honom) i konservatismen än Fredrik Böök, säger en hel del om hur pervers din konservatism är, och nu avser jag inte antiintellektualism (även om intellektuell slapphet ligger nära till hands att kalla det för). Jag vet mycket väl att du inte anser att Böök var någon central bidragsgivare till konservativ teori. Men som jag har visat är det faktum att du drog in honom från första början exempel på hur misslyckad konservatismen är när man saknar de rätta intellektuella verktygen att handskas med historien där Böök ena stunden ska tjäna som förebild i fråga om bildning och andra stunden hyllar Hitler och nazismen och exalteras av bokbål. Att du inte ser eller vill se detta dilemma, samtidigt som du bara ytligt pratat om att Böök ”bara” var ”tyskvän” som ogillade judeförföljelser, och uppträder fortsatt nonchalant i frågan efter att jag påtalat att han stod för än värre saker, visar vilken sjaskig karaktär du är. Det visar också på en sak till som konservatismen är sårbar för: fascism. Du har Böök. Du har Maurras. Du har Lundakonservatismen och Sveriges Nationella Ungdomsförbund på 20- och 30-talen. Du har andra som haft liknande konservativa husgudar som du eller sådana som de Maistre. Men det är inget problem för konservatismen tydligen. Däremot några amerikanska konservativa som i det sammanhanget är mindre motbjudande, sina andra brister till trots.

    Jag ser mycket allvarligt på din attityd till nazismen. Jag tror inte att du är nazist, men din ansvarslöshet ska inte gå ostraffad. Detta tillsammans med din nedvärderande kommentar om amerikaner som folk och anklagelserna mot mig för att sänka nivån på debatten, trots att jag har redovisat varför jag tycker som jag gör, gör att jag inte kommer att tillåta dig att kommentera här mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s