Efter utläggningen om republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin här på min blogg kan jag knappast kallas okritisk beundrare av henne. Jag har betydande invändningar, liksom mot John McCain. Samtidigt är jag villig att lyfta fram de förtjänster hon har och som kan inge en förhoppning om att hon, åtminstone på vissa områden, kan innebära en nytändning. Hon har en marknadsliberal inriktning på ett antal områden. Men det återstår att se mer om detta framöver. Och hennes religiösa konservatism är fortfarande ett stort orosmoment.
Men jag, liksom många andra, förundras över den enorma bitterhet hos motståndarna som nu poppat upp sedan hennes kandidatur offentliggjordes. Robert Bidinotto har flera exempel på sin blogg sedan hon nominerades. Vänstern och demokraterna har förstås blivit tagna på sängen, och Palins kandidatur tog udden av Obamakampanjen. Palin förtjänar kritik och granskning, men den ter sig ofta löjlig och småaktig, som nu senast på Sydsvenskans ledare, där Heidi Avellan går till angrepp mot Palin.
Hon citerar Staffan Thorsell i Dagens Industri om Palins tunna meritlista, där det hånfullt anges att hon varit borgmästare i en stad som inte har fler invånare än ett kvarter på Manhattan. Däremot nämns inte att Palin faktiskt är guvernör. Men Avellan (och Thorsell) kanske bör ange hur stor folkmängden en delstat ska ha för att en guvernör därifrån ska kvalificera sig för vicepresident- eller presidentämbetet, eller varför inte städer också, om det gäller borgmästare?
Det avgörande är förstås inte vilka politiska uppdrag en kandidat haft, även om en del i sammanhanget viktiga sådana naturligtvis kan ha betydelse, utan vilka ståndpunkter kandidaten har, och hur väl genomtänkta de är för den positionen. Man måste inte ha varit politiker för att få ställa upp i presidentvalet. Men nu är Palin politiker på hög nivå, och under sin guvernörstid har hon drivit en bestämd agenda som ibland gått på tvärs med sitt eget parti. Man kan tycka vad man vill om en del av vad hon gjort i Alaska, men som Radley Balko skriver i Reason:
”Palin’s persona thus far seems to be more in the tradition of Alaska’s frontier, individualistic conservatism than John McCain’s ”Weekly Standard”-style national greatness conservatism. It’s a philosophy that’s skeptical of government, instead of what Republicans stand for now, which is to embrace government, so long as Republicans are running it.”
Att Palin, som artikeln tar upp, även varit positivt inställd till det libertarianska partiet i Alaska, bekräftar detta ytterligare. Det kan f.ö. nämnas att Alaska var den första delstaten där det libertarianska partiet fick mandat i representanthuset (det var 1978 ).
Vidare nämner Avellan abortmotståndet, en fråga där jag delar Avellans kritik och oro. Däremot ser jag inget konstigt med att Palin är medlem i National Rifle Association. Hon har jakt som ett av sina intressen, och i USA är fortfarande det andra författningstillägget om rätten att inneha vapen viktigt för många. Det är visserligen idag nästan lika svårt att hitta en ”liberal” (dvs vänster) i USA som gillar detta tillägg, som det är att idag hitta en ”conservative” som är för aborträtten (Barry Goldwater var för denna rätt), men tidigare var detta ingen höger-vänsterfråga i USA. På 60-talet kunde man finna ”liberala” demokrater som Hubert Humphrey (vicepresident under Lyndon Johnson och besegrad presidentkandidat 1968 ) och Frank Church (senator från Idaho och känd kritiker av Vietnamkriget) som ivriga anhängare till the second amendment. Och för att dra lite internationella jämförelser, så kan det påminnas om att det i Schweiz är obligatoriskt (vilket iofs är fel) för varje vuxen man att ha ett handeldvapen i sitt hem, ett led i medborgarnas försvar mot kriminella, utrikes fiender och den egna staten. När Hitler kom till makten var en av hans första åtgärder att förbjuda tyskarna att inneha vapen. De amerikanska grundlagsfäderna var väl medvetna om vad de gjorde.
Avellan skriver vidare: ”Problemen hemma skulle överhuvudtaget inte ha en plats i granskningen om det inte var för att hon själv predikar family values.” Kanske inte, men att Palins 17-åriga dotter har blivit gravid har uppenbarligen inte varit ett problem varken för Palin eller hennes konservativa anhängare. Vi känner heller inte till omständigheterna bakom graviditeten.
Avellan tar upp Washington Posts ”avslöjande” att Palin tagit ut traktamente för 312 nätter då hon i själva verket varit hemma. Detta för att visa på ett hyckleri när Palin säger sig värna om skattebetalarnas pengar. Men det handlar om något annat än vad man vill ge sken av. Hon tog fullt lagligt ut ersättning när hon befann sig i sitt hem och delade sina arbetsuppgifter på två orter, utöver sitt hem delstatens huvudstad Juneau. I detta begärde hon mindre ersättning än hon var berättigad till, bl.a. tog hon inget för barnen. Hon har dessutom generellt tagit ut mindre i ersättningar än sin föregångare på guvernörsposten.
Detta för oss vidare till nästa angrepp från Avellan, även denna gång hämtat från vänsterpressen, i det här fallet Time. John Stein, som besegrades som borgmästare av Palin (hur trovärdig är han som källa?), citeras då han anklagar henne för att ha velat censurera böcker på biblioteket. Det stämmer inte heller, vilket denna sajt som granskar myter om Palin tar upp.
Avslutningsvis några ord om ABC-intervjun med Palin. Det är viktigt att Palin har kunskap om världen, men vad man än tycker om Irakkriget och Bushdoktrinen, så har vänstermedia varit orättvisa. Palin gjorde bra ifrån sig, trots en uppenbarligen ohederlig klippteknik av ABC News, vilket Bidinotto skriver om här och här, och med videoexempel här. Han har även skrivit ett brev till intervjuaren Charles Gibson om att han vill se hela intervjun i text. Dick Erixon kommenterar också om intervjun och frågan om Bushdoktrinen, vilken egentligen har fyra betydelser, så Palins svar var inte så konstigt egentligen.
