För och emot Sarah Palin

Det är ett sundhetstecken för en sann liberal att oroa sig över politiker. Inför det kommande presidentvalet i USA finns det anledning att oroa sig, såväl över demokraternas som republikanernas kandidater. Jag har ju ingen rösträtt i USA, men bryr man sig om vem som ska leda världens största supermakt finns det anledning att slita sitt hår som vore man en amerikansk väljare och pricka av de bra och dåliga punkterna i det paket som en presidentkandidatur består i. En väljare kan naturligtvis även strunta i att rösta, en fullt förståelig inställning. ”The price of liberty is eternal vigilance!”, som Thomas Jefferson sa.

Jag har tidigare på denna blogg tagit upp och kritiserat den republikanske presidentkandidaten John McCain, samt nämnt några av hans förtjänster. Till hans positiva sidor borde jag förutom bl.a. frihandeln även nämnt att han faktiskt är en av de minst religiösa presidentkandidaterna under efterkrigstiden, att han vill se mer marknadslösningar inom sjukvården och är inriktad på sänkta skatter. Demokraternas Barack Obama står så pass långt till vänster att han inte utgör ett alternativ överhuvudtaget för mig. Men bristerna hos McCain kvarstår. Matt Welch, redaktör på libertarianska Reason Magazinepåminner än en gång om McCains antiindividualistiska retorik, hans tal om individens uppoffring för nationens storhet och vurm för president Theodore Roosevelt. McCain har kritiserat de republikaner som i Barry Goldwaters libertarianska anda varit ”alltför fixerade vid individens rättigheter” och en ”leave us the hell alone attitude” mot staten.

När McCain offentliggjorde sitt val av Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat väcktes ett nyfiket intresse som jag inte hade väntat mig, även om jag har betydande invändningar mot henne.

Palin har gjort succé på republikanernas konvent i Saint Paul. Hennes tal innehöll plattityder som är vanligt i sådana här sammanhang, men även inslag som antyder en frihetlig inriktning, åtminstone vad gäller den ekonomiska politiken.

På ett antal punkter har jag allvarliga invändningar mot Palin. Hon är abortmotståndare, även i fall rörande incest och våldtäkt. Hon lär inte vilja ändra på The Patriot Act som inneburit inskränkningar i medborgarnas rättigheter. Hon vill fortsätta med president Bushs skattefinansierade utbildningsprogram för att förmå ungdomar till sexuell avhållsamhet före äktenskap. Hon ser även i likhet med Bush USA:s krig i Irak som en plan från Gud. Likaså är gasledningen i Alaska en Guds plan och hon har i likhet med Obama tillhört ett samfund med en galen pastor, Ed Kalnins, om vilken Sebastian Weil redogör för här, även om vad som hittills framkommit överträffar inte Kalnins Obamas pastor Jeremiah Wright i galenskap. Man bör också betona att även Obama har profilerat sig som en kristen, låt vara för aborträtten, att han anser sig fullfölja Guds arbete och att han tänker fortsätta med Bushs skattefinansierade ”faith-based initiatives”, som bryter mot författningens åtskillnad mellan kyrka och stat.

Vad gäller undervisning om kreationism i skolorna, har Palin en mildare syn än vad som antytts:

”I don’t think there should be a prohibition against debate if it comes up in class. It doesn’t have to be a part of the curriculum.”

Hon tillade att om hon väljs, så kommer hon inte att trycka på att kreationism ska vara obligatoriskt i skolornas undervisning.

”I won’t have religion as a litmus test, or anybody’s personal opinion on evolution or creationism.”

Mer om detta finns även här. I dagens Svenska Dagbladet har även Thomas Gür en bra kolumn på ledarsidan om detta och kontrasterar mot Obamas förödande protektionism i handelsfrågor.

En annan invändning är hennes bristande utrikespolitiska erfarenhet. Det återstår förstås att se vad hon gör, men en politiker som kan hamna ett hjärtslag från presidenten i världens ledande supermakt gör klokt i att skaffa sig kunskap om världen och bilda sig egna uppfattningar. Michael Moynihan på Reason kommenterar här.

Så till fördelarna med Palin. Robert Bidinotto har på sin blogg några intressanta inlägg med i sin tur flera informativa länkar här, här, här och här (alt. läs i en följd på hans blogg de senaste dagarna).

Palin har visat en tuff och rättfram framtoning mot korrupta inom sitt eget parti i Alaska. Hon vill sänka skatter och minska offentliga utgifter. Hon må inte ha kommit så långt härvidlag i sin egen delstat, och t.o.m. gått emot den linjen själv, men det är i alla fall hoppingivande att hon åtminstone stakar ut en färdriktning som skiljer sig från Obamas. Cato Institute skriver om det här och här.

Och förutom att stödja McCains frihandelslinje är Palin även inriktad på marknadsliberala reformer av sjukvården, vilket hon också drev i Alaska. Hon driver även starkt frågan om att utöka utnyttjandet av olje- och gasfyndigheter, vilket jag i en bloggpost berört här tidigare som en synnerligen viktig sak. Dels för att få mer energi, dels för att minska beroendet av olja från diktaturer som Saudiarabien och andra auktoritära regimer.

Med McCain & Palin i Vita huset så kanske, kanske vi får ett lite friare USA. Men det kan också gå fel. Den fundamentalistiska kristna högern kan stärka sitt grepp, om inte på federal nivå, så åtminstone på lokal. I en delstat som Colorado har det lett till att demokraterna numera är starka där och styrt i flera perioder, efter att delstaten tidigare varit starkt republikansk. Connecticut är en annan delstat som gått från att vara mer republikansk till att bli mer demokratisk.

Det är ett risktagande McCain tar med att utse Palin till vicepresidentkandidat. Hon är uppenbarligen mer marknadsekonomiskt inriktad än han, men samtidigt mer religiöst konservativ. Hon kan säkert hjälpa till att ro i land en seger, hon är väldigt populär nu, men det gäller att hennes och McCains mer frihetliga drag inte får stryka på foten. Frihetliga och sekulära republikaner skräms redan av tendenser i vissa delstater och vad Bush har gjort. McCain har också antikapitalistiska tendenser. Det libertarianska partiets presidentkandidat Bob Barr har haft opinionssiffror på flera procent, vilket troligtvis kommer att sjunka när valdagen kommer. Men det kan kosta McCain segern om valet är jämnt mellan honom och Obama. Som Bidinotto skriver är det ett vågspel att rösta på McCain (som han dock kommer att rösta på):

”In this incoherence, John McCain perfectly embodies the fundamental contradiction at heart of American society: the clash between its conventional morality of self-sacrifice, and its political-economic system of individualism and profit-oriented capitalism.”

”On individualist philosophical grounds, then, we are left with the choice  of supporting either a profoundly flawed representative of America’s founding premises, or of supporting a candidate whose philosophy and every policy proposal are profoundly at odds with those premises.”

Om McCain vinner valet kan en till vissa delar ekonomiskt liberal politik föras, medan med Obama i Vita huset riskerar vi ytterligare ekonomiska kriser och problem med världshandeln. Om McCain vinner finns således större förutsättningar för USA att växa ekonomiskt, och då blir troligen viljan att be till Gud och tala om uppoffringar mindre intressant hos ett alltmer välmående folk.

Jag saknar en politiker som Barry Goldwater (republikansk presidentkandidat 1964), en sekulär individualist som tog kraftigt avstånd från den kristna högern. Han kallade sig oftast konservativ, men såg sig egentligen som en äkta liberal:

”I have little interest in streamlining government or making it more efficient, for I mean to reduce its size. I do not undertake to promote welfare, for I propose to extend freedom. My aim is not to pass laws, but to repeal them.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s