EFTA istället för EU

Jag röstade nej till svenskt medlemskap i EU (inspirerad av föreningen Marknadsekonomiskt nej till EU), nej till EMU (var aktiv i borgerliga Medborgare mot EMU), och om Sverige mot förmodan skulle ha en ny folkomröstning om vi skulle träda ur EU, hade jag röstat ja (till att träda ur; kul att rösta ja någon gång :-)).

Visst finns det fördelar med EU. De ”fyra friheterna”, dvs fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital, är en ambition värd att stödja. Men denna ambition förstörs av så mycket regleringar, subventioner, byråkrati, harmoniseringar och de mest vansinniga dumheter , där jordbrukspolitiken f.ö. hör till det värsta. Processen med ett nytt ”reformfördrag” (tidigare kallat konstitution) leder mot en superstat, en europeisk nation, där horder av klåfingriga politiker tvår sina händer för att hitta en aldrig sinande ström av situationer i människors liv som kan bli föremål för styrning och kontroll.

Min senaste bloggpost berörde just det nygamla Lissabonfördraget. Det verkar förutom den kollektivistiska och etatistiska inriktningen vara ett ändamål för EU-eliten att formulera sig så otydligt som möjligt, som denna artikelThe Economist 9/8-2007 tar upp. Just vagheten är, som diskuterats i de länkar jag hade i föregående bloggpost, så farlig och bidrar till att öka statens makt ännu mer. Som Christopher Booker skrev i The Daily Telegraph 5/8-2007:

”Turn back to Article 3 of the new treaty, which sets out the ”objectives of the Union”, and we see that it has been extended since the draft constitution. It is now drawn so widely that there is virtually nothing which cannot be regarded as an EU objective, and the council’s prime function is to promote those objectives. As this and other parts of the treaty make clear, the Union will have power to shape and decide policy in almost every field, from defence and foreign affairs to how national economies should be run.”

Många liberala EU-anhängare glömmer att det redan finns ett antal europeiska länder utanför EU som sinsemellan strävar efter de fyra friheterna, nämligen de i EFTA, The European Free Trade Association, samtidigt som man utgör ett rent frihandelssamarbete istället för den tullunion som EU är. Sverige var med i EFTA innan man gick med i EU, liksom Danmark, Storbritannien, Österrike, Finland och Portugal. De länder som är kvar nu är Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Man slipper EU:s jordbrukspolitik och en massa andra dumma regleringar och ingripanden i marknaden, och samtidigt behåller EFTA-länderna kontrollen över sina egna naturtillgångar. De slipper EU:s tullar och kan skapa sina egna handelsöverenskommelser med andra länder i världen. EFTA:s organisation har bara 50 anställda, medan EU har 18 000. EFTA-domstolen har 15 befattningshavare mot EU-domstolens 1 800.

Det hade varit bättre om en integrationsprocess i Europa hade skett genom EFTA istället för EU. Inom Norden hade vi redan före EU avskaffat passtvång och ökat rörligheten mellan länderna, utan att man skapade en ”Nordisk Union” med ett nordiskt parlament och en ”Nordisk kommission”, med allt vad det hade inneburit.

I Europa kunde man före första världskriget resa utan pass. Det är genom de enskilda ländernas vilja till mer frihandel och rörlighet över gränserna som globaliseringen och integrationen kan fortskrida utan toppstyrning från högre politiska beslutsnivåer, där man öppnar för ytterligare politiska ingripanden. EU är en riskfylld omväg till mer frihet, som innefattar rejäla hot mot, och redan uppnådda inskränkningar av friheten.

Att somliga nyliberaler tror att det är genom EU man ska nå mer frihet är förståeligt. Likaså att många av de forna kommunistländerna i Östeuropa, som nu har blivit eller är på väg att bli medlemmar i EU, ser möjligheter med EU. (Undantag finns, som den starkt EU-skeptiske Vaclav Klaus, president och tidigare premiärminister i Tjeckien.) De enskilda staternas (inte minst Sveriges) höga skatter och många regleringar tror man sig få bort snabbare genom EU. Och visst har en del skett i den vägen, men samtidigt har tendenserna också varit de motsatta, med skatteharmonisering uppåt och fler regleringar, som dessutom är mer drakoniska än de som funnits i de enskilda länderna.

Det tycks råda en stor okunnighet bland mer frihetliga anhängare till reformfördraget. När nyliberala fördragsmotståndare från flera länder diskuterar ute i Europa, verkar representanter från de annars mer liberala partierna inte ha mycket begrepp om vad det handlar om. Det blir lätt stora och svepande ord om vad man ”tillsammans” kan göra och för ”freden”. Det behövs mer upplysning om vilka konsekvenser fördraget skulle få för friheten. Det skulle även behövas mer information och diskussion om EFTA:s möjligheter.

The Bruges Groups hemsida finns denna artikel av den brittiske konservative europaparlamentarikern Daniel Hannan, som lägger ut argumenten för EFTA, och behandlar ett antal invändningar som brukar resas mot att EFTA skulle vara bättre. Hannan skriver även för tidningar som The Daily Telegraph och tyska Die Welt, och var den förste som krävde en folkomröstning om EU:s författning i Storbritannien.

EFTA-länderna har klart högre BNP per capita än EU-genomsnittet, lägre arbetslöshet, lägre inflation, och exporterar mer per individ än EU-staterna. Schweiz och Liechtenstein har sedan tidigare traditioner av ekonomisk liberalism. Island har genomfört ett stort antal liberaliseringar under de senaste åren, under det regerande  Självständighetspartiet, vilket lett till mycket goda ekonomiska framgångar. Av Norge finns desto mer att önska, men gynnas av frihandeln.

Den marknadsliberale Ludwig Erhard, som var västtysk ekonomiminister 1949-63 och mannen bakom ”det tyska undret”, ville att Västtyskland skulle gå med i EFTA istället för Kol- och stålunionen (som senare blev EG, senare EU). För det angav han frihetliga skäl, såväl ekonomiska som politiska. Det är synd att Erhard inte fick sin vilja igenom. Då hade Europa sett väsentligt annorlunda ut idag.

I väntan på bättre tider borde i alla fall mer frihetliga partier från olika grupper inom EU-parlamentet slå sig samman i en ny grupp, och då förhoppningsvis mer EU-kritisk. Idag sitter EU-skeptiska brittiska tories och tjeckiska Demokratiska Medborgarpartiet i samma grupp som de starkt EU-entusiastiska kristdemokratiska partierna från olika länder, och det är inte bara synen på EU som skiljer dem åt. I den liberala partigruppen, finns allt från sossiga brittiska liberaldemokrater till nyliberala reformpartister från Estland. En ny, mer marknadsliberal grupp, skulle i alla fall för tillfället kunna bromsa utvecklingen mot en europeisk alltigenom ingripande superstat.

One response to “EFTA istället för EU

  1. Med anledning av att Island nämns i blogginlägget vill jag kommentera landets nuvarande situation då det drabbats av finanskrisen särskilt hårt.

    Johan Norberg fick en påminnelse då han också tidigare uppmärksammat Islands ekonomiska framgångar. Han kommenterade på sin blogg den 11/10 med hänvisning till en artikel i DN Ekonomi, att när Island privatiserade bankerna förbjöd man i ett utslag av nationalism utländska köpare. Istället fick personer med ofta dålig erfarenhet av bankväsende ta över, av vilka flera även var vänner och medarbetare till toppolitikerna. I ett litet land som Island fick det särskilt allvarliga konsekvenser.

    http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=10&year=2008#2925

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s