Cuba libre?

När det nu är officiellt att Kubas diktator Fidel Castro avgår, är frågan om landet kommer att bli friare. Det är tänkbart. Landet lider av svåra problem efter decennier av kommunistiskt vanstyre. Fidels bror Raúl blir nog den som får leda landet ett tag till. Men även han är gammal och får då ses som en övergångslösning. Några andra efterträdare nämns, bland vilka motpolerna vad gäller landets framtida liberalisering utgörs av vicepresidenten Carlos Lage, som verkar mer reformvillig, och den mer hårdfört kommunistiske utrikesministern Felipe Pérez Roque.

En maktkamp lär vänta, men det troliga är att Kuba väljer mer marknadsekonomi fast med bibehållen maktställning för kommunistpartiet. När Castro är borta ur scenen finns mindre av prestige att upprätthålla revolutionära traditioner till varje pris.

Det vore också bra om USA upphävde sin handelsblockad mot landet. Mer handel kan gynna en liberaliseringsprocess. I det sammanhanget är det lustigt att höra diverse Castrovänner resonera om att blockaden är huvudorsaken till Kubas problem. Hur ska de ha det? Om blockaden upphävs, vad får Kuba då? Jo, amerikanskt kapital och amerikanska varor kommer in i landet, dvs ”fienden” vinner inträde. Dessutom har Kuba aldrig haft problem att handla med en mängd andra länder i världen, samtidigt som man fått stort bistånd, framförallt från Sovjetunionen när det fanns, men även från många andra länder. Ändå har landet haft stora problem och levnadsstandarden har sjunkit under Castros styre. Skulle inte kommunismen stå på egna ben?

På 50-talet var landet ett av Latinamerikas mest utvecklade länder, och rankades lika högt som Argentina, Chile, Uruguay och Puerto Rico. Andelen bilar, TV- och radioapparater per invånare var hög. Även jämfört med europeiska länder låg landet bra till. Inkomst per capita låg i nivå med Italiens, och man hade proportionellt fler läkare och tandläkare än Nederländerna, Storbritannien, Frankrike och Finland. Jämfört med 1994 var inkomsten per capita i Kuba 1958 66% högre.

Utvecklingen har varit den motsatta i Puerto Rico. 1995 exporterade Kuba med 11 miljoner inv. för 1,6 miljarder dollar, medan Puerto Rico med 3,5 miljoner inv. exporterade för mer än 20 miljarder dollar. Medan Kuba lider av att fortfarande vara ensidigt beroende av sockerproduktionen, har Puerto Rico lämnat det bakom sig och blivit ett högt industrialiserat samhälle med många amerikanska högteknologiska företag. 1959, när Castro tog över på Kuba, hade båda länderna ungefär samma inkomst per capita. 1996 var den tio gånger högre i Puerto Rico än i Kuba.

Kuba och Puerto Rico har en likartad historia, och liknande befolkningssammansättning och natur. Båda var länge spanska kolonier ända fram till det spansk-amerikanska kriget 1898, då USA tog över öarna. Kuba blev formellt en självständig republik 1902 under amerikansk kontroll. I Puerto Rico rådde länge amerikanskt styre med successivt ökat självstyre, tills man 1952 fick en författning och blev självstyrande stat associerad med USA. Kuba plågades länge av olika diktaturer, och de anförda framgångsexemplen på det ekonomiska området fram till revolutionen 1959 är definitivt inget försvar för diktaturer som exempelvis den under Batista, som föregick Castro. Men kommunismen har verkligen inte bidragit till att göra det bättre, tvärtom.

Sjukvården, som brukar anföras som så bra under det kommunistiska Kuba, är en katastrof, ja de kliniker som inte Michael Moore och andra nyttiga idioter bland vänstern brukar få se. Läkarna tjänar så lite att många slutar och exempelvis kör taxi istället. Statistiken talar om många läkare per invånare, men den gäller även de som har slutat och de som har gått på export till bl.a. Venezuela. På sjukhusen finns ålderdomlig teknik och steriliteten är ett skämt. Det råder brist på mediciner. Alternativ medicin, som exempelvis akupunktur, används vid behandling av bl.a. benbrott och reumatism. Klinikerna är smutsiga och det röks överallt. När det gäller äldrevården hade faktiskt DN Kultur av alla ställen ett stort reportage för ett eller två år sedan om hur förfärligt det var.

Men idag finns det ett land där kubaner har det bättre ställt än på Kuba, och dessutom har de yttrande- och tryckfrihet. Det är USA.

Om Fidel Castros gamle vän och socialistiska revolutionsromantikers idol, mördaren och psykopaten Che Guevara , har jag bloggat om tidigare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s