Teddy McCain

Efter supertisdagens primärval framstår republikanen John McCain alltmer som sitt partis presidentkandidat. Nu senast har Mitt Romney hoppat av sin kampanj. Möjligen kan Romney hoppas på att bli vicepresidentkandidat, ett uppdrag som får stärkt betydelse med tanke på McCains höga ålder.

McCain har en del positiva sidor. Han är för frihandel, vill minska offentliga utgifter till valfläsk, kritiserar tortyr, är positiv till invandring och äktenskap mellan homosexuella. Men han har även en oroväckande stor tilltro till vad den federala regeringen generellt kan göra och att nationens storhet står över individens egenintresse. Som Johan Norberg skriver kan det delvis ha att göra med McCains bakgrund som militär och krigsfånge i Vietnam, men är inte desto mindre oroväckande. Som utslag för detta stöder han The Patriot Act och vill bl.a. stärka presidentmakten och införa en obligatorisk nationell samhällstjänst. Vidare vill han förbjuda aborter, och har visat ett skrämmande förakt för det första tillägget till författningen (det om yttrande- och tryckfrihet) genom sitt förslag tillsammans med demokratiske senatorn Russ Feingold om att begränsa reklam i politiska kampanjer.

Norberg hänvisar till en viktig artikel om McCain av Matt Welch i tidskriften Reason förra året. I den kan man dessutom läsa att McCains förebild som president är Theodore ”Teddy” Roosevelt (1901-09). Det förvånar inte. Om Roosevelt och den politiska utvecklingen under hans tid kan man läsa mer i min artikel om USA och religion.

Robert Bidinotto tecknar i en nedgörande blogpost om McCain bilden av honom som en politiker i Teddy Roosevelts ”progressistiska” anda, och där Obama och Clinton motsvarar president Woodrow Wilsons (1913-21) variant av ”progressivismen”. Bidinotto glömde att även jämföra Huckabee med den demokratiske presidentkandidaten William Jennings Bryan (förlorade 1896, 1900, & 1908), en populist och statsinterventionist som dessutom var en kristen fundamentalist och motståndare till Darwins utvecklingslära i den beryktade Scopes Monkey Trial i Tennessee 1925.

Om jag hade varit amerikansk medborgare vet jag inte vilken strategi som hade varit bäst. Att inte rösta på McCain skulle kunna möjliggöra för en ännu sämre kandidat. Att inte rösta alls tror jag är bättre än att rösta på någon annan än McCain.

Ed Hudgins skrev i The New Individualist 2006 en artikel, ”The Battle for the Soul of the Republican Party” , hur en etatistisk koalition under George W Bushs presidenttid har tagit över makten i det republikanska partiet. Det vi ser nu är inget konstigt egentligen. De mer individualistiska tendenserna från Reagan och Goldwater har fått ge vika tidigare. Moderata och ”liberala” republikaner har alltid funnits, men nu verkar statsinterventionismen nå nya höjder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s