Narkotikapolitikens offer

Den 23/1 uppmärksammade Isobel Hadley-Kamptz i en ledareExpressen det upprörande fallet med den MS-sjuka Susanne Eriksson som fått ett års fängelse för att ha odlat och använt marijuana, något hon gjorde för att lindra smärtorna. Under de 37 dagar hon satt i häkte förvärrades hennes tillstånd även av att hon inte fick ut sina bromsmediciner. Polisen ansåg inte att det var deras jobb att hämta ut dem från apoteket. I fängelset kommer hon heller inte att få sina receptbelagda värktabletter, då dem är narkotikaklassade. Ej heller kommer hon kunna ha sin personliga assistent där. Ovanpå detta kommer hon troligen att förlora sin lägenhet då socialen inte kommer att betala hyran för den under fängelsetiden.

I samband med ärendet skriver även Johan Ingerö på sin blogg om hur Liberala Ungdomsförbundets ledning har fegat och vägrat kännas vid stämmobeslutet från 2003 om att avkriminalisera bruk och innehav av narkotika. Partiledningen hade förstås inte släppt in dem i partistyrelse och riksdag.

Susanne Eriksson är inte det enda offret för förbudspolitiken, det är ett globalt problem av stora mått. Det är dags att avkriminalisera försäljning, bruk och innehav av narkotika. Nederländerna och Schweiz är två länder som visat en positiv väg mot liberalisering. I vissa delstater i USA har man velat möjliggöra bruk av marijuana för svårt sjuka, såsom AIDS-, cancer- och MS-patienter, för den smärtlindrande effekten. I Storbritannien och Kanada ligger diskussionen långt fram. Man kan bara hoppas på ett genombrott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s