Carpe Diem

Jag såg nyligen igen (för fjärde gången?) filmen Döda poeters sällskap från 1989 med Robin Williams som den passionerade engelskläraren John Keating. Det är nyttigt att påminnas om denna goda films tema, Carpe diem, ”fånga dagen”, om vikten av passion för livet och livets möjligheter, och behovet av självständighet och fritt tänkande.

”Carpe diem! Seize the day, lads! Make your lives extraordinary!” säger Keating till sina elever. Med den romantiska poesins hjälp åskådliggör han denna fras. ”Vi läser inte poesi för att det är gulligt, utan för att vi är medlemmar av den mänskliga rasen.”

Ayn Rand ville inte bara anknyta till Aristoteles och Upplysningen. Hon ville även integrera förnuftet med passionen, den romantiska livskänsla som består i att livet inrymmer möjligheter och att världen är till för att upptäckas. Då det inte handlar om en romantik som ställer sig avvisande till förnuftet, likt en del tyska ”romantiska” 1800-talsfilosofer, eller ser människans lott som en kamp mot ett hopplöst öde, likt Byronsk romantik, utgör istället Rands syntes mellan förnuft och känsla, mellan reflekterande eftertänksamhet och passionerad upptäckarglädje, mellan tänkande och sensualism, en inspirerande livskänsla som överensstämmer med budskapet i Döda poeters sällskap.

Hon skriver:

”Romanticism is the conceptual school of art. It deals, not with the random trivia of the day, but with timeless, fundamental, universal problems and values of human existence. It does not record or photograph; it creates and projects. It is concerned – in the words of Aristotle – not with things as they are, but with things as they might be and ought to be.”

”Romantic art is the fuel and the spark plug of man’s soul; its task is to set a soul on fire and never let it go out.”

Eller som hon kunde uttrycka det när hon recenserade den amerikanske författaren O.Henry (som var verksam vid det förra sekelskiftet): ”Känslan av att upptäcka något underbart oväntat bakom nästa gathörn.”

Jesse F. Knight skriver i sin essä ”O.Henry: Some Thoughts On The Urban Romanticist”: ”Central to O.Henry’s conception of life is the question, ”What’s around the corner?”(…) For O.Henry realized that romance is not inherent anywhere. Rather, it is within ourselves. It is our spirit that is Romantic or not. It is how we view life, which determines Romance: not the life itself. The one peeping around the next corner — he is the true Romanticist.”

Poeten Berton Braley var en annan romantiker som bejakade samma värden som O.Henry; nyfikenheten om vad som väntar bakom nästa gathörn, tron på den ursprungliga amerikanska idén om individens frihet och livets möjligheter.

Tyvärr är företrädare för denna livskänsla sällsynta bland 1900-talets författare. Inom modern konst och litteratur har en desillusionerad syn på världen och livet varit dominerande. Ett exempel som kan begrundas är Ernest Hemingway, i denna kritiska essä av Chris Tame, ”Ernest Hemingway and the Failure of Nihilism”.

Undantag under 1900-talet från denna nihilism finns, som den engelsk-australiske författaren Nevil Shute , som ofta skildrade tappra och självständiga människor som visar mod under svåra omständigheter. ”Ordinary people doing extraordinary things”, som han själv beskrev det. Vid sidan av Rand var han dessutom tämligen ensam om att se den fria företagsamheten som en källa till gott.

Den danske poeten och uppfinnaren Piet Hein skrev under några decennier fr o m 1940-talet de världsberömda ”Gruks”, aforismer om livet som ofta innehöll en härlig livskänsla á la Carpe Diem, där det första exemplet illustrerades med två figurer som svingar sig fram genom vacker grönska:

A MOMENT’S THOUGHT

As eternity
is reckoned
there’s a lifetime
in a second.

LIVING IS —

Living is
a thing you do
now or never —
which do you?

THE STATE

Nature, our father and mother,
gave us all we have got.
The state, our elder brother,
swipes the lot.

STATEN OG VI

For hver ting, man skal ha lov for, for hver mönt til skattens sum

knappes af det alburum, livet i os har behov for.

Staten gör sig stor og bred a’ at den gör os pladsen trang.

Under magtens sejrsgang voxer menneskene nedad.

En positiv, förnuftig och romantisk livskänsla, att tro på sig själv och vad man kan göra och därmed också på vad andra kan uträtta, och glädjas åt det, och att se vad som faktiskt har uträttats genom historien, är oundgänglig för upprätthållandet och bevarandet av ett fritt samhälle. Rand visade det genom sina romaner. Och det var inte förvånande att när Döda poeters sällskap kom till de svenska biograferna, upprördes flera socialistiska recensenter av det individualistiska budskapet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s