Konservatismens villrådighet

Konservatism är i det politiska sammanhanget knappast en ideologi, utan snarare ett förhållningssätt. Detta hävdar även konservativa själva. Att bevara traditionella värden är det konservatismen eftersträvar. Med detta menas inte de värden eller det samhälle som har dominerat de senaste decennierna, eller, i vissa fall, ens de sista hundra åren. Istället handlar det för den konservative om ett samhälle med en levande generationskedja och kontinuitet som sträcker sig över mycket lång tid, ofta i flera århundraden.

Därmed kan konservatism se något olika ut i olika länder beroende på vilka traditioner länder har haft. Amerikanska konservativa har ofta värnat den amerikanska traditionen, som är en i det väsentliga klassiskt liberal tradition av individualism och fri företagsamhet. En puritansk regleringsvilja på det sociala området har funnits parallellt i den amerikanska historien, och har fått en renässans bland det som kallas den kristna fundamentalistiska högern, som växt fram sedan 80-talet.

Men under en tid innan denna växte fram, användes ordet ”konservativ” i bemärkelsen bevarande av den amerikanska frihetliga traditionen, samtidigt som mer puritanska och icke-liberala konservativa också fanns. Exempel på detta är senatorn Barry Goldwater, som var republikansk presidentkandidat 1964. Sedan president Franklin Roosevelts ”New Deal” på 30-talet har det i USA varit svårt att använda sig av begreppet ”liberal” för att beteckna den gamla klassiska liberalismen, och ordet ”libertarian” kom först att sporadiskt användas av klassiska liberaler efter andra världskriget, tills det blev mer använt från 60-talets slut och framåt, och har då kommit att beteckna en heterogen grupp. Goldwater betraktade sig redan under presidentvalskampanjen -64 och senare i livet som en klassisk liberal, och menade att när historien tittar tillbaka på honom, så kommer den att betrakta honom som liberal. I den mån han citerade tänkare, var det, förutom grundlagsfäderna, genomgående liberala sådana, som John Locke, Lord Acton, Friedrich Hayek och Milton Friedman (den sistnämde ekonomisk rådgivare under valkampanjen). Goldwater gillade även Ayn Rand och hennes Atlas Shrugged var hans favoritroman. I en korrespondens dem emellan försökte Rand utan framgång få Goldwater att överge beteckningen ”konservativ”. Goldwater tyckte att det i det politiska sammanhang som rådde då, var det mest praktiskt att kalla sig konservativ. Han kom senare att ta kraftigt avstånd från den framväxande kristna högern som på politisk väg ville främja religionen, såsom exempelvis ”Moral Majority”. Republikanen Robert Taft, som var senator 1939-53 och ledare för den ”konservativa koalition” som ville stoppa New Deal, betecknades som konservativ, men kallade sig själv för ”an old-fashioned liberal”.

I europeiska länder har konservatismen varit mer etatistisk och auktoritär. Den brittiska konservatismen har dock varit mer moderat och liberal än den kontinentala, där det funnits kopplingar till fascismen när denna växte fram. Detta gäller även det tidigare av Tyskland påverkade Sverige, där det konservativa Sveriges Nationella Ungdomsförbund, som fram till brytningen 1934 var närstående Högern, kom att utveckla sympatier för fascismen och nazismen.

Den konservative ideologen Adrian Molin höll 1934 ett föredrag inför den konservativa studentföreningen Heimdal där han hyllade Nazityskland: ”Mot en demokrati som just ingenting annat är än en illusion, ställes den konservativa samhällsuppfattningen, den organiska, varför icke säga rent ut den medeltida: individen har såsom sådan och i klump som massa ingen rätt i staten, han har det genom sin gärning i livet, genom denna gärnings valör, och genom den plats den sålunda ger honom i samhällsorganismen. Härmed faller den allmänna rösträttens princip – /…/ diktaturen är alltså ingenting att käbbla om.”

En annan ledande konservativ tänkare var Rudolf Kjellén, som 1906 förklarade: ”Vi ha icke riktigt samma respekt för individen, som liberalismen synes ha.(…)Folkanden kämpar ständigt mot tvenne fronter: mot kosmopolitismen utåt, mot individualismen inåt.” Kjellén lanserade även beteckningen ”nationell socialism” för den starkt statsinterventionistiska socialkonservatism som han företrädde.

Idag är det få som ansluter sig till denna konservatism, även om den under 70- och 80-talen verksamma föreningen ”Konservativt Idéforum”, som hade förgreningar inom moderaterna, i sin skrift ”Internationell konservatism” från 1975 med gillande beskrev de SNU-konservativa och på den egna frågan om brytningen mellan SNU och Högern var nödvändig, själv svarade att den står öppen. Denna villrådighet om vad konservatismen egentligen vill bevara och utifrån vilka principer man ska göra det – konservativa skyr ofta, även enligt de själva, principer och intellektuella resonemang – tar sig även uttryck i dagens efterföljare till KIF, ”Konservativt forum” , där man tidigare hade en artikel om fransk konservatism, nu borttagen, där bl.a. Charles Maurras utan kritik behandlades. Maurras grundade 1899 Action Francaise, en ultranationalistisk och antisemitisk organisation. 1940 välkomnade han den tyska ockupationen av Frankrike och ställde sig bakom Petains Vichyregim. 1944 arresterades han och dömdes till döden, men fick straffet ändrat till livstids fängelse. Uppenbarligen har mer omdömesgilla personer på ”Konservativt forum” börjat studera den av konservativa så omhuldade historien och kommit fram till att den där artikeln inte var något vidare. Det blir dock i sammanhanget klart varför forumet har så stränga regler för medlemskap, då de är rädda att högerextremister tar över. Tja, man kan ju alltid rensa i sin historia till att börja med, och även fråga sig vad det egentligen är man vill.

För man kan notera att den genomgående röda tråden i konservatismen är vaktslåendet av religionens värden och tradition. Med detta följer ett motstånd mot förnuft. Det gör konservatismen till ett svårgripbart fenomen. Det finns konservativa som är väldigt liberala och som har gjort betydelsefulla insatser för friheten. Det är lättare att avgöra när en liberal upphör att vara liberal, men svårare att avgöra när en konservativ upphör att vara konservativ. En liberalkonservativ kan vara liberal i flera viktiga avseenden, men när upphör denne att vara konservativ? Den konservative vill slå vakt om hävdvunna sedvänjor, traditioner och konventioner.

Ayn Rand gjorde 1962 en vidräkning med konservatismen i Conservatism: An Obituary, som finns i essäsamlingen Capitalism: The Unknown Ideal: ”The plea to preserve ”tradition” as such, can appeal only to those who never intended to achieve anything in life. It is a plea that appeals to the worst elements in men and reject the best: it appeals to fear, sloth, cowardice, conformity, self-doubt – and rejects creativeness, originality, courage, independence, self-reliance.” s 198 Johan Norberg beskriver i sin senaste bok När människan skapade världen de bevakande typerna gentemot de öppna och dynamiska. De konservativa blir lätt de bevakande. Konservatismens samhälle är och har varit förknippat med en kvävande och småskuren konformism hos såväl det aristokratiska överklassförtrycket av nedärvda privilegier och kyrkans makt, som hos småborgerligheten.

Robert Bidinotto fortsätter i Rands spår och har en artikel i marsnumret av The New Individualist , ”Up from Conservatism”. Där skriver han bl.a.: ”Cultural conservatives reply that their own traditions are grounded in “timeless values” and “permanent truths.” In fact, though, their hand-me-down values, attitudes, and practices are actually rooted (if that’s the word) in cultural relativism. Whose “old ways of thinking” are to be chosen as true and valuable? By what standard is “a particular people and its institutionalized cultural expressions” to be considered superior to all others? To simply assert, without reason, the superiority of one’s own cultural traditions to those of any other society is the height of arbitrariness. Yet that cultural relativism lies at the heart of the traditionalist outlook.” Läs även artikeln i dess helhet! Uppdatering: Läs även bloggposten Debatt om konservatism

12 responses to “Konservatismens villrådighet

  1. Några randanmärkningar:

    ”I europeiska länder har konservatismen varit mer etatistisk och auktoritär. Den brittiska konservatismen har dock varit mer moderat och liberal än den kontinentala, där det funnits kopplingar till fascismen när denna växte fram.”

    Nja, det är korrekt att den kontinentala konservatismen är etatistiskt, d.v.s. för staten som ”den stora förhindraren av katastrof” (citat av den spanske konservative filosofen Juan Donoso Cortés), till skillnad från den anglikanska konservatismen. Den kontinentala konservatismen skiljer sig också från den anglikanska genom att i stor utsträckning vara influerad av Friedrich Hegel. Hegel var ingen konservativ tänkare, men har gjort ett mycket stort bidrag till konservatismens idébildning – liksom han har bidragit också till marxismen.

    ”En annan ledande konservativ tänkare var Rudolf Kjellén”

    Kjellén var inte konservativ vare sig som tänkare eller som politiker, men liksom Hegel har han bidragit till konservativ idébildning och för den delen även socialistisk och ultranationalistisk. Framför allt är han väl känd för att ha uppfunnit folkhemmet och välfärdsstaten, vilka de svenska socialdemokraterna gjorde till sin politik.

    ”För man kan notera att den genomgående röda tråden i konservatismen är vaktslåendet av religionens värden och tradition. Med detta följer ett motstånd mot förnuft.”

    Nej, det är ett populärt missförstånd att konservatismen är emot förnuft. Konservatismen ser det förnuftiga i det hållbara och i generationernas erfarenhet, och anser inte att den enskildes förnuft är tillräckligt i sig. Här är ett belysande citat av ”konservatismens fader” Edmund Burke:

    ”Genom långsamma men oavbrutna framsteg, granskas verkan av vart steg; ett lyckat eller misslyckat första steg ger oss ljus för det andra steget; och sålunda förs vi från klarhet till klarhet med trygghet genom hela följden av steg. Vi ser att delarna i systemet inte kolliderar. Den ondska som ligger vilande i de mest lovande planer bemöts när den dyker upp. En fördel är att så lite som möjligt offras för ett nytt steg. Vi kompenserar, vi försonas, vi balanserar. Vi kan förena de olika skiljaktigheterna och motstridande principerna som återfinns i människors tankar och handlingar till en samordnad helhet. Från den växer, inte en förträfflighet i enskildheter, utan någonting mycket större, en förträfflighet i gemenskapen. När mänsklighetens stora intressen engagerar en lång följd av generationer bör den följden ges en del i de råd som så djupt kommer att påverka dem. Om rättvisan kräver det, så kräver arbetet självt hjälp från fler tankar än vad en generation kan erbjuda.” (Reflektioner om Franska revolutionen, s. 164)

    ”En liberalkonservativ kan vara liberal i flera viktiga avseenden, men när upphör denne att vara konservativ?”

    När vederbörande ger upp värnandet om kulturen.

  2. Den kontinentala konservatismens starkare etatistiska tendenser öppnade dörren för än mer etatism, och i slutändan fascism. Det är inte konstigt när man nedvärderar individens rättigheter. Det finns massor av katastrofer att måla upp som staten ska förhindra. I slutändan sitter man med en katastrofalt stor stat som orsakar de största katastroferna.

    När jag skriver om förnuftet avser jag den systembyggande innebörden som Ayn Rand stod för, och som går bortom upplysningstidens problem med uppdelandet mellan rationalism och empirism. I min bloggpost om Hayek kan man i de bifogade länkarna läsa mer i frågan om förnuftet och Hayeks misstag eftersom detta har relevans för den av Hume påverkade synen som många konservativa företräder:
    https://herbertson.wordpress.com/2008/10/06/kritik-av-hayek/

    Förutom Rands egna texter finns andra länkar av intresse här: http://rebirthofreason.com/Articles/Younkins/Aristotle_Ayn_Rands_Acknowledged_Teacher.shtml
    (om Rands påverkan av Aristoteles)

    http://rebirthofreason.com/Articles/Younkins/Natural_Rights_as_Derived_from_Ethical_Egoism_Tibor_R_Machans_Randian_Approach.shtml
    (om Tibor Machan och Douglas Rasmussen & Douglas Den Uyl)

    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_343904.svd
    (Mattias Svenssons understreckare om Rasmussen & Den Uyl)

    Du skriver om ”kulturen”. Vilken kultur? En kultur präglad av vad, och utifrån vilka ”erfarenheter”? Slaveri, religion, vidskepelse, etatism, hedersmord, änkebränning, häxbränning, principlöshet, konformism, underdånighet, kollektivism, antikapitalism? Jag gillar en viss sorts kultur, i den bemärkelsen att de för mig viktiga och grundläggande principerna för mänsklig överlevnad, blomstring och samlevnad är de dominerande idéerna, och utgör den ”kulturella atmosfären” i ett samhälle. Det har nog framgått av mina kommentarer här och mina texter och länkar på bloggen vad jag tycker den kulturen ska präglas av.

  3. Fascism, rasism och nazism har sin grund i kolonialismen. Uppfattningen att man själv är ”herrefolk över andra”, att viljan kan segra över idéerna, att imperialism gäller, att status avgörs av hudfärg, och idén att massutrota hela befolkningar föddes och utvecklades av spanjorerna och portugiserna i Sydamerika från 1500-talet. Allt detta är antikonservativt till sin essens.

    Nyliberalernas och anarkokapitalisternas idé om att statsbyggande i sig är ”fascistiskt” är inte ny, men givetvis helt felaktig. Statsbyggandet har 1000-åriga rötter i Europa, och fascismen är en 1900-talsföreteelse. Följaktligen bygger påståendet på en missuppfattning både om statens kärnfunktion och om den fascistiska ideologin.

    Det var alltså inte idén om den goda staten som öppnade dörren för fascismen. Inte ens för totalitarismen, som ju också präglar socialismen. Totalitarismen har sin idégrund i den absoluta kungamakten i frankrike och Ryssland under 1700-talet, med den viktiga skillnaden att kommunismen och nazismen åstadkom en ohyggligt mycket större social kontroll över de enskilda invånarna än någonsin Ludvig XIV och Peter den Store. Fascismens samhällsidé var korporativism, d.v.s. att ta kontroll över hela samhället genom centralorganisationer. Intressant i sammanhanget är att medan fascisterna i Italien misslyckades med att genomföra ett korporativt samhällssystem så var tvärtom socialdemokraterna i Sverige mycket framgångsrika med detta. Läs gärna min bok Betongväldet – om socialdemokratins kontroll och maktfullkomlighet.

    F.ö. får man nog säga att socialismen har en starkare etatism än fascismen, som är mera inriktad på individens maktförmåga. Skillnaden gentemot (den kontinentala social-)konservatismen som eftersträvar att staten gör de många människorna starka, står i bjärt kontrast till både socialismens och fascismens etatism.

    Du frågar om kultur. Som allom bekant betyder kultur ”odling”, och utgörs av de umgängesformer och uttryckssätt som vuxit fram i ett samhälle över generationerna och som kännetecknar ett specifikt samhälle. Kulturen avgör vårt sätt att tänka och vårt sätt att bete oss. Kulturen är grunden i var och ens identitet. Dess funktion är trygghet och gemenskap i igenkännandet.

  4. Rasism har funnits i alla tider. Nazism och fascism har inte sina rötter i kolonialismen, som du ytligt anger. De finns i den tyska kontraupplysningen med sina attacker på individualismen och den enskildes förmåga att agera efter sitt eget förnuft. Du nämner själv Hegel, vilket är ironiskt, då denne just är ett exempel på en av de tänkare som såväl auktoritärt konservativa som fascister har hämtat sin näring ur, genom hans tal om den nationella folksjälen som staten är det överordnade uttrycket för, och som individen måste underordna sig och offra sig för. Han förespråkade dessutom en form av korporativism.

    För mer läsning om nazismens rötter rekommenderas ”The Ominous Parallells” av Leonard Peikoff.

    Stephen Hicks har skrivit ”Explaining Postmodernism”, som även den berör de filosofiska trådarna från 1700-talet till idag. Intervju med honom här:
    http://www.atlassociety.org/atlas-shrugged/postmodern-assault-reason

    Den starkt auktoritäre Joseph de Maistre är en tänkare som den i bloggposten ovan nämnda föreningen Konservativt Idéforum själv angav som exempel på företrädare för en form av konservatism, låt vara annorlunda än Burkes. Även här finns det trådar som leder fram till fascismen, som Charles Maurras, vilken jag också nämnde ovan. Att han överhuvudtaget togs upp av den andra föreningen Konservativt forum (även om texten inte finns kvar på deras hemsida av vad jag kan se), och att denna förening har, som jag nämnde, så stränga regler för medlemskap av rädsla för ”högerextremister”, bekräftar sårbarheten konservatismen har för fascism.

    Konservativt Idéforum tog även upp Rudolf Kjellén som konservativ tänkare. Han var dessutom riksdagsman och tillsammans med Adrian Molin företrädare för den s.k. ”unghögern”, en betydelsefull grupp av auktoritärt och nationalistiska konservativa i början av 1900-talet som inte var någon perifer ytterlighetsgrupp, utan hade förgreningar i högern, genom framförallt Sveriges Nationella Ungdomsförbund, vilket jag också berörde. Lundakonservatismen är också ett begrepp under mellankrigstiden för kretsarna kring SNU.

    Nyligen har det kommmit ut en bok, ”I otakt med tiden” av historikern Sif Bokholm, som behandlar nazistiska svenska kvinnor, med tonvikt på författaren och journalisten Annie Åkerhielm. Hos Åkerhielm, beundrare av Kjellén, kan man studera utvecklingen från framträdande auktoritärt konservativ idédebattör i konservativa tidningar som Gefle-Posten, Nya Dagligt Allehanda och Stockholms Dagblad.

    Du verkar vilja sålla bort de delar av konservatism som du inte gillar som varande inte riktig konservatism. På gruppbloggen ”Tradition och fason” skriver du med hänvisning till den svensk-amerikanske konservative idédebattören Claes G. Ryn att de amerikanska ”neokonservativa” egentligen inte är konservativa, utan en sorts ”neojakobiner”. Det blir ju konstigt, för då borde rimligen den brittiske konservative tänkaren och politikern Benjamin Disraeli inte heller vara konservativ, med tanke på hans imperialism, eller hans efterträdare som partiledare, bl.a. Salisbury.

    Jag nämnde ovan att det var lättare att säga när en liberal upphör att vara liberal, medan det är svårare att säga när en liberal konservativ upphör att vara konservativ. Man kan också vända på det och fråga när en auktoritär konservativ upphör att vara konservativ. Där är dilemmat för konservatismen.

    När du svarar om kulturens innnebörd ger du en i sammanhanget lika intetsägande förklaring som tidigare, och som visar på den konservativa problematiken. Kultur är ju olika för olika tänkare och idéer. Den ”samlade erfarenheten” för många tyskar om vad som var den högsta formen av kultur fick ett förfärande uttryck på 1930-talet. Det finns andra kulturella yttringar som är överlägsna tyskarnas vid den tiden, men för att komma fram till det behövs systembyggande förnuft och principer.

  5. Jag glömde att kommentera Juan Donoso Cortés, vilken du citerade i ditt första svar. Ja, även här har vi ett exempel på tråden från auktoritär och etatistisk konservatism till fascism. Donoso Cortés var inspiratör för både Francoregimen i Spanien och den tyske katolske juridikprofessorn och idédebattören Carl Schmitt, som kom att ansluta sig till nazismen.

    Om Donoso Cortés kan man läsa här:
    http://escholarship.bc.edu/dissertations/AAI9835477/

    http://www.powells.com/biblio?isbn=9780313313974

  6. Herbertson: ”Rasism har funnits i alla tider.”

    Vad jag menar är att uppfattningen om att ju mörkare hudfärg desto lägre status föddes genom spanjorernas kolonisering av Sydamerika. De vita kom in och underställde sig de röda. Sedan tog de in svarta slavar, som fick ännu lägre ställning i samhället. Jag kan ge en mer detaljrik beskrivning, om detta inte är dig bekant.

    Romarnas uppfattning att de stod över germanerna är en annan sak, liksom spänningarna mellan japaner och kineser. Nu var det specifikt aspekter på högerextremismen vi diskuterade, och fascistiska grundföreställningar. Inte etniska motsättningar i allmänhet.

    ”Nazism och fascism har inte sina rötter i kolonialismen, som du ytligt anger. De finns i den tyska kontraupplysningen med sina attacker på individualismen och den enskildes förmåga att agera efter sitt eget förnuft.”

    Och på vilket vis menar du att detta skulle motsäga vad jag skrev? Den tyska kontraupplysningen var väl influerad av kolonialismen?

    ”Du nämner själv Hegel, vilket är ironiskt, då denne just är ett exempel på en av de tänkare som såväl auktoritärt konservativa som fascister har hämtat sin näring ur, genom hans tal om den nationella folksjälen som staten är det överordnade uttrycket för, och som individen måste underordna sig och offra sig för. Han förespråkade dessutom en form av korporativism.”

    Det är inte särskilt ”ironiskt”, eftersom jag nämnde honom just som exempel på en filosof som influerat mycket skilda idéströmningar. Apropå korporativismen har väl ingen annan varit så framgångsrik med att genomdriva en sådan ordning än de svenska socialdemokraterna.

    ”Att han överhuvudtaget togs upp av den andra föreningen Konservativt forum (även om texten inte finns kvar på deras hemsida av vad jag kan se), och att denna förening har, som jag nämnde, så stränga regler för medlemskap av rädsla för “högerextremister”, bekräftar sårbarheten konservatismen har för fascism.”

    Det är riktigt att konservatismen är sårbar för fascism, eftersom högerextremister hellre kallar sig för ”konservativa” än för ”högerextremister/nazister/fascister”.

    Konservativt Forum är ingen förening, och den text som beskrev ”fransk konservatism” med hänvisningar till Joseph De Maistre och Charles Murras låg inte ute särskilt länge. Den togs bort när det upptäcktes att dessa var fascistiska tänkare och författaren, en ovanligt beläst person, uteslöts ur Konservativt Forum.

    ” Du verkar vilja sålla bort de delar av konservatism som du inte gillar som varande inte riktig konservatism.”

    Det är alldeles riktigt.

    ” Man kan också vända på det och fråga när en auktoritär konservativ upphör att vara konservativ. Där är dilemmat för konservatismen.”

    När man vill frångå respekten för olikheter och vill förändra samhällsordningen radikalt. Som fascismen och nazismen. Då lämnar man helt och hållet konservatismens ideologiska fålla.

    ”Donoso Cortés var inspiratör för både Francoregimen i Spanien och den tyske katolske juridikprofessorn och idédebattören Carl Schmitt, som kom att ansluta sig till nazismen.”

    Återigen ett exempel på hur en tänkare kan influera även andra läror (och politiker spelar ju alltid i ett fack för sig). Carl Schmitt anses ju också jämte Leo Strauss som neokonservatismens lärofader, och neokonservatismen har ingenting att göra med konservatismen (jfr Claes G. Ryns argumentation). Det är orättvist att kalla Carl Schmitt för nazist, men eftersom jag inte känner någon som helst samhörighet med hans tänkande avser jag inte att försvara honom.

  7. Med risk att komma för långt från ämnet, vill jag dock invända mot din uppfattning om rasismen. I Indiens kastsystem har sedan urminnes tider personer med ljusare hy ansetts som högre stående. Att spanjorerna under kolonialismen nedvärderade andra raser är sant, men där finns andra aspekter i denna rasism än enbart hudfärg, som exempelvis synen på indianer och svarta som mindre civiliserade, idéer som har en lång historia för olika folk.

    Du undrar varför inte den tyska kontraupplysningen kan ses som influerad av kolonialismen. Jag skulle säga att båda företeelserna är influerade av just det jag skrev om kontraupplysningen, nämligen ”den samlade erfarenheten” under lång tid att det finns en ”kultur” som är högre än individualismen och den enskildes förmåga att agera efter sitt eget förnuft.

    Eftersom konservatismen i regel har en skepticistisk förnuftskritik, påverkad av Hume och Burke (se ovan), och dessutom också ofta är påverkad av religion, underminerar den människans intellektuella strävanden. Därmed öppnas en av dörrarna för kontraupplysningen. Det finns bara individuella hjärnor, intellekt och förnuft. En människa kan inte tänka åt någon annan. Har man inte tilltro till individen och hennes förmåga att med ett integrerat och systembyggande förnuft utforska världen och finna och utforma moraliska principer för mänskligt liv och relationerna mellan individen och staten, och respektera vetenskap, så kommer inte individens frihet att respekteras, i enlighet med den logik som jag beskrev ovan, där förnuft och frihet alltmer får vika undan för oförnuft och ofrihet.

    Att jag tyckte att det var ironiskt med Hegel i sammanhanget har att göra med att du själv angav honom som bidragande till konservativ idéutveckling, vid sidan av marxismen, och att han var korporativist (korporativism kan i sin tur spåras tillbaka till medeltidens skråväsen, f.ö.). Varför och på vilket sätt är han, och Donoso Cortès och Rudolf Kjellén, bidragsgivare till konservatismen? Varför tror du dessa inte är bidragsgivare till liberalismens politiska filosofi, utan enbart till kollektivistiska strömningar (när vi pratar politik)? Visst finns det tänkare som liberaler är influerade av som inte var renodlade liberaler. Men när en liberal tar fram exempelvis Thomas Jefferson, en slavägande ”founding father” i USA, så är det uppenbart vilket sammanhanget är, pga liberalismens idé om individens frihet. När en konservativ tar fram en av ovanstående kollektivistiska tänkare, vilka skäl är så viktiga då, som inga andra tänkare har fört fram bättre? Varför finner man i stort sett aldrig liberala tänkare bland de tänkare som konservativa för fram? Har inte dessa betydelse för ”traditionen”, ”kulturen” och ”den samlade erfarenheten”? Och snälla, räkna inte upp att människan är en social varelse, att hon har behov av gemenskaper, att hon kan lära av historien och erfarenheten. Ingen vettig liberal har något att invända mot det, och det behövs inga auktoritära personer för att påminna om dessa allmängiltiga förhållanden för människan. Men individen är den primära enheten och ska inte behöva offra sig för syften som står över hennes eget liv och hennes eget tänkande, dvs motsatsen till vad Hegel, Kjellén och Donoso Cortés stod för.

    Det är bra att såväl du som Konservativt Forum markerat mot nazism och fascism, men som jag har visat saknar konservatismen, såsom den i regel läggs fram, intellektuella redskap att hantera verkligheten och hur friheten ska värnas. Det är därför det för konservatismen inte krävs många steg åt en viss riktning för att det ska börja rycka i högerarmen. När konservativa hånar liberaler för att de värnar individens frihet så starkt och istället vill använda statens tvångsmakt i andra syften än rättighetsskyddande, allt i namn av plattityder som ”tradition”, ”kultur” och ”generationers samlade erfarenheter” avklippta från rationella skäl och definitioner, så borde de inte förvånas när mer auktoritära krafter står i farstun.

    Och jag fattar fortfarande inte hur du och Ryn kan avfärda amerikanska ”neoconservatives” som icke-konservativa, när inga invändningar i detta avseende reses mot exempelvis Disraeli, som stod för imperialism. Det var en av anledningarna till min kommentar om att du vill sortera bort de former av konservatism som du inte gillar. Tar vi bort Disraeli från den konservativa idétraditionen, vad ska då vara kvar? Det är som jag skrev lättare att avgöra när en liberal upphör att vara liberal (pga liberalismens principiella idéer om frihet) än när en konservativ upphör att vara konservativ. Det blir därför konstigt när du å ena sidan skriver att neokonservatismen inte alls har med konservatismen att göra, medan Hegel, Kjellén och Donoso Cortés alla kan få stå som bidragande till (bl.a.) konservativ idébildning. Att de sistnämnda är det är inte konstigt, med tanke på konservatismens problem jag beskrivit, men just pga av denna spretighet i konservatismen (som ju rimligen bör innefatta Disraeli) så blir din och Ryns attityd till neokonservatismen desto konstigare.

    Att f.ö. tala om ödmjukhet i internationell politik samtidigt som man inte är särskilt ödmjuk vad beträffar individens rättigheter är inte trovärdigt.

    Du skriver att det är orättvist att kalla Carl Schmitt för nazist. Öh, han var medlem i nazistpartiet, antisemit, ordf för ”Vereinigung nationalsozalistischer Juristen” (utsedd av Göring) och en övertygad anhängare till diktaturen. Var det rättvist nog?

  8. En sak till angående ”neokonservativa” och utrikespolitik som jag glömde. ”Ödmjuk” mot diktaturer finns det ingen anledning att vara. Att i termer av s.k. respekt för andra kulturer inte ha några bestämda, i förnuft och frihet grundade uppfattningar om människors villkor där, för att de ska få ”utvecklas” själva, är en kulturrelativistisk ståndpunkt, som bara gynnar totalitära och auktoritära system. Däremot är säkerhetspolitik ingen enkel fråga. Huruvida exempelvis invasionen av Irak var rätt är en fråga som delar många läger: konservativa, libertarianer, objektivister, socialliberaler, socialdemokrater etc.. Försvar bör vara inriktat på just försvar av det egna landet, men vad som idag utgör en överhängande risk mot ett land från ett annat, är annorlunda mot för 100 år sedan, då det tog veckor att ta sig över Atlanten, exempelvis.

    Innan Winston Churchill tillträdde som premiärminister i Storbritannien, fanns det en stor konsensus inom det konservativa partiet att föra en avspänningspolitik gentemot Nazityskland. Att det landet blev en alltmer överhängande säkerhetsrisk för Storbritannien, utan att ha attackerat, föranledde ändå Churchill att förbereda sig för det värsta. Men Churchill var kanske inte konservativ? Dessutom hade Storbritannien vid denna tid fortfarande kolonier, och det tyckte du inte heller var konservativt, eller?

    Jag anser i princip att ett land har rätt att vidta en förebyggande attack mot ett annnat för att försvara frihet och hindra en eventuell framtida attack från ett land som är i stånd att, genom exempelvis massförstörelsevapen, tillintetgöra ens land, eller dess allierade. När denna princip ska tillämpas är dock inte alldeles enkelt i alla avseenden. Det finns problem med civila dödsoffer, oförväntade konsekvenser mm. Men för att göra rimliga överväganden i utrikespolitiken krävs rationella och frihetliga principer, något som konservatismen i alla dess kända former saknar.

  9. Herbertsson: ”I Indiens kastsystem har sedan urminnes tider personer med ljusare hy ansetts som högre stående.”

    Nja, det har möjligen varit en bidragande faktor. Men Europa hade ju en radikalt annorlunda syn på ”det rika Indien” än vad de hade på ”vildarna” i Afrika och Sydamerika. Precis som du också skriver. Så det är svårt att hävda att Indiens kastsystem skulle ligga till grund för den protofascistiska ideologiska rasismen i Europa.

    Redan på 1500-talet tog spanjorerna och portugiserna afrikanska slavar till Sydamerika, efter sin etniska massutrotning av indianerna. En strikt rashierarki uppstod, vilket skiljer sig från Indiens kastsystem som såvitt jag vet inte handlade om ”rasskillnader”. Här i de sydamerikanska kolonialsamhällena och i kolonisationen och imperiebyggandet som sådana har fascismen (i synnerhet nazismen) sina viktigaste ideologiska rötter. Sedan kom 1700-talets maktideal med de ”upplysta despoterna”, där det där med att vara ”upplyst” i fascismen översattes till en sekulär allsmäktighet, med gudsföraktande dyrkan av individens förmåga till enskild kraftutveckling – en tanke som liksom nationalismen har fötts inom liberalismen.

    Du hävdar med bestämdhet att fascismen har många gemensamma rötter med konservatismen, men framför allt har den en radikal antikonservativ idégrund och den har också betydande rötter i liberalismen.

    ”Har man inte tilltro till individen och hennes förmåga att med ett integrerat och systembyggande förnuft utforska världen och finna och utforma moraliska principer för mänskligt liv och relationerna mellan individen och staten, och respektera vetenskap, så kommer inte individens frihet att respekteras, i enlighet med den logik som jag beskrev ovan, där förnuft och frihet alltmer får vika undan för oförnuft och ofrihet.”

    Nej, det är riktigt. Men så är ju konservatismen inte lika individualistisk som liberalismen, det är vi ju redan överens om. Liberaler tror att individen är fullkomlig i sig själv, konservativa tror att individen är ofullkomlig i sig själv.

    ”Varför finner man i stort sett aldrig liberala tänkare bland de tänkare som konservativa för fram?”

    I huvudsak, skulle jag tro, därför att konservatismen och liberalismen idéhistoriskt har utvecklats som varandras motpoler. Och faktum är att idéhistoriskt är socialismen en avknoppning från liberalismen.

    ”som jag har visat saknar konservatismen, såsom den i regel läggs fram, intellektuella redskap att hantera verkligheten och hur friheten ska värnas”

    Nej, konservatismen saknar inte alls redskap för hur friheten ska värnas. Tvärtom är det väl just i antal redskap för att garantera friheten som vi överglänser liberalismen, förutom att vi har en delvis annorlunda syn på när en människa HAR frihet. Något överdrivet skulle skillnaden kunna beskrivas som att liberalismen anser att människan är som mest fri i det statslösa och individualistiska stenålderssamhället, medan konservatismen anser att människan är som mest fri när hon har höjt sig maximalt över djuren. Faktum är att denna distinktion t.o.m. bottnar i den stora skillnaden i syn på naturrättens väsen som Thomas av Aquino respektive John Locke representerar idéhistoriskt.

    ”Och jag fattar fortfarande inte hur du och Ryn kan avfärda amerikanska “neokonservativs” som icke-konservativa, när inga invändningar i detta avseende reses mot exempelvis Disraeli, som stod för imperialism.”

    Socialkonservativa anser i allmänhet att imperialism är oförenligt med konservatismen. Burke argumenterade också mot imperialismen. Konservativa imperialism-förespråkare finns förstås i huvudsak inom den liberalkonservativa traditionen. Men det är också viktigt att göra skillnad på ideologi och politik. Filosofer ägnar sig åt ideologisk renlärighet, medan politiker måste vara mera kompromissvilliga. Benjamin Disraeli var i första hand statsman.

    Vad gäller Carl Schmitt tycker jag alltså att han är en tämligen osympatisk ideolog. Liksom Ernst Jünger, som jag inte heller ser någonting konservativt i även om den idéinriktning de gemensamt kommit att representera kallas för ”anarkokonservatism”.

    ”Försvar bör vara inriktat på just försvar av det egna landet, men vad som idag utgör en överhängande risk mot ett land från ett annat, är annorlunda mot för 100 år sedan, då det tog veckor att ta sig över Atlanten, exempelvis. ”

    Visst. Men hotet mot Sverige har aldrig kommit från andra sidan Atlanten.

    ”Dessutom hade Storbritannien vid denna tid fortfarande kolonier, och det tyckte du inte heller var konservativt, eller?”

    Nej, imperiebyggande är inte konservativt. Nationalstatsbyggande är konservativt.

    ”Jag anser i princip att ett land har rätt att vidta en förebyggande attack mot ett annnat för att försvara frihet och hindra en eventuell framtida attack från ett land ”

    Så du är lite neokonservativ? Ja, Claes Ryn argumenterar ju också mycket framgångsrikt för att neokonservatismen har mer med liberalism än med konservatism att göra.

  10. Jag skrev inte att Indiens kastsystem med åtföljande syn på hudfärg låg till grund för europeisk fascism (även om Hitler intresserade sig för det). Det var en reaktion på ditt påstående att rasismen föddes med spanjorernas kolonisering av Sydamerika.

    Du skriver:
    ”Sedan kom 1700-talets maktideal med de “upplysta despoterna”, där det där med att vara “upplyst” i fascismen översattes till en sekulär allsmäktighet, med gudsföraktande dyrkan av individens förmåga till enskild kraftutveckling – en tanke som liksom nationalismen har fötts inom liberalismen.”

    Och:
    ”Du hävdar med bestämdhet att fascismen har många gemensamma rötter med konservatismen, men framför allt har den en radikal antikonservativ idégrund och den har också betydande rötter i liberalismen.”

    Nej, detta är helt felaktigt och befängt. Fascismen står för oförnuft och självuppoffring, precis som religionen och många konservativa. Den klassiska liberalismen står för frihet från tvång och våld som initierats av andra, bl.a. staten. Fascister och konservativa (de sistnämnda i varierande utsträckning) anser sig ha rätten att låta staten initiera våld och tvång mot individer för att uppnå olika syften, precis som andra politiska riktningar. Jag har berört alla dessa trådar ovan.

    Jag ställer återigen frågan: Varför och på vilket sätt är Hegel, Kjellén och Donoso Cortés bidragsivare till konservativ idéutveckling?

    Vidare skrev du:
    ”Något överdrivet skulle skillnaden kunna beskrivas som att liberalismen anser att människan är som mest fri i det statslösa och individualistiska stenålderssamhället, medan konservatismen anser att människan är som mest fri när hon har höjt sig maximalt över djuren.”

    Nej, detta stämmer inte heller. Liberalismen är inte anarki. Staten ska skydda individens rättigheter, och rättigheter är en moralisk princip som definierar och sanktionerar en människas handlingsfrihet i ett socialt sammanhang. Det är när människor bildar samhällen som detta uppstår. När det gäller att höja sig över djuren, så är det tvärtom sanna liberaler som höjer sig maximalt över dem, därför att initierandet av våld och tvång ska bannlysas i relationen mellan människor, till skillnad från vad konservativa m fl tycker. Frihet i ett politiskt sammanhang är frånvaron av tvång, vad konservativa yrar om för frihet är ointressant i det uppenbara faktumet när en människa har en pistol riktad mot sig. I det liberala samhället ökar människans välstånd, och lämnar därmed stenålderssamhället allt längre ifrån sig, medan konservatismen står det närmare, släpankare istället för kompass som den är.

    Du skrev:
    ”Socialkonservativa anser i allmänhet att imperialism är oförenligt med konservatismen. Burke argumenterade också mot imperialismen. Konservativa imperialism-förespråkare finns förstås i huvudsak inom den liberalkonservativa traditionen. Men det är också viktigt att göra skillnad på ideologi och politik. Filosofer ägnar sig åt ideologisk renlärighet, medan politiker måste vara mera kompromissvilliga. Benjamin Disraeli var i första hand statsman.”

    Disraeli brukar betecknas som socialkonservativ, men det finns naturligtvis nyanser gentemot andra socialkonservativa. Men vad jag reagerade mot var när du skrev att neokonservatismen inte alls har något med konservatism att göra, när du först inte ville säga något om Disraeli, som förutom att vara statsman, var en betydelsefull konservativ ”ideolog” (om man nu kan använda den termen för konservativa), som inspirerat inte bara brittiska konservativa, utan även bl.a. svenska. Nu skriver du att det finns konservativa imperialismförespråkare.

    Om försvar:
    ”Visst. Men hotet mot Sverige har aldrig kommit från andra sidan Atlanten.”

    Ja, fast jag menade amerikansk utrikespolitik.

    ”Så du är lite neokonservativ?”
    Nej, neokonservatismen är mer än så. Jag skrev att frågan om det riktiga med Irakinvasionen var något som delade många politiska läger. Det blir lätt ett slagord i debatten att så fort någon försvarar det kriget, så är man en neocon. Personer med olika politisk tillhörighet kan ha väldigt olika bevekelsegrunder till varför kriget skulle föras. Jag var själv kritisk när det startades, även om jag tycker det är bra att Saddam störtades och hoppas att det kan bli fred i området. Det är mycket som har misskötts grovt av Bushregeringen.

    När jag skrev om principen om rätten till anfall i förebyggande syfte, försvarade jag principen, inte alla de fall där den implementeras, vilket kan ske på ett dåligt och förödande sätt. Står USA inför en överhängande risk att en stat attackerar det eller dess allierade med kärnvapen, hjälper det föga att vänta på att ha blivit atombombade eller invända att vi inte ska syssla med statsbyggande, det sistnämnda en helt annan fråga. Jag tycker inte att USA bör ägna sig åt statsbyggande. Att man efter att ha försvarat sig mot en attack (eller hypotetiskt en högst sannolik eller snart förestående attack), som exempelvis slå till mot Al-Qaida i Afghanistan efter 9/11, är det en annan sak, precis som man efter andra världskriget hjälpte till att bygga upp frihetliga institutioner i Japan och Västtyskland.

  11. Herbertsson: ”Jag ställer återigen frågan: Varför och på vilket sätt är Hegel, Kjellén och Donoso Cortès bidragsivare till konservativ idéutveckling?”

    När det gäller Hegel får du en liten hint i översiktsverk som ”Politiska ideologier i vår tid” av Reidar Larsson och ”Från Platon till kommunismens fall” av Sven-Eric Liedman. Fredrik Sandberg har ägnat rätt mycket kraft åt att sätta sig in i Rudolf Kjelléns tänkande, se hans akademiska uppsatser i ämnet på http://home.swipnet.se/f-sandberg/kfil.htm . Men jag skulle nog snarare peka på Samuel Huntingtons ”Clash of Civilizations” (utkom på svenska för bara ett par år sedan), som bygger vidare på Kjelléns geopolitiska pionjärinsats, för att visa på Kjelléns bidrag specifikt till konservativ idébildning. Om Juan Donoso Cortés bidrag till konservatismen kan du läsa i ”Konservatism i vår tid” av Tage Lindbom.

    ”Nu skriver du att det finns konservativa imperialismförespråkare.”

    Liksom det finns liberala imperialismförespråkare (USA-anhängare) och socialistiska imperialismförespråkare (Sovjet-anhängare). Man måste förstå att imperialism har ingenting i sig med konservatism att göra. Det går i själva verket emot konservatismens kärnvärden.

  12. Ja, men vad du skriver nu är ju en bekräftelse på allt det jag har hävdat hela tiden under denna diskussion. Och att imperialism liksom andra former av kollektivism och etatism kan ha samma rötter som konservatismen är inte heller konstigt. Du har fortfarande inte kunnat förklara hur ”tradition”, ”kultur” och ”samlade erfarenheter” avklippta från rationella och frihetliga skäl, sammanhang och principer, skulle kunna leda till en annan utveckling. Du har slagit knut på dig själv och vi är tillbaka till ruta ett.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s