Tag Archives: Liberalism

Religion undergräver friheten

Idag har Per Gudmundson en ledare i Svenska Dagbladet där han behandlar (KD) och tyvärr, visserligen inte okritiskt, tycks se möjligheter med Roland Poirier Martinssons idéer om konservatism som förutsättning för ett liberalt samhälle:

”Ledarsidans kolumnist Roland Poirier Martinsson har här och annorstädes under det senaste året initierat en debatt om hur konservatismen i själva verket kan ses som en förutsättning för, och inte ett hot mot, liberalt liv. Lite olyckligt pekade han samtidigt ut landets främste liberale idédebattör, Johan Norberg, som sin huvudmotståndare, när samtalet snarast borde vara grund för en allians mellan liberaler och konservativa.

Tesen går i enkelhet ut på att ett starkt och värderingsstyrt civilsamhälle skapar lägre behov av lagstiftning, som annars griper in i folks privatliv. Om de utlevande liberalerna alltså bara kan fördra de konservativas ständiga moraliserande torde, enligt detta synsätt, konservativa och liberala ha ett gemensamt intresse av att hålla statsmakten kort. Fasta normer blir utgångspunkten för ett liv under eget ansvar. Tolerant konservatism.”

Jovars, den debatt som Roland PM initierade ledde till att han fick stå med byxorna nere i sin uppvisning av okunnighet, historielöshet och billig populism, vilket jag har tagit upp tidigare här och här.

Och att utmåla Johan Norberg och nyliberalismen som huvudmotståndare var inte bara ”lite olyckligt”, utan jävligt korkat, vilket då inte förvånar i RPMs fall. Att Timbro har denne ytlige och förvirrade populist som chef för sitt medieinstitut, och att SvD har honom som kolumnist, sänker trovärdigheten för dem.

Mer om RPM och konservatism vs. liberalism här.

Om den knäppa kyrka som RPM tillhör, kan man även läsa mer om här.

Antirasismens liberala historia

I tidskriften Reason har Damon Root den 8/7 en artikel om det glömda arvet av amerikansk libertariansk antirasism, med anledning av en nyutkommen antologi av Jonathan Bean, Race & Liberty in America.

Root ger exempel på flera klassiska liberaler som naturligt såg rasism som ett brott mot individualismens principer. Han nämner dock inte Ayn Rand, som annars hade en numera berömd essä, Racism, från 1963 (och som ingår i The Virtue of Selfishness och finns på svenska i Timbroantologin Frihetens klassiker). Den är en lysande kritik mot rasismen.

Det roliga med Roots artikel är annars att man upptäcker nya personer i den liberala idéhistorien som man inte tidigare kände till. Bland dem finns den svarta författarinnan Zora Neale Hurston, som behandlas i bl.a. denna artikel av David T. Beito & Linda Royster Beito tillsammans med de för mig tidigare välbekanta Isabel Paterson & Rose Wilder Lane. Annars brukar Paterson & Wilder Lane föras samman med Rand för de liberala verk som kom ut samma år, 1943, och som kom att betyda mycket för den liberala renässansen: Patersons The God of the Machine, Wilder Lanes The Discovery of Freedom och Rands The Fountainhead. De tre kvinnorna kände också varandra.

Mer om Zora Neale Hurston kan även läsas här. Hon stödde den republikanske senatorn Robert Tafts presidentkandidatur i primärvalen 1952 (som han förlorade mot Eisenhower). I sin kritik mot Franklin Roosevelt och The New Deal och dess politiska efterverkningar betraktade hon USA:s stat som en inhägnad med stöldgods och en maffialiknande skumraskaffär. New Deal var för henne ”the biggest weapon ever placed in the hands of those who sought power and votes”.

400px-Zora

Zora Neale Hurston

För relaterat ämne, läs även min tidigare bloggpost om Sydafrika.

Uppdatering: 14 juni 2013 publicerade Svensk Tidskrift min recension av Beans bok.

Blogginlägg i samband med recensionen med kompletterande uppgifter.

 

 

The English Spirit

Det har gått en dryg vecka sedan den 15 juni. Det var det datumet år 1215 som den engelske kungen Johan utan land på Runnymedes äng tvingades skriva under Magna Carta, Det stora frihetsbrevet. Det var inget liberalt manifest, men sådde fröna till en utveckling där individens rättigheter alltmer togs på allvar och godtycklig maktutövning stävjades. Till de banbrytande formuleringarna hör:

”No free man shall be taken, imprisoned, disseised, outlawed, banished, or in any way destroyed, not will we proceed against or prosecute him, except by the lawful judgment of his peers and by the law of the land.”

England anses som liberalismens stamort. Andra länder har också tidigt uppvisat frihetliga drag, som Nederländerna och Schweiz, men England har utan tvekan betytt mest i detta avseende. Och utan den brittiska frihetliga traditionen hade inget USA kunnat födas, vars självständighetsförklaring den 4 juli 1776 (ironiskt nog gentemot Storbritannien) var en idépolitisk blomsterprakt sådd med brittiska frihetsfrön.

Min mamma fick 1952 en liten bok (som jag med godkännande lagt beslag på) som heter The English Spirit. Den utkom 1944 och är en samling av några av de radiotal som BBC under andra världskriget lät sända med skådespelaren Leslie Howard och författaren J.B. Priestley som redaktörer. Motivet var att mana till kamp mot Nazityskland och stärka britternas mod.

I den behandlas olika aspekter av brittisk kultur, allt från 1600-talsrebellen John Lilburne som ledde de frihetliga Levellers till engelsk landsbygd och bypubar. Men det är framförallt två tal som innehåller viktiga tankegångar, utan att jag håller med om allt vad som sades, men som illustrerar det frihetliga draget i det ”brittiska”. Det ska inte förväxlas med nationalism och britterna har sannerligen inte alltid levt upp till frihetliga ideal, varken nu eller historiskt. Men precis som USA är även andra anglosaxiska länder som Kanada, Australien och Nya Zeeland mer frihetligt präglade än många andra länder. Individualismen har bidragit till det engelska intresset för den personliga karaktärsdaningen.

Priestley (som annars var en sorts frihetlig socialist) citerar den tyske författaren Thomas Mann om hur engelsmännen har värnat friheten starkt till skillnad från tyskarna, och att detta kan sammanfattas som liberalism, och fortsätter själv:

”This Liberalism, as Thomas Mann rightly calls it, is probably England’s greatest contribution to world civilisation. It has been produced by an odd mixture of peoples living their own kind of life on a misty island just off the edge of the great European peninsula, a people who have been allowed by circumstances — and also by their own passion for liberty — to develop in their own way, to grow as a tree grows. It runs through all our political and social life, and not only here in this island but everywhere the English have gone. It runs through our glorious literature, in which there is blended an appreciation of the twists and turns of human character with a sense of the strange mystical background of this life, a blue haze like that we find so often over the English hills.”[...]

”I remember last year a clever foreigner, who knows us well, saying to me: ‘You know, the English are a good people. When you come to know them, you see there is something naturally, instinctively religious about them.’ By religious he did not mean that the English people are fonder of prayer, worship and ritual than other people, for clearly they are not. He meant that the ordinary English folk have an instinctive trust in the moral order of the universe, have a deep respect for all that is fundamentally personal to other people and are moved by goodwill. This goodwill runs like a golden thread, glinting with humour and poetry, through the fabric of our history. And I believe with all my heart that it will be a black tragic day for the world when that shining thread is seen no more; but I also believe that it will outlast our time.”

Utan att vara religiös, och det var som sagt inte poängen, kan jag sympatisera med detta som lika gärna kan vara en ickereligiös spiritualitet som har drag av det Ayn Rand kallade The benevolent universe premise.

Lord Elton beskriver utvecklingen av brittisk utbildning och karaktär:

”From the dawn of its history this has been a country in which men have preferred to do things for themselves. As far as possible, they wanted their rulers to leave them alone. Very early in their story they were boasting that ‘an Englishman’s home is his castle’, and long before other nations, they forced their rulers to abolish the odious right of imprisonment without trial. Within a man’s home — provided of course that he observed the law — he was to be left alone to manage his family life as he pleased.

A little later this instinct for independence and for individual enterprise — the instinct which gave us the Elizabethan sea-adventurers and the Pilgrim Fathers — began to look farther afield. Men felt that it was not sufficient to be left alone by the Government. They wanted to do its work for it. They began to organise themselves in voluntary associations to work for social and political reforms which in almost every other country at that time were thought of as being the business of the State, which is another way of saying that they were neglected altogether. Thus the slave trade, and a little later slavery, among the negroes in the British colonies were abolished, much earlier than elsewhere, after a long agitation conducted by a group of private citizens led by William Wilberforce. 

And to-day, although the power of the State has grown so fast and so far, everyone who knows Britain knows that it is still a network of voluntary associations, trade unions, friendly societies, religious and political organisations, literary, scientific and sports clubs innumerable, so that every aspect of the national life is enriched and vitalised by the free, voluntary enterprise of men and women who are not told what to do and how to think by uniformed officials, but of their own goodwill and on their own initiative contribute to the national life.”[...]

”Thus it is typical that the most original and the best-known British educational experiment has been the so-called public schools, which have owed less than any department of our education to the State, and which have been entirely developed by the initiative of individuals.”

William Waltons musik till filmen Spitfire/The First of the Few (1942) med Leslie Howard i huvudrollen.

Filmen Yanks (1979) utspelar sig också under andra världskriget, och skildrar kärleken mellan en amerikansk soldat och en engelsk flicka. Filmen är sådär, men musiken av Richard Rodney Bennett är bedårande vacker! Förutom kärleken får den också symbolisera de frihetliga banden mellan England och Amerika.

Rudyard Kiplings The Reeds of Runnymede (Magna Charta, June 15, 1215)

At Runnymede, at Runnymede,
What say the reeds at Runnymede?
The lissom reeds that give and take,
That bend so far, but never break,
They keep the sleepy Thames awake
With tales of John at Runnymede.

At Runnymede, at Runnymede,
Oh, hear the reeds at Runnymede:–
”You mustn’t sell, delay, deny,
A freeman’s right or liberty.
It makes the stubborn Englishry,
We saw ‘em roused at Runnymede!

”When through our ranks the Barons came,
With little thought of praise or blame,
But resolute to pay a game,
They lumbered up to Runnymede;
And there they launched in solid time
The first attack on Right Divine–
The curt, uncompromising ‘Sign!’
That settled John at Runnymede.

”At Runnymede, at Runnymede,
Your rights were won at Runnymede!
No freeman shall be fined or bound,
Or dispossessed of freehold ground,
Except by lawful judgment found
And passed upon him by his peers.
Forget not, after all these years,
The Charter Signed at Runnymede.”

And still when Mob or Monarch lays
Too rude a hand on English ways,
The whisper wakes, the shudder plays,
Across the reeds at Runnymede.
And Thames, that knows the moods of kings,
And crowds and priests and suchlike things,
Rolls deep and dreadful as he brings
Their warning down from Runnymede!

Konservatism vs. liberalism

I måndags var det i samband med Frihetsveckan i Stockholm en debatt mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson om liberalism kontra konservatism. Jag var inte själv där, men via Johans blogg får man redogörelser för debatten av dels honom själv, dels genom hans länkar till andras kommentarer, som exempelvis Mattias Svensson (som även kritiserar DN:s socialliberala kommentarer här), PJ Anders Linder och Helena Sandklef.

Att döma av detta ges ytterligare exempel på hur Poirier Martinsson återigen inte har särskilt genomtänkta idéer och gör bort sig. Och det här med att konservatismen saknar ett vettigt intellektuellt förhållningssätt och därmed riskerar att tappa frihetens värden och efterhand urarta till fascism, är något jag skrivit om tidigare

Timothy Sandefur skriver bra om konservatism, socialliberalism och klassisk liberalism (libertarianism) här och här.

Poirier Martinsson förklarar sig

Efter Roland Poirier Martinssons märkliga kolumn i SvD, vilken jag kommenterade här tidigare, har han nu skrivit ett tillägg på ledarbloggen, där han vill förklara sig. Johan Norberg vederlägger honom på nytt här och här, och länkar bl. a. till den ena av mina artiklar om USA och religionen som jag berörde i mitt tidigare blogginlägg.

Konservativa myter om religion och frihet

Så är Roland Poirier Martinsson i farten igen med ännu en förvirrad artikel. Via Johan Norberg kan man läsa om de tidigare här och här. I dagens Svenska Dagbladet har Poirier Martinsson en kolumn, där han utifrån en amerikansk studie försöker leda i bevis att konservativa är lyckligare än liberaler, och att ”grupper som tydligast förespråkar en liten stat och låga skatter är värdekonservativa och ofta religiösa”.

RPM vet säkert att ”liberal” i USA betyder något annat än vad det gör på flertalet ställen i världen, nämligen ”vänster”, eller ”socialdemokrat” eller ”socialliberal”. Att låtsas som att det inte finns ett annat begrepp för den mer genuina liberalismen (individuell frihet, marknadsekonomi och en begränsad stat) i USA, som exempelvis termerna ”libertarianism” och ”classical liberalism” (det senare i akademiska sammanhang, ej partipolitiska), och att det inom dessa riktningar finns en intensiv idédebatt om frihet och (vanligtvis ickereligiösa) värden (något PM också vet, och som han dessutom kan se i Timbros egen bokutgivning), är ohederligt.

Det blir ju i sammanhanget också lustigt att PM just väljer USA, där många konservativa, åtminstone tidigare, var starkt präglade av den klassiskt liberala tradition som USA haft. Det är dessa traditioner från upplysningen och den riktiga liberalismen som påverkade så många som kallades konservativa i frihetlig riktning, exempelvis Ronald Reagan och Barry Goldwater, där bägge, och mer konsekvent i det avseendet den sistnämnde, egentligen såg sig som klassiska liberaler.

Det vore intressant om PM istället lyfte fram konservativa från Europas och Latinamerikas historia. Då hade det framgått att konservatism och religiös iver vanligtvis inte alls varit/är särskilt frihetligt, varken i ekonomiskt eller socialt hänseende. Och i USA:s historia har religiös iver också varit förknippad med ökade statliga kontroller och regleringar, även om det naturligtvis funnits djupt religiösa som också varit väldigt frihetliga. George W Bush var en starkt religiöst motiverad politiker, och han var inte direkt en förvaltare av den mer frihetliga Goldwater-Reagantraditionen inom republikanerna.

För den som vill sätta sig in i förhållandena rekommenderas min trilogi om USA och religionen, ”God bless America?”

Bland andra liberala bloggare förutom Johan som har reagerat på PM:s kolumn finns Fredrik Segerfeldt, Sophia Blomqvist och Rickard Wendel.

Helen Suzman och apartheid

Den 1 januari avled den sydafrikanska apartheidmotståndaren Helen Suzman, 91 år gammal. Hon var länge liberal parlamentsledamot, från 1953 till 1989. 1959 lämnade hon det bredare United Party och var med och bildade det marknadsliberalt inriktade antiapartheidpartiet Progressive Party. Som enda ledamot för detta parti i det vita parlamentet fram till 1974 (då fler från partiet valdes in), var hon också den enda som var kompromisslöst mot rasdiskrimineringen. Partiet bytte namn ett antal gånger, bl.a. pga tillskott från fraktioner i andra partier, och kom att heta i tur och ordning Progressive Reform Party, Progressive Federal Party, Democratic Party, och nu senast Democratic Alliance.

Huvudtendensen i partiet har alltid varit liberalismen, vilken i Sydafrika har mer gemensamt med hur termen avses i Europa som klassisk liberalism, än med den moderna amerikanska termen för ”liberalism”, som mer avser vänster och socialdemokrati. På The Helen Suzman Foundations hemsida klargörs även detta:

”Notes on Definitions of Liberalism

The Helen Suzman Foundation supports and promotes liberal democratic policies and ideals in the South African political situation. Views such as these are very similar to those held by liberals in Europe and certain countries in the East, where liberals are non-racial in their views, support free enterprise and are generally sympathetic to individualism, although their views on, and support for, welfare policies vary both within countries and between countries.

As we understand it, in the United States of America, however, the way in which ”liberals” are defined differs from the South African and European definition. Liberals in the United States include many people who hold ”progressive” views in the sense that they are less sympathetic to free enterprise and individualism and more consistently supportive of public welfare. In Europe and South Africa such people are very likely to regard themselves as ”social democrats” or socialists, which are less familiar categories in the United States.

American visitors to this website should bear these differences in mind when reading about The Helen Suzman Foundation and its mission.”

Tony Leon, som var partiledare 1994-2007, anser sig vara influerad av den klassiska liberalismen, och var under tre månader 2008 visiting fellow vid libertarianska Cato Institute i Washington, DC. De libertarianska sydafrikanerna Frances Kendall och Leon Louw, författare till den av Timbro översatta Sydafrika efter apartheid (1987), har även samarbetat med Tony Leons parti.

M.a.o. ser vi här ett klart samband mellan stöd för individualism och kapitalism och motstånd mot rasism, tvärtemot vad bl.a. socialister brukar hävda. Olof Palme sa att apartheid var en förlängning av kapitalismen, vilket ju är absurt med tanke på att apartheid är statlig intervention som förhindrar den fria marknadens funktion, samtidigt som rasism är antiindividualism. Detta blir uppenbart när man läser denna översikt över apartheidlagstiftningen, som den sydafrikanske objektivisten Barry Kayton tillhandahåller:

”Here follows a snapshot of Apartheid

Glen-Grey Act 1894
Government violates property rights in 1894 (by outlawing farms below a
certain size).
Impact: many successful farmers (black and white) were forced to sell their
farms and to seek work on the mines.

Apprenticeship Act 1922 (1944)
Government destroys the free market in apprenticeship by setting standards that discriminated against black men who wanted to become apprentices.
Impact: severely retarded the development of skills and wealth amongst
black workers.

Wage Act 1925
Government destroys the free market for labour by setting wages.
Impact: discouraged capitalists from promoting skilled black workers (who
were willing to work at lower wages than whites).

Mines and Works Act 1926
Government violates freedom of trade and labour in mines and industry by
reserving most skilled jobs for whites only.
Impact: severely retarded the development of skills and wealth amongst
black workers.

Immorality Act 1927
Government abolishes your freedom to freely choose a lover (branding
relationships between different races as immoral acts).
Impact: severely retarded the process of cultural mixing.

Land Act 1913/1936
Government violates property rights by nationalising land (reserving the
best 87% of land for white South Africans and the remaining poorest 13% of
land for black South Africans).
Impact: prevented blacks from acquiring and trading property and everything that the ownership of property makes possible.

Trading and Occupation of Land Restriction Act 1943
Government violates property rights by prohibiting the trading of land
between Indians and whites.
Impact: severely hampered property development amongst Indians.

Black Urban Areas Consolidation Act 1945
Government further violates your right to liberty and property by
consolidating the powers of officials to interfere with black business
rights, housing and land allocation in urban areas.
Impact: severely retarded the process of economic and cultural development amongst black South Africans.

Prohibition of Mixed Marriages Act 1949
Government abolishes your freedom to marry a husband or wife of your own choice.
Impact: destroyed families; destroyed relationships; destroyed individuals.

Population Registration Act 1950
Government classifies and registers everyone in the population by race.
Impact: the whole social fabric is defined in terms of race; government
thus empowers itself to perform mass social engineering on a racial basis.

Group Areas Act 1950
Government violates property rights by forcing you to live only in designated group areas.
Impact: mass forced-removals of blacks from newly-classified ”white areas”
to ”black areas”; unprecedented government destruction of property and
wealth amongst blacks.

Native Building Workers Act 1951
Government violates freedom of labourers and trade by prohibiting black
workers from doing skilled building work in white areas.
Impact: one of the last opportunities for skills development and
wealth-creation amongst blacks is destroyed; trade between whites and
blacks is now largely limited to blacks offering their (artificially-cheapened)
labour.

Bantu Authorities Act 1951
Government takes away South African citizenship from millions of
individuals making them aliens in their own country and subject to ”bantu authorities” in ”homelands” under government control.
Impact: even if you are born in South Africa, if you are black you have no
right to live in the country and you are forced to move to a severely
under-developed homeland (unless you can meet special conditions). Try to imagine being born in Manhattan but being forced to move to the rural hills of Columbia or Bolivia.

Reservation of Separate Amenities Act 1953
Government enforces separation of races in all public amenities (libraries,
museums, transport, hospitals, parks, beaches) – and even in private
hotels, restaurants and cinemas.
Impact: black South Africans at every turn are forced to live as
second-class citizens.

Public Safety Act 1953
Government empowers itself to declare a State of Emergency when public
safety is threatened, and imposes fines, imprisonment and whippings on
protesters.
Impact: thousands are injured and killed in peaceful protests in subsequent
years.

Bantu Education Act 1953
Government socialises education for blacks, creating an inferior,
inefficient, ineffective system of education designed specifically to
prepare blacks for nothing more than manual labour in the service of whites.
Impact: mass mental abuse of millions of children at the hands of the state.

Native Labour Act 1953
Government violates freedom of association and labour by forcing trade
unions to be for whites only or for blacks (”natives”) only.
Impact: prevents co-ordination of efforts amongst black and white workers;
prevents the development of common interests; undermines their combined strength.

Natives Resettlement Act 1954
Government removes blacks from some areas, forcing them to resettle
elsewhere.
Impact: mass destruction of property and wealth amongst blacks.

Natives (Urban Areas) Amendment Act 1955
Government forces blacks to carry a ”pass” book to control the ”influx” or
flow of ”natives” from rural to urban areas (and to empower the state to
force those born in urban areas to move to rural areas).
Impact: destruction of opportunities for development and wealth-creation
amongst blacks.

Industrial Conciliation Act 1956
Government violates freedom of association by making it illegal for black
workers to strike (thus giving the illusion of ”conciliation”).
Impact: black workers can be arrested for striking even when they have not
agreed to the wages their employers decide to pay.”

Läs även min senare bloggpost Antirasismens liberala historia, med fokus på USA.