Etikettarkiv: Gary Johnson

Gary Johnson for President

tisdag är det presidentval i USA och även val till andra politiska poster. Bland de senare finns det kanske intressanta någorlunda frihetliga kandidater med chans att bli valda, men i presidentvalet känns det skönt att slippa ha rösträtt, då både Obama och Romney är väldigt dåliga. Man kan förstås strunta i att rösta om man är amerikansk medborgare, men hade jag varit det hade jag röstat på Libertarianska partiets kandidat Gary Johnson.

En libertarian/klassiskt liberal kan ha olika anledningar att rösta på olika sätt i detta val, även att avstå från att rösta. Läget är minst sagt komplicerat. Det finns argument för att rösta på Romney, framförallt när det gäller den ekonomiska politiken. De ekonomiska problemen är ytterst allvarliga, och Obama har genom sin övertro på statliga stimulanspaket en stor skuld i att de fortsatt, samtidigt som han stödde den lagstiftning som tvingade banker och bolåneinstitut att låna ut till icke kreditvärdiga kunder innan finanskrisen slog till. Skatterna riskerar att höjas betydligt, men det beror förstås, som i många andra frågor, på hur kongressen ser ut efter valet. En gridlock kan uppstå, dvs presidenten tillhör ett parti och majoriteten i kongressen ett annat, vilket inte är så tokigt om båda partierna är dåliga.

Obama har också brustit i försvaret för yttrandefriheten, senast i samband med Muhammedfilmen, och skickar iväg många fler drönarattacker än Bush, med många civila offer som följd, och Guantanamo har fortfarande inte stängts. ”Kriget mot narkotikan” har dessutom trappats upp, trots öppningar om motsatsen när han tillträdde. Rättsosäker övervakning fortsätter.

Men George W Bush satte igång de stora stödpaketen och det var något som både Romney och hans vicepresidentkandidat Paul Ryan stödde. Det är ingen överraskning att vindflöjeln Romney påminner om Groucho Marx när denne sa: ”Dessa är mina principer. Om du inte gillar dem så har jag andra.” Men även om Ryan har varit mer konkret om hur man bör lägga om den ekonomiska politiken är han opålitlig med tanke på hur han har röstat tidigare, och det gäller många frågor. Han har inte varit någon ”fiscal conservative”, lika lite som Romney. Ryan kan prata om att han har inspirerats av Ayn Rand, men hon var mot den konservatism som Ryan också representerar. Hon hade troligen inte gillat honom. När det gäller frihandel är inte Romney uppenbart bättre än Obama, även om det generellt finns fler frihandelsvänliga Republikaner än Demokrater.

Sedan finns det flera frågor där Republikanerna, dessa förmenta försvarare för friheten, har en direkt frihetsfientlig politik. Det gäller exempelvis rättssäkerheten, invandringspolitiken, samkönade äktenskap och aborter. Även om abortfrågan är mer komplicerad, är den mest rimliga ståndpunkten att det principiellt finns en rätt till abort, medan det är en avvägningsfråga när en abort får genomföras. Då det uppenbarligen inte finns gudar, lika lite som tomtar och troll, kan man lämna de religiösa påhitten därhän. De har inget med vetenskap att göra. Om abort är kvinnans rätt, är ett förbud av det en inskränkning i hennes frihet. Ryan vill ha ett totalförbud, medan Romney kan tänka sig undantag vid våldtäkt och incest. Men frågan för Romney är då varför embryot inte är så heligt då. Varför göra undantag?

Det för oss till den religiösa högerns grepp om det Republikanska partiet. Det kommer att fortsätta med oförminskad styrka, och den falangen kommer förmodligen att flytta fram sina positioner, med ytterligare hot mot friheten som följd.

Romney har anlitat den auktoritärt konservative Robert Bork som rättsfilosofisk rådgivare. Bork har bl.a. sagt att det första författningstillägget enbart skyddar politiska yttranden: “Constitutional protection should be accorded only to speech that is explicitly political. There is no basis for judicial intervention to protect any other form of expression, be it scientific, literary or that variety of expression we call obscene or pornographic.” Detta är ett häpnadsväckande uttalande, som dessutom går mot författningens idé. Att Romney låter en sådan person vara vägledande för kommande domarutnämningar ifall Romney blir president, är djupt oroväckande.

Ed Brayton granskar Borks idéer ytterligare här, och Timothy Sandefur skriver här om hur konservativa domare ingalunda är några garanter för frihet, även om en del i vissa frågor varit det. Sandefur tar även upp hur en seger för Romney riskerar att stärka både en ”moderat” urvattnad linje i bl.a. ekonomiska frågor och den religiösa högern på samma gång, dvs ett värsta scenario för Republikanerna. Se även vidare här. (Sandefur kommer f.ö. rösta på Johnson) Även Diana Hsieh skriver om hur frustrerade frihetliga och sekulära väljare kan gå tillväga, och att många av dessa som brukar rösta på Republikanerna är alltmer trötta på att i val efter val hålla för näsan och rösta på partiet bara för att det hotar med att Demokraterna är värre.

Diskrepansen mellan bra och dåliga ståndpunkter i det Republikanska partiet verkar större än nånsin, vilket Johan Norberg bl.a. behandlade i en Metrokrönika härförleden.

Gary Johnson kommer inte bli president. Men som Nick Gillespie skriver skulle största möjliga röstantal för Johnson, som legat ovanligt bra till i en del opinionsundersökningar med ca 5 procent och mer även i en del swing states, kunna sända en signal åt Republikanerna att det är åt det libertarianska hållet de bör gå nästa gång.

Johnson var framgångsrik och populär Republikansk guvernör i det annars Demokratiskt starka New Mexico i två omgångar 1995-2003, och lyckades sänka skatter, minska offentliga utgifter och få fart på tillväxten. Han försvarar aborträtten, vill legalisera marijuana och öppna upp för mer invandring. Bara det att han på något sätt finns med i debatten kan lyfta blicken för många åt mer frihet.

Ron Paul är ingen libertarian

Den republikanske kongressledamoten Ron Paul från Texas, som nu åter har deklarerat att han ställer upp i presidentvalet, brukar betecknas som libertarian, och många av hans anhängare ser honom som sådan. Men det tål att upprepas, Paul är ingen libertarian, om man med libertarianism åsyftar klassisk liberalism i traditionen från John Locke. Paul bör mer rimligen betecknas som en konservativ med frihetliga drag. Men till skillnad från exempelvis Barry Goldwater, som hade vissa brister men var mer libertariansk än konservativ, har Paul ett bisarrt och ickeliberalt bagage som inte kan ursäktas med att han är så frihetlig på ett antal punkter.

The New Republic rapporterade för några år sedan om de nyhetsbrev som hade skrivits i Pauls namn, med sitt innehåll av rasism och konspirationsteorier. Många libertarianer angrep Paul, som låtsades inte ha haft någon koll på vad som skrevs i nyhetsbreven. David Boaz vid Cato Institute skrev bl.a.:

”Ron Paul says he didn’t write these newsletters, and I take him at his word. They don’t sound like him. In my infrequent personal encounters and in his public appearances, I’ve never heard him say anything racist or homophobic (halting and uncomfortable on gay issues, like a lot of 72-year-old conservatives, but not hateful). But he selected the people who did write those things, and he put his name on the otherwise unsigned newsletters, and he raised campaign funds from the mailing list that those newsletters created. And he would have us believe that things that “do not represent what I believe or have ever believed” appeared in his newsletter for years and years without his knowledge. Assuming Ron Paul in fact did not write those letters, people close to him did. His associates conceived, wrote, edited, and mailed those words. His closest associates over many years know who created those publications.”[...]

”Paul says he didn’t write the letters, that he denounces the words that appeared in them, that he was unaware for decades of what 100,000 people were receiving every month from him. That’s an odd claim on which to run for president: I didn’t know what my closest associates were doing over my signature, so give me responsibility for the federal government.”[...]

”Libertarians should make it clear that the people who wrote those things are not our comrades, not part of our movement, not part of the tradition of John Locke, Adam Smith, John Stuart Mill, William Lloyd Garrison, Frederick Douglass, Ludwig von Mises, F. A. Hayek, Ayn Rand, Milton Friedman, and Robert Nozick. Shame on them.”

Tidskriften Reason skrev att det mesta tydde på att det var Lew Rockwell som hade skrivit nyhetsbreven, vilket inte förvånar.

Vid sidan av detta har Paul själv som politiker bl.a.  inte förstått grundlagsfädernas åtskillnad mellan kyrka och stat och bekämpat aborträtten och rätten till ett eget sexliv.

Nu är ju andra republikanska kandidater, liksom vid tidigare val, inte någon rolig samling heller, men det finns åtminstone en, förre guvernören i New Mexico Gary Johnson, som är betydligt bättre än Paul. Reason hade nyligen en artikel om Johnson och kontrasterar honom mot Paul. Inte för att jag tror att Johnson kommer att vinna nomineringen, men förhoppningsvis kan han lyfta fram frihetliga idéer i rampljuset och dessutom få med sig de vettigare anhängarna till Paul som insett hur snett Paul hamnat.

Gary Johnsons kampanjsida.